Några julbilder

Sigge försöker slicka snötomten bakom örat.

Julstämningen fick sig ett avbräck när Siggelito helt plötsligt började halta. Börjar en labbe halta blir man väldigt, väldigt nervös - men det visade sig bara  vara en sträckning.

Fick en spelbong av grannen. Jag förstår folk som blir spelberoende, shit vad kul det var att följa loppen på TV:n....vann dock ingenting, men det var en upplevelse!

Stabilt vinterväder i Dalslandsskogarna hela julen, riktigt trevligt trots ett och annat strömavbrott...

Julhälsning från den ryska tomten.

Eftersom jag inte varit i mitt crib i Södertälje på tre veckor så hade jag missat att årets julkort med stort J trillat ner i brevlådan. Spatsiba Daragaja, ja tebja ljubljo!

Sunkig lördag

I dag har jag suttit fjättrad framför datorn och tokskrivit på ett arbete som jag ska ha klart tills imorgon, och som jag borde ha författat på under hela veckan....men bah, så blev det ju inte. Veckan som varit har totalt upp och ner.

Det hela började med att pappa opererades i måndags, allt gick bra men läkarna hittade även tecken på hudcancer. Ytterligare en cancersort att oroa sig för alltså, och luften gick totalt ur mig. Men ingen hudcancer har hittats, så nu är det bara att invänta provsvaren från odlingarna eller vad det nu är som läkarna skall pyssla med i två veckor.

Så efter att ha varit sur och grinig i ett dygn så hade jag ingen motivation att sitta fjättrad framför datorn, och har istället varit på restaurang och druckit några glas vin för mycket med Micke samt spenderat en kväll som insmugglad konsult bland alla fastanställda på bolagets julfest. På fredagskvällen försökte jag få ordning på mitt liv igen, vilket uttryckte sig i att jag och die Brommafrau gick och tränade.

Så nu sitter jag här i mjukisbyxor oxh skrivit, och skrivit. Och kommer troligtvis att få göra samma sak i morgon, då en hel del återstår. Men jag ser i alla fall ljuset i tunneln :-)

Så trött...

Jag är så jävla trött på den här cancerskiten nu. Det är inte bara tumörerna som livnär sig på organismen, utan även all oro, ångest och stress som förknippas med sjukdomen, och jag är rejält feed up på allt som har med det att göra.

Jag vill att allt ska bli som förut igen.

Tack vare de yngre i min familj har jag fått upp ögonen för det här :-)

En kväll man kommer skratta åt länge.

För ungefär ett år sedan hörde jag talas om nätverket Citypolarna, där användare skriver in olika aktiviteter som man kan anmäla sig till och sedan deltaga i. Jag tyckte att det lät som en bra ide, skrev upp mig men har sedan inte gjort ett skit förrän den här veckan, då jag och G bestämde oss för att deltaga i en aktivitet (lite fusk kanske att gå tillsammans då vi redan känner varandra väl).

Sagt och gjort, igår skedde det. Vi gick på krogen med en totalt okänd man, och hade skitkul! Folk har en tendens att vara slutna inom sina sällskap och inte så öppna för nya kontakter, så tillfället att sammanstråla med nya människor och ha det goda samtalet kändes rätt exklusivt. Att sedan Sandström och company anslöt gjorde inte saken sämre :-)

Bilden nedan kommer från lördagskvällen, tyvärr kan jag inte kopiera in den direkt i inlägget (jag och min apple är inte direkt kompisar), utan ni får klicka på länken. Tyvärr har jag ingen bild på vår nya bekantskap, men eftersom vi har kommit överens om att gårdagskvällen måste upprepas så dyker han nog upp så småningom. Och det kommer definitivt att bli mer Citypolaraktiviteter i mitt framtida liv!

Kattstatus: De hatar mig fortfarande, trots att jag har försökt muta med mat och lek. De har nosat på min hand nu iallafall, men återigen verkar slutsatsen vara att jag är djävulen reinkarnerad.

ROCKSPOT.se - Vimmel från Medusa 2009-12-12

ROCKSPOT.se - Vimmel från Medusa 2009-12-12

Kramer igen.

För ungefär ett år sedan så kände jag mig som Kramer i Seinfeld, då jag passade en kompis hund och spräng ut och in i hennes lägenhet när inte hon var hemma. Nu har jag den känslan igen, då jag denna gång är kattvakt åt två kompisar och bor därför i deras hus. Varje gång jag öppnar deras kylskåp så får jag flashbacks till 90-talets största TV-serie.

Det är lite läskigt att vara i någon annans hem när denne inte är hemma, man smyger runt och känner sig lite som en inbrottstjuv. Samtidigt så känns det lite grand som om man är på semester eftersom man inte springer runt i sin egna lägenhet...det är lite knäppt eftersom man är kvar i samma stad, går till jobbet och träffar samma folk som man brukar träffa, men just det här att man bor i någon annans hus är på något lustigt sätt avstressande. Det kanske är en ny folkrörelse för stressade Stockholmare - att flytta runt till varandra.

Katterna, som ändå är poängen med att jag just nu bor i Huddinge, håller sig på avstånd. Den ena ligger bara och trycker under täcket i sängen, medan den andra har suttit på behörigt avstånd och iakttagit mig, bestämt sig för att jag troligtvis är djävulen reinkarnerad och flytt ner till källaren igen.

Kärlek ekonomer i mellan.

Idag fick jag ett ett stort förtroende från en annan systemförvaltare på företaget, nämligen adminrättigheter till hans skötebarn - prognosverktyget.

Det är så här vi ekonomer visar kärlek till varandra.

Det här har jag precis skrivit på

Det är på riktigt nu.

Heaven on the internet.

Åhhh....

Min ungdom är nog över.

I går kväll kom F:et över på te och scones, men några timmar innan hon dök upp så intog hemmafrudemonen min kropp, och jag började baka småkakor...vad är det som händer?

Nu har jag ätit frukost med F:et, och tillsammans har vi tagit en morgonpromenad längs med kanalen. Planerna för dagen är att försöka ignorera redovisningsboken så mycket som möjligt och läsa Håkan Nessers "Berättelsen om Herr Roos", och titta på BBC-serierna som jag fick låna av F:et.

Ytterligare en tantvarning?

Igår köpte jag något som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle köpa: papiljotter!

Lördagmorgon, och redovisningsboken ligger bredvid en stor kaffekopp på köksbordet och väntar på fortsatta studier. Dock står det även på dagens to do - list att sanera lägenheten då F:et skall komma på finbesök i kväll.

