Jag har sällskap med en arbetskollega på tunnelbanan hem. jag är på väg till ryskakurs och han ska köpa förlovningsringar med sin flickvän. Kollegan har nämligen friat till henne på sin trettioårsdag. När jag frågar varför han valde att be om hennes hand just nu så svarar han med östgötsk dialekt "Nej men vadå, vi har varit i hop i tre år nu och ja, det är väl helt enkelt dags"
För honom är det så självklart på något vis, vilket gör mig förundrad.
No comments:
Post a Comment