Jul i skogen

Hittills har julen uppfyllt förväntningarna- mat, skratt och familj. Och mycket sömn.

Förkylningsprotest

Min kropp har bestämt sig för att göra en fullständig protest mot lördagens spinningchock, och har därför börjat pola stadigt med en förkylningsbacill som gör sitt bästa för att garantera att jag inte kommer att röra mig mer än nödvändigt den närmaste framtiden. Personligen tycker jag att hämnden är onödigt hård eftersom jag charmoffensivade totalt igår kväll med Naz goda födelsedagstårta, men kroppen surar tydligen rejält.

Men skitsamma för imorgon ska jag åka hem till skogen (Sigge!!). Och så har jag fått beröm idag. Och jag är sjukt nöjd med min frilla- trots Ankie Bagger potentialen.

Kroppschock och gammal goding.

Igår chockade jag min stackars kropp ordentligt genom att spinna i 55 minuter....efteråt protesterade min lekamen genom att kräva omedelbar sömn. Så istället för att göra allt som man måste göra innan jul så sov jag bort dygnets ljusa timmar, och vaknade med kanon huvudvärk vilket troligtvis kom av vattenbrist. Men trots allt var det sjukt kul att komma igång igen, och hela kvällen har jag gått och tänkt på Mr Spinning så det kanske är dags att styra kosan till Telefonplans spinninglokal igen. Dessutom har jag lyckats googla stackarn eftersom SATS numera sätter ut instruktörernas efternamn, så nu vet jag vart cykelmästaren bor. Någon som har lust att ta en promenad i...säg exemplvis...Älvsjö? (Enligt ratsit är han ogift också!)

Anki Bagger look-a-likee

Igår gick jag till frisören och sa de magiska orden "Du kan väl klippa upp det lite...", och några klipp, förning, något som frisörskan kallar att busa till det och saltvattenspray senare så ser jag ut som Ankie Bagger i hennes glans dagar. Mössa på och sedan blir det faktiskt rätt så bra, men innan dess så hinner Sara se mig och asgarva.

Ensam på jobbet

Idag lämnade mina kollegor mig ensam på kontoret. De skulle på stormöte men eftersom jag är konsult så fick jag stanna kvar och arbeta med att kontrollera alla investeringar gjorda på Roslagsbanan 2008. Det var faktiskt rätt läskigt att sittta ensam i ett gigantiskt kontorslandskap, speciellt efter att det blivit mörkt.

Men innan de stack hade vi ekonomiforum vilket var rena vilda västern- min chef fick avbryta hela mötet och beordra kaffepaus eftersom två kollegor rök ihop med anledning av ändrade lagerkoder som tydligen hotade ställa till mayhem i de ekonomiska rapporterna. Det var svårt att hålla sig för skratt.

En bild från en bra bok

Jag kanske inte borde lägga ut den här bilden, men så här rödgråten och snorig är man efter att ha läst slutet i boken "Marley och jag". Troligtvis är jag extra känslig eftersom jag har en "Marley light" ute i skogen, men oavsett så är det en läsvärd bok med ett mycket bra slut!

O-stukad.

Årets första julklapp- det finns iallafall en som tycker att jag är snäll...:-)

Idag har jag varit solsken hela dagen. Och lustigt nog så beror denna glädje mycket på nya jobbet, som har rättat till mycket av den skit som mitt förra workplace ställde till med. Min självkänsla har stigit enormt efter att få ta eget ansvar och framförallt ha något att göra- redan på två veckor har jag gjort mer än vad jag gjorde på sex månader på det gamla kneget.

Igår åt jag jättegoda saffransmuffins hemma hos Sandström, och fick dessutom den första julklappen (se illustration). Och nu längtar jag faktiskt efter julen, då jag får åka hem till skogen och bli det troll som jag egentligen är. Och det blir inte bättre när mamma och pappa ringer och frågar när jag kommer hem och jag hör Sigge och Klas stoffa runt i bakgrunden. Jag vill hem nu!

"Lilla flickan"

Humöret är fortfarande inte på topp, troligtvis eftersom jag är sjukt trött. Och sedan blev inte livsandarna så glada av att jag idag var tvungen att sitta instängd i olika möten med diverse byggherrar varav en kallade mig för "lilla flickan".

Jag tror att det är dags att starta den feministiska revolutionen- tur att jag såg Die Welle i helgen så jag vet hur man ska mobilisera massorna.

Reagera

Igår kväll kom en liten besvikelse i min väg och normalt sett så skulle jag ha svalt känslan och varit en vuxen människa, men den här gången öppnar bagatellen en avgrund och jag börjar gråta för första gången sedan allt skit hände. Gråter över känslan av att vara misslyckad, osäkerheten, att jag körde i ekonomistyrning och framtiden. Hela kvällen rinner tårarna medans jag diskar, går ut med soperna och ser på nyheterna, men det är samtidigt så skönt att äntligen reagera och inte låtsas att allt är bra och positivt.

Och idag känns allt så mycket bättre- till och med så bra att jag städar helt frivilligt utan court order från hälsovårdsmyndigheten,

Tentaångest

Imorgon ska jag ha tenta, och det kan gå precis hur som helst à la rysk roulette.

Tre dagars helg, någon?

Shit, jag hade glömt hur korta helgerna är när man arbetar. I fredags gjorde jag första arbetsdagen, och var ganska trött efteråt så trots den minimalistiska arbetsveckan var helgen välbehövlig. Och det har varit en kanonhelg- i igår var jag på inflyttningspartaj i Huddinge och skrattade så mycket att jag hade ont i halsen imorse när jag skulle gå till porrjobbet. Och eftersom jag hade så kul att jag inte kom i säng förrän klockan två så somnade jag på porrjobbet idag. Två gånger dessutom- tur att min kollega inte hade hunnit komma....

Efter jobbet hade jag tänkt att jag skulle gå och köpa den där kimonon som jag länge fantiserat om som en julklapp till mig själv- men väl i affären så såg kvaliten ut att vara ganska dålig så jag skippade det och köpte den där stickade saken på bilden istället...OMG, jag börjar bli vuxen.

Nystart

Imorgon kommer jag att börja jobba, vilket känns hur konstigt som helst efter att ha varit ledig i en månad...men det ska bli skönt att få komma igång med fasta rutiner igen och komma ut igen. Mitt första uppdrag kommer att vara som Controllerassistent, och eftersom jag funderar på att försöka bli Controller så hoppas jag att uppdraget kommer att ge mig insikt i vad en sådan egentligen gör.

Den månad som jag har varit ledig har varit nyttig, men också lite skrämmande. Nyttig på så sätt att jag har varit tvungen att till fullo inse hur jag lever just nu och vart jag är på väg, men också skrämmande av exakt samma anledning. Efter att jag fick sparken har alla sagt att det kommer att komma någonting bra utav detta, och redan nu är jag beredd att hålla med eftersom jag har varit tvungen att inse saker om mig själv som troligtvis inte hade kommit upp till ytan om jag trampat på i samma hjulspår. Och nu har jag lagt om kurs, vilket känns bra.

Med risk att låta blödig så måste jag även påpeka att den här turbulensen även har fått mig att inse att det finns så mycket bra i mitt liv som jag verkligen uppskattar. För vad skulle jag vara utan alla sms, samtal och stöd som jag fått under den här tiden? Jag hoppas att jag ger er lika mycket som ni ger mig!

Just nu håller jag på att förberedda mig inför jobbstarten imorgon. Jag tvättar, färgar ögonbrynen och lagar matlåda på samma gång. Ikväll ska jag ta ett glas rött med Sandström, det ska bli skönt att träffas igen. Och förresten: Kristina och Hanna Karlsson- sluta vara så jäkla upptagna! Jag saknar er...

På bilden ser vi de fyra mest sminkade tjejerna i Malmö

I lördags spenderade jag ungefär tre timmar tillsammans med mina tre compadres med att först bli sminkad och sedan fotograferad av vad som i folkmun kallas för professionella. Det var faktiskt rätt så kul, fast chockerande att inse hur mycket smink som krävs för att dölja skavanker och annat som inte tål fotoblixtens ljus. Och vad det kliade att vara sminkad som en fotomodell, heder åt modellerna som har självbehärskningen att inte riva ansiktet av sig. Gruppkortet blev helt klart bäst, även om jag ser ut som jag håller på att somna i den naturliga ställning som jag intagit där uppe på soffans ryggstöd.

(Och det är inte Sarah Palin vars axel som jag lutar mig mot på kortet ovan...)

Roadtripping

Nu skall jag strax åka till söderort, hämta upp fröken AA, kvittera ut en hyrbil, åka till Sveriges Jerusalem och hämta upp fru Blind och sedan anlända till Malmö sent ikväll. Jag lovar att ta en massa kort för att lägga ut, men eftersom jag har packningsdyslexi och packar helt konstiga kläder så kommer jag nog att se mycket konstig ut på alla bilder...

Hilfe

Såg att valross gjort detta test, och naturligtvis var jag tvungen att pröva. Det ser ut som om jag behöver hilfe snarast....

Disorder | Rating
Paranoid: High
Schizoid: Low
Schizotypal: High
Antisocial: Moderate
Borderline: Moderate
Histrionic: High
Narcissistic: Moderate
Avoidant: Very High
Dependent: High
Obsessive-Compulsive: Low

Tryckt på paus

Som ni kanske märkt så har jag tagit en paus från det där som folk envisas med att kalla för livet. Nej, det har inget med temporär hjärndöd att göra eller någon sorts nedylning, utan problemet är att jag helt enkelt inte har orkat göra något annat än att gå i skogen de senaste dagarna.

Tröttheten kom i det ögonblicket då allting ordnade sig. Ett jobbförslag presenterades och jag tackade ja, men konstigt nog så har jag inte blivit glad ännu- dels för att jag är in i märgen trött och dels för att jag inte vågar tro att jag är värd ett jobb efter allt tumult. Men den senare diskussionen är något som hör hemma i en psykologsoffa och inte i ett blogginlägg.

Det har iallafall varit uppiggande att vara ute på vischan och endast bry sin hjärna med saker som vad Sigge pysslar med, om grannen bränner hemma (mor har läst på flashback att vinbär är skitnajs att göra mäsk på och grannen i fråga har en oproportioneligt stor vinbärsodling), ha det goda samtalet med syskonbarnen och dregla över den norske hunken Geir som dessutom är ägare till en mycket charmig basset griffon valp. Hundtricket funkar alltid.

Men nu är det dags att kliva på tåget igen. Mot Stockholm!

Åldersnoja...

Just nu dyker ålderstecknen upp överallt, framför allt syns tidens gång på min hud. Och en snabb googling avslöjar att kaffe antagligen inte är det man ska dricka om man har problem hud, utan grönt te sprängfyllt med antioxidanter är tydligen drycken för åldersnojare såsom jag själv.

Och nu har jag bara druckit en kopp kaffe idag, och är inne på min andra kopp te. Och hur gärna jag än vill bevara min ungdom så är inte te kaffe. Och te kan inte ersätta kaffe hur gärna man än vill. För te är inte samma sak som kaffe.

Wordchallange på Facebook är för övrigt sjukt beroendeframkallande.

Being Kramer

De senaste dagarna har jag fått äran att ta promenader med Sandströms fyrbenta familjemedlem, vilket även har gjort att jag fått nyckeln till hennes lägenhet. Igår låg det hembakat bröd framme på bordet åt mig, och idag är jag tvungen att använda hennes dusch eftersom vattnet är avstängt här ute i bärkullarna. Med andra ord så har jag blivit en kvinnlig motsvarighet till Kramer; arbetslös, snyltare och lägenhetsockupant.

Mitt Sverige

Enligt min kära vän Greta så hör det till att om man är arbetslös så skall man dessutom vara Sverigedemokratsympatisör, speciellt om man fick sparken av invandrare vilket var just det som undertecknad fick. Inte för att jag brukar lyssna så mycket på Gretas jidder, men nyfiken är jag och därför surfade jag in på Sverigedemokraternas hemsida och blev otroligt ledsen. De är ingenting annat än ett gäng välkammade nassar, som just nu inte får något som helst mothugg i media. Jag kan inte vara stolt över ett land som röstar in ett gäng idioter som skyller alla Sveriges problem på "avsaknaden av en nationalistisk politik" in i vårt högsta maktorgan.

Men i alla fall, på lördagkväll går jag och Anna på bio för att njuta av David Craig som Bond (hehehe- skurken i filmen är sjukt lik ff), och på vägen hem så passerar jag en restaurang här i Bärkullarna där det varje lördag firas syrianska bröllop. Så även denna lördag, men denna gång har en del av festen flyttats ut till gatan eftersom vattenpiporna tydligen inte får vara inne i lokalen. Och när jag går förbi rökarna så blir jag glad ända in i märgen. För ungefär hälften av rökarna är svennebananer, och de står inte och röker för sig själva i en klump (som kan kunde ha trott) utan blonda och mörka huvuden blandas friskt kring borden med vattenpiporna. Just då blev jag lite stolt över mitt Sverige igen. Fuck you, Sverigedemokrater.

Arbetslös-dag 4

Arbetslöshetens stigma ska bäras på fotnivå-
vad skriker arbetslöshet mer än ett par vita tubsockor?

Idag har varit en bra dag. För det första har jag hajat lite av Days of our lives- det finns faktiskt sekvenser med ett medium som är riktigt roliga. För det andra har jag idag fått tre arbetsmöjligheter presenterade för mig:

1. Bli Sandströms hemmafru/bitch
2. Spekulera mot den lettiska valutan- den ska tydligen devalveras
3. Bli Credit Controller på ett internationellt företag vars ursprungsland förlorat två världskrieg.

Som ni kanske gissar så är det alternativ tre som jag hoppas på. Problemet är dock att de vill ha någon som inte är helt främmande för danska, och trots min virtuella danska fru så kan jag inte uppvisa några stora kunskaper i det språket. Jag funderar på att spela cool och säga att jag har haft en dansk pojkvän- jag menar, Olof var ju faktiskt från Skåne och för inte allt för många år sedan tillhörde ju den landsänden det rödvita landet i söder där gröt is the official lingo.

Dagens arbbetslöshets outfit är min brorsas gamla vita tubsockar (beroendeframkallande sköna) ett par strumpbyxor med alldeles för lös resår, kjol och t-shirt med bimbotryck.

Arbetslös- dag 3

Vi hoppar över dag 2- för det hände inte så mycket igår.

Som ni ser på bilden har jag idag iklätt mig en mycket klassisk arbetslöshetsoutfit- nämligen pyjamasskjorta, ett par gamla jeans och rosa tofflor. Dessutom för att få en äkta känsla av arbetslöshet så försökte jag titta på Days of our lives, men eftersom jag aldrig sett serien förut så hängde jag inte riktigt med. Vilka var alla de där människorna? Och varför gör de så konstiga saker?

Just nu pluggar jag inför tentan på fredag, men ska även ge mig ut på äventyr iform av jägarkurs- ska försöka hitta något annat att ta på mig istället för min pyjamasskjorta...

Arbetslös- dag 1

Trött, tröttare, tröttast. Skulle lätt ha sovit mig igenom hela dagen, men jag tvingade mig själv att gå och äta sushibuffé med W&D samt två av deras kompisar. 145 spänn för mat är lite expensive om man är utan stadig inkomst, men jag åt inget annat under dagen och sedan fick jag så många skratt att jag tror jag klarar en hel vecka av sysslolöshet-det var alltså värt pengarna.När jag kom hem så gick jag och la mig och sov som en äkta arbetslös.

Idag (dag två) ska jag göra följande:

• Skriva ett arbete om vikten av att ha en budget.
• Handla mat.
• Skriva in mig som arbetssökande på SJR.
• Långpromenad i det fina vädret.
  

Soundtrack

Klockan 15 idag blir jag arbetslös på riktigt. Och samtidigt som det är skönt så är det även en avgrund av ångest ligger på lur i sysslolöshetens spår.

Det bästa botet mot detta är ett soundtrack- en spellista i Ipoden som får en att se positivt på tillvaron igen. Hittills har jag bara kommit på Jump med Madonna... med andra ord behöver jag låtförslag akut!

Uppsnappat vid kaffemaskinen

Om någon på kontoret frågar vad jag ska göra när jag slutar så säger jag med allvarlig min:
"Jag slutar för att jag ska satsa på min dröm- att vara med i Idol 2009."

Skogstokig

Vänner, skulle ni komma och hälsa på mig om jag fick det här jobbet?

Fortfarande kein Arbeit

Sorry för den sena uppdateringen, men just nu är jag uppe i skogen och jagar älg tillsammans med 25 norrmän. Det blev inget jobb- de ville ha någon med mer erfarenhet och det kan jag acceptera. På tisdag har jag dock eny intervju som även inkluderar ett test i kontering (?)- men viktigaste av allt: jag har en plan....Återkommer. För nu är det mitt livs första älgjakt och 25 norrmän som gäller.

Imorgon....

..får jag reda på om jag får jobbet eller inte. Nervös är bara förnamnet.