Jag ska visa senare vad jag ska göra med papiljotterna!

Glädjeknarka.

Som någon sorts psykisk försvarsmekanism så har min hjärna hakat upp sig på allt som är bra i mitt liv just nu och därmed försöka fasa ut tre små cancertumörer så mycket som möjligt ur sinnet. Jag njuter mer än vanligt av att träna, att träffa någon som jag gillar, att skratta med gubbarna på jobbet, plugga eller att få nya arbetsuppgifter på mitt nya jobb. Givetvis är jag ledsen i perioder (konstigt nog oftast när jag står i duschen), men en stora huvudmuskeln verkar vara inställd på att fokusera och lägga vikt på de bra sakerna som sker trots allt.


Min hjärna tycks vara smartare än vad jag tidigare trott.

...

I förra veckan fick jag reda på att min pappa har cancer. Sedan dess har jag tänkt och tänkt men jag har hittills inte lyckats fatta vad det är som har hänt. En del av mig är precis som vanligt, men en annan del är bara väldigt, väldigt rädd.

Inte på topp just nu.

Den här veckan har varit en av de mest omtumlande veckorna på mycket länge, då något mycket roligt och något mycket hemskt har hänt. Det senare tänker jag inte blogga om eftersom jag dels inte vet riktigt vad det innebär och dels inte har bestämt mig riktigt för hur jag skall reagera.

Men för att återvända till de bra nyheterna så kan jag berätta att fröken A nu är vikarierande systemförvaltare/ekonomiassistent anställd direkt av bolaget...inget mer konsultande per timme alltså! Arbetsuppgifterna är perfekta för mig just nu, men tyvärr kommer jag att arbeta på en annan avdelning än mina kära gubbs. Fast jag har lovat dem att vi skall äta lunch tillsammans minst en gång i veckan framöver-

Trots allt så har jag haft en toppenhelg: tränat med brommafrun på fredag, middag plus en bisarr utekväll med les filles igår. Jag är väldigt, väldigt glad att jag har förmånen att känna alla häftiga människor som finns runt omkring mig just nu, massor av kärlek till er!

Orkar inte

Idag orkar jag bara inte. Orkar inte plugga, orkar inte träna, orkar inte engagera mig. Livet är sådant ibland.

Livet kan även vara så grymt ibland att ett litet barn rycks bort alldeles för tok för tidigt, vilket tyvärr har hänt min gamla barndomskompis från skogarna. Jag får helt syntax error i hjärnan när jag försöker greppa att något sådant ens får lov att hända.

På hjärnan just nu

Tiita vad som hänger i mitt fönster!

En adventsstjärna! Mitt hittills mest seriösa inredningsförsök här hemma, och det har tagit en vecka att dels sätta ihop den, få upp en krok som den kan hänga i och dels få tag i en jordad förlägningssladd för att få skiten att lysa. Men nu är den uppe och jag älskar den!

Det verkar hända saker...

På torsdag skall jag ha möte med personalavdelningen samt den virriga redovisningschefen. ”Köpeskillingen” mellan konsultbolaget och bolaget gick tydligen att förhandla bort, så nu handlar det bara om att vi skall komma överrens om detaljerna…det känns ovant att ha förhandlingspositionen ”har redan ett jobb och fluktar på ett annat”.

Veckans utmaning

Idag slängde jag ett öga på mitt bankkonto och blev arg. Jag har nämligen överspenderat denna månad (igen!) och har nu endast 250 sek kvar på lönekontot.
Fan, att jag aldrig lär mig följa budget! Men nu är det dags att låta mina misstag svida i skinnet, så istället för att flytta över pengar från mitt sparkonto (yes, jag har ett sådant och det innehåller deg, dock reserverat för roligare ändamål än att täcka upp för upprepad impulshandling) så har jag bestämt mig för att överleva fram till löning på det som är kvar på sparkontot. Alltså skall 250 spänn räcka till mat i en och en halv vecka.
Game on!

Det gick visst lite fort i morse.

Dagens träningsväska innehöll ett par träningsskor: dock kom höger- och vänsterskon inte från samma skopar...

Trevlig lördagkväll!

Vegetarisk buffé på Hermans tillsammans med järngänget är receptet på en topplördagkväll!

I går kväll var det min första kväll på stan som nykterist, och jag måste säga att det är nog min grej att dricka cola istället för rödvin en lördagkväll på stan. Alkohol får min hjärna att slappna av totalt, vilket i kombination med min medfödda kvällströtthet gör att jag blir fruktansvärt bladig och trött rätt så tidigt på kvällen. Ingen höjdare för partyhumöret och ingen höjdare för mina partykamrater som måste lyssna på mitt dumma bladder efter ett glas vin.

Idag har jag ägnat stora delar av dagen åt att arbeta med en inlämningsuppgift till plugget, och tillslut när den drev mig till vansinne så tog jag tag i mitt nya söndasprojekt: att upptäcka Södertälje, staden som jag sedan ett år tillbaka bor i och inte hittar i mer än till mataffären samt till pendeltågsstationen. Så det var bara på med promenadskorna och med siktet inriktat mot Hovsjö, så hamnade jag i Västergård. Som vanligt navigerade jag alltså lite fel, men hittade ett helt kvarter med söta små villor som var rätt så roliga att gå runt och kolla på. Mitt hjärta slår ännu mer för Södertälje ju mer jag ser av den lilla staden med det dåliga ryktet.

Titta! Fröken A var på en bar på en lördagkväll. Det har inte hänt på år och dag. På bilden; världens gulligaste japanska och en ovanligt lång italienare. 

Veckans tema: Gratisätning

Den här veckan har matkontot knappt rörts eftersom det har varit gratisätarvecka. Det hela började med frukost på jobbet i måndags, lunch med min nya konsultchef i onsdags och sedan middag med konsultkollegor på torsdag, och idag middag på restaurang tillsammans med vänner som tack för bröllopshjälpen i somras.

Ska bli spännande att se om jag får på mig byxorna nästa vecka....

Mesförkylning

Det var ljuvligt i går kväll att gå och lägga sig tillsammans med hostmedicinen och sova en hel natt utan irriterande rethosta.

Men trots morfin och sömn så håller mesförkylningen i sig. Jag är inte tillräckligt sjuk för att kunna titulera mig som sjuk och inte heller tillräckligt frisk för att rulla på som vanligt. Så tyvärr kan jag inte gå på den inplanerade pumpen i eftermiddag, eftersom jag troligtvis skulle hosta i takt med musiken under hela passet. Så det blir att stanna hemma istället med redovisningsboken....

