Gud bet mig i arslet (in memory of Miroslav Andersson)

Idag lyckades jag skypa elakt skvaller om min chef till min chef.....Ibland biter Gud tillbaka med en gång.

Min svarta vackra guldfisk är död! I söndags morse låg den och flöt upp och ner i akvariet och fick sedan möta den sista vilan i toalettstolen. Mihail däremot lever och frodas i sin lilla skål som nu står brevid min säng... han är fruktansvärt social och kommer alltid och tittar på mig genom glaset när jag är i mitt rum.

Annars är allt sig likt, dock har ytterligare en kollega sagt upp sig, och antagligen kommer jag att få göra hennes jobb as well och hur det ska fungera fattar jag bara inte. Jag har börjat fundera på ifall kontorsjobb kanske inte är något för mig, kanske skulle ha ett jobb där man slutar tänka på jobbet efter att man stämplat ut och inte behöver tänka på att man hela tiden ska prestera mer. Jag ska nog börja jobba inom något statligt verk...

Ett sms från en flygplats satte guldkant på dagen- tack Linnea!