Och tyvärr var det nog då att veckan inte var roligare än så här. På måndag var jag på begravning, och på tisdag kom nyheten som gjorde att jag sedan dess spenderat kvällarna med att fulgrina och klappat hunden, som är den enda jag släppt i min närhet. Efter en lång skogspromenad med fika i gårdagens soliga lördagsväder så kändes livet lite värt att leva igen, men först och främst så är jag bara så trött på att så mycket har gått snett sista året.
Jag hoppas att det inte är detta dom kallas karma, för då måste jag ha gjort något riktigt illa för att förtjäna allt detta. Och om det är så att karma finns så innebär det också att jag lever med ett stort mått av självbedrägeri, för jag anser mig vara rätt så snäll.
Published with Blogger-droid v1.6.5
