Encore une fois?

Igår beklagade jag mig över att exilsvenskar här nere alltid sitter och planerar vad de ska göra efter att de har lämnat Madeira, och inte planerar över saker som de ska under det året som de oftast stannar här nere. Men sedan hittade jag denna länk som gjorde mig knäsvag...http://www.jordenrunt.nu/working_holiday_kanada.htm

Jag trodde att om man skulle få visum till Kanada så var det jättesvårt (poängsystem, inbjudan, giftemål osv...) men själva verket så finns Working Holiday- tjohoo!! Fast det är bara typ 200 svenskar som får det men det ger mig större chanser än nåt fucking poängsystem....

So caught up in the 90's

Eftersom jag är hopplöst ouppdaterad när det gäller tekniska prylar så upptäcker jag saker när alla andra redan tröttnat på dem. I går upptäckte jag att man kan titta på SVT på nätet- vilket har lett till att jag inte gått något gjort på hela helgen utan endast tittat på alla Kvarteret Skatan avsnitt som finns på webben.....

Uppdated version

Det var onekligen ett tag sedan jag skrev....Livet har gått i 150 km/timmen den senaste tiden.

Först och främst har Heidi, som varit mitt stöd här på ön sedan jag kom, åkt hem till Finland. Detta innebär att jag har fått nytt rum, eftersom jag som husäldste har rätt till det stora rummet och det är underbart. Jag tror inte att jag någonsin kommer att ha ett likannade rum igen, jag ska städa det och sedan lägga ut en bild på hur det ser ut. En annan förändring, dock av en icketemporär sort, är att Fredrikalufsen har åkt hem på en månads semester och voila jag är ensam i lägenheten. Det är första gången på två år som jag bor själv. Det är konstigt men skönt.

Jobbmässigt har det varit ganska kaotiskt, och när det för några veckor sedan var dags för företagsfest så var jag rädd att folk skulle bli jättefulla och sedan börja bråka. Men det var skitkul-alla var jättefulla men hade hur roligt som helst. Malin Andersson hade till och med för roligt. När jag vaknade upp morgonen efteråt hade jag inget minne hur jag kommit hem (ångest där) tappat min mobiltelefon (ångest där igen) och hade en silvrig herrfluga modell större i ena handen (förbryllning där). Dessutom mådde jag så dåligt att när min chef ringde för att skvallra om kvällen så spydde jag medans hon pratade (ångest återigen)

Min querido och jag kämpar på, som vanligt bråkar vi en del eftersom varken han eller jag är särskilt lätt att ha att göra med. men jag tror att vi är på rätt köl- om jag nu inte jinx everything genom att anta att vi kommer att klara detta...uhuhuh...Iallafall har vi nu kommit till ett nytt stadium i vårt förhållande, herr Nilsson har nämligen fått en nyckel till min lägenhet and he loves it- han är här jämt så att man ibland får kasta ut honom. Idag har vi haft picknick uppe i en stor trädgård uppe i Monte, och omringad med tyska turister satt vi och drack kaffe och åt smörgås.


För ungefär en vecka sedan var jag på semester i några dagar. Vi var några tjejer från jobbet som tog ett flyg till en ännu mer avlägsen del av Portugal- nämligen Azorerna. Huvudön var mycket annorlunda jämfört med Madeira i många olika aspekter. Först och främst, naturen var helt annourlunda. På Madeira har människan kämpat i århundraden för att få bukt på grönskan och därmed kunnat utnyttja Madeiras alla fördelar, men på azorerna fanns bara gräsklädda kullar så längt ögat kunde nå (se bilden här ovanför). Människorna på Azorerna var trevliga och hade alla tänder kvar (Azorerna- Madeira 1-0). Dessutom verkade det inte finnas sådana klassskillnader på Azorerna som det gör här- Azorerna verkar vara mer socialdemokratiskt helt enkelt. Vi åkte runt ön i några dagar, badade i ungdomens källa, åt gott och var på valsafaari (fast vi såg endast delfiner, fast hundratals vilket var skithäftigt)

Das war alles this time. Ska återkomma snart, jag lovar!