Skamliga Förslag

Detta meddelande fick jag via en datingsite som jag är med i:

Hej

Jag är en man som bor i Gävle, 190 lång ljushårig + välutrustad 27x19 cm jag undrar om du vill Flörta med mig???

Seriöst....jag tror jag lägger ner det där med män

Nothing says goodbye more than a dinner at the Indian restaurant

Då blir det inga fler Malin och Malin skämt...I går var det avskedsmiddag på den indiska restaurangen för min namne...Kommer sakna dig Malin S!

Vilse i pannkakan

Japp, det var jag och Theresa i söndags. Vi var så vilse när vi var ute och vandrade att vi inte ens lyckades gå längs samma stig som vi kommit utan att gå vilse. Fast vi vandrade runt i ett häftigt och lite spökligt landskap....

Scared Shitless

Det är sånt här som skrämmer skiten ur mig...

http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_14650994.asp

Och Anna, tack för ditt mail! Du, vi ska inte träffas när jag kommer tillbaka till Sverige- vi ska seriöst hänga!!

Crash boom bang

..in i den svenska verkligheten.

Jag har fått en anställningsinterjuv. Det vill säga ett forum där man ska verka vuxen, ansvarstagande, driven och karriäsrssugen.

Jag som mest fjärtat runt de senaste åren bland palmerna på madeira bland knarkare och alkisar.

Snart...

Snart är jag hemma, snygging......

Weird

Jag hade verkligen skitkul igår- så där kul som man har kanske en gång vart femte år ute på ett disko. Först satt i hemma hos Theresa och pratade, sedna när vi väl kommer till Copa fullkomligt exploderar kvällen. Alla dansar och har kul (förutom Jonas som då och då hävdar att det är sossigt att dansa, men ser ut att ha kul ändå), ingen är snorfull och musiken är rätt okej.

Men sedan spårar kvällen ut litegrand, fast på ett härligt sätt. Klockan halv fyra bestämmer sig jag och min lille franske vän att vi ska gå till parken och röka, och där sitter vi fram tills klockan sju på morgonen. Det var underbart, helt avslappnade bara satt vi där, tittade ut över havet och rökte. Min lille franske vän försökte med en timmes mellanrum få med mig hem, men när vi började hångla så brast jag ut i skratt eftersom situationen var så bizarr-och det sköna var att han inte blev sur utan bara fortsatte att prata som om inget hade hänt.

Hur ska jag kunna lämna mitt liv här- jag har ju fantastiskt kul! Eftersom jag vet att jag kommer att ha ångest 24-7 tills det att jag sitter på planet och en tid efter att jag återigen står på svensk mark så har jag gjort en lista på anledningarna varför jag måste ta mig härifrån.

1. Mitt jobb innebär noll utvecklingsmöjligheter- stannar jag kvar så kommer att sitta och lyssna på arga kunder och det är inte direkt konstruktivt. Det finns inte heller några arbetsuppgifter på företaget som jag känner att jag ens vill ha.
2. Min chef är ett arsle- se tidigare blogginlägg.
3. Mitt liv här nere kretsar kring jobbet, det är jättesvårt att komma in i det övriga samhället. Och om mitt jobb inte leder till personlig utveckling, och det är det enda som mitt liv kretsar runt härnere så innebär det att jag inte genomgår någon personlig utveckling alls.
   
4. Allting härnere är tillfälligt- vi bor tillfälligt, alla är här tillfälligt....Det fungerar under en kort period men inte i längden
5. Jag saknar folk där hemma.
6. Jag vill bo någonstans där det inte omedelbart syns att jag är invandrare- att vara rödhårig i Portugal funkar inte.
7. Jag kan inte ens gå till jobbet utan att bli påminnd om O och saker som vi brukade göra- detta är en ö och utrymmet är begränsat så man kan inte direkt undvika de platser som var våra.
   

Nostalgi

http://www.youtube.com/watch?v=AOPeq97HFis

Nitad

Japp, detär min mage och mina sunkiga pyjamasbyxor på bilden. Jag har gjort slag i saken och piercat mig i naveln, och jag är skitnöjd. Nu funderar jag på en tatuering på insidan av handleden, men då kommer jag nog aldrig att få ett jobb i stela Sverige- jag får göra det den dagen då jag har en CV som inte ens ett nazikors i pannan skulle kunna ta udden av.

Annars har veckan varit ganska dramatisk. Debackel på jobbet, folk har gråtit och varit förbannade, men jag har mest hållt mig undan alltihop och är bara glad att jag ska sluta. Min chef är verkligen sinnessjuk, och så är mina kunder. Detta är nog det enda jobbet som jag någonsin kommer att ha där jag har blivit polisanmäld två gånger, hotat till livet och fått brev där det står att jag är en jävla skitkärring. På den tiden som jag var lapplisa brukade jag förundras över hur parkering kunde uppröra svenska folket, nu är jag ännu mer förundrad hur telefoni kan göra folk totalt mentalsjuka.

Vandringen i lördags var helt otrolig. Jag och Theresa gick igenom en tunnel som varade i en halvtimme, det var en häftig känsla att bara gå och gå under jorden. Utsikten var sedan fantastisk, kommer jag någonsin att tycka att platser är vackra efter att ha vandrat här på Madeira? Problemet kom i slutet av vandringen, då vi gick totalt vilse och fick lifta till närmaste by med en portugis som körde världens finaste diselmerca från tidigt sjuttiotal och som tyckte att vi var riktiga idioter som var ute och vandrade helt utan guidelines. Hela vägen skällde han på oss på portugisiska- det var ganska kul.

Ikväll ska Malin Andersson faktiskt gå på lokal, mina kompisar vill gå på disko och hångla med portugiser, men jag går nog endast dit för att dansa och för att hänga med dem. Portugiser från Madeira är konstiga djur...

Ouch

Man annonserat ut mitt jobb- nu är det definitivt. Jag har verkligen sagt upp mig.
http://platsbanken.ams.se/direkt/66/070201,120075,300914,21,960966.shtml