Helgrapport

Jag och Sara var på releasefest igår- för ett seriemagasin som heter Drift och som är helt ok om man är på ett Dirty Mood. Det hela utspelades i en källare på Bondegatan där jag och Sara var kvällens huvudattraktioner: Vi var de enda som inte var revolutionärer på hela festen. De kommunistiska ungdomarna valde att sitta och titta lite förstulet på oss, medans jag och Sara satt och diskuterade relationer, framtiden, Rysslandsminnen, John Maynard Keynes omordenitet, att spela för andra lag samt spermadonatorer. Jag hade jättetrevligt, tills det att vi skulle gå och precis som jag ska stänga dörren här jag en palestinasjal kladd säga med hög röst "Ska de där två gå permanent nu?!"Som gensvar bestämde vi oss för att stödja en superkapitalistisk organisation, Vi gick och köpte kaffe på Seven Eleven.

Hela helgen har varit jättebra nu när jag kunnat befinna mig ute i det fria igen. I lördags innan exkursionen till Bondegatan så sprang jag runt med Mikael och tittade på mobiltelefoner, fikade samt gjorde att pitstop på Systembolaget. Idag har jag myst med Greta samt en adopterad vovve ute i solen och legat raklåg i sängen och läst, läst läst!

Feberdrömmar...

...måste vara det det mest knarkiga som finns. Eftersom min feber vägrar och ge sig (vilket kanske beror på att jag vägrar vara hemma från jobbet, öhhhh) så drömmer jag vrickade drömmar hela nätterna. Dessa drömmar är ungefär de mest spännande som har hänt denna vecka eftersom jag inte kan göra ett skit på grund av förkylningen. Idag ringde M och frågade om jag ville med och dricka vin på kvällen, först sa ja jag men sedan kom farbror förkylning från ett lurigt bakhåll och slog till med full kraft- så jag fick ringa till M efter typ en timme och tacka nej, så nu sitter jag hemma, slösurfar och är skitförbannad för att jag måste vara inlåst.

(Fast det har hänt en sak som är så fantastisk att jag knappt vågar tro det. Linnea ska komma hit. In real life. Det känns så overkligt så jag skriver det med småmså bokstäver)

Perspektiv-konsulten

Idag har jag ringt min perspektivkonsult från Götet, och simsalabim så faller saker och ting på plats igen.

En ny medlem i familjen Andersson

Idag var jag ensam på min avdelning eftersom min gulliga mentor stuckit på linedancekryssning till Åland. Naturligtvis ringde det enormt mycket ickebetalande kunder och naturligtvis har mina luftrör passande nog gått i strejk.

"-Jo, det är så här att du om du inte betalar inom 14 dagar så tar vi din bil *HOOOOOOOOOOOOST*, Jo, jag förstår att det är jobbigt om du inte har tre ungar och är beroende av din bil *LUFTRÖRSPIP*Nej, det återstår 300 000 på ditt lån inte 2000 *DARTH VADER ANDNING*"

Titta på bilden här brevid- det är den nyaste medlemmen i familjen Andersson, nämligen en cykel som jag köpt billigt av en arbetskamrat. Jag är redan kär i den, och har döpt den till Rulle. Rulle Rudolf Andersson.

Nu ska jag skriva mail till min stora idol här i livet: Linnea "Lill-Lenin" Lundblad

Sicky

I fredags när jag gick hem från jobbet kände jag det: Förkylningsvarningarna kom smygande. Rosslig hals, rinnande näsa och huvudvärk. Tyvärr försvinner all min IQ när jag blir sjuk så trots förkylning har jag under helgen ägnat mig åt mycket dumma aktiviteter. I lördags var jag ute och dansade med Michael, vilket var jättetrevligt men inte så bra ur "kurera förkylningssynpunkt". I morse när jag vaknade hade jag nästan ingen röst, men när Greta ringde och frågade om vi skulle gå på söndagspromenad kunde jag inte säga nej. Vi spenderade tre timmar ute på Djurgården vilket var skitnice, men min hals mår inte bra....

Omen

Mitt horoskop samma dag som jag köpt ett årskort på gymmet:

Kräftan: Du bör fundera på varför du spenderar så mycket pengar på saker som du sällan använder.

Malin Andersson-Ingen riktig kvinna

Jag kan inte ens tröstäta så som kvinnor ska göra. Ingen glass, godis eller choklad när livet känns tungt här inte. Malin Andersson tröstäter turkisk yoghurt. Och istället för att titta på snyftiga kärleksfilmer när jag känner mig hängig så surfar jag runt på Flashback för att hånskratta lite.

