Antiklimax och inspiration

Det blir inget jägarexamenprov i morgon. Idag fick jag ett mail att provledaren fått (vild)svininfluensa, så provdatumet har skjutits fram till en obestämd framtid. Snacka om antiklimax, jag som laddad länge inför att få detta gjort och gå vidare med skyttet. Men när svininfluensan härjar så antar jag att det inte är så mycket som man kan göra...

Trots att dagen präglats av antiklimaxstämning så fick jag en stor dos inspiration idag på min lunchpromenad. Jag hade med mig kollegan Kajsa, en ung civilingenjör med en diger arbetslivserfarenhet trots sin ringa ålder samt en massa skinn på näsan. På den lilla promenaden hann Kajsa karriärcoacha mig, samt få mig att inse vad jag måste skaffa mig för att få fart på min rätt så sömniga karriär. Kajsa är nämligen en liten räv, som vet exakt vad hon är värd samt vet hur hon ska få kompensation för det hon kan och för det hon har gjort, dock utan att verka det minsta stöddig. En mycket ovanlig kombination, speciellt för en kvinna.

Skillnaden mellan mig och Kajsa är att hon har ett bra självförtroende och jag har det inte. Jag säljer mig ofta billigt och tar ett steg tillbaka eftersom jag helt enkelt tror att jag inte är "värd" mer. Skitlarvigt egentligen, men innerst inne är jag nog fortfarande den där vilsna och osäkra landsortsflickan från Bengtsfors som aldrig riktigt passade in. Den stukningen har aldrig riktigt gått ur, men det är nog dags att inse att jag är vuxen nu, och inte någon vimsig, oerfaren tonåring med ett osäkert leende. Jag har gjort en massa, upplevt en hel del och fått en hel del lärdomar längst vägen som har pushat mig, gjort mig starkare samt gett mig lärorika erfarenheter. Med andra ord så finns det inte så mycket kvar av den osäkra Bengtsforsbruden, men på något sätt klamrar hon sig fast. Men nu skall hon bort, livet är för kort för att gå runt och inte tro på sig själv.

Det är dags att inse att jag är riktigt bra och skall leva som jag förtjänar.