Hej redovisningsbok!

Krupp.

En av gubbsen har fått nog av mitt konstanta hostande, och idag så fick jag en flaska hostmedicin av honom. Ni vet, den där underbara hostmedicinen med morfin som man egentligen måste gå till farbror doktorn för att få – det är just den som jag har i tryggt förvar i min väska just nu.

 

Det finns säkert en lag mot att ta emot andra personers receptbelagda mediciner, men trots det juridiska samvetet så är det underbart att äntligen slippa hostan. Eller som gubbsen själv sa: ”Ska bli så jävla skönt att slippa lyssna på dina kruppanfall!”

Dagens soundtrack

Den där Kajsa igen.

Jag dryftar mina arbetsbekymmer med kollega Kajsa. Kajsa, som är av Sydkoreanskt ursprung och till sättet mycket lik Mrs Kim i Gilmore Girls, fnyser och frågar: Vad gnäller du för? Det finns ju faktiskt andra jobb att söka. Undertecknad blir lite förvånad att Kajsa verkar ha missat hela fliskrisgrejen, men återigen så fnyser Kajsa och säger: Vill du ha jobb så får du jobb. Det är ingen ide att ens tänka något annat.

Och nu har jag hittat ett kneg som jag ska söka. Håll tummarna för mig!

Rörigt värre.

Idag har livet varit en enda röra…idag träffade jag en virrig redovisningschef som erbjöd mig ett vikariat fram till och med sista augusti. Jag har vetat om att detta skulle komma, och det är ett jobb som skulle kunna vara bra för mig. Och jag skulle verkligen vilja vara kvar i bolaget… dessutom verkar det som om konsultbolaget nätt och jämt håller näsan över vattnet och har redan sagt upp en hel del folk.

Det bästa hade varit om redovisningschefen hade hyrt in mig som konsult, men av någon konstig anledning så vägrade han göra detta utan ett vikariat skulle det bli. Och nu kommer det fina: om jag skulle gå över till bolaget så måste bolaget betala konsultfirman några hundra papp, och är man verkligen villig att göra det för en tillfällig vikarie? Skulle nog tro att svaret på den frågan är njet.

Så nära men ack så långt borta med andra ord. Så just nu är jag lite hängig, men skall gå och ta ut lite ilska tillsammans med die Brommafrau på gymmet.

Sayonara!

 

 

 

 

 

Varje morgon i Södertälje...

..så ser man mig och den rosa kaffemuggen lubba mot pendeltåget.

Dagens soundtrack

Man har inte hört allt förrän öronen trillar av.

På mitt jobb kan gubbarna säga precis vad som helst. Idag var det teknikchefens tur:
Teknikchef: Du ser ut som en prinsessa!
Konsult Malin: Öhh...ursäkta?
Teknikchef: Ja, hemma har jag en TV-kanal där man kan se en massa prinsessor, det är någon sorts barnkanal tror jag. Men alla prinsessor där ser ut som du!
Konsult Malin: ..ok...Tack?

Först var det Brighton och nu detta.

Söndagslyx

Nybakta bullar (titta de ryker fortfarande!) och trevligt sällskap (skymtar i bakgrunden).

Efter att ha sovit i tolv timmar så har jag varit full med energi, och hunnit med både studier, tvätt och studier. Hoppade sedan på pendeln och drog till Hammarbyhöjden där det var söndagsfika med nybakta kanelbullar....vilket nog är det godaste som jag vet.

Lördagslyx

Jag blev så uttråkad av utsikten att vara hemma hela lördagen och var så där halvsjuk, så jag pillade i min några alvedon och drog ut på stan tillsammans med F:et. Vi tog en engelskinspirerad fika med scones och te, strosade runt i små butiker och småshoppade inredningsgrejer.  En perfekt lördag på stan, fast efteråt fick jag betala med en feberattack som gjorde att jag sov i tolv timmar.

F:et har förresten varit tillbaka på ön och skaffat sig en väldigt, väldigt snyggig tatuering:

Grrr...

Utelämnad

Idag skulle jag göra så mycket saker...men igår kväll anade jag en begynnande förkylning, och den har beslutat sig för att stanna kvar idag. Och den håller en sådan där lagom nivå så att man är precis så där sjuk så att man inte kan göra något fysiskt men uttråkad om man bara ligger till sängs. Så jag antar att jag är utelämnad till bokföringsboken idag, för jag är inte tillräckligt dålig för att ha ett legitimt skäl att ignorera dess pockande uppmärksamhet om jag är hemma hela dagen...jag är helt utelämnad till dess våld helt enkelt. Balansräkning, here we go!

Ny pendeltågslitteratur

Idag började den nya kursen. Och det tog bara en snabb titt på schemat för att förstå att det blir enbart bokföringsstudier på pendeln i vinter, för det verkar vara rätt tufft. Game on!

Nervositet och skratt

Kompisen till en kompis var på stort omslag samt i en stor artikel i dagens DN Kultur. Jag blir så glad av att se människor som vågat satsa på sina drömmar.

Idag har varit en hemsk och bra dag - samtidigt. Idag har jag haft ett maratonmöte med företagets VD och jag var mighty nervös innan. Dessutom hade jag dumt nog tagit på mig ett par tights med otroligt dålig resår, så det var en kamp att se till att de inte satt nere vid knäna. Med VD visade vara en kul gubbe, mötet gick bra och tightsen satt någorlunda uppe.

Efter mötet  så spårade arbetsdagen totalt ur. Det är svårt att förklara exakt vad som hände skapade allt det roliga, men det hela började med att en av gubbsen exponerade sitt otroligt håriga bröst på en indisk restaurang och hela dagen efter det så har jag skrattat så mycket att jag nästan har fått andnöd.

Varmprat

Igår kväll var jag på kurs i hur man minglar, och större delen av kursen bestod av praktik. I säkert en timme vimmlade vi kursdeltagare runt och minglade med varandra, och jäklar vad kul det var! Trots att det låter som ett klassiskt forum för kallprat så hade jag riktigt många intressanta diskussioner med folk som jag aldrig sett förut och som jag i regel hade rätt lite gemensamt med. Efter gårdagskvällen mingel så vet jag nu en hel del om bilstereos, intern kommunikation samt vilket det godaste dessertvinet är – intressant kunskap som jag nog skulle missa i vardagens brus.

Finns det något forum där man bara går runt och pratar med okända människor? Jag vill mingla igen!

