Amor est mater studiorum

Mitt ryskaplugg har fått en rejäl motivationshöjare: jag har fått en liten crush på min ryskalärare.

Never party on a Fredag!

När jag står på Regeringsgatan klockan två en fredagkväll och inser att jag har ingen jävla aning om hur jag ska hitta hem så vet jag att jag ska instiftat en ny levnadsregel: man skall helt enkelt inte gå ut på fredagar.

På fredagskvällar är folk alltid för trötta efter en veckas jobb, de har inte heller gjort sig av med de spänningar och aggressioner som uppstår om man stressat på ett arbete i femdagar. Resultatet blir att de alltid blir lite för fulla, och kompinationen alkhol samt en veckas frustration och stress är inte bra. Det är just en sådan kombination som gjort att jag helt appropå är vilse mitt i centrala Stockholm alldeles för sent en fredagkväll. Nästa fredag ska jag vara hemma med min katt.

Pu-cko

Igår satt jag och nostalgitrippade totalt om hur underbart billigt det var att gå på bio i Portugal, bara fyra euro och - åh! vad mycket vi gick. Här är det ju så dyrt att man nästan får ansöka om skuldsanering efter man sett en rulle på lokal. Synd, bio som är så kul.

Blir otroligt arg på mig själv när jag på kvällen korsar gatan där jag bor och får syn på kvartersbion. En biljett femtio spänn. Och trots mitt ständiga längtan till den billiga biosalongen har jag aldrig ens varit där.

Space out

Jag ska inte tråka ut er till vanvett med en klassisk reseskildring av Turkietresan, utan väljer att sammanfatta det hela med orden: Vi var borta i sex dagar, men hann skratta bort sju års bekymmer. Exakt så kul hade vi.

Efter att jag kommit hem har jag "spaceat out" totalt: är så förvirrad just nu att jag knappt kan palla mig till jobbet på mornarna, och den mesta av tiden spenderar jag med att i trancetillstånd stirra ut i rymden och spela Kents Ingenting på repeat. Grannarna kommer snart att förgås av vansinne och komma och banka på dörren, vilken har pajat och går inte att låsa. Dessutom kan jag inte komma på ett humant sätt att spola min date, som visade sig vara århundradets tråkigaste man. Jag har försökt ignorans men det verkar inte bita, så jag tror att det enda som funkar är hårt klarspråk.

Min nya arbetskollega känner förresten Mikael Renberg :-)

Det är kallt.....

Precis kommit tillbaka från 30 grader i Turkiet....och det är så jävla kallt i Sverige! *fryser häcken av mig*

Relationskonsulterna

Igår frågade två av mina vänner när jag ska träffa lördagens date igen. Eftersom livet just nu går i 110 så har jag inte tid förrän efter att jag kommer tillbaka från min semester, vilket får mina två vänner att se rött:
"Va! Då hinner ni ju glömma bort varandra! Ni måste träffas innan!"

Eftersom mina två polare faktiskt har haft ihop det med sina respektive i flera mannaminnen, så böjer jag mig för deras expertis. Så ikväll ska vi ses. Och efter det så ska jag packa, tvätta, städa och komma iväg till flyget klockan kvart över fyra i natt. Jag kommer att vara ett vrak när jag kommer fram til Turkiet.

Det där med Good Manners...

Min nyförlovade arbetskollega (se tidigare blogginlägg) kom idag insvassande till kopieringsrummet där jag stod och låtsades jobba, och sticker fram vänster ringfinger framför näsan på mig. Där sitter nämligen förlovningsringen: en blank och platt historia i vitt guld. För Malin Andersson (som betraktar H&M som en fullgod juvelerare) ser det ut som en vanlig ring i silver.

Saker man inte ska säga till någon som har en ny förlovningsring i vitt guld på fingret: "Alltså, hur ser man egentligen skillnad på vitt guld och vanligt silver? Ser ju likadant ut för mig!"

Kollegan ser ledsen ut och lommar iväg. Jag kommer nog inte bli bjuden på bröllopet.

Don´t drink and have PMS

När Malin Andersson har PMS så skall Malin Andersson inte gå på lokal. I fredagskväll fick Malin Andersson PMS-släpp på krogen vid tvåtiden på natten. Lyckligtvis var den utsatte manliga bekantskapen så full att han inte riktigt uppfattade vad som egentligen hände.

Åsså var det dags att börja dejta igen...

Förundran

Jag har sällskap med en arbetskollega på tunnelbanan hem. jag är på väg till ryskakurs och han ska köpa förlovningsringar med sin flickvän. Kollegan har nämligen friat till henne på sin trettioårsdag. När jag frågar varför han valde att be om hennes hand just nu så svarar han med östgötsk dialekt "Nej men vadå, vi har varit i hop i tre år nu och ja, det är väl helt enkelt dags"

För honom är det så självklart på något vis, vilket gör mig förundrad.

Något gick snett

Eftersom jag passat Greta och Tristans hund i helgen, så försökte jag mig på hundtricket. Fast de enda som jag fick napp hos var de här två: