För prick en vecka sedan så sprack min planering, och det har dröjt tills idag för mig att fatta att just den sprickningen var en rätt så bra grej.
Just nu med studier och jobb så är mitt liv mycket välplanerat och inrutat - jag vet precis hur många kvälla och timmar jag måste sitta med böckerna för att vara i kapp med planeringen, vilket är ett kul men slitigt liv. Fram tills nu har det varit värt att leva så, men förra torsdagen så sprack planeringen och det var inte så kul längre.
Det som hände var att undertecknad fick en ickeinplanerad omtenta, och stressen slog till totalt- att plugga inför den skulle göra att jag skulle komma rejält efter i skattekursen jag läser just nu och hela våren skulle bli ett kaos av stress, stress, stress. Dessutom insåg jag att eftersom jag vill läsa redovisning upp till C-nivå så skulle detta troligtvis pågå i minst ett och ett halvt år till, vilket gjorde att tanken "jag orkar inte" började gnaga. Och den har fortsatt att gnaga tills idag då jag bestämde mig: jag skall hoppa av skattekursen, och först i augusti skall jag göra omtentan- vilket gör att jag inte behöver öppna en enda jäkla pluggbok förrän dess.
Så nu har jag helt plötsligt ett nytt liv framför mig då jag är fri att göra vad jag vill efter jobbet, vilket är en mycket främmande känsla. Och just nu vet jag knappt vad jag skall ta mig för med all tid jag kommer att ha fram tills sommaren, men jag har ett minne av att jag hade rätt så kul innan all hets med studier började så jag antar att det kommer att bli bra. Jag minns att jag gillade att läsa böcker, tror att jag skall krypa ner i sängen nu och ta en av dem som väntar i högen på nattduksbordet :-)