Stålsättning

Efter den här helgen är jag stålsatt inför alla konflikter som kommer att segla upp under veckan på det lilla kontor där jag måste sitta i två veckor till. Den andra teamleadern kör stenhård mobbning nu, men jag försöker att inte bry mig utan ler alltid extra brett så fort han är i närheten för att retas.

Men efter den här helgen har jag ett pansar: Först utekväll med Doris och massor av skratt, sedan fika med Lars och sedan middag med Hello Kitty tema tillsammans med Fredrika och Anna. Resultat: ett förråd av skratt och glädje som jag kan ta med mig på måndag morgon när jag ska sitta av tid på det lilla kontoret där jag måste vistas i två veckor mot min vilja.

Idag har inte varit fullt så glamorös- dubbelpass på porrjobbet och inlämningsuppgift, men pengarna värmer gott inför den stundande arbetslösheten.

Ett ansikte från förr

Kamrater, känner ni igen honom?

Något gott ur allt det onda.

Livet är faktiskt mest intressant när allt skiter sig. Dels får man uppleva nya sidor av sig själv och dels så får man en ganska bra bild hur ens vänner reagerar när man verkligen behöver dem.

Och ur all den här karusellen som varit den sista tiden har jag lärt mig detta: jag har riktigt bra vänner. Ni rockar allihop!

Dagsformen

Den här veckan har varit väldigt speciell. Det känns helt sjukt att jag måste sitta på jobbet- har nästan inga arbetsuppgifter, och när jag var sjuk i onsdags så trodde alla att jag hade stuckit för gott, vilket skapade en hel del lustiga reaktioner när jag dök upp i torsdags morse. Trots att jag inte gör så mycket på jobbet just nu (förutom att söka andra jobb) så tar det all min energi att sitta där eftersom det är så mycket vibbar i luften. Jag vill bort. Nu.

Men nog om det- igår var jag så oerhört spontan att jag förvånade mig själv. Egentligen skulle jag direkt hem och städa inför Fredrikas besök ikväll, men istället så raglade jag hem vid 11- tiden efter en blöt after work tilsammans med kontorschefen. Just nu sitter jag på porrjobbet, så jag tror att Fredrika kommer att få stå ut med att jag panikstädar medans hon är på besök.

Idag efter jobbet ska jag träffa någon från det förflutna...återkommer:-)

Förklaringen

Det känns som jag är skyldig er en förklaring till dramat som utspelade sig i fredags.

Jag fick sparken eftersom jag är oerfaren som chef, och mitt behov av att toppkontrollera teamet har gjort att det har blivit dålig stämning. Att jag är oerfaren kan jag köpa, men inte det andra skitsnacket- den enda gången jag sagt till någon i teamet var när jag bad en av dem att komma i tid. Sedan lacka jag ur lite när en anna kille ville jobba över enbart för att han hade ont om pengar..inte för att han hade att göra. Antar att gnällisen har sprungit till chiefen.

Men jag är inte särsklit bitter över att jag fick sparken, utan jag surar över att jag måste sitta vid mitt skrivbord till den 31:a oktober. Initiativ att jobba är lika med noll kan jag meddela så idag har jag gjort följande saker: sökt jobb, läst tidningen, ätit upp all frukt i fruktkorgarna och tvingat Björn att göra mitt jobb. I morgon planerar jag att äta upp allt godis ute i receptionen och sedan fundera ut hur man skickar spam från jobbmailen.

Kan förresten meddela att jag har en jobbintervju...vågar knappt skriva något då jag är rädd att jag jinxar det hela.

Arbeitslos

är jag om en vecka. Yes damen und herren- jag fick sparken.

OMG!!!

Det finns en chans att jag kan gå på Depeche Mode i sommar. Om jag verkligen kommer iväg så kan jag dö lycklig sedan.

Idag hann jag snabbträffa W innan svartamalin och jag gick på bio, där vi såg filmen som bevisar att man faktiskt kan göra precis vad man vill- no boundaries här inte. Se Bedragaren och bli inspirerade, fast inte så mycket att ni lever hans liv fullt ut.

Nu sängen. Imorgon- kundfest.

En riktigt bra helg.

Trots inlämningsuppgift som tagit mycket längre tid än vad som schemalagts, finanskris, höstrusk och förkylning så har detta varit en riktigt bra helg. Igår kväll förverkligade jag nämligen en gammal dröm från min ungdomstid i Kanada- jag gick på NHL-hockey. Dock inte på plats i någonstans i det stora Nordamerika utan i Globen, tillsammans med en vilt främmande karl vid min sida (läs kundevent via jobbet inte date). Trots att det kunde ha varit en hur stel tillställning som helst så hade vi faktiskt skitkul, en gång skrattade jag till och med så mycket att jag missade ett mål. Och idag fortsatte helgmaket med en lång shoppingtur tillsammans med Naz, och nu har jag äntligen hittat ett par vinterskor! Nu kan regn och snö komma, för fröken Andersson kommer att vara stabilt torr om fötterna.


Veckan har varit rätt så intensiv, med krogbesök, Vallentunahäng, jägarexamen och jobb naturligtvis. Just när det kommer till det sistnämnda så har jag coolat ner mig betydligt, och tänker att funkar det inte så funkar det inte- det viktigaste är ju faktiskt att jag gjort mitt bästa och funkar inte det så är det inte så mycket mer som man kan göra- eller hur?

Hem till skogen!

I morgon åker jag tåg hem till mor och far för på lördag har de varit gifta i femtio år. Det är sjukt länge. Under de här femtio åren har de skaffat sex barn, som alla blivit rätt så okej. Några av dem har i sin tur fått egna ungar...

Det är sådant där som får mig att undra vad jag kommer att lämna efter mig efter femtio år?

Nästa gång kan det vara jag

Den här låten var en av de sista som den senaste finska massmördaren lyssnade på. Det är samma låt som går på repeat i min Ipod varje morgon på väg till jobbet.

Hello, old friend

Min kurs i ekonomistyrning har gjort att jag har fått rota fram den här gamla homien från Jönköpingstiden- min grafritande miniräknare....en hel del gamla minnen där kan jag säga.

Idag har varit en hyfsad dag, trots porrjobbet och deppighet. Efter jobbet stack jag och tränade, vilket fick loss en hel del välbehövliga endorfiner i blodomloppet. Nu ska skriva in en inlämningsuppgift i ekonomitjosandet och städa, sedan blir det nog till att stryka veckans outfits.

Ett steg framåt

Jag gjorde som du rådde mig till Linnea, jag tog en lång promenad ute i ett naturreservet och mitt ute i skogen så kom jag på vad det är som gnager mig. Under en lång period har jag utvecklat ett beroende av podcasten P3 Dokumentär, och med i berättelsen om nittiontalets IT-bubbla så berättar Johan Stael von Holstein om sitt livs misslyckande. Och efter honom Janne Carlsson. Och till sist Dahlsten. Alla tre har misslyckats, satsat på felsaker men i dagsläget är de minst en lärdom rikare och har kunnat gå vidare i livet.

Och det var precis vad jag behövde höra- för just nu är jag så sjukt rädd att min provanställning inte kommer att gå över till fast i december. Inte så att det har hänt något, men problemet är att jag har ingen aning om jag gör ett bra jobb eller inte vilket känns galet diffust och skrämmande. Och hur går man vidare efter att i praktiken fått stämpeln värdelös- det är just det som skrämmer mig för jag anar att jag faktiskt inte skulle klara det.

Fast kan Stael von Holstein gå vidare så kan även jag- för han har ju fallit pladask men nu verkar han stå ganska stabilt i tillvaron. Och tack vare hans berättelse så vågar jag för första gången verkligen inse exakt vad jag är rädd för- samt fatta att egentligen är det ganska larvigt att vara rädd för att falla.

Eftersom bloggande ska helst handla om vad man gjort under en dag så kan jag berätta att idag har jag ignorerat att jag måste plugga, varit på Täby Galopp men norrlänningarna och tittat på fälttävlan samt bestämt att jag ska skaffa fejknaglar. Nu ska jag gå och sova, för imorgon är det dags för porrjobbet.

Liv, var är din udd?

Nej, det blev ingen kula i mellangärdet under mötet med chefen- fast jag känner mig ganska sönderskjuten fast av helt andra orsaker.

Det har snurrat så hissnande mycket den senaste tiden. Jobb, intriger, plugg och jägarexamen. De få gånger jag har träffat vänner har jag bara kännt mig tom, och det enda som jag kunnat prata om har varit arbeit vilket gör mig till en rätt så skittråkig person. Resultatet är att jag hamnat i någon sorts minidepression, och behöver få en skjuts för att komma ur den. Jag vet bara inte hur jag ska bära mig åt.

Rysk roulette

I går var det avskedsmiddag för Nothing but Perfection, som just nu sitter i den stora stålfågeln på väg österut tillbaka till moderlandet. Det hela utspelade sig hemma hos vår gemensamma vän och dennes sambo ute i svenneförorten Bromma- det var mycket trevligt med mat, vin samt en hel del hemsnickrad feminism. Fast det bästa när man hälsar paret i Bromma är att man alltid blir erbjuden att sova på soffan, vilket faktiskt är barnsligt mysigt på något sätt. Istället för att skumpa hem på tunnelbanan mitt i natten får man istället krypa ner i soffan tillsammans med katten Samson som gnager lite på ens tår ibland.

Imorgon ska jag ha utvärderingsmöte med min chef. Det kan gå precis hur som helst.

Stockholmsskadad

Efter ett dygn i Sundsvall så märks det hur mycket Stockholmsskadad jag har hunnit bli under endast arton månader i den kungliga huvudstaden.

Scenario ett:
Under en paus i föreläsning upptäcker jag att alla universitetets kaffemaskiner är sönder. Raskt börjar jag titta efter närmaste Seven Eleven eller Pressbyrå, men det finns ingen i närheten!. Närmaste kaffeholk är typ en kilometer bort. I tio sekunder blir jag skitarg och fräser på äkta nollåttavis att "va fan är det här för jävla håla, och i Stockholm skulle det minsann ..." Jag tystnar och skäms när jag märker att de som står runt omkring mig ger mig sura blickar.

Scenario två:
I kassan på Åhléns så frågar den gulliga expediten om jag har clubkort. Visst har jag det, och så börjar jakten i plånboken efter det silvriga kortet med ett rött Å på, och pulsen ökar eftersom jag tror att de i kön bakom mig borde vara redo att lyncha mig eftersom de får vänta i tjugo sekunder extra. Expediten tittar på mig och säger"Ta det lungt, det är lördag. Det är ingen som har bråttom här int!" Förvånad ser jag mig om och märker att de som står bakom mig ser ut som filbunkar allihopa.

Scenario tre:
Upptäcker vid lunchen att det givna samtalsämnet numero uno i Stockholm inte riktigt funkar utanför kommungränsen. Mina lurrekompisar ser samtliga mycket förvånade ut när jag frågar om de köpt eller hyr sina lägenheter i första eller andrahand. Bostadssituationen verkar inte vara ett vanligt samtalsämne i Sundsvall.

Blond Moment

Ibland är jag inte så smart. Som exempelvis när jag skrev upp mig på den där kursen i Sundsvall i tron att Sundsvall inte ligger så långt från huvudstaden, utan att man lätt skulle kunna gå på det obligatoriska seminariet med hjälp av några få timmar på tåget fram och tillbaka.

Så när jag var antagen och klar, och skulle boka den korta resan fram och tillbaka för lördagens föreläsning så upptäcker jag att Sundsvall ligger ju mitt i freacking Norrland. Halvvägs till Umeå. Har aldrig varit så långt norrut. Så nu blir det en skumpig halvdag på buss, hotellnatt och sedan hem igen med tåget för att ta första steget mot redovisningens underbara (?) värld. Undrar om jag måste ta med mig thermobyxorna när man åker så nära polcirkeln?

Old Farts

Den äldsta bilden som jag har av mig själv i digital form- jag som 25-åring ute i den ryska förorten. Drömmarna är lika många då som nu, men rynkorna är nog dessvärre fler nu- fast frågan är ju vilket som är viktigast?

Dagens semesteraktiviteter inkluderade bland annat en tripp in till köpingen tillsammans med mor Andersson- en trevlig utflykt, där bland annat billigt garn köptes, fast men en obehgalig upptäckt. Sedan jag flyttade från Bengtsfors som en ung och dum 16-åring har så småningom all
kontakt med jämnåriga från orten upphörd, men idag mötte en kavalkad av gamla (i dubbel bemärkelse) ansikten från den goda tiden då livet kretsade kring att hänga vid Grillen, skolkataloger, rökruta och vilken kille som var snyggast i sina Levisjeans och/eller hade den fränaste EPA-traktorn. Först ut var den lite småsöte killen från någon årskurs över mig som jag först inte kände igen eftersom han såg så gammal ut, därefter möter jag en kvinna med barnvagn som jag först tänker är någon mycket äldre syster till tjejen som gick i min ridgrupp- men som jag sedan inser är tjejen som varje torsdag red tillsammans med mig ute i Knösteviken. Och precis innan vi ska åka så hälsar en kvinna på mig, som när jag tittar noga kan placera i min gamla högstadieklass men som jag först inte alls känner igen eftersom hon ser så...just det-gammal ut.

Först är det lite chockartat att inse att tiden har gått så fort och lämnat sådana synliga spår, men sedan inser jag att jag skulle inte vilja vara 16 igen, med all ångest och vilsenhet, utan 29 rockar faktiskt. Dessutom så finns ju botox nuförtiden, och någon måste ju stödja den branschen as well.

Glad är man iallafall som 29-åring. Det var jag då fan inte som 16-åring.

Förberedelser

Högen till vänster är böcker som står på läslistan. Högen till höger är smutstvätt. Yes, jag ska på en veckas semester i Casa del Päron.

Nya mål i sikte

Här är medaljen som man fick efter att ha sprungit i mål på Gärdet. Kommunist-flashback anyone?

Så jag hasade mig runt Djurgården, och kom i mål på en av mina sämsta miltider någonsin. Och nu har jag bestämt mig för att nästa år ska jag fan springa tjejmilen under en timme.

Motivation lika med noll

Idag ska jag springa tjejmilen, och det enda som motiverar mig är att om jag inte går dit så får jag böta för icke inlämnat tidtagningschip.

What a difference a day makes

I tisdags var jag ledig. Ledig med innebörden inget arbete mellan 8-17, vilket var underbart! Istället umgicks jag hela dagen med fröken Lundblad, och tillsammans hamnade vi på ett ställe som rocked my world lite grand: nämligen alla barns våta dröm- Junibacken. Det var oväntat roligt, troligtvis berode det till stor del på sällskapet men att rumla runt i barndomsminnen är spännande även om man närmar sig trettiostrecket. När jag i onsdags återvände till skrivbordet var all trötthet borta, och ersatts med entusiasm- bara tack vare en enda dag.

Idag är jag återigen ledig eftersom jag om någon timme ska hoppa in i en Volvo kombi och sticka hem till mamma och pappa tillsammans med vännerna, där hela helgen ska spenderas ute i skogen. Sayonoara!

HoHoHo

Idag behöver jag inte gå till jobbet! Kein arbeit -ja!

Bad Blogger

Det var ett tag sedan nu, eftersom jag har jobbat ganska mycket så har det varken funnits ork till att skriva eller så mycket att skriva om. Den senaste veckan har iallafall alla vänner återvänt till Stockholm, vilket har gjort att jag nu iallafall har lite folk att umgås med igen och förhoppningsvis har lite mer att blogga om.

Förutom att jobba så har jag denna vecka hunnit träna lite, haft finbesök av Theresa, ätit lyxig take away middag hos Anders (se bilden ovan) samt sprungit midnattsloppet. Jag har verkligen saknat att ha ett liv de senaste veckorna, det är så otroligt tråkigt att bara få work-input in i hjärnan.

Åtta veckor kvar till halvmaraton

Tre gånger de senaste veckorna har jag tvingat mig ut i löparpåret med förödande resultat. Helt plötsligt orkar jag bokstavligt ingenting, utan femkilometersslingan kantas av flera ofrivilliga gångpauser. Fan, fan, fan!

Helgsammandrag

Sov på tåget, badade med en lykta på bryggan och augustimörkret runt omkring, sov sedan i tolv timmar och vaknade av ett argt brorsbarn som väntat i några timmar på att jag skulle gå upp, tog långpromenad med Sigge, plockade svamp, frossade i mammas blåbärspaj, pratade med Linnea i telefon och tog sedan bussen tillbaka till huvudstaden.

Das war alles- nu ska jag stryka jobbkläder inför morgondagen.

Flykten västerut

Så var det dags igen. Jag är trött, sur och förvirrad- och gör det jag alltid gör när jag behöver time out. Jag tar tåget västerut och drar hem till skogen.

En billig kärleksaffär.

Idag när jag kom hem låg det här vykortet och väntade på mig innanför ytterdörren:Ett sånt där gratis vykort som man ser överallt men som ingen bryr sig om att skicka, förutom Gretchen som varit på Island och hittat detta exemplar i en turistkatalog. Och jag blev glad, så där glad som man blir av en oväntat (om än en gratis) hälsning och bevis på att någon tänker på en någonstans i världen.