För övrigt misstänker jag att någon har lagt in ett "smakfullhetsfilter" i min billighetsversion av Ipod. När de låtarna som jag aldrig skulle erkänna att jag lyssnar på kommer upp i spellistan och ska spelas så hänger sig skiten.

Efter att ha skruvat ihop sidobordet Ingo är jag starkt övertygad om att Ingvar Kamprad faktiskt är utsänd av ondskan själv och att IKEA är inget annat än den ondes högborg. Det där med platta packet och skruva själv är endast ett vapen för att sprida missmod och förgrymmelse runt världen.

Hobby: Busschaufför

Idag hade jag lunch med min fadder; eftersom vi inte känner varandra så väl så börjar jag lunchen med den allmäna smalltalksfrågan: Haft en bra helg? Faddern svarar att jo, han hade haft en bra helg men på söndagen hade han jobbat. Jaha, sa jag- vad jobbar du med då (notera att vi jobbar på en bank, inte en chans att han åkt till kontoret på en söndag med andra ord) Jo, svarar min fadder, jag jobbar som busschaufför- det är en hobby som jag har. Efter ytterligare lite frågor från min sida så visar det sig att min gullige lilla fadder kör buss i linjetrafik i stockholms stad- bara för att han tycker att det är kul. Min fadder är en skön kille.

Många frågar mig om hur det är på mitt nya jobb. Jag har varit där i en vecka nu och är ganska övertygad om att det kommer att bli bra- först och främst beror det på arbetskamraterna som verkar vara hur reko som helst. Vi är sex stycken som jobbar på min avdelning, och ingen har kommit med någon attityd utan alla är väldigt naturliga och vänliga, vilket jag gillar. Det är stora skillnader från Madeira, så för er där nere på ön så har jag gjort en liten jämförelse:

1) Chefen knullar inte med anställda. Min chef är en stabil kvinna på 50 bast som är trygt gift. Tror inte att hon har för vana att supa sig asfull varje helg heller. Stora skillnader i management med andra ord.

2) Inga kackerlackor i kaffemaskinen. Kaffet ingehåller alltså inget extra proteintillskott i form av malda och upphettade kackerlacksdelar.

3) Min chef hatar mig inte. I fredags satt vi och diskuterade New York i en timme, och under den diskussionen fick jag mer förtroende för henne än vad jag någonsin fick för FF. Hon hälsar glatt på mig varje dag dessutom, FF stirrade mest surt på mig om jag råkade komma i hans blickfång.

4) Jag blir inte attackerad och utfrågad av management om jag inte redovisar minst 80% av min tid.

5) Varannan vecka har vi uppföljningsmöten med chefen, där vi diskuterar vad vi gjort och vad vi vill göra. Minns att jag under mina Madeiraår haft ett sådant möte.

Men ni där nere på ön: Jag saknar Madeira och allt vi gjorde. På något sätt var det vi som var företaget- det vi gjorde hade stor betydelse eftersom vi var en liten organisation och man märkte resultat direkt. Dessutom känns det skitkonstigt att gå hem nu och vara ensam hemma: på Madeira kunde man alltid hitta någon i köket eller i TV-soffan när man kom hem. (eller i mitt fall: Mikaela dansandes i vardagsrummet). Så visst, allt är inte perfekt, men glöm inte bort allt bra som ni har, det väger upp mycket av allt som händer. Måste tacka er också för alla inlägg i gästboken på helgon, är alltid kul att titta in och se vad ni skriver.

Idag råkade jag anmäla mig till en ryskakurs. Och tappa bort mitt körkort

Upptäcktsresande

Nu har jag rivit ut kartorna ur telefonkatalogen och snörat på mig promenadskorna. Mission: Att hitta från Midsommarkransen till Djurgården och picknickfilten.

Uttuggat Jenka

Idag kom han i min väg- kontorscasanovan. På varje arbetsplats finns de och de är alltid lika intressanta som ett välanvänt Jenka- det vill säga smaklöst. Jag sa nej tack och gled iväg.

Nu ska jag sova efter en jättebra kväll ute hos Greta och Tristan.

Ansikten från forna dagar

Tisdagmorgon, sätter mig ner på tunnelbanan på väg till första arbetsdagen, vips hör jag "Hej, Malin". Ett visitkort senare har jag fått reda på att Martin lyckats bra i livet sedan vi sist hängde.

