Gud bet mig i arslet (in memory of Miroslav Andersson)

Idag lyckades jag skypa elakt skvaller om min chef till min chef.....Ibland biter Gud tillbaka med en gång.

Min svarta vackra guldfisk är död! I söndags morse låg den och flöt upp och ner i akvariet och fick sedan möta den sista vilan i toalettstolen. Mihail däremot lever och frodas i sin lilla skål som nu står brevid min säng... han är fruktansvärt social och kommer alltid och tittar på mig genom glaset när jag är i mitt rum.

Annars är allt sig likt, dock har ytterligare en kollega sagt upp sig, och antagligen kommer jag att få göra hennes jobb as well och hur det ska fungera fattar jag bara inte. Jag har börjat fundera på ifall kontorsjobb kanske inte är något för mig, kanske skulle ha ett jobb där man slutar tänka på jobbet efter att man stämplat ut och inte behöver tänka på att man hela tiden ska prestera mer. Jag ska nog börja jobba inom något statligt verk...

Ett sms från en flygplats satte guldkant på dagen- tack Linnea!

Förvirringens tid är här

Livet går vidare och som vanligt fattar jag ingenting.

Trots att jag just nu förundrad står i ett hörn av världskapelsen och funderar på vad som egentligen händer, så har den senaste tiden varit lugn. Vår nya chef har genererat många smygskratt bland personalen, då han mycket upprörd ringt till Telia och skällt på dem för att det är så mycket ledningsfel just nu. För oss i telefonbranschen är det ungefär som att ringa till SMHI och skrika för att det regnar så mycket. Min querido och jag har nästan blivit sambos, han bor nu i lägenheten under mig och allt som jag behöver göra för att få hans uppmärksamhet är att gå ut på balkongen och ropa på honom. I love this arrangement....

Jobbet är som vanligt det som tar upp det mesta av min skrala tankeverksamhet, jag tror inte att jag pallar så länge till. Trots att jag har haft många skitjobb i mina dagar, så har jag aldrig varit med om att folk har gett mig så mycket skit. De kunder som kommer till mig är så fucked up så jag tror inte att de klarar av att fungera i samhället. Idag har en tant hotat med att polisanmäla mig eftersom hennes ADSL inte fungerar (enligt våra tekniker är det fel på hennes modem som hon själv har köpt. Hon vägrar pröva med ett annat) en överklasskärring från Stockholm har berättat för mig att hennes brorson är minsann domare i högsta domstolen och därför har hon minsann inte ringt till kontaktannonser (ett plus ett blir....öh ...tre?) en familj har meddelat mig att det är mitt fel att de har ringt till satelittelefoner för 9000 sek (geonom min enorma telepatiska förmåga så tvingade jag dem att ringa utan att de då fattade någonting. Ett arrangemang som jag för övrigt inte tjänar någonting på) och sist och inte minst dagens praktpucko; kunden som stämmer oss via den mycket seriösa juristbyrån medborgarcentrum. Han vill ha 6000 sek i ersättning eftersom han var tvungen att öppna upp ett nytt telefonabonnemang i sin bostad. Han var inte ens abonnemangskund hos oss. Allt detta är bara axplock från en dag, jag börjar nästan gråta när jag tänker på allt dumt man får höra.

Men denna dag, som jag för länge sedan dömt ut, visade sig göra en helomvändning när jag kom hem från jobbet. På vägen hem upptäckte jag att det helt plötsligt fanns runt 500 euro extra på mitt konto. Väl hemma så kontrollerar jag min internetbank- och där svart på vitt står det- jag har fått 500 euro tillbaka på skatten. 100 euro ska jag blåsa imorgon på helt onödiga saker (läs kläder) och resten ska jag flytta över till ett konto som jag har i Sverige som är märkt "motorcykelkörkort"....När jag ändå var inne på nätet så passade jag på att kolla min mail, och hittar en inbjudan till ett indiskt bröllop. Två veckor i Indien vore nice......riktigt jävla nice...För att dokumentera denna konstiga dag så har jag tagit kort på mig själv; så ser jag ut när livet beter sig konstigt.

Jag hoppas att min lucky streak fortsätter för ikväll ska jag om min querido ta en kvällspromenad och sedan titta på Lawrence of Arabia.

Min plats i världen

Idag har jag funderat mycket på var någonstans i världen jag skall spendera mina nästkommande år. En sak är säker, det kommer inte att vara på Madeira eftersom jag känner att galenskapen kommer att knacka på efter juletid ungefär om jag stannar kvar här.

Sverige? Läst en artikelserie i DN om hur ensamna svenskar känner sig, och jag har lite svårt för den svenska mentaliteten. Dessutom vill jag inte bo i Stockholm eftersom jag alltid får krupp om jag befinner mig i den staden längre än två dagar. Och tyvärr är det i Stockholm som jobben finns.