Hela dagen har faktiskt präglats av kärlek till gratis institutioner som finns runt omkring i vårt samhälle. Idag var jag nämligen på biblioteket och lånade fem böcker och gratisläste Elle i säkert en timme. Me love bibliotek.

WTF?!?

En stark What The Fuck- känsla har präglat den här dagen. Ibland blir man ganska trött på livet, fast man kan alltid vara säker på att det alltid händer något som gör att man får perspektiv igen.

Idag är en stor dag i min kärriär som professionell internetsurfare, för idag fick jag nämligen min externa hårddisk för back up-lagring. Men en back-up har jag äntligen mod att starta tanka filmer....whish me luck!

Rastlös

Som alltid när allt stillat sig och livet blivit normalt igen efter stora förändringar, så blir jag extremt rastlös. Och även en aningen deprimerad.Flytt och jobb har tagit enormt mycket tid de senaste månaderna, och nu när allt lugnat sig och inte är så mentalt ansträngande längre så kryper det i kroppen efter nya kickar. Eller kickar eller kickar, det måste åtminstone finnas något i mitt liv som jag kan sträva efter samt se fram emot. Och avsaknaden av dessa två sakerna gör att jag blir sur, grinig och kan dessutom inte sitta still.

Så därför har jag precis mailat min kvinna i Barcelona, för att höra om hon eventuellt skulle vilja ha lite besök i september.

Impuls

Det är farligt när jag uttråkad på mitt extrajobb, det händer nämligen titt som tätt att jag får spuck av leda och näthandlar med mitt Visakort. Och det som ni ser här ovan är dagens arbetspass inköp- amulettringar...

Det blev sommar även detta år.

Tack till W&D och inte minst till deras Volvo för turen till Nynäshamn!

Vidga sina vyer

I går var jag i Vallentuna för första gången i hela mitt liv, och upptäckte att Bengtsfors klonat sig och är nu bara en Roslagsbana bort. Det var kul att träffa syskonen Engblom och även de två stora schäferhundarna som bor i deras hus. Jag misstänker dessutom att den ena jycken tjänar mer deg än vad jag gör i månaden.

Nu ska jag sticka till beachen!

Tillbaka

Ytterligare en gång, jag är så jäkla glad att jag har möjlighet att ta en time out och åka hem till landet. Efter en dag i sängen, med boken i högsta hugg och Sigge på golvet brevid så har man laddat batterierna rejält. Och fått perspektiv.

Min far har en stor passion för ved, och i lördags spenderade jag en hel dag med att hjälpa honom stapla upp årets vedskörd i vedskjulet. Och som resultat har jag fått en trolig bristning på baksidan av ena låret. Vet inte hur det gått till, eller vad en ergonom skulle säga om min arbetsställning där ute i vedskjulet, men ont gör det.

Nu ska jag sova- Winda har varit här på middag och tillsammans har vi ätit rysk konfekt. Det är skönt att det bästa från det stora moderlandet säljs här i Bärkullarna.

Dags att koppla bort

Jag är så trött på Stockholm just nu. Jag behöver en paus från att vara den seriösa, businessklädda tjejen som varje dag sitter bakom sitt skrivbord och döljer hur fejkig hon egentligen känner sig. Jag är trött på allt folk. Och på tunnelbanan. Jag vill hem till skogen och klappa Sigge. Träffa mamma och pappa. Och gå i skogen. Och bada naken i sjön.

Imorgon klockan halv fyra kopplar jag bort Stockholms Malin, och kopplar in lantis Malin. Och nirvana i några dagar.

Jag måste ju även berätta för er kära läsare att världens tråkigaste singel (detvill säga undertecknad) faktiskt har varit på date. Och det var rätt så trevligt.

Inspiration, bitte!

Girlie, Girlie

Efter pedikyr (euh, jag hade liktornar!) och lunch på Hermans så sällade vi oss till de horder av flickor som vallades in i biosalongen för att beskåda filmen om de fyra storstadstjejerna som sägs ha varit med och skapat den moderna kvinnan.

Fast filmen som höjts till skyarna för sin glamfaktor handlar egentligen inte om Manolos, sex eller glamour- utan filmens budskap är egentligen vänskapens betydelse för oss kvinnor. För det spelar ingen roll om du går klädd i en Wera Wang eller en tre år gammal HM-tröja- utan vänner kommer man faktiskt ingenstans, och det är det som är filmens sensmoral. Ett fint budskap förpackat i ett glittrigt fodral.

Överlevare

Den 11:e juli är min personliga fredgen den 13:e- för den 11:e juli händer alltid något som får mig att börja gråta. Blivit dumpad, blivit ovän med folk , ramlat av hästar och slagit mig rätt så rejält och förra året kulminerade allt då jag fick en svart katt i gjutjärn rätt på tån.

Men igår hände faktiskt ingenting, utan när jag gick hem på kvällen efter en after work med kollegorna så tänkte jag att det här året hade jag faktiskt en mycket trevlig födelsedag. Som jag idag ska fira genom att gå på pedikyr.

Tvärtom

Vad gör man när man är medvetslös efter en dag på jobbet?

Går hem och sover?

Njet- man går på krogen med Herr Dahl :-)

Och imorgon ska jag först vara seriös till 100 % på mitt vanliga jobb, sedan ska jag smita till jobb nummer deux och häcka till ett på natten. Förnuftet säger nej till krogen ikväll, men hjärtat säger ett starkt oui.

Trötttröttitrötttrött

Sitter på jobbet och håller på att somna. En timme kvar sedan blåa linjen hem till bärbergen och min säng. Imorgon måste jag vara uberseriös på mitt riktiga jobb igen.

Felkalkylering

På den stora amerikanska koncernen betalade man ut lön i förskott, det vill säga att man fick betalt för juni månad den 25:e juni. Och just i juni månad slutade jag jobba för jänkarna den 19:e vilket gjorde att lönen den månaden var nästan haölv. Skitsamma, tänkte jag glatt- nästa månad kommer jag ju att få min nya, fina lön som gör att jag hamnar i en ny skattesats.

Fel, fel, fel.

Idag visade visade det sig att mitt nya jobb betalar ut lön i efterskott, det vill säga att den enda lön som jag kommer få i juli är för den ynka veckan som jag jobbat i juni. Jag kommer att få en lön som precis tänker hyran för min minilägenhet och inget annat. Aldrig har jag varit så glad åt mitt porrjobb som jag går till på söndagarna.

Bloggsyster

Den här bloggen kan jag faktiskt identifiera mig lite i :-)

Hit me baby one more time

Efter en helg där både rödvins- och kaloriintaget med råge överskridit Socialstyrelsens rekommendationer är det dags att ladda inför en ny vecka där jag ska på mitt första pyjamasparty, Linnéa blåser förbi Stockholm, girlies night out samt en after work i Hagsätra står på kalendern. Veckan har potential att bli en av de bästa någonsin om det inte var för den lilla detaljen att jag måste jobba åtta timmar om dagen...

Saker man hör...

"Jag var sen idag för att jag har slutat tvätta håret"

Sagt på allvar av en dude på mitt jobb. Tyvärr är det mitt jobb att se till att killen sitter på telefon klockan nio varje morgon- tvättat hår eller inte.

Verklighetsflykt

Efter en vecka med jobbet konstant i tankarna är det skönt att krypa ihop i en lägenhet ute i Enskede, få mat och underhållning samt få andra input än nya datasystem, möten och strategier. Ett par timmar utan jobbdatorn i skallen inkopplad gör susen, batterierna laddas och motivationen kommer tillbaka.

Och jobbtankarna kommer nog att vara väck med pusta hela härliga helgen....för Hell-inor ska komma förbi da haupstadt och vi ska dricka vin...

Efter första arbetsdagen

...är jag trött, men glad.

Midsommar hos la Famillia rockar faktiskt

Jag töntfirade midsommar hemma hos mamma och pappa i år, tillsammans med alla andra kottarna Andersson. Vi hade fisketävling, drack rosa bubbel, gullade med Bella, åt tårta, bar på nykläckta kycklingar, grillade och skrattade hejdlöst.

Det var en skön midsommar, utan en massa krav och dålig karma i form av för mycket alkohol. Tönt är skönt.

Onödighet i en liten svart ask

Jag köpte den begagnat av en kollega. Jag behöver den egentligen inte. Den är för stor att ta med sig på joggingturen. Men jag älskar min Ipod touch trots att den är onödigheten personifierad.

