Jul i skogen

Hittills har julen uppfyllt förväntningarna- mat, skratt och familj. Och mycket sömn.

Förkylningsprotest

Min kropp har bestämt sig för att göra en fullständig protest mot lördagens spinningchock, och har därför börjat pola stadigt med en förkylningsbacill som gör sitt bästa för att garantera att jag inte kommer att röra mig mer än nödvändigt den närmaste framtiden. Personligen tycker jag att hämnden är onödigt hård eftersom jag charmoffensivade totalt igår kväll med Naz goda födelsedagstårta, men kroppen surar tydligen rejält.

Men skitsamma för imorgon ska jag åka hem till skogen (Sigge!!). Och så har jag fått beröm idag. Och jag är sjukt nöjd med min frilla- trots Ankie Bagger potentialen.

Kroppschock och gammal goding.

Igår chockade jag min stackars kropp ordentligt genom att spinna i 55 minuter....efteråt protesterade min lekamen genom att kräva omedelbar sömn. Så istället för att göra allt som man måste göra innan jul så sov jag bort dygnets ljusa timmar, och vaknade med kanon huvudvärk vilket troligtvis kom av vattenbrist. Men trots allt var det sjukt kul att komma igång igen, och hela kvällen har jag gått och tänkt på Mr Spinning så det kanske är dags att styra kosan till Telefonplans spinninglokal igen. Dessutom har jag lyckats googla stackarn eftersom SATS numera sätter ut instruktörernas efternamn, så nu vet jag vart cykelmästaren bor. Någon som har lust att ta en promenad i...säg exemplvis...Älvsjö? (Enligt ratsit är han ogift också!)

Anki Bagger look-a-likee

Igår gick jag till frisören och sa de magiska orden "Du kan väl klippa upp det lite...", och några klipp, förning, något som frisörskan kallar att busa till det och saltvattenspray senare så ser jag ut som Ankie Bagger i hennes glans dagar. Mössa på och sedan blir det faktiskt rätt så bra, men innan dess så hinner Sara se mig och asgarva.

Ensam på jobbet

Idag lämnade mina kollegor mig ensam på kontoret. De skulle på stormöte men eftersom jag är konsult så fick jag stanna kvar och arbeta med att kontrollera alla investeringar gjorda på Roslagsbanan 2008. Det var faktiskt rätt läskigt att sittta ensam i ett gigantiskt kontorslandskap, speciellt efter att det blivit mörkt.

Men innan de stack hade vi ekonomiforum vilket var rena vilda västern- min chef fick avbryta hela mötet och beordra kaffepaus eftersom två kollegor rök ihop med anledning av ändrade lagerkoder som tydligen hotade ställa till mayhem i de ekonomiska rapporterna. Det var svårt att hålla sig för skratt.

En bild från en bra bok

Jag kanske inte borde lägga ut den här bilden, men så här rödgråten och snorig är man efter att ha läst slutet i boken "Marley och jag". Troligtvis är jag extra känslig eftersom jag har en "Marley light" ute i skogen, men oavsett så är det en läsvärd bok med ett mycket bra slut!

O-stukad.

Årets första julklapp- det finns iallafall en som tycker att jag är snäll...:-)

Idag har jag varit solsken hela dagen. Och lustigt nog så beror denna glädje mycket på nya jobbet, som har rättat till mycket av den skit som mitt förra workplace ställde till med. Min självkänsla har stigit enormt efter att få ta eget ansvar och framförallt ha något att göra- redan på två veckor har jag gjort mer än vad jag gjorde på sex månader på det gamla kneget.

Igår åt jag jättegoda saffransmuffins hemma hos Sandström, och fick dessutom den första julklappen (se illustration). Och nu längtar jag faktiskt efter julen, då jag får åka hem till skogen och bli det troll som jag egentligen är. Och det blir inte bättre när mamma och pappa ringer och frågar när jag kommer hem och jag hör Sigge och Klas stoffa runt i bakgrunden. Jag vill hem nu!

"Lilla flickan"

Humöret är fortfarande inte på topp, troligtvis eftersom jag är sjukt trött. Och sedan blev inte livsandarna så glada av att jag idag var tvungen att sitta instängd i olika möten med diverse byggherrar varav en kallade mig för "lilla flickan".

Jag tror att det är dags att starta den feministiska revolutionen- tur att jag såg Die Welle i helgen så jag vet hur man ska mobilisera massorna.

Reagera

Igår kväll kom en liten besvikelse i min väg och normalt sett så skulle jag ha svalt känslan och varit en vuxen människa, men den här gången öppnar bagatellen en avgrund och jag börjar gråta för första gången sedan allt skit hände. Gråter över känslan av att vara misslyckad, osäkerheten, att jag körde i ekonomistyrning och framtiden. Hela kvällen rinner tårarna medans jag diskar, går ut med soperna och ser på nyheterna, men det är samtidigt så skönt att äntligen reagera och inte låtsas att allt är bra och positivt.

Och idag känns allt så mycket bättre- till och med så bra att jag städar helt frivilligt utan court order från hälsovårdsmyndigheten,

Tentaångest

Imorgon ska jag ha tenta, och det kan gå precis hur som helst à la rysk roulette.

Tre dagars helg, någon?

Shit, jag hade glömt hur korta helgerna är när man arbetar. I fredags gjorde jag första arbetsdagen, och var ganska trött efteråt så trots den minimalistiska arbetsveckan var helgen välbehövlig. Och det har varit en kanonhelg- i igår var jag på inflyttningspartaj i Huddinge och skrattade så mycket att jag hade ont i halsen imorse när jag skulle gå till porrjobbet. Och eftersom jag hade så kul att jag inte kom i säng förrän klockan två så somnade jag på porrjobbet idag. Två gånger dessutom- tur att min kollega inte hade hunnit komma....

Efter jobbet hade jag tänkt att jag skulle gå och köpa den där kimonon som jag länge fantiserat om som en julklapp till mig själv- men väl i affären så såg kvaliten ut att vara ganska dålig så jag skippade det och köpte den där stickade saken på bilden istället...OMG, jag börjar bli vuxen.

Nystart

Imorgon kommer jag att börja jobba, vilket känns hur konstigt som helst efter att ha varit ledig i en månad...men det ska bli skönt att få komma igång med fasta rutiner igen och komma ut igen. Mitt första uppdrag kommer att vara som Controllerassistent, och eftersom jag funderar på att försöka bli Controller så hoppas jag att uppdraget kommer att ge mig insikt i vad en sådan egentligen gör.

Den månad som jag har varit ledig har varit nyttig, men också lite skrämmande. Nyttig på så sätt att jag har varit tvungen att till fullo inse hur jag lever just nu och vart jag är på väg, men också skrämmande av exakt samma anledning. Efter att jag fick sparken har alla sagt att det kommer att komma någonting bra utav detta, och redan nu är jag beredd att hålla med eftersom jag har varit tvungen att inse saker om mig själv som troligtvis inte hade kommit upp till ytan om jag trampat på i samma hjulspår. Och nu har jag lagt om kurs, vilket känns bra.

Med risk att låta blödig så måste jag även påpeka att den här turbulensen även har fått mig att inse att det finns så mycket bra i mitt liv som jag verkligen uppskattar. För vad skulle jag vara utan alla sms, samtal och stöd som jag fått under den här tiden? Jag hoppas att jag ger er lika mycket som ni ger mig!

Just nu håller jag på att förberedda mig inför jobbstarten imorgon. Jag tvättar, färgar ögonbrynen och lagar matlåda på samma gång. Ikväll ska jag ta ett glas rött med Sandström, det ska bli skönt att träffas igen. Och förresten: Kristina och Hanna Karlsson- sluta vara så jäkla upptagna! Jag saknar er...

På bilden ser vi de fyra mest sminkade tjejerna i Malmö

I lördags spenderade jag ungefär tre timmar tillsammans med mina tre compadres med att först bli sminkad och sedan fotograferad av vad som i folkmun kallas för professionella. Det var faktiskt rätt så kul, fast chockerande att inse hur mycket smink som krävs för att dölja skavanker och annat som inte tål fotoblixtens ljus. Och vad det kliade att vara sminkad som en fotomodell, heder åt modellerna som har självbehärskningen att inte riva ansiktet av sig. Gruppkortet blev helt klart bäst, även om jag ser ut som jag håller på att somna i den naturliga ställning som jag intagit där uppe på soffans ryggstöd.

(Och det är inte Sarah Palin vars axel som jag lutar mig mot på kortet ovan...)