England? Låter mer och mer tilltalande, det skulle vara ett land där man trots allt lätt bör komma in i samhället eftersom man kan språket, men är engelsmän så kul?

Min rumskompis Heidi (som just nu söker jobb i hela Europa) har fått mycket svar från Holland. Och jag har alltid drömt om att hitta en holländare att gifta mig med så att jag får ett snyggt efternamn.

Frankrike vore schysst också, men min franska är inte så bra...kanske borde snacka med mina kontakter på Disneyland, men hur kul är skrikiga ungar?

I övrigt så är jag rejält trött på att vara sjuk, det enda som jag orkar göra efter jobbet är att läsa och se på TV. I går gick jag ut på en kvällsprapromenad, resultatet var en feberattack. Jag är så uttråkad. För att råda bot på min uttråkning så bestämde jag mig för att köpa en ny fisk, men naturligtvis uppstod problem. Mihail försöker äta upp min fina svartfärgade nyinköpta guldfisk...Så nu bor Mihail i en avsågad vattentank brevid akvariet. Jag vet inte hur jag ska lösa detta.

Lågvattenmärke

Idag har varit en skitdag. En rejäl brakskitsdag.

Först och främst har jag proppat i mig febernedsättande tabletter för att klara av att jobba. Resultat; kallsvett långs ryggen, i floder...

Sedan är det en kund som hotar mig eftersom han hamnat hos fogden. Efter några minuters diskussion, där jag vägrar ge med mig, så säger kundjävlen till mig " Du skall va jävla glad att du bor i Portugal, annars hade du fått riktigt otrevligt besök av mig och mina kompisar din fitta!" Jag blev natruligtvis vansinnigt förbannad, vilket inte gjorde att det hela blev en meningsfull diskussion direkt. Dessutom upplyste han mig att han var minsann officer och visste hur man skulle ta hand om såna som mig. Skrämmande att såna idioter kan få göra karriär i försarsmakten.

Dessutom har det varit en sån där dag då jag känt mig enormt ensam. En sån dag då man varit den enda som gått hem ensam från jobbet, ätit lunch ensam, samt inte kommit på någon som man kan kalla vän....Så därför har jag fallit för den kommersiella lyckan: När jag satt och surfade framför TV:n och Oprah var på så surfade jag in på Amazon och köpte boken som dagens show handlade om...."A Million Little Pieces" av James Fry. Ophras makt är inte att underskatta.

Röd lykta

Whiskeyröst, feber och rödsnuten näsa- helt plötsligt visar det sig att jag har blivit förkyld. Detta innebär karantän på rummet eftersom ett litet förkylningsvirus tydligen inte gör en människa så attraktiv i sociala sammanhang.

Helgen har varit bra, var hos min querido och åt pizza, det var hur mysigt som helst. På söndagen flyttade Fredrika in, det tog fem minuter och sedan helt plötsligt så satt hon i TV soffan brevid mig och Heidi och såg helt hemmastadd ut. Jag tror att Fredrika kommer att tillföra en ny dimension i mitt och Heidis TV-tittande, och förhoppningsvis kan Fredrika och jag bilda en pakt och rösta ut Martha Stewart ut ur TV-tablån hemma. Jag hatar Martha Stewart, hon är en subba som bara verkar vilja visa hur bäst hon är hela tiden. Heidi älskar Martha Stewart.

Däremot har jag bokat en resa tilll Azorerna med några jobbarkompisar, det kan bli en riktig höjdare!I slutet på september bär det av och det skall bli så skönt att slippa telefonivärlden lite grand.

Just nu läser jag Ryska Hundar av den eminenta författaren Josefina Lundblad, en bok som fått mig att sakna den ryska federationen samt rejäl vinter. Senast sedda film är Miami Vice, vilken inte fått mig att sakna någonting.

Öde Ö

Okej, jag och Elinor hade värsta planen....ett akvarium och massa av fiskar, men det blev stopp i djuraffären och en nitisk expedit som krävde att mitt pytteakvarium skulle innehålla en termometer för att vi skulle få handla de fiskar som vi ville. Tillslut lyckades vi få köpa ut en kampfisk som nu simmar runt och försöker döda växterna i akvariet. Han ser mycke lycklig ut och går under namner Mihail.

Annars är det som vanligt, jobb och jobbintriger samt queridointriger. Dessuom har Elinor lämnat mig och Heidi funderar på att göra det samma. Detta innebär att det kommer att bli jag och min querido (som just nu är inne i en tyst fas, det vill säga han vill umgås men när vi träffas så säger han inget) kvar på denna ö!

AHHHHHHHHHHH!