Det här är varför jag bor i Stockholm

För att man en måndagskväll kan gå och se Robyn på Mosebacke.

Måste träna bort min kvällströtthet...

Nu är jag anmäld!

Spinning around....

Allt har snurrat mycket, mycket fort den sista veckan. Jag har precis kommit tillbaka till Sundbyberg och betongen efter att ha kört bil tvärs över landet till byn och familjen, där lilla Bella döptes och planer gjordes till midsommar. Nu ska jag gå och lägga mig, för imorgon är det löpträning på morgonen, sedan ska jag lämna bilen till världens suraste Statoilanställde, jobba och spendera kvällen på Mosebacke tillsammans med Robyn...tisdag är det hejdågrejs med arbetskamraterna efter jobbet, onsdag ska det tränas spinning i nittio minuter och torsdag är min sista dag på jobbet, sedan ska jag sitta på tåget hem till la famillia igen eftersom syster yster fyller år...fast allt detta är bara kul, för sedan börjar det det riktiga infernot med det nya jobbet,

Jönköpingshelg i bilder

Vi åt långa frukostar (vi åt mycket överhuvudtaget)

Vi åkte till vårt gamla lärosäte.

Och till våra gamla jaktmarker.

Samt spelade wii.

Home is where Vlad is

Nu har har han intagit sin plats på toalettdörren även i min nya lägenhet. Nu börjar gråbetongen verkligen att kännas som hemma.

Tantteckenen haglar.

Veckan började med stark tantvarning då jag blev alldeles till mig över en matvaruaffärs utbud, och man kan väl säga att veckan fortsätt i samma anda. När jag fick min skatteåterbäring så gick jag och köpte mig en hammare (kanske mer dyke-igt än tant-igt, men ändå långt från mitt vanliga jag) och idag skulle så sommarskorna inhandlas. Tanten i mig fick tryckas ner rejält för att inte köpa ett par Ecco, men tillslut blev det de här pjucken:



De ser inte så tantiga ut för världen vid första anblicken, utan den dimensionen stod undertecknad för. Jag valde dem nästan enbart för att de är fett bekväma, och tvekade inte en sekund att betala ett par hundralappar extra för den härliga känslan av foträta skor.

Dagen har annars varit en riktigt bra dag. Åt lunch med damerna på jobbet, chattade med kollegorna i Malmö och upptäckte Solna Centrum. Det känns lite grann som om man utnyttjar stan bättre om man bor i norrort, för nu hänger man inte bara innanför tullarna utan tar gärna vägen förbi Solna eller Sundbyberg. Dagens bästa var nog promenaden in till Solna med DansbandsStefan, för ett kort ögonblick försvann hans diagnos och vi hade riktigt trevligt på vår promenad i solskenet.

Idag har varit en bra dag...

I morse upptäckte jag ett jättebra spinningpass på SATS i Sundbyberg...som bara ligger åtta minuter från min ytterdörr.

Vid middagstid får jag ett sms från min mamma: min älskade Sony Ericsson som jag tappade på på skidlägret i januari har hittats i de värmländska fjällen, tydligen fungerar den utmärkt och skeppas nu hem till mamma och pappa.

Och kvällen har sedan spenderats med Winda och alla hennes vänner som samlats hemma hos henne för att gratulera på hennes födelsedag. Massa god mat, vin och många skratt!

Det har varit en av de bästa dagar. Men nu är jag trött.

In da hood

Sedan ett dygn tillbaka sitter jag nu i min lilla minilägenhet i gråbetongsförorten- långt bort från det lummiga kransen där jag spenderat det sista året bland alla vänstermänniskor.

Men konstigt nog är all betong som bortblåst ur mitt sinne när jag inser att det 200 meter från mitt hem finns en jäääättestor mataffär, ni vet en sån där i vilken man kan köpa precis allt. Lite ÖB goes matvaru- känsla.

Min uppskattning av matvaruaffärer betyder nog att jag börjar bli vuxen. Eller så håller jag på att utveckla en ätstörning.

Jag har världens lökigaste extrajobb

Under dagens fyratimmar arbetspass har jag tittat på två avsnitt av Gilmore Girls (morsan i den serien är inte alls kul, utan lätt psyko) läst alla bloggar, bokat biljetter till Jönköping och haft lunch.

Tröttnar aldrig

Orginalversionen av denna låt har följt mig genom stora delar av mitt liv, jag minns till och med när min syster spelade den för mig för första gången (ett kasettband i pappas pickup). Idag har den här versionen hjälpt mig igenom den deprimerande flyttstädningen. Kort och gott, det här är världens bästa låt!

Diamonds are a girl's best friend..

Smyckena på bilden har en kollega på Malmökontoret gjort till mig, och jag blev jätteglad idag när hon lite blygt räckte fram paketet på ett besök här uppe i huvudstaden. I mitt fall behövs inga diamanter för att få mig glad en hel månad framåt, utan det räcker med hemgjorda accessoarer.

Flyttdagbok- del 1

Flyttpackning so far.

Att flytta suger- bara jag tänker på skiten så slår min mage ifrån såpass att jag måste springa på toa.

Idag hände för övrigt något konstigt. Jag var mentalt inställd på att det var sista passet med Mr Spinning, så det var med lite vedmod i hjärtat som jag torkade av min cykel efter passet och beredde mig på att lämna Telefonplans spinningsal bakom mig. Då har jag en röst som på äkta stockholmska säger "Hey, har du köpt dojor?!" Och sedan var jag fast- och efter femton minuters snicksnack om cykling ialla dess former tror jag att karln bjöd in mig på ett nittio minuters pass med sin favoritinstruktör. Ett pass som han gick på varje lördag.

Jag fattar ingenting, och magsåret bara växer.

En träningsblogg jag faktiskt gillar

Eftersom jag tränar en del så har jag börjat läsa en del om fysisk rörelse på internet, och blivit lite lätt skrämd av folks inställning till att röra på sig. Jag vet inte hur många listor jag har sett med dagens måltider och tips på svindyra proteindrinkar, som i kombination med non existent kolhyderater samt träning ser till att man är smal men muskulös à la Charlotte Perelli. Ingenstans står det att det faktiskt är kul att träna. Och hur bra man mår av att röra på sig.

Men jag gillar endorfinresan, för tjejen som skriver tar träning för var det är, och tack gode gud så det finns inte en enda lista över vad hon käkat under en dag på hela bloggen. Respect.

Planerna för dagen

Nästa helg kommer den stora "flytta-till-Hallonbergen" karusellen ske, och jag har redan förberett genom att hyra en auto samt tvingat Sara att hjälpa mig flytta nästa söndag (underskatta aldrig folks frikostighet efter ett par drinkar...). Idag kommer jag att ägna hela dagen åt att:

• Tvätta fönster (minns knappt hur man gjorde- har nog inte gjort det på fem år)
• Röja ur vindsutrymmet
• Frosta ur frysen (håll tummarna att ingen översvämning kommer att ske)
• Gå till återvinningsstationen- åtminstone två gånger
• Lasera två hyllor
• Städa ur garderoben
• Städa ugnen
  
• Tvätta
  
• Packa kläder
  
• Inte titta på Schlagerfestivalen

För övrigt skall jag tillägga att jag får svårartad ångest varje gång jag tänker på att jag måste flytta från kransas, så jag är lite spänd på hur jag ska klara en dag av förberedelser utan att ta fram rakbladet och skära mig i armarna och/eller överdosera sömnmedel.

Det värsta med att träna....

...är träningsvärken. Efter lite styrketräning har jag idag träningsvärk i brösten- vilket inte låter så jobbigt men så fort man rör armarna så värker lökarna.

Alces Alces

Idag har jag blivit medlem i Gårdsjö Älgjaktslag.

Det bästa med att träna....

...är att man kan löka med gott samvete.

För övrigt skall jag meddela att jag lagt ner projektet Mr Spinning, då all kontakt mellan oss endast har lett till att karln verkar tro att jag är spritt språngande. Det är lång historia som jag endast berättar över ett glas vin.

Levada mode

Av en slump så upptäcker jag att gamla hederliga och ursvenska Friskis och Svettis arrangerar vandringar i Stockholmstrakten. Och som grädde på moset kan man även åka på vandringsresa till fjällen med dem, vilket är perfekt för mig som troligtvis aldrig skulle få tummen ur att komma iväg om inte någon annan gör all planering åt mig. Den här sommaren kommer det nog att bli svårt att hinna med en av deras långpromenader, men jag ska definitivt spara länken tills nästa sommar. Det pirrar i kroppen att få komma in i levada mode igen.

