Japp, detär min mage och mina sunkiga pyjamasbyxor på bilden. Jag har gjort slag i saken och piercat mig i naveln, och jag är skitnöjd. Nu funderar jag på en tatuering på insidan av handleden, men då kommer jag nog aldrig att få ett jobb i stela Sverige- jag får göra det den dagen då jag har en CV som inte ens ett nazikors i pannan skulle kunna ta udden av.
Annars har veckan varit ganska dramatisk. Debackel på jobbet, folk har gråtit och varit förbannade, men jag har mest hållt mig undan alltihop och är bara glad att jag ska sluta. Min chef är verkligen sinnessjuk, och så är mina kunder. Detta är nog det enda jobbet som jag någonsin kommer att ha där jag har blivit polisanmäld två gånger, hotat till livet och fått brev där det står att jag är en jävla skitkärring. På den tiden som jag var lapplisa brukade jag förundras över hur parkering kunde uppröra svenska folket, nu är jag ännu mer förundrad hur telefoni kan göra folk totalt mentalsjuka.
Vandringen i lördags var helt otrolig. Jag och Theresa gick igenom en tunnel som varade i en halvtimme, det var en häftig känsla att bara gå och gå under jorden. Utsikten var sedan fantastisk, kommer jag någonsin att tycka att platser är vackra efter att ha vandrat här på Madeira? Problemet kom i slutet av vandringen, då vi gick totalt vilse och fick lifta till närmaste by med en portugis som körde världens finaste diselmerca från tidