Jag ska inte tråka ut er till vanvett med en klassisk reseskildring av Turkietresan, utan väljer att sammanfatta det hela med orden: Vi var borta i sex dagar, men hann skratta bort sju års bekymmer. Exakt så kul hade vi.
Efter att jag kommit hem har jag "spaceat out" totalt: är så förvirrad just nu att jag knappt kan palla mig till jobbet på mornarna, och den mesta av tiden spenderar jag med att i trancetillstånd stirra ut i rymden och spela Kents Ingenting på repeat. Grannarna kommer snart att förgås av vansinne och komma och banka på dörren, vilken har pajat och går inte att låsa. Dessutom kan jag inte komma på ett humant sätt att spola min date, som visade sig vara århundradets tråkigaste man. Jag har försökt ignorans men det verkar inte bita, så jag tror att det enda som funkar är hårt klarspråk.
Min nya arbetskollega känner förresten Mikael Renberg :-)
1 comment:
Du, ska vi byta liv med varandra?? Istället för Kent kan du få lyssna på "Flying Without Wings" med Westlife på repeat. Det är väl den enda skillnaden, baby ;)
Förresten har Jennifer redan blivit galen och sagt till mig att ta mig i kragen. Any day now. Blev rejält sjuk när vi sprang hundra meter i regn på måndagsmorgonen (åh Rossija) och nu har jag blivit förbjuden att gå ut ur huset förrän min feber är ett minne blott.
Ja, jag var för bra på engelska på Ural State. Sånt händer. Ta hand om dig!!!
Massa kramar.
Post a Comment