The List

På vårt vanliga onsdagsmöte kommer det helt plötsligt fram att en av deltagarna har en lista med saker som hon vill göra i livet. Efteråt har jag sjäkv tänkt på lite saker som jag skulle vilja göra innan jag trillar av pinn och återföds som den guldfisk jag egentligen är. Så här kommer första utkastet (Obs, utan inbördes ordning):

Ha riktigt långt hår

Besöka varje världsdel åtminstone en gång innan jag dör

Skaffa en stuga på landet

Åka transibiriska järnvägen

Åka vasaloppet (alla sketna nio milen)

Göka med Mikael Renberg (man måste ju få drömma)

Fjällvandra (Ewelynn och Theresa- är ni på?)

Lära mig uppskatta poesi

Träffa en livspartner (Herr Renberg, kanske? Fast han är säkert jäkligt trist efter alla hjärnskakningar så jag nöjer mig nog med att göka.)

Behöver nog jobba lite mer med vad jag vill med mitt liv...Återkommer!

Läckande kran

Eftersom jag snytit mig konstant i två veckors tid så har jag fått ett sår inne i näsan. En millimeter från min näsborre sitter det, och gör jag hastiga rörelser med min näsa så börjar det blöda. Som den där morgonen i hissen, där en för mig okänd man påpekar att jag blöder näsblod. Naturligtvis försöker jag leverera ett skämt för att lätta upp stämningen lite: "Ah, det är allt kokain jag snortar som gör att kranen blöder ibland"
Den okände mannen skrattar INTE, utan tittar allvarligt på mig och lämnar hissen. På eftermiddagen går jag och min chef förbi hans kontor. Tydligen sitter han i ledningsgruppen för hela banken- det vill säga att det är han samt ett gäng amerikanska pajsare som styr hela ockerinstitutet.

Ridå.

Me, Myself and I

Jag pratar alldeles för mycket om mig själv. Därför ska jag idag inte inleda en enda konversation med att börja blabba om mig själv, och inte heller sticka in med retoriskt meningslösa kommentarer som "Jag tycker att..." eller dra någon annan värdelös anekdot som oftast endast jag tycker är rolig om något som hände mig eller min gammelfarfar för typ hundra år sedan.

Jag äterkommer med hur det har gått. Håll tummisarna.

Semesterplaner

På jobbet sitter jag och mailar med min ledsagare F nere på ön (har läst någonstans att man ser skitseriös ut på jobbet om man sitter och skriver mail hela tiden, skitsamma om vad), och sakta men säkert så växer semesterplanerna fram....Vi kommer med all säkerhet att starkt påminna om Patsy och Edwina då det mesta går ut på att vi ska dricka alkohol. Typ" Vi går och klipper oss på onsdagen, efter lunchen då vi druckit vitt vin, och när vi är fina i håret så sticker vi till en bar och dricker Bloody Marys".

Det är så grymt skönt att veta att man inte behöver vara så jävla seriös hela tiden. Fettnajs faktiskt.

"I don't wanna know your secrets; they lie heavy on my head"

Helt plötsligt har alla börjat berätta sina hemligheter för mig. Först blev jag hedrad över förtroendet, men nu börjar jag bli galen; jag har ju ingen tredje part som jag kan diskutera allt häpnadsväckande som jag vet med! Det är nog dags att återinföra låtsaskompisar, och därmed bli galen på riktigt.

Mission: År 2008

2008 kommer att vara det sista året på min "tjugoårsålder", vilket faktiskt känns lite irriterande. Det passar mig nämligen mycket bra att vara tjugonågonting och rätt så ansvarslös. Trettio- då är det inte längre lika charmigt att bränna hela sparkapitalet på ett par skor, äta popcorn och dricka rödvin till middag för att inte tala om hur mycket socialfall det är att som trettioåring bo i en sunkig andrahandslägenhet utan möbler. Nej, när man är trettio ska man ha ordnat ekonomi, en bra antirynkkräm, dricka latte på sin höjd samt ha glasögon så man ser extra smart ut. Skärpning behövs på alla fronter hos Malin Andersson med andra ord.