Ute i Arkilpelagen

Det kan låta lite konstigt, men helgen kretsade faktiskt en hel del kring de där grejerna som sticker ut på bryggans högra sida.

För några månader sedan skrev jag en lista med en massa grejer som jag ska hinna med innan jag vandrar vidare till de sälla jaktmarkerna- och en punkt var att jag skulle skaffa ett lantställe. Den här helgen, då jag tack vare Malin och David, fick chansen att mitt i stressen besöka Husarö så har jag bestämt att jag måste prioritera punkten "lantstället" på livslistan. För det är så jäkla skönt att komma iväg och stanna några dagar där allt är lungt och man har chansen att varva ner.

Utfallet blev bättre än planerna

Dagens plan var att jobba över, handla, springa och packa. Men efter ett SMS från en återvändare, som efter sex månader i Australien helt plötsligt var i Stockholm igen, sprang jag ner till söder, hamnade på en bar, drack vin, träffade nya människor och ska nu gå och sova.

Diagnostiserad

Kvällens mission var att besöka en av de många kinarestaurangerna som finns runt om i staden. Den vi valde råkade ligga på Östermalm, och på vägen dit flamsar vi på det där sättet som vi bara kan. Naturligtvis kan jag inte hålla mig från att lägga av ett gapskratt, varpå en östermalmstant vänder sig skräckslaget om och utbrister : "Men, hur skrattar du? Vansinnesskratt..."

Saker är inte som de borde vara

Jag vet att jag nu både är en dålig bloggare och en dålig kompis. Förlåt Linnéa, jag vet att jag lovar och lovar men aldrig levererar. Men jag har så mycket att säga, och vet inte riktigt var jag ska börja.

Allt snurrar fortfarande otroligt fort; i morgon ska jag prya på nya jobbet (det ständigt pyrande magsåret kommer nog att börja blöda runt lunch), och resten av veckan kommer att sedan att hetsa på med övertidsjobb på gamla banken och helgen ska spenderas med alla paren ute på en ö i skärgården.

Och jag vaknar klockan tre varje natt och kan inte somna om för att jag är rädd. Och jag får ångest bara jag tänker på att jag ska flytta till Hallonbergen. Och jag har börjat röka varje dag. Och jag är inte lycklig, fast att jag vet att jag borde vara det.

Nu ska jag gå...

..och spinna kalsongerna av Mr Spinningsinstruktör. Önska mig lycka till!

Ur Kaos är du kommen, I kaos skall du åter vara

Allt går i hundrafemtio just nu, och det känns som om jag springer med i tempot iförd ett par alldeles för stora skor. Det där jobbet skrämmer mig otroligt mycket, jag var där i måndags och det var skräck rätt igenom. Trots allt vill en liten del av mig göra allt det där nya, men den delen är djupt begraven under all rädsla som gör att jag vaknar klockan tre på natten och inte kan somna om. Men egentligen är det skitsamma, för jag måste utmana mig själv och göra det här för annars kommer livet alltid att se likadant ut. Och det är ännu mer skräck.

Livet är ganska snurrigt just nu, men jag anar att det alltid kommer att vara så här. Så antagligen är det bara att gilla läget och lära sig leva med det.

I vildmarken intet nytt

Den här bilden sammanfattar min långhelg ute i skogen bättre än 1000 ord. Skräplitteratur, stickning, Sigge Sagge och solen....

Bend over

Under min korta skidåkarkarriär i vintras ådrog jag mig skador i form av en ömmande svanskota. idag vart jag ivägtvingad till läkaren av arbetskollegor eftersom jag fortfarande har svårt att sitta utan smärtor och svordomar i fikasoffan på jobbet. Hela läkarbesöket var mycket förnedrande. På grund av ombyggnation var jag tvungen att sitta utanför en psykologs dörr och vänta på att min doktor skulle bli ledig. Alla som gick förbi lyfte intresserat på ögonbrynen och tyckte säkert att jag såg rätt galen ut där jag satt på trekvarts på väntstolen (enda positionen som min svanskota tillåter att jag sitter i sedan backen i Falun där jag ramlade). Sedan kom själva undersökningen. Ner med byxorna böja sig framåt och läkarens finger som testar hur stort det ömmande området egentligen är. Och till slut domen: troligtvis spricka och det kan ta upp till ett år innan ömmandet avtar. Lagom till nästa Vasalopp alltså.

Rätt in i kaklet.

Det gick faktiskt hela vägen. Hela vägen rätt in i kaklet som man sa på fotbollsspråk på det glada nittiotalet. I fredags ringde min nya chef och sa att jobbet var mitt, och jag sjönk ihop totalt och gick och sov i tretton timmar. Igår firades det med champagne (jag skulle lägga ut en bild från festligheterna men hittade inte sladden till kameran ) och idag fick jag berätta på jobbet. Och jag är trött, och mycket mycket rädd; jag ser framför mig hur jag kommer att komma in i en grupp människor som kommer att kasta grejer på mig à la högstadieklass och få mig att gråta och springa därifrån.

Second Round.

Jag kom till en andra intervju för det där jobbet.

Vill ha! Vill ha! Viiiill haaaaaaaa!

Idag var the big anställningsintervju. Och jag känner med hela kroppen att jag verkligen vill ha det där jobbet.

La Fièvre

Gårdagens huvudvärk och frossa skyllde jag sonika på baksmälla. Men när jag imorse vaknade och symtomen är kvar så blir jag lite misstänksam för så full var jag inte i fredags att jag ska behöva vara bakis i två dagar.

Efter en minut med febertermometern i munnen så avslöjas sanningen. 39 grader. Jag kokas sakta från insidan...

Heder åt Blondinbella

Jag har spenderat en eftermiddag på stan med min musa Sara, och efter att ha gått runt i diverse affärer börjar vi prata om Blondinbella som inte verkar göra något annat än att shoppa och blogga. Och tjäna en jävla massa pengar. Så vi inser ju att vi borde försöka göra samma sak. Bli blonda, smala och verka lätt korkade. Och naturligtvis måste vi ju fnittra förtjusande, annars kommer vi nog ingenstans i dagens mediesverige.

Men vet ni hur svårt det är att fnittra? Seriöst- det är skitsvårt. Med kollegans Daniel hjälp övade jag hela gårdagens arbetsdag (vi har inte så hög arbetsmoral på fredagar...), men det bästa jag kan prestera är ett ljud som påminner om en lättare hostattack. Inte förtjusande för fem öre, det låter mer som om jag satt i halsen.

Så vår nyfunna strävan efter att bli Sveriges nya bloggdrottningar går nog i stöpet. Och förresten så går vi ju inte i Gymnasiet, som majoriteten av Sveriges mest lästa bloggare verkar göra.

see more cute dogs and puppies

Äntligen!

Äntligen har min feber dragit sin kos, och jag kan vistas ute bland folk igen. Har varit oerhört deppad sista veckan då jag bara kunnat ligga i en stökig förortsetta och ha frossa.

Ikväll ska jag således fira genom att dränka det lilla immunförsvar jag har kvar med rödvin och tequila. Och dansa med Herr Dahl på något av stans alla bögställen. Fabulous!

Titta Malin och Greta, vad jag hittade i tunnelbannan imorse.

Jag önskar att ni hade sett hur mycket jag skrattade när jag såg denna gigantiska annons fastklistrad på Gamla Stans tubstation. Det är ju vår låt! Och vår kompis Céline som gett oss alla dessa skratt! Dessutom ska jag passa på att berätta att min pålitlige kompis Wikipedia har upplyst mig om att Célines (och även vår) polare Jerry Williams har en son som heter...Johnny!

(Ja, det här är sektionen för internskämt. Och nej, vi gillar inte Céline, hon är en scary bitch som dessutom misstänks ha snott Gretchens kamera.Fast Jerry är vår kompis. På riktigt.)

Smarty Pants

Undertecknad har en anställningsintervju för vad som verkar vara ett fancy smanchy jobb som teamleader. Nästa måndag ska jag sitta i mina smart looking clothes och påtala min förträfflighet inför en HR-människa som troligtvis kommer att titta grinigt på mig och humma.

Önska mig lycka till för det känns som jag är ute på djupt vatten. Men så fort jag börjar tvivla på att jag verkligen kan få det här jobbet så blir jag irriterad över min brudighet- jag har inget att vinna på att tro att jag inte är kompetent nog att klara av jobbet utan nu om något är det dags att skaffa en typiskt killig attityd. Med andra ord är det dags att skruva upp självsäkerheten och använda fina ord!

Bunny Suicides!

Vill du se mer? Gå in här

Tyvärr blev bilden suddig, men klicka på den så visas hela dess humor.

Off to Venice!

Om några timmar sitter jag på ett plan till en stad som opraktiskt och ologiskt nog är byggd på vatten. (eller är det ett träsk? *bläddra i guideboken*)

Iallafall- jag ska ha semester i några dagar.

Sayonara!

Rapport från en utekväll i Stockholmsnatten

Helt plötsligt stod vi på ett dansgolv omringade av män med medellängd runt 1.50 meter över havsytan. Rätt bizarrt. Och faktiskt rätt så kul.

What's up?

Den här bloggen är hopplöst ouppdaterad. Venedigresor, Premiärmil, en omplacerad katt, en spinninginstruktör, en ny lägenhet och spelkvällar har rört om i grytan den senaste tiden och inte ett enstaka ord har nedtecknats på denna sida. Fast allt det där kommer en annan gång eftersom jag inte har tid just nu att skriva en rapport för jag planerar att gå på lokal ikväll och bli lite salongsberusad, men för att underhålla er med något ska jag meningslöst nog modeblogga kvällens outfit:

Blus från Vero Moda och jeans från H&M

Kommer inte ihåg vart jag köpt dessa, troligtvis var jag full en dag på en ö mitt i Atlanten...

Två nördar i en

Okej, fast idag är jag även en sportnörd för i dag ska jag springa premiärmilen ute på Djurgården. Håll tummarna!

Komikerfarsot

Den här karln är överallt efter melodifestivalen, fast jag tycker att han är bäst som den sure kocken Pierre istället för pausunderhållare i Sveriges mest hypade TV-production

Oanade konsekvenser

Igår var jag ute och sprang. Idag har jag skavsår på ena bröstet. ?.

En smygläsare kliver ut ur garderoben

Personligen tror jag inte att bloggandet hade blivit så stort om det inte varit så att det gav en känsla av att man tjuvkikar in i någon annans liv, speciellt om man "halvkänner" den person vars blogg man frekvent läser. Jag erkänner, jag har några sådana bloggar jag läser varje dag fast jag skulle aldrig i livet säga till upphovsmannen i fråga: "Hörru, jag såg på din blogg att du..."Troligtvis är allt dravel above ett tecken på att jag är vansinnig, så don't pay attention.

Men lägg märke till den här killen, för han muntrar definitivt upp vardagen. Och nu, för första gången, kommer jag att stå för att jag på daglig basis läser bloggen vars författare brukade skälla på mig i mitt förra liv för tjackiga felanmälningar. Så läs valross och ge honom den mediala uppnärksamhet som han strävar efter.

Påsk i ödemarken

Det här har varit min påsk: en enda lång långpromenad i en frostig skog med labradoren Sigge. Och en massa godis förstås för att kompensera energiförbrukningen.

Familjeförsörjare

Mitt senaste lönesamtal gick inte så särskilt bra, och eftersom jag tror på en öppen dialog så har jag uttryckt mitt missnöje med att min procentuella löneutveckling är lägre än inflationstakten till min chef. Som har beslutat sig för att göra något åt det, fast på ett mycket annorlunda sätt. Helt plötsligt dyker hon upp med den ene manliga medarbetaren efter den andre i något jobbärende, för att senare under dagen smita förbi mitt skrivbord och viska "Psst, han är visst singel!"

Det verkar som om min chef satsar på att hitta en försörjare åt mig istället för att ge mig löneökning.

Vi moderna häxor tar tåget

I sann påskanda ska jag imorgon ta min lilla katt och fara iväg...fast istället för någon jäkla kulle i Norge så åker vi hem till mor och far och la famillia.

Paketet

Om man träffar en spinninginstruktör som under ett pass lyckas med att få upp mina öron för en helt ny Rammstein-låt och dessutom få in en etapp till "Personal Jesus" av Jonny Cash, så borde man nog titta på den mannen en extra gång.

Fast attraktionskraften hos en man med bra musiksmak örsvinner ganska fort om man stirrat på denne i cykelbyxor i en timme. Att se konturerna av någons paket går faktiskt bort.

Motbjudande Hyena på en Skitig Häst.

Fick precis det här svaret på mitt mail till lurendrejeribruden. Mailet har "Sök hjälp" som subject.

verkar som om du har haft ett "obehaglig" erfarenhet när det gäller människosläktet eller är du medfödd med en sådan charmerande och angenäm personlighet?! Bara för att du arbetar på en bank vilket bidrar till att man skall vara alert och uppmärksam, ger detta dig INTE en automatisk rätt att vara en cynisk och högst motbjudande hyena!!!
Nästa punkt lyder så här, när det gäller bedrägerier/förskingring/svindel och allt annat som kan räknas som lurendrejeri, skall du först vända dig till dina landsmän och kvinnor som sitter i regeringen och kör med fult spel på bekosten av hederliga och oskyldiga människor så kom inte här och spy en massa galla, kliv ner av din skitiga häst, och tänk på viktiga faktorer innan du dömer.
1). Om det var fråga om ngt olagligt eller moralisk fel, så skulle jag inte öppet skriva en sådan annons som på Blocket.
2.) Skulle heller inte ge mina personuppgifter som namn telefonnummer o.s.v. Har i vilket fall som helst svårt att tro att
en sådan liten människa som du arbetar på bank! Om du arbetar på en bank, så r jag övertygad om att din befattning är
att rengöra alla toaletter.
Tycker i allafall synd om dig som människa och hoppas att du söker professionell hjälp för din åkomma.

Vad ska man säga? Det här är iallafall sista gången jag lägger ut en annons på blocket.

Den där jävla annonsen

Det här svaret fick jag nyss på min bostadsannons:

Hej. Förstår att du och söker boende, men tänkte komma med ett annat
seriöst erbjudande.
Jag vill köpa lite möbler på avbetalning men kan tyvärr inte, iochmed
att jag studerar "CSN" klassas ej som lön.

Behöver därför ngn som har fast arb och tjänar minst 120.00/per/år. Vad
som krävs är att du följer med till möbelbutiken och tar det på avbet..
Alla fakturor skickas till min adress och betalas av mig månad till
månad via internet bank. Självklart så kommer jag mejla kvitton på
betalt räkning.

Som stort tack så får du direkt 3000 i handen. Hoppas att vi kan höras
vid, och eventuellt prata vidare om detta.
Varma hälsningar, Nadjah

Mitt svar:

Att stå som "målvakt" för krediter klassas som brottsligt och eftersom jag jobbar på bank just med bedrägerier ser jag mycket allvarligt på sådan verksamhet. Jag hoppas du förstår att du kan polisanmälas för ditt förslag.

Om du har råd att ge mig 3000 i handen så tror jag mycket väl att du har råd att köpa möbler, vilket gör att jag tror att du kommer att skita i att betala varje månad och den sate som du lurar kommer att få betala istället- vilket inte alls låter som ett "seriöst erbjudande".

Så kort och gott- dra åt helvete.

He's on the phone

Varje dag ringer det idioter till mig på jobbet, nu ringer de även på min mobil.

Eftersom jag måste flytta om cirkus två månader har jag satt ut en annons på blocket att jag söker lägenhet. Efter en timme ringer första dåren som säger att han inte är någon "blodsugare" men vill gärna ha 5600 för ett litet rum i Liljeholmen. Nej tack. Efter fem minuter ringer nästa, som bor i Skåååne men har vänner i Stockholm som kan hjälpa mig eftersom jag lät så trevlig i annonsen, och förresten, är det för övrigt så att jag råkar tro på Jesus?

Här är annonsen, läs och begrunda om den inbjuder dårar att söka maka.

Familjen Andersson lever vidare.

Eftersom jag själv har valt att inte fortplanta mig, så har min ena bror tagit på sig att föra det röda håret vidare. Imorgon ska jag åka och köpa present för att börja infjäskningen så att denna lilla tjej kommer och hälsar på mig den dagen då jag sitter på hemmet.

"Clear as the residual water from boiling sausages*"

Jag har diskuterat min tårtflörtattack mot Mr Godsägare med utvalda manliga personer i bekantskapskretsen. För mig samt för mina kvinnliga vänner är det solklart att min tårtinbjudan kan klassas som en flört, men karlarna är mer tveksamma:
"- Så ni åt tårta tillsammans?"
"- Eh...nej, jag bjöd honom bara på en bit. Sen blev jag generad och sprang därifrån"
"- Ledsen gumman, men...han fattade nog inte att du försökte stöta på honom."

Att det ska vara så förbaskat svårt!


*Rubriken är ett citat från en föreläsning i nationalekonomi där Börje skulle översätta "Klart som korvspad" för de internationella studenterna. Det hela skall läsas med svengelskt uttal.