Onsdagkväll- kvällspromenad i Aspudden, någon tar mig på axeln: Jerry har lika rött hår som föut.

Torsdageftermiddag, på perrongen svischar Marina förbi: samma Marina som för sex år sedan

Det känns som jag är med i ett avsnitt av "Här är ditt liv"

Min första dag på jobbet: på mitt skrivbord fanns en orkidé från arbetskamraterna och brevid stod en fadder som är helt tokig i dansband och som drömmer om att åka till Nordkorea.

Det här kan bli riktigt bra.

Angst

Vakna i en rörig lägenhet, snö, tur till Ikea med bultade bakfylleskalle, bara köpa tråkiga saker som gardinstänger och mitt i allt så spelas Cranberries "Linger" i högtalarna- en låt som jag starkt förknippar med januaris intermezzo, och vips expressfärdas jag mentalt tillbaka till den tiden. Inget söndagsmys här inte.

För oss som hatar strumpbyxor

www.sfq.se- strumpor direkt hem i brevlådan! Hur smidigt som helst.

Det stillsamma livet

Det är de små sakerna i livet som får ta mycket tid nu förtiden. Idag exempelvis stod jag och Sigge och tittade på ett tranpar i ungefär en kvart, vi var jättenära eftersom tranorna tydligen var riktiga showbiz-tranor och vana vid en crowd. Livet på landet är i en annan dimension än livet i stan, saker och ting får ett helt annat utrymme här ute i skogen vilket många gånger är väldigt skönt.
Det var också de små sakerna som tog mycket tid av min Londonvistelse (trots att jag befann mig i en av världens största städer): jag sprang inte runt med kameran runt halsen och tittade på alla sevärdheter, utan det var istället utställningar, bokhandlarna och skivaffärerna som fick ta tid- allt det där som jag saknade på Madeira (innan FNAC kom i och för sig, men jag hann inte utforska FNAC’s gudomlighet innan jag drog). Det som var riktigt skönt med London var att jag för första gången på två år var riktigt anonym- på Madeira var jag det absolut inte och inte heller i Bengtsfors. Så det var inte så mycket action direkt under Londondagarna, utan mest jag som gick omkring och resonerade hårt med mig själv för att inte köpa allt jag såg- vilket underlättas om man ska flyga hem under Ryanairs fascistiska bagageregler. Till Linneas ära köpte jag "Napoleon Dynamite"- jag återkommer till dig daragaja när jag har kikat på den!
Min mammas och min loppiskarriär har dessutom kommit till ett slut. I lördags packade vi in våra överflödiga pinaler i bilen och stack till Dals-Långed där vi hade hyrt ett bord på en loppmarknad. Tillställningen började klockan tio, och när vi några minuter över nio står en mycket upprörd jugoslav (ironiskt nog var han klädd i träningsoverall, precis som den svenske fördomen tillskriver) som undrade varför i helvete vi var så sena. Han hade ju öppnat klockan sju för att säljarna skulle kunna plocka fram sina saker! Först trodde jag och morsan att han skojade, men han var arg på riktigt trots att det tog oss blott ynka tjugo minuter att ställa i ordning våra saker. Sedan satt vi i fyrtio minuter, medan jugoslaven ilsket sprang runt bland försäljarna och skrek på dem, på att klockan skulle bli tio och portarna skulle öppna och köparna skulle strömma in. Klockan blev tio och det kom – INGEN! När det var en timme kvar av loppmarknaden, som varit en total flopp försäljningsmässigt men vi försäljare hade skitkul med varandra, så började några försäljare att plocka ihop sina saker. När jugoslaven fick se det så blev det en kollektiv utskällning igen, men det sket i smitande försäljarna i utan stack i alla fall. Det var faktiskt skitkul, till jugoslavens förtvivlan satt jag och mamma och fnittrade igenom hela uppståndelsen.
Mitt träningsbeslut har faktiskt hållit i sig sedan upptäckten av Kirgistan och vandringsmöjligheterna, jag har sprungit i intervaller de senaste veckorna och har nu ökat till intervallerna : löp 10 min, gång 5 min, löp tio minuter ..osv. Inte så mycket kanske, men en stor seger för mig som alltid skrotar liknande planer minuten efter att jag kommit på dem.
Eftersom mina dagar ute i skogen snart är slut så har jag klippt mig, och i måndags efter besöket hos den mycket gulliga norska frisörskan var jag skitnöjd. Idag har jag tvättat håret och nu, utan frissans plattång och professionella handlag, ser jag ut som en tjeckisk hockeyspelare. Fuck.