Men när jag tänker på den radikala förändringen som måste ske under 2008 för att jag ska överhuvudtaget uppfylla något av 30-års kriterierna, så slår det mig faktiskt en sak: jag är inte riktigt den person som jag skulle vilja vara. Och 2008 är det året som jag ska fokusera på att uppfylla min imaginära bild av mig själv. Och ja- jag vet exakt vad jag ska göra, men det kommer jag inte att tala om här förrän jag har gjort det!

Ur (vasalopps)form

Sedan jag kom till Sverige har jag varit sjuk i ett i ett i ett...och den här veckan slog någon sorts influensa till med ont-i-hela kroppen feber. Inte kunde jag gå på ryskan, jobba, träna eller träffa brudarna, utan istället har jag legat i min säng och bara skakat- samt tittat på all hjärndöd amerikansk TV som finns. Men nu börjar jag repa mig, och igår orkade jag till och med gå till jobbet samt träffa Sara, vilket verkligen blåste in livsandarna i min febriga kropp.

Så i helgen ska jag ta det lungt och se till att min lägenhet återställs till beboligt skick efter att ha sett ut som en knarkarkvart efter min sjukdom.

Mamma vet bäst

Min arma mor sparar alltid det lokala nyhetsorganet "Dalslänningen" till mig, så varje gång jag kommer hem så ligger det en liten hög som jag nyfiket bläddrar igenom. I fredagskväll så ser jag annonsen ; Min Örjan har fått barn med en Mellerudsbrutta. Min Örjan! Och när jag säger till min mor att enligt Dalslänningen så är jag antagligen den sista på glasberget så rycker hon bara på axlarna och säger :"Naturligtvis, du är ju den yngsta systern. Ditt jobb är att ta hand om dina gamla föräldrar och sedan bli hushållerska hos dina gifta syskon, så var det förr i tiden" Så det är alltås därför som det råder mantorka i mitt liv.

Terrorattack

Någon har sprängt Konsum i Bengtsfors. Är jag den enda som tycker att det är lite småkul?

På tåget hem till skogen

Ramses var först väldigt skeptisk till det där med att åka tåg. Men efter en timme var det dyngintressant: hela resan satt han i sin väska och tittade mycket intresserat på alla som råkade gå förbi.

Knockad av mörker

En söndag för snart två veckor sedan ställdes klockan om i Sverige, eftermiddagarna blev mörka hål och Malin Andersson gick i ide. Jäklar vad trött jag är när jag går hem från jobbet, och inget jag gör får mig att piggna till utan min lekamen bara skriker efter sömn.. Jag minns faktiskt inte att jag någonsin varit så här trött av vintermörkret innan, men antagligen har min kropp vant sig av vid vinterdygnet under min tid på Madeira.

Men trots min vintertrötthet så har jag denna vecka åstakommit en hel del; varit hos tandläkaren (Malin Andersson hjärta lågpristandläkare i Huvudsta), kommit på ett tanketrick att använda när min arbetskollega irriterar skiten ur mig, träffat girlsen för den obligatoriska onsdagsträffen och sist men inte minst: bokat en decembersemester på Madeira. Och under den semsestern ska jag vandra i bergen, dricka billigt vin, gå på bio och äta på gamla favorithak. Dessutom kanske jag kan gå på mitt gamla jobbs julfest, en tillställning som jag faktiskt ser fram emot mer nu än vad jag gjorde de jular som jag jobbade på Universal....tänk vad kul det kommer att vara att ha tillgång till fri bar och ej vara i beroendeställning till Mr Fuckfejs....mohahaha

Malmö so far

En enda lååång frukost-idag käkade vi och drack kaffe i tre timmar....

Lågprisflyg

Som vanligt räcker inte min tid till för att uppdatera er alla om vad som händer. Men här kommer lite info i korthet: jag ska strax sätta mig på tåget till Malmö, där Narin och Özgur hämtar på stationen. I morgon ska vi alla plus Ewelynn gå på konsert. Sedan är det Stockholm och verklighet som gäller igen.

Dessutom har jag en massa semester kvar som jag borde ta ut. Någon på Madeira som skulle uppskatta ett besök i början av december? För övrigt måste jag meddela att lågprisflyg rocks, även fast man blir fullpumpad av reklam under flighten.