"Jag är inte på humör för att gå ut"

Detta var frasen som jag sa hela lördagen, men nog fan sitter jag där på kvällen med ett glas rosé i handen, leker med afghanen Rasmus som diskret försöker bita mig i tårna, får skavsår av dansskorna på Linos dansgolv, träffar en galen taxichaufför som bitterfittar sig om sina betalningsanmärkningar, fyllesurfar med Mikael (På min alumnisida från universitetet står det nu att jag är spärrvakt på Metron i Moskva, i går kväll efter ett par drinkar tyckte vi att det var jättekul.. ) äter korv vid Riddarholmskajen och springer till sista tunnelbanan. När jag kommer hem så får jag DN levererad rätt i handen eftersom tidningsbudet kommer samtidigt med mig.

Och jag som inte skulle gå ut.

Mitt och Gretas galna projekt

Jag och Greta har ett litet projekt....vi ska försöka göra en Svensk Klassiker. Med tanke på att jag inte kan åka skidor och knappt simma så är vårt projekt faktiskt mer vansinnigt än galet.

Igår var vi iallafall och köpte lyxpjuck på Löplabbet efter konstens alla regler. Det var lite konstigt att en främmande man tog mig på fötterna med det var intressant- blandannat fick jag reda på att är mycket stabil på foten och har ett stadigt löpsteg. Och skorna är skitsköna.....

Fast jag inser att jag måste träna mycket och länge när jag senare på kvällen blir svettig av att spela Nintendo Wii med Tristan.

I en gunga vid Hornstull är man lycklig

Efter en rejäl kram på Cityterminalen går vi fnittrandes in i Gamla Stan, fikar framför Svenska Akademin och vips färdas vi tillbaka till tiden i Sankt Petersburg och allt känns som om vi aldrig varit isär. Fast det har gått nästan tre år och Linnea den spjuvern pratar ryska som en infödd och jag jobbar på bank.

Och vi fnittrar oss igenpm återföreningsmiddagen, morgongröten, promenaden och kinalunchen. Fast den perfekta stunden var helt klart när vi båda låg i en gunga vid Hornstull.....Sådant lyckoknark kan man inte ens köpa av ljusskygga knarkare på Sergels torg

Dagens Grattis!

Dagens (och antagligen månadens) GRATTIS går till Ellinor, kvinnan som bara så där fixat lägenhet på avenyn och ett jobb i sin nya hemstad Götet.

Just nu springer jag runt och homestylar min lilla knarkarkvart för ikväll ska den visas upp för första gången. Kasanskaja-gänget från min tid i Sankt petersburg kommer att återförenas över en enkel måltid precis som vi brukade göra i det forna Leningrad (eller det framtida Putincity). Just nu springer jag runt och letar efter ställen att gömma allt mitt skräp....

Otålig

Sigge avdyrkar mig, mammas mat är god, min gamla skog är sommarvacker. Men jag är på dåligt humör, verkligen dåligt humör. Riktigt barnsligt pisshumör. För jag är otålig och hatar gå och vänta på folk som inte verkar kunna bestämma sig.

Det bir dock bättre när Sara ringer, och sedan Linnea. Och skrattet bubblar igen när jag hittar det perfekta smörgåstårtereceptet. Fast sen kollar jag min mail, finns inget där och jag blir på dåligt humör igen.

Where did my breasts go?

För ett tag sedan var jag inne i en diskussion med en kille om det var John Lennon eller Lasse Åberg som myntade uttrycket "Livet är vad som händer medans du har fullt upp göra upp planer". Mycket troligt var det John Lennon som sa det först, men jag var lite småfull, på hondjävligt humör och hade för tillfället någon sjuk önskan platta till den arroganta muppen så jag hävdade bestämt att det var Lasse Åberg. Det hela var inte särskilt snyggt och det är inget som jag är stolt över. Skitsamma, min poäng var att jag häromdagen i gymmets omklädningsrum upptäckte att livet ur vissa aspekter hade "hänt mig" medans jag haft fullt upp att planera det.

Det hela började när jag upptäckte att mina bröst ser knasiga ut i sportbehån. Lite diskret försöker jag rätta till dem (nej, killar- tjejer gillar inte att ta sig på brösten bland andra tjejer. Det är en myt) men trots mina ansträngningar ser ändå lite småkonstigt ut. Kritiskt granskar jag mig själv i spegeln och det är då jag ser att jag ser annorlunda ut...Mina bröst är borta. Inte helt borta naturligtvis, men de är betydligt mindre än vad de var förr. Eftersom alla gym till stor del bygger på kvinnors dåliga relation till sina kroppar så finns det naturligtvis en våg i omklädningsrummet, och när jag stiger upp på den upptäcker jag att jag minskat i vikt. Det finns numera sex kilo mindre Malin än vad det gjorde när jag stack från Madeira. Dessutom inser jag att jag helt plötsligt kan sätta upp håret i en hästsvans utan att använda stödhjälp av hårnålar. Jag som drömt om detta ögonblicket får nästan tårar i ögonen.

Och hur hände det här? Vanligtvis brukar man vänta samt arbeta på att håret ska växa eller magen minska, men i det här fallet har förändringen bara skett i smyg. För jag har varit fullt upptagen med allt annat den senaste tiden och inte haft en susning om vad som har hänt. Naturligtvis blir jag skitglad och tänker "Åh bra, det här ska jag fortsätta" men lägger ner den planen när jag kommer till insikt att jag inte har en susning vad det är som jag i själva verket har gjort.

För er alla som nu tror att jag har blivit en total Stockholmsbimbo som skriver blogginlägg om sitt utseende och springer på gym så kan jag även berätta att veckan som gått även innehållit följande saker: Damp-anfall på Moderna Muséet tillsammans med Sara och Snyggo-Martin samt gemensamma våta drömmar om smörgåstårta, Melodifestival med två bögar som får lite sexuell kris när de upptäcker att de tittar på bögarnas storshow i ett sällskap där majoriteten är heterosexuella, träff med Torbjörn, uppbyggande av sociala relationer på jobbet, krig med Kjell på IT-helpdesk...Men allt det där är en annan historia.

I morgon ska jag åka hem till skogen. Och spendera tre dygn tillsammans med Sigge, som utan förbehåll älskar mig villkorslöst och hur mycket som helst vilket är precis vad jag behöver just nu. Synd att han har fyra ben och dålig andedräkt, annars hade jag gift mig med honom...

På söndag kommer Linnea!!

A Walk Down Memory Lane och en Parmiddag

Möter Marie på Tunnelbanan och eftersom vi inte riktigt har tid att catch up efter mellan Centralen och Vreten så bestämmer vi oss för att ta en glas rött och prata, prata, prata. Men det visade sig att det inte var två Québec-musketörer som dök upp, utan tre! Och helt plötsligt minns jag saker som jag inte funnits i mitt medvetande på länge, länge: Poutine, galet Québeciskt uttal, folk man umgicks med 2001/2002. Och det är skitkul att minnas allt vi gjorde då, men det känns också skönt att kliva ut i Stockholmsnatten, promenera till Slussen och fortsätta mitt nutida liv.

Och mitt nutida liv springer vidare: Jag och Greta upptäcker en alldeles riktig skog ute på Kersön, jag tar en snabbpromenad med Mikael och hans adoptivhund Figo som skrämmer skiten ur alla vi möter, och sedan rusar jag iväg till Alvik och pizzerian där jag inser att alla runt bordet är tilsammans med varandra och jag är den enda som inte har med mig en partner (men eftersom Greta har en förmåga att samla på sig sköna människor så finns det inget som helst antydan till att känna sig som femte hjulet) OCH JAG HAR CHANS ATT FÅ ETT FÖRSTAHANDSKONTRAKT PÅ EN HYRESLÄGENHET!!

Mammas chokladtårta

Till er som var med i går: Här kommer receptet!

http://www.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=14479