Kanske, kanske...

...så klarade jag tentan idag. Nu gäller det bara att vänta på att resultatet skall trilla in i mailen, vilket kan ta upp till två veckor. Jag som hatar att vänta...

Just nu är det mest vakuum som gäller- min hjärna verkar totalt ha saggat ihop efter tentan och det var med nöd och näppe att jag lyckades ta mig hem. Nu skall jag försöka ta mig samman och satsa på att få ihop en packning för att klara av en vecka i skogen. Inget är inplanerat, inga måsten och det mest energiska som jag ska ta mig för kommer att vara att klappa Sigge.

Sayonara.

Fjärilar

Nu ska jag sätta mig på bussen och åka till norrland för att skriva tenta. Om jag inte klarar denna så kan jag inte fortsätta med B-nivå till våren...och jag klarar inte av att göra ett bokslut.

Usch. Jag är panikslagen.

Kärlek.

Idag fick jag ett telefonsamtal med mycket bra nyheter och naturligtvis blev jag så till mig att jag började  gråta.

För oinvigda, ett telefonsamtal som får en konsult från ett bemanningsföretag att gråta av lycka skall innehålla följande:

• Förlängning av uppdraget över årsskiftet.
• Löfte om excelkurs
• Insikten att höst och vinter kommer att fyllas med gubbkärlek samt med många, många skratt.

 

Injektion

Idag skulle jag behöva en injektion av självkänsla för att inte prata om självförtroende. Varför är det så lätt att glömma allt som är bra och så lätt att gå ner sig så fort något går snett?

"Det är lite rörigt just nu".

Nej, jag fastnade inte ute i skogen förra veckan- fast att det var svårt att lämna augustikvällar ute på altanen, svampskogen, päronen och Sigge för att skaka fram på tåget tillbaka till stan. Fast väl tillbaka så har jag haft den roligaste jobbveckan på länge (någonsin?)- så varje dag har jag rumlat hem hög på arbetsglädje som en äkta kommunist.

Fast nu har jag typ semester- för två halvdagar skall jag jobba och resten av den här veckan skall jag förkovra mig i redovisning för att skriva tenta på fredag. När tentan väl är skriven kommer jag att vara studiefri i några månader....som sommarlov, fast på hösten. Känns konstigt, men det ska bli skönt. Dagarna ute i skogen kommer troligtvis att göra mig grymt social, så jag planerar att göra september till en månad fylld med utgång och drinkar. Någon som är på (som dagens la jeunesse dorée säger)?

Off to the woods!

Jag tar med mig redovisningsboken och sticker hem till skogen över helgen. Systersonen fyller 15, hela familjen skall samlas och jag funderar på att smita iväg en stund och plocka svamp tillsammans med Sigge. Om det blir fint väder ska jag även passa på att bada så mycket jag bara kan.

Vuxen krankheit.

Idag är det synd om fröken Andersson. Förutom PMS så har nu även en förkylning infunnit sig, som gjorde att jag avvek tidigare från jobbet idag. Inte ens lösgodis eller färskpastan som jag fick av Sara har bitit på huvudvärken samt halsontet. Så förutom att vara det normala PMS-monstret som vill döda hela världen, gråta och äta choklad om vart annat, så är jag nu dessutom sunkigt förkyld. Ingen bra kombination med andra ord.

Trots att jag varit inaktiv stora delar av dagen så har min vuxenpoäng faktiskt stigit rätt rejält. Idag har jag extraamorterat på CSN-lånet (något jag tänkt att jag borde göra i flera år, men alltid lagt pengarna på annat). Och när jag upptäckte att jag fått skatteåterbäringen så förde jag snabbt över hälften till sparkontot och resterande hälften köpte jag en indexfond för (visserligen rörde det sig totalt om 400 spänn men ändå). Dessutom har jag hittat nya vuxna kläder på rea som jag kan använda när jag vill klä ut mig till den ansvarstagande vuxna som jag gillar att leka att jag är.  På HM's internetshop fyndade jag förra veckan en kjol, en tröja (som matchar kjolen), ett par träningsbrallor samt en kappa- allt för fyra hundra spänn. Och inget av plaggen är i de annars så självklara färgerna rosa eller lila, utan diskret och vuxet brunt eller svart. Och när jag idag hämtade ut paketet så satt alla plaggen jättebra- vilket är något av den högsta lycka som en internetshoppare kan uppleva.

Kappan som mitt vuxna jag ska ha i höst. Pris? 98 kronor....:-)

Värme. Tårar. Och regn.

Idag har jag haft alla känslor på en gång, med andra ord ett typiskt PMS-symptom (ack, hormoner måste vara en  kraftfull drog).

Och det blir kaos inombords när jag hör oväntade ord fyllda med värme. Först blir jag rädd och låtsas inte reagera- glömmer bort innebörden och förtränger. Först på tåget hem tar jag fram dem, känner hur varm och glad jag blir och som en äkta PMS-kärring börjar jag till medpassagerarnas förvåning sakta gråta.

Och Gud bestämmer sig för att ackompagnera det hela med en störtskur som jag måste gå igenom för att komma hem. Men det gör inget, för jag är så varm på insidan att det står emot allt regn i världen.

Och igen.

Idag lyckades jag igen: Låste in nyckeln till hänglåset i skåpet på gymmet när jag skulle duscha, vilket resulterade i att Sara fick gå och hämta en bultsax. Först mobilen, och nu detta-  vad är det som händer?

Tillfälle!

Ett erbjudande som är för bra för att säga nej till ifall man behöver ett soffbord och har vägarna förbi Södertälje :-)

Trevlig kväll med irriterande avslut.

Det måste vara ett bra betyg för en bok att när man läser den så blir man så inne i den att man 

glömmer kvar dyrbara föremål på tåget.

Istället för att krypa in i biomörkret och se Still walking med F, så blev det (inte så oväntat kanske) en flarra rödvin på en uteservering i gamla stan. Allt på grund av av en trasig signal i Älvsjö som gjorde att jag inte hann i tid till bion, utan istället fick jag och F improvisera och jag måste säga att vi gjorde ett bra jobb. 

På vägen hem till Södis så gjorde jag det som jag är bäst på. Satt och läst i boken som jag fått från F och när tåget väl var framme i Södertälje reste jag mig upp och gick längs kanalen hem. Glad, trött och utan min mobiltelefon som (antagligen) låg kvar på sätet. Fuck. Det är fjärde mobilen som jag tappar inom loppet av ett och ett halvt år- vilket är en bedrift eftersom jag inte ens varit full en enda gång som det har hänt.  Nu ska jag krypa till korset och köpa en ny (inte så bra för min fliskris), men har nu i alla fall insett att jag med mitt handikapp aldrig mer ska ha en dyr mobil utan ska köra på de lite billigare varianterna.

"Det goda samtalet".

Det var kanske inte så bra för plånboken eller midjemåttet att gå på restaurang med efterföljande bar igår kväll, men det var definitivt bra för humöret (Dessutom lurade jag Lars på tio spänn så det var inte enbart minusposter i bokföringen för kvällen).

Idag har jag vinkat förväl till Linnéa som nu lämnat sitt övernattningsläger på min soffa, och pluggat tills det tog stopp samtidigt som jag kokat ärtsoppa. Nu ska jag duscha och ta tåget in till stan där F och förhoppningsvis en mysig biokväll väntar.

Koll på flisen del 1: Storkok

Matlådor en masse!