 

Kalle Anka pengar

Syftet med systemet som jag förvaltar är att automatisera bolagets interndebiteringar. Idag kom en av de tekniska cheferna förbi mitt skrivbord och frågade vad interndebiteringar egentligen är för något, och efter att ha förklarat att det egentligen är pengar som skyfflas runt på pappret mellan avdelningar i bolaget så kliar han sig i huvudet och säger ” Aha..det är Kalle Anka pengar alltså!”.

 

Just nu har jag kört ut en sammanställning över alla interndebiteringar gjorda i oktober. Och jag måste dra på munnen när jag tänker på att summan på pappret egentligen faktiskt bara är…just det, Kalle Anka pengar.

 

Det är typiskt en ingenjör att genomskåda det som vi ekonomer gör så mycket fuzz om.

Time out i storskogen

Mor A och jag badade bastu med inte mindre än fyra dopp i sjön. 

Sigge hejar på men tycker att vi skall kasta mer pinnar i sjön åt honom.

Mor A eldar och värmer upp bastun i skymningen.

Sigge älskar promenader. Fröken A är med i en stegtävling. 

Resultat: många skogspromenader och en väldigt glad, men trött, labrador.

Go TANT on the bus.

Fredagkväll och söndagkväll skall jag spendera på bussen fram och tillbaka till skogen. Bussresor är triiiiista, men jag har ett vapen för att mota tråkigheten i grind: min stickning. Jag antar att stickningen även är ett tecken på att jag egentligen är en tant fast i en 30-årings kropp.

Thank heaven for PMS!

Igår kväll pajade min spis- inte den minsta livsgnista går att uppbringa trots att jag har vridit på alla knappar samt kollat säkringarna. Fortfarande glad i hågen ringde jag min hyresvärd, och höll på att få hjärtinfarkt.

Vaktmästaren hade tydligen semester, och det där med ersättare var tydligen inget som man tänkt på direkt. Och tillgång till en fungerande spis är tydligen inte så prioriterat hos min hyresvärd så att man funderar på att ringa någon extern hantverkare för att komma en stackars hyresgäst som inte kan tänka sig att äta pizza i tre veckor till undsättning.

Vad hyresvärden inte hade räknat med var min just nu pågående PMS som gjorde att jag började tjuta i luren. Hyresvärdar har tydligen lite svårt för flickor som gråter, för nu sitter jag här hemma och väntar på någons kompis kompis som skulle komma förbi efter sitt jobb. Om han/hon/ det kan fixa spisen vet jag inte, men jag är rätt nöjd att min PMS för en gångs skull har kunnat leda till något bra.

Les filles, jag är ledsen att jag var tvungen att avboka i sista stund idag. Får jag bjuda på middag nästa vecka som kompensation? Jag har lärt mig ett nytt recept...

Matmonstret

Den senaste tiden har jag framåt eftermiddagarna lidit av starka hungerskänslor, vilka gjort mig mycket ofokuserad på jobb och mycket benägen att tigga mat av mina medarbetare ("Har du godis/frukt?")

Idag när jag kom till jobbet upptäckte jag att mina kära kollegor bestämt sig för att arbeta proaktivt då jag hittade bananen på bilden ovan på mitt skrivbord.

Det här trillade in i min mailbox idag

Efter en flygning skriver piloten ut en felrapport, därefter

får mekanikerna en felanmälan och bedömer vilken reparation

felet kräver. Blanketten är ett papper som piloten fyller i

och mekanikerna läser för att sedan reparera felet. Mekanikerna

skriver sedan, på blankettens nedersta del, vad de har gjort

för reparationer och piloterna läser därefter igenom rapporten

till nästa flygning.

Ingen kan påstå att personalen på marken och mekanikerna inte

har någon humor. Här är några verkliga, registrerade felrapporter

över behov av underhåll och problem, som Quantas piloter har

skrivit. Samt vilken lösning som underhållspersonalen har skrivit.

 

Som kuriosa ska tilläggas att Quantas är det enda större flygbolag

som aldrig haft en allvarlig olycka.

 

P=Problem inlämnat av piloten.

S=Svar från mekaniker.

================================================================

P: Innersta hjulet på vänster sida borde nästan bytas.

S: Har nästan bytt ut det innersta hjulet på vänster sida.

 

P: Testflygningen gick OK, bortsett från att den automatiska landningen var

något hård.

S: Det är inte installerat något automatiskt landningssystem på detta

flygplan.

 

P: Propeller nr.2 får inte nog med smörjning.

S: Smörjning till propeller nr.2 är OK. Smörjning till propeller nr.1, 3

och 4 är felaktig.

 

P: Någonting sitter löst i cockpit.

S: Någonting sattes fast i cockpit.

 

P: Döda insekter på framrutan.

S: Levande insekter är restade i lagret.

 

P: Autopiloten ger ett fall på 200 fot när flyghöjden skall låsas.

S: Kan inte återskapa problemet på marken.

 

P: Tecken på läckage på höger sidas landningsställ.

S: Tecknet borttaget.

 

P: Ljudet i intercom är otroligt hög.

S: Ljudet i intercom inställt till en mera trovärdig nivå.

 

P: Mothållslåset får gashandtaget att sitta fast.

S: Det är liksom det det är där för...

 

P: Misstänker att det är en spricka i framrutan.

S: Misstänker att du har rätt.

 

P: Saknar motor nr.3.

S: Motor funnen på höger vinge, efter kort sökarbete...

 

P: Flygplanet uppför sig lustigt.

S: Flygplanet har beordrats att ta sig samman, flyga ordentligt och vara

lite mer seriöst.

 

P: Radarn brummar.

S: Har omprogrammerat radarn till att tala.

 

P: Mus i cockpit.

S: Katt installerad.

 

 

 

Exprimentlusta.

Jag och min återfunna träningspartner die Brommafrau har båda två drabbats av träningsexprimentlusta och letar nu ständigt efter nya träningsformer att testa. Idag har vi verkligen fallit offer för denna lust och gett oss in i okänt träningsland när vi testade något som vårt träningshak kallade för yogalates. Det finns ett bra ord för att beskriva denna träningsform, och det är - aj. Och då menar jag aj med stora bokstäver, för det gjorde riktigt, riktigt ont. Ska bli spännande att se hur man mår imorgon med tanke på att musklerna redan protesterar.

Dock är vi redo för nästa utmaning, och vi funderar på att testa ett danspass. De som har sett mig dansa kan ju redan nu inse att undertecknad på ett sådant pass verkligen skulle generera några potentiella you tube klassiker, eftersom min kordinationsförmåga är såpass låg att gå och prata samtidigt är lite trickigt.


Efter dagens välbehövliga träning så unnade vi oss en efterlängtad belöning - se bilden nedan.

För övrigt hände en mycket oväntad sak idag som har gjort att jag har varit uppe i det blå hela dagen. Ska berätta när jag vet lite mer, prömise!

Antiklimax och inspiration

Det blir inget jägarexamenprov i morgon. Idag fick jag ett mail att provledaren fått (vild)svininfluensa, så provdatumet har skjutits fram till en obestämd framtid. Snacka om antiklimax, jag som laddad länge inför att få detta gjort och gå vidare med skyttet. Men när svininfluensan härjar så antar jag att det inte är så mycket som man kan göra...

Trots att dagen präglats av antiklimaxstämning så fick jag en stor dos inspiration idag på min lunchpromenad. Jag hade med mig kollegan Kajsa, en ung civilingenjör med en diger arbetslivserfarenhet trots sin ringa ålder samt en massa skinn på näsan. På den lilla promenaden hann Kajsa karriärcoacha mig, samt få mig att inse vad jag måste skaffa mig för att få fart på min rätt så sömniga karriär. Kajsa är nämligen en liten räv, som vet exakt vad hon är värd samt vet hur hon ska få kompensation för det hon kan och för det hon har gjort, dock utan att verka det minsta stöddig. En mycket ovanlig kombination, speciellt för en kvinna.

Skillnaden mellan mig och Kajsa är att hon har ett bra självförtroende och jag har det inte. Jag säljer mig ofta billigt och tar ett steg tillbaka eftersom jag helt enkelt tror att jag inte är "värd" mer. Skitlarvigt egentligen, men innerst inne är jag nog fortfarande den där vilsna och osäkra landsortsflickan från Bengtsfors som aldrig riktigt passade in. Den stukningen har aldrig riktigt gått ur, men det är nog dags att inse att jag är vuxen nu, och inte någon vimsig, oerfaren tonåring med ett osäkert leende. Jag har gjort en massa, upplevt en hel del och fått en hel del lärdomar längst vägen som har pushat mig, gjort mig starkare samt gett mig lärorika erfarenheter. Med andra ord så finns det inte så mycket kvar av den osäkra Bengtsforsbruden, men på något sätt klamrar hon sig fast. Men nu skall hon bort, livet är för kort för att gå runt och inte tro på sig själv.

Det är dags att inse att jag är riktigt bra och skall leva som jag förtjänar.

Tänkvärt

T-R-Ö-T-T

Sov uruselt i natt trots att jag var sjukt trött i går kväll, så i morse var jag tvungen att ta fram tunga sminkartelleriet för att dölja alla påsar som sömnlösheten orsakat. Fast eftersom det är måndag (personligen är jag övertygad om att måndagar uppfanns av Gud för att pröva mänskligheten) så började det givetvis störtregna på min morgonpromenad över Västerbron, vilket resulterade i att allt smink snyggt rann bort. Så hela dagen har jag sett ut som en sliten småbarnsmamma, och dessutom har jag haft utbildning hela förmiddagen och inte kunnat gömma mig bakom en dataskärm som jag vanligtvis gör.

Men i morgon är det en ny dag. Uppåt! Framåt!

Nu skall jag försöka hålla ögonen öppna och läsa om bäverjakt.

Det går bra just nu.

Pluggandet slutade vid fyratiden då det var dags att pröva på Södertäljes träningsmecka för första gången och ett spinningpass. Passet i sig var helt ok med rätt mycket push, men det som var mest outstanding var instruktörens förmåga att trampa snabbt...cheesus säger jag bara. Hennes ben gick som trummpinnar, till och med gamle gode Mr Spinning ligger i lä där.

Träningen överlag just nu känns faktiskt väldigt bra- det är kul, jag gör framsteg och under varje träningspass så kommer den där kicken, ni vet den där euforikänslan när man känner att allt i världen är möjligt. Jag älskar den känslan, och man kommer så långt bland alla vardagsproblem om man får träningskicken några gånger per vecka.

Men trots träningskickar och nattens extratimme så är jag nu jättetrött och det är dags att sova.

Sayonara!

Rensa bland skeletten.

Min isolering de senaste dagarna har gjort att jag har tagit tag i en gammal surdeg som länge spridit dålig energi på grund av tidsbrist, nämligen min jägarexamen! På onsdag morgon är det sanningens ögonblick, så dagens utmaning är att undvika distraktioner såsom TV, telefon samt dator och istället plugga in så många djurfakta som möjligt.

Som alltid när jag är uttråkad så färgar jag håret.

Min nya hårfärg känns väldigt ....förort. Fast det passar ju bra för jag bor ju i förorternas förort, och dessutom skall jag på middag i Märsta.

Renovering pågår

Efter ett dygn på toa så behöver man en uppfräschningskur.

Det enda vettiga som jag gjorde igår

Igår sov jag hela dagen, förutom vid fyra tiden när jag vaknade till av att jag var så sjukt sugen på coca cola. Stapplade iväg till macken, köpte imperialistdrickat och passade på att hämta ut det rekommenderade brevet med biljetterna som låg och väntade på mig.

Ingen älgjakt i år.

I går kväll skulle jag egentligen ha åkt hem till storskogen och jagat älg tillsammans med de norska gubbarna. Men när jag spydde i en buske utanför Östertäljes pendeltågsstation så insåg jag att det bara var att stanna hemma.

Yes, 2009-års kräksjuka är här.

Utmaning som varar hela vägen till nyår...

Jag och kära Tirren har utmanat varandra : Ingen alkohol fram till nyår!

Dessutom har jag en alldeles egen privat utmaning: fram till nyår skall jag bara använda datorn privat max en timme per dag. Just nu fungerar min söta Appledator som ett svart hål- timmar försvinner spårlöst så fort man sätter sig framför skärmen. Om några veckor börjar plugget och då finns det absolut ingen tid att sitta och flukta på okända människors fotoalbum på fejan, då är det endast bokföring som gäller...

Veckans pendellitteratur

Min True Blood- feber håller på att gå över, och när jag läst ut den delen jag håller på med nu (Definitely  Dead - trots avtagande entusiasm från min sida så är jag lite småkär i Erik) så kommer jag att slänga mig över Räddaren i nöden - en bok som jag hört mycket om, haft i bakhuvudet att jag borde läsa, och nu äntligen hittat på bibblan.

Den andra boken fastnade jag för eftersom jag är alldeles förbaskat svag för deckare...den verkar lovande om man läser baksidetexten men eftersom den utlovar "en spännande läsupplevelse" så finns det en risk att den kan vara rätt så banal. Men det finns bara ett sätt att ta reda på hur boken verkligen är - att läsa den! Återkommer när uppdraget är slutfört.

Samtal två kvinnliga konsulter emellan.

Min kollega Konsult Karin kom idag tillbaka efter ett möte och såg väldigt, väldigt trött ut.

Konsult Malin: Var det ett jobbigt möte?

Konsult Karin: Ja, en av killarna på mötet var helt emot projektet (KonsultKarin arbetar med teknisk dokumentation , reds anm) och betedde sig som ett as. Jag trodde jag skulle strypa karln, han satt och sa att han skulle vägra spara dokumenten enligt de nya riktlinjerna om han inte hade skriftligt från sin chef.

KonsultMalin: Vilket pucko. Låt mig gissa - är han signalingenjör? (Det sista sagt på skämt eftersom jag tidigare beklagat mig för Konsult Karin om just denna yrkesgrupp)

Konult Karin: Ja, faktiskt- vet du vem XX är?

Och givetvis vet jag vem XX är. Det var han som för några veckor sedan kallade mig för Lilla gumman under en utbildning, trots att jag säkert är några år äldre än honom (pojkvaskern).

Vad säger ni kära vänner- visst verkar det som om manliga signalingenjörer och kvinnliga konsulter inte fungerar så bra ihop?

Sånt här gör mig så arg så att jag vill gråta

De må ha hur fina kostymer som helst på sig, le välartat mot kameran och prata bekymrat om välfärden och de gamla i samhället - Sverigedemokraterna kommer aldrig att vara något annat än ett gäng grymtande nassar och bör därför bekämpas.

Eftersom jag själv bor i en stad där det kommunala hyresbolaget har varit tvungen att sätta gränser på hur många som får bo i en lägenhet på grund av invandring så inser jag att svensk invandringspolitik inte är optimal, men en misslyckad integration är något helt annat än att bedriva en politik som går ut på att muslimer är roten till allt ont. Polemiken i Åkessons artikel är inte långt från den som på 30-talet beskyllde judarna för kontrollera världen och vara en lägre ras. Har vi inte alla förundrats över hur den tyska (och nästan hela Europas) befolkning kunde tro på något så befängt som den tidens rasbiologi? Är det bara jag som kan se likheterna mellan nassepropagandan och Åkessons "debatt"artikel?

Jag säger ja till invandring eftersom jag vet att människor av olika kulturer kan leva sida vid sida bara man är lite open minded och inte omger sig med fördomar och rädsla. Men givetvis kommer det att finnas muslimer, buddister och kristna som ställer till skit, men även om man bara omger sig med finsvenskar så kommer skit ändå garanterat att hända. Dessutom är jag rätt så övertygad att det Svenska kulturarvet inte kommer att utarmas på grund av utomeuropeisk invandring och alla svennebannaner helt plötsligt kommer att börja fira ramadan - för vilka helgdagar är det egentligen som vi har börjat fira på senare år? Halloween- är det månne en högtid för att hylla Jihad? St Valentine's - visst är det profeten Mohammeds födelsedag? Amerikanska köpehögtider verkar vara det som fastnar i vårt samhälle, inte självspäkning i en månads tid, så istället för att oroa sig över att vikingarna kommer att falla i glömska och ersättas av Koranen så borde Åkesson och gänget satsa på att sätta stopp för Amerikanska serier som exempelvis Vänner om de nu oroar sig för att den Svenska kulturen håller på att försvinna.

Det är i alla fall glädjande att se att även självaste Blondinbella har reagerat på Åkessons dravel. Vi glamourbloggare håller ihop!

Dålig start på dagen

Av någon konstig anledning så har jag börjat drömma drömmar som inte direkt kan kallas för mardrömmar, men som dock framkallar en stark obehagskänsla hos mig. Som exempelvis inatt. Klockan tre vakande jag av att jag hade drömt att jag var gift med teknikchefen här på jobbet. Och när jag väl hade insett vad jag hade drömt så var jag så förvånad över drömmens innehåll att jag inte kunde somna om, och nu är jag jättetrött och på värre måndagshumör än vanligt. Det hela blev inte bättre av att jag sprang på teknikchefen direkt jag steg ur hissen.

Årets höstpromenad.

Den här söndagen påminde mycket om hur söndagarna på Madeira kunde se ut: hoppa på bussen, åka iväg till en småby någonstans man aldrig varit och sedan vandra i naturen i några timmar.

Den här gången hette småbyn vi aldrig varit i Tyresö, och visade sig vara ett ställe med vacker natur och småsnygga villor utspridda här och där (och jag vet att det är är väldigt Stockholmigt att kalla Tyresö för en liten by, men det kändes lite som att vara tillbaka i Bengtsfors). Och istället för en levada  (som alltid var riktlinjen nere på ön) så följde vi nu istället en bit av Sörmlandsleden fram till Gretchens crib i Hammarbyhöjden. Det var en fin promenad: fint höstväder, hunden var glad, vi var glada, vi gick bara vilse litegrand och väl framme i höjden (efter cirkus 24 000 steg) så fick vi hembakat bröd och choklad.

Kort sagt var det en sådan där dag som gör att hösten nästan är min favoritårstid.

Scoutsöndag

Matsäcken är packad, stegräknaren fastspänd och regnstället ligger i ryggsäcken även fast solen kikar fram genom molnen.

Social och osocial

Igår kväll tog jag och les filles en after work och fröken A orkade hålla igång ända till klockan tio då det var dags att sätta sig på pendeln och åka tillbaka till förorten. Klockan tio- det är nog rekord för mig att vara uppe en fredagkväll då jag annars brukar vara helt död vid typ åtta.

Idag har jag inte gjort många knop, mest såsat runt i mjukiskläder. Dock skall det bli aktion i morgon då vi skall vandra en bit av Sörmlandsleden- en promenad som jag hoppas skall ge mig en bra position i gångtävlingen som den riktiga arbetsgivaren anordnar. Tanken är att man skall gå till Paris, vilket i min takt kommer att ta ungefär fyra månader....

Nästa sommar kanske?

Internet är fullt av lockelser...

Another day in the office.

Projektledaren brukar säga att om huvudkontoret skulle vara stängt i ett halvår så skulle inte resenärerna runt om i Stockholm märka något. Och efter en dag som idag tror jag faktiskt att han har rätt, för idag har jag och gubbsen ägnat större delen av dagen åt följande:

• Snikat till oss tårta på två olika femtioårsfiranden, dock utan att känna något av födelsedagsbarnen. Gubbsen sa att det enda man behövde göra var att se säker ut och sjunga med i "Ja må han leva". Och det funkade utmärkt. På ett av tårtkalasen såg vi en snubbe som enligt ryktet fått sparken för tre år sedan, och han verkade köra samma taktik som vi.
• Snattat smörpaket på lunchen som vi skulle ha på trefikat då chefen tagit med sig knäckebröd från Dalarna. Notera alltså att vi ätit två tårtbitar och dessutom fikat idag.
• Ja, just det lunchen....den var visst på en och en halv timme.

Galna grissjukan.

Mina gubbs har börjat falla av pinn en efter en på grund av något som de själva kallar för "Galna grissjukan". Lustigt nog är det de som frekvent använder handsprit som har trillat dit för den moderna svininfluensan - själv avskyr jag handsprit så jag hoppas att jag klarar mig :-)

Fast igår träffade jag en gubbe som verkligen gav galna grissjukan ett ansikte. En av signalingenjörerna (den yrkeskategorin är min nemesis, under min tid på SL så har dessa människor endast gjort mig grundligt förbannad vid ett flertal tillfällen) berättade glatt för mig att hans avdelning (det vill säga signalavdelningen) minsann har minst frånvaro i hela bolaget. Anledningen? De har nämligen inga kvinnor bland personalen och därmed inga som tar föräldraledigt, underförstått: i signalingenjörernas värld är det alltså endast kvinnor som stannar hemma med ungar. Så flickor, vad ni än gör - skaffa inte barn med en signalingenjör, de verkar vara grottmänniskor hela högen!

Nu skall jag ignorera att jag egentligen borde städa min lägenhet, hoppa in i duschen och sedan gå och lägga mig. Imorgon väntar en låååång dag med Excelkurs efter jobbet.

Hipps vips.....

...så satt det tre besökare i min soffa i går kväll. Vet inte riktigt hur det gick till, men trevligt var det.

Idag har jag ett hedersuppdrag. Jag är hundvakt åt den vita labradoren, och just nu så ligger han och snarkar på mitt golv. I kväll ska vi gå på kalas hemma hos Yassin och Kristina, och fira att Yassin har fått en bok utgiven. Både jag och hunden är mycket imponerade  (!) och ser fram emot kalaset :-)

Det blir inget Bromma för fröken A.

Nej, det blir Södertälje ett tag till. Varför? Lägenheten i Bromma var så liten att min säng knappt skulle få plats. Dessutom låg huset alldeles bredvid ett nedlagt mentalsjukhus som såg ut att platsa i vilken skräckis som helst.

Då föredrar jag min breda säng, de dagliga pendeltågsresorna och mina lastfartyg som glider förbi utanför fönstret.

Dagens planer:

• Jobba
• Titta på lägenhet i Bromma
• Gå på bio med F:et och en ex-blondin

Det är dyrt att vara en slarver

På bilden: en bågfil, en cykelpump, ett cykellås en mobilladdare samt en oskyldig cykelolja.

Jag fattar inte hur jag lyckas, men jag är hopplös på att tappa bort saker (min årliga mobiltelefonbudget är ett mycket tydligt bevis på att jag har en tendens på att förlora saker), och idag fick jag en påminnelse om hur dyrt det är att vara en slarver som jag.

Allt på bilden var jag idag tvungen att inhandla eftersom jag på något sätt tappat bort deras föregångare (förutom cykeloljan- den köpte jag faktiskt för att jag inte hade haft någon innan). I fredags upptäckte jag att min mobiltelefonladdare var försvunnen, vilket har gjort att min mobil varit död hela helgen. Trots att jag letat på alla tänkbara ställen så var jag idag tvungen att inse att det var nödvändigt att inhandla en ny laddare, vilket visade sig vara snordyrt. Dessutom har jag lyckats låsa cykeln och tappat bort nyckeln, så när jag ändå var inne på Clas Ohlsson (förresten, jag har hört att det ska vara ett bra ställe att ragga på, men trots att jag hänger vid skrivhyllan så har jag aldrig fattat hur det kan komma sig. Kanske finns hunkarna vid köksattiraljerna undrandes var alla brudar är?) så passade jag på att inhandla något så oväntat som en bågfil. Och givetvis ett nytt cykellås (denna gång med kod!).

Allt som allt gick notan för min slarvighet på cirkus 500 spänn. Och det här är bara en av gångerna som jag vart tvungen att ersätta borttappade saker, så totalen uppgår säkert till ett par tusen per år - och tänk på vad mycket roligt man kan ha för de pengarna istället för att köpa bågfilar.

Ps: Givetvis hittade jag den gamla mobilladdaren när jag kom hem med den nya....

Han vet i alla fall vad han vill.

Vet inte vad jag ska säga om detta...

Dagens filmtips

Dagens dilemma

Vad är bättre: En etta i Södertälje på 30 kvm eller en etta i Bromma (med okänd standard) på 20 kvm? Att flytta till Bromma (om jag nu får lägenheten) skulle dessutom innebära att jag skulle få betala dubbelhyra i några månader…

 

 

Dagens musiktips från en fejankompis

Settlers och efterrrätt

Igår kväll var vi några stycken som träffades hemma hos W&D och spelade Settlers kvällen lång. Och åt goda efterrätter. Fast det roligaste när man är hemma hos W&D är att man alltid träffar så roliga människor!

Sammanbrott och ny energi

I onsdags efter lunch fick jag återigen det där mailet från min riktiga arbetsgivare "...vi beklagar, men på grund av låg orderingång måste vi lägga varsel....förhandlingarna startar nästa vecka och ni som blir berörda kontaktas av er konsultchef..."Varslad alltså. Igen.

Den här gången reagerade jag helt annorlunda än vid de tidigare tillfällena som min arbetssituation har varit osäker- istället för att nyktert undersöka vilka alternativ som finns ifall man skulle bli av med jobbet, så bröt jag ihop totalt den här gången. Började gråta på jobbet (jag trodde att jag gjorde det i smyg, men gubbarna blev helt förskräckta), gick hem istället för att gå på krogen och grinade en hel kväll och natt. Dagen efter så var mitt ansikte så svullet att det såg ut som om jag fått en svår allergisk chock, och mitt cry face fick inte de kära gubbsen att bli mindre oroliga direkt.

Jag vet att om jag förlorar jobbet så kommer jag att få ett nytt. Jag vet att jag kommer att få a-kassa och att jag kan klara mig på den. Jag vet att jag kommer att kunna gå vidare i livet. Men det som put me off the cliff den här gången var att jag blev så trött- återigen är osäkerheten tillbaka i mitt liv, och även om det låter som en bagatell i sammanhanget just nu så tar den en jäkla massa energi. Och jag är sjukt trött på att hela tiden ha "tänk om"- tankarna tillbaka.

Så efter ett dygn då jag var totalt under isen så gjorde jag två saker som alltid får mig att må bättre och få energin tillbaka. På torsdagkvällen åt jag middag med brommafrun, drack en drink för mycket och åt ett kilo för mycket lakrits i olika former. Livet kändes faktiskt lite bättre på fredagen, trots en lätt baksmälla och illamående efter allt salt godis. Och på fredagskvällen tog jag en fika med Naz- tjejen som klarar allt och ständigt är full av nya idéer. Så nu är jag banan igen, det här ska jävlar i mig fixa sig!

Ett av målen för 2010.

Scarry shit.

Saker jag aldrig trodde jag skulle göra i mitt liv.

Jag trodde nog inte att jag någon gång i mitt liv skulle åka till Norrköping och i dagarna två titta på räl, spårvagnar, hjulsvarvar och depåer. Men nu har jag faktiskt gjort just det, och tyckt att det varit riktigt roligt och intressant.

Ute på äventyr.

Idag och i morgon är jag på konferens i Norrköping och tittar på spårvagnar tillsammans med gubbsen. Ska bli spännande att spendera 24 timmar i arbetskollegornas sällskap, har en känsla av att det kommer att finnas en hel del historier att berätta över ett glas vin på veckans tjejträff...

Plötsligt händer det.

Jag tror att det var kombinationen av mitt konstanta behov av sylt till frukostgröten, mammas överfulla plommonträd och min för närvarande begränsade budget som gjorde att jag släpat tre kilo plommon tvärs över landet, och spenderat söndagskvällen med att koka sylt. Nu efteråt så känns det som om någon läskig hemmafrudemon tog över min kropp för några timmar- undrar om hon kan komma tillbaka och städa min lägenhet också?

Dreams come true for girls with a credit card.

Den 20:e febrauri skall jag och Lars gå på Rammstein i Globen- jag får hjärtklappning bara jag tänker på det.

Stuck

Jag måste erkänna att jag helt har gått ner mig i True Blood träsket- läser både böckerna och så fort jag har en ledig stund så ser jag serien på nätet. Det har gått så långt att jag till och med tror att jag ser vampisar på tuben, så det är nog bra att jag får lite break under helgen i skogen.

Budgetmånad

Idag fick jag lönebeskedet, och det jag länge befarat bekräftades- tjänsteledigt i augusti (en av mina semesterveckor) i kombination med stora räkningar (försäkringar etc.) gör att oktober verkligen blir en budgetmånad. Vi snackar matlådor, inga utekvällar och absolut inga kläd- eller bokinköp.-trist som fan, men ibland måste man bita i det sura äpplet. A single woman with plans has to do what a single woman with plans has to do.

Gårdagens klädinköp blev faktiskt lyckat, trots att jag tog mig an den svåra, svåra uppgiften att hitta ett par passande jeans. På min hovleverantör HM hittade jag snabbt ett par smala jeans som fick mig att känna mig väldigt cool, och efter en dags användning så har de inte töjt sig nämnvärt vilket är lovande inför framtiden. Gårdagens andra uppgift- att gå på excelkurs hos den riktiga arbetsgivaren- slutade med besvikelse då det visade sig att det interaktiva utbildningsprogrammet inte fungerar på Mac utan det blir till att genomföra kursen på jobbpezen. Hello sena kvällar på kontoret...

Kvarlämnad

Idag är jag på ett strålande bra humör- kan man vara något annat när man imorse blivit väckt av en glad labrador och senare på dagen fått reda på att man kommit in på en bokföringskurs i höst?

 

Efter lunch idag så lämnade ett lämmeltåg av anställda kontoret för att bege sig till en tunnelbanemässa i Älvsjö. Kvar i ett tyst kontor sitter några konsulter utspridda, och det är himmelsk tyst. Efter de senaste veckornas kaos då folk oavbrutet ringt, mailat eller kommit förbi skrivbordet med allehanda frågor om tidrapportering så är det nu skitskönt att lyssna på webradio, sjunga med i alla pinsamma låtar och ostört pyssla med excelfiler.

 

Idag har jag tänkt att jag ska avrunda jobbet lite tidigare än vanligt, dra på jeansjakt (horror- att köpa jeans är något av det värsta som man kan göra) och sedan avsluta dagen med en Excelkurs hos min ”riktiga” arbetsgivare.

 

 

Minisemester i Svenneland

I helgen utnyttjade vi SL-kortet till max då vi tog bussen till Norrtälje där vi hyrt en liten, liten stuga på en camping. För oss campingnoviser var det som ett besök i ett annat land befolkat av husvagnsägare, och vi konstaterade snabbt att det är foppa-tofflor som gäller om man skall passa in på en campingplats. Trots våra tillkortakommanden på klädfronten (ingen av oss hade nämligen foppisar) så hade vi det riktigt trevligt; långpromenader, vin, mat och spel hela helgen lång. Ska dessutom berätta att Norrtälje är en supermysig stad, och en av stadens höjdpunkter är caféet "En liten smula" som serverar en jättegod chokladkaka med ingefära i.

Testing....

Jag har hittat en funktion som gör att man kan maila in blogginlägg!! Åh, vad jobbsnack ni kommer att få läsa om detta funkar!

 

 

Förändringens vindar.

För något år sedan träffades tjejgänget ute på krogen, drack rödvin och diskuterade karriärer. Nu är vi (ofrivilligt) trettio, och träffas hemma i någon bostadsrätt, inget vin i sikte och diskuterar heminredning. På den här veckans träff hann jag till och med få håret friserat.

Jag gnäller absolut inte, girlfriends (Jag har alltid trevligt med er oavsett var vi är, det vet ni). Men jag noterar bara att något håller på att hända med oss....är det vi som håller på att bli sådana där vuxna?

Alltså, seriöst...

det här är inte bra.

Freak of nature.

Idag på pendeln hem så satt jag och längtade till morgondagen då jag ska få gå till jobbet igen.