Ën träff med världens 133:e mäktigaste man

Min arbetsplats är verkligen speciell: Det är ett av världens största företag (faktiskt det största om man enbart räknar på visssa sätt- som jag har glömt) fast ändå närmare till de i toppen ännågot annat företag jag jobbat på-någonsin. I går och idag har koncernchefen för hela tjottafräset varit på Sverigebesök, och han finns helt plötsligt överallt på kontoret: I receptionen och snackar med receptionisterna, i matsalen inspekterandes kaffemaskinen, svarandes på frågor vid en morgonsamling med alla Sverigeanställda. Ständigt leende med perfekt frisyr och très, très american. Även fast jag inte ställde någon fråga på morgonen eller tog tag i honom i hissen så vet jag att om jag hade gjort det så hade han tyckt att det var ok. Vilket bara det ger en mycket bra känsla.


Förutom jobbet (där jag på senare tid fått bossa obehindrat med vikarien Henrik, vilket verkligen är ego-boosting) har den gångna veckan gått i besökens tecken: först kom Linnea på ett alltför kort besök och sedan Narin, och nu till helgen skall jag vara besökaren hos Elinoran i Götlaborg. Ska faktiskt bli skönt att få komma bort lite, och det ska bli fantastiskt kul att få träffa min gamla sambo igen!

Da Vinci in the night

Om man klockan två en lördagnatt passerar en öde Ridarrholmskyrka så är tillfället perfekt att leka lite Da Vinci kod. Världen blir mycket mer spännande om man jagar efter symboler...

"Mot Roslinjen!"

Midsommar på Östermalm

Vi bestämde oss tidigt: Vi skiter i alla traditioner. Vi skiter i stången, sillen, grillandet och supandet. Istället packade vi ihop oss i en liten men stylish lägenhet på Östermalm och drack mängder med rosé. And we had a jolly good time!

Besökaren från öst

Som vindfläkt passerade Nothing but Perfection Stockholm och en luftmadrass i Midsommarkransen. Tårta åts, souvenirer köptes, HM-skämten haglade och det goda samtalet flödade.

Tankenöt

Om jag under det tidiga 2000-talet (det vill säga innan 2007) sagt namnet Johanna Sällström, hade du vetat vem jag talat om?

Inget verkar boosta ditt kändisskap så mycket som ett trakiskt självmord, undrar när Linda Rosing kommer på det?

Snopet

Hehe- ibland statistikporrar jag mig lite. Någon har surfat hit genom att googla "Lesbian photo". Snacka om att bli besviken. Undrar om mina stats kommer att stiga om jag skriver saker som Asian Porn, Big Breasts och Maud Olofsson?

Jag återkommer med en rapport

Kundtjänstmeltdown

Ringer till DN för att säga upp min prenumeration: efter fem minuters väntan kopplas samtalet ner. Pulsen stiger.

Ringer sedan till Tele 2 för att fråga när mitt simkort kommer. Porteringen sker i natt. Efter att ha knappat sig igenom växeln efter konstens alla regler"Det är många som ringer just nu, var god ring senare" Lätt hjärtflimmer.

Ringer till Swedbank- varför kan jag inte använda min pinkod till mitt Visakort? Kärringen som svarar efter 30 minuter råkar lägga på när hon skall konsultera en kollega. De gråa håren börjar komma.

Ringer tillsist Katshing, är ganska förbannad över att de inte lyckats skicka mina papper i tid. Idioten som svarar säger efter tio sekunder:" Nu får du lugna ner dig, jag tänker lägga på" Game Over

Hitta tillbaka

För någon vecka sedan insåg jag att jag för cirkus ett år sedan gjorde fel. Och att jag faktiskt hade möjlighet att ställa allt till rätta igen, en chans som i sådana här lägen är faktiskt ganska sällsynt. Så jag tog chansen- och idag fick jag fick jag ett samtal som förde mig ett år tillbaka i tiden men samtidigt var ett stort steg framåt.
Enda sedan jag kom tillbaka till Sverige har ja gåterupptäckt gamla sidor av mig själv, men ikväll har jag återfunnit något som var en mycket väsentlig del av mitt gamla liv.

Nu ska jag boka biljett till ett bröllop i Ankara den 15:e september!!

"Kvinna, bli vid din hårfärg!"

På allmänhetens begäran lägger jag ut ett kort på resultatet från exprimenten med olika blonderingspreparat. Yes, mina damer och herrar, det har varit flera omgångar med olika blonda nyanser i mina testar de senaste dagarna. Och resultatet? Ingen har hittills sagt" Malin, har du färgat håret?" Fuck.

Jag mötte Lassie (fast på kinesiska)

Jag och Sara tar en fika på Raoul Wallenbergtorget, som visar sig vara fullständigt översvämmat av poliser. Eftersom vi är rätt så tröga denna heta eftermiddag tar det oss en rejäl stund innan vi kommer på att Kinesiska presidenten är i stan. Denna insikt får oss att diskutera Kina, och när allt vettigt är sagt om mänskliga rättigheter, ekonomisk boom och OS så råkar jag nämna i föbifarten att Kinas största artist Wei-Wei tydligen bor på Kungsholmen för att komma bort från hysterin hon skapar i Kina. Jag blir fett förvånad när Sara studsar till: "Hur känner du till Wei-Wei?" "Öhh, jag såg ett program om henne på TV...hon ska sjunga på OS-invigningen"

Till slut kommer det fram att Saras sambo, som undervisar en SFI-klass i Alvik, tydligen har funderat en hel del på varför den nya eleven Wei-Wei fick alla andra kineser fullständigt tappa hakan den dagen hon började, samt varför alla snabbt som attan lärde sig ordet "popsångerska" istället för "Mor är rar" och allt annat som stod i textböckerna.

Ramses

Förra veckans missmod gick tvärt över då Ramses trillade in i mitt liv: eller rättare sagt hoppade upp ur en sportbag och in under min säng, där han morrandes spenderade tjugofyra timmar innan hungern tvingade fram honom. Så småningom (och i takt med att han har kommit till insikt att det är undertecknad som kan öppna kylskåpsdörren och ge honom mat) har det vuxit fram ett kärleksfullt förhållande mellan oss, och nu har han tagit hela min lägenhet i besittning, framförallt fönsterbrädan där han tittar på alla grannar som går förbi. Det är guld att efter en kväll på Solidaritet komma hem till en katt som möter en innanför dörren och som sedan ligger brevid i sängen och spinner tills man somnar.

Förutom kattbestyr har det varit lungt: jag och Gretchen har kommit igång med löpträning, vilket är kul endast om man springer med Greta eftersom hennes humor och underfundigheter får en att glömma bort hur jävla pisstråkigt det egentligen är att springa. Det som mest skrämmer mig med det här projektet är att det helt plötsligt är roligt att träna. Under mina 27 (snart 28...hint, hint) år på jorden har det aldrig varit kul att träna, utan fysisk aktivitet har varit något som man tvingat sig till i bästa fall- detta måste vara ett tecken på att jag verkligen håller på att bli tokig. På riktigt.

Gone Blond

Så jag vart dumpad i veckan, och jag är jävligt sur över det. Men det finns faktiskt inte så mycket man kan göra, har man gett sig in i leken får man leken tåla (usch vilken äckelhurtig floskel)- fast jag förbehåller mig iallafall rätten att sura på barnsligt manér och förbanna manfolk samt fundera över att bli lesbisk. Fast innerst inne tror jag inte på riktigt att det är mindre problemfritt att bli lesbisk, killar må vara puckade men de är iallafall inte sprängdfyllda med hormoner som då och då exploderar. Jag föredrar nog puckad framför psykisk instabilitet. Och sen är det där med skäggstubb...

Så jag inser att det antagligen ännu inte är dags att göra ändringar i min sexuella läggning, och reser mig upp från min säng (som varit mitt manhatarlägerplats) borstar bort chokladsmulorna och gör det som jag alltid gör när jag anser att det är dags att börja om: Jag färgar håret, denna gång blont.

En promenad in i framtiden

Avslutar en formidabel nationaldag med en kvällspromenad med Mikael, och på turen runt Östermalm så planerar vi vår framtid:

När vi blir pensionärer så skall vi flytta in vid Karlaplan och odla fett med hasch.

Fejkvuxen

Första Sverigekrisen har kommit smygande i takt med att jag kommit ut från min egocentrerade "Whohoo-jag-är-i-Sverige-karusell", och börjat notera vad alla runt omkring mig håller på med. Båtköp, snofsiga jobb och karriärer, giftemål, bostadsrätter- när fan blev alla så vuxna?

Själv är jag ju bara vuxen på låtsats. Ibland.

I allafall: Tröjan på bilden fick mig att börja tänka på dig, Fredrika. Så jag köpte den.

På Söndagspromenad med systrarna Blind

Firmafest: Roligare än vad man tror

Firmafest. Enda sedan inbjudan trillade ner för drygt en månad sedan har jag lustigt nog haft lite ångest för denna tillställning, troligtvis pågrund av att min sociala förmåga verkar totalt gå ner till noll då jag måste socialisera mig med mina kollegor. Ganska lustigt egentligen eftersom jag i andra sammanhang inte har några som helst problem att vara social, men så fort jag hamnar i jobbsällskap är alla potentiella samtalsämnen gone with the wind.



Men mina farhågor till trots så har vandrar jag ut från festen med ett leende och inser att jag faktiskt har haft en riktigt rolig kväll.