Me like

En modig flicka

Först och främst, Halvvasan gick både bra och dåligt. De två första milen gick hur bra som helst, men sedan började det fastna kramsnö under fästvallan, och trots ihärdiga avskrapningar så stod jag på ett par styltor tillslut. Så jag fick bryta, men är en glad skit iallafall eftersom jag hade två underbara skidmil där jag bevisade att jag verkligen kan åka skidor.

Men nu över till viktigare saker. Idag har jag varit så modig att jag inte ens nu i skrivandes stund kan fatta att det verkligen var jag som med hjärtat i halsgropen tågade in till Mr Godsägares kontor och bjöd honom på tårta i vårt fikarum. Däremot kan jag fatta att det var undertecknad som direkt efter att hon avslutat meningen blev tomatröd och sedan rusade tillbaka till sitt skrivbord med 200 i maxpuls. Så med andra ord har jag ingen aning om han gick och tog någon tårta eller inte, men jag är sjukt stolt iallafall.

Tankar från en källare i Mora

Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor jag är inte rädd!

Vasaloppsuppladdningen som kom av sig

Efter en vecka med bra käk, vatten i massor och lagom med träning så kulminerar Vasaloppsuppladdningen på lördagkvällen med två glas vin och tre cigaretter. Och en påse nötter till middag.

Gud passade bollen

Idag sköt Gud en crossboll över till min planhalva. Jag tog elegant ner den och sköt den sedan rätt in i krysset.

Idag eftermiddag kom nämligen Mr Godsägare till vår avdelning och frågade om vi ville komma till deras avdelning och äta tårta som blivit över från deras fika. Alla andra sa nej, förutom jag (och en medtvingad DansbandsStefan) och naturligtvis måste man ju tacka för tårtan...Summa Summarum: med en bit tårta i handen hade vi vår första stapplande konversation och är inte längre totala främlingar för varandra. En liten seger i ett stort vattenglas.

Flexibilitet

Vi har länge pratat om att åka till Budapest, och ikväll när vi skulle boka så ändrade vi oss på fem röda och beställde biljetter till Venedig istället. Påminn mig om att skriva in "flexibel" som en av mina starka egenskaper på min CV.

Som en dålig Perra Gessle sång

Och så skall de ha unge. Och det gör förbannat ont. Och precis som i den där slagdängan så kommer alla känslorna i retur på en och samma gång.

När bögar tittar på Martha Stewart, då går det vilt till

Helgen börjar i fredagsnatt när ett fyllemeddelande talas in på mitt mobilsvar. "Äter du hummer, schnygging?" Tänker inte så mycket på det under lördagen eftersom det hörs att de som ringer är
fulla bortom logikens gränser, och jag har dessutom i färskt minne liknande meddelanden jag fått tidigare där julbord, promenader och fikor utlovats men sedan glömts bort i alkoholdimmorna. Men denna gången var det annorlunda, för på lördagskvällen så står pojkarna där med 300-kronorsviner, kalvfilé, trattkantareller som någons mormor plockat i jämtland och sist men inte minst hummer som ska ätas som förrätt. Trots att det nu är söndagkväll, och bakfyllan från söndakvällen för längesedan bleknat, så kan jag inte riktigt fatta att det verkligen stod en karl i Burberrykostym och serverade mig delikat hummer och kalvfilé.

Sammanfattning

Det första som hände i de snöiga värmlandsfjällen var att min älskade mobiltelefon flög ur min ficka och ner i en okänd snödriva. R.I.P min Sony Ericsson som nu inte längre stödja mig i mitt "En bild om dagen"- projekt, vilket därmed också gått i graven. Jävla skitsnö. Eller jävla skitmalin som har noll koll på sina grejer.

Fast förutom mobilincidenten var träningslägret en otrolig hit, vilket kan låta fucking strange eftersom allt vi gjorde var åkte skidor, ramlade, hade ont i musklerna, vallade och åt gigantiska portioner pasta. Men det är trots allt en lisa för själen att vara ute i friska luften och aktivera muskler som man inte använt på år och dag, saken blir ju inte sämre av att finns det hur många snyggo killar som helst som åker längd. Och eftersom jag spenderade stora delar av tiden i skidspåret med att falla (pladask, hahaha!) framför dem så hade de ju inget val än att uppmärksamma mig. Skidåkning är verkligen min grej.

Efter snövistelsen har livet rusat vidare med bland annat en kort sejour i skogen hos Casa del Päron, träffa the one and only Linnéa, skaffat ny mobiltelefon (en rosa!) försöka få en relation till min kanin (tänker bryta det tabut i ett senare blogginlägg), flörtat skamlöst med en godsägare, lärt mig koppla förbi min elmätare och sist men inte minst så har jag INTE köpt en lägenhet, hur nu något som man inte gör kan ta så stor del av min tid men sådant är helt enkelt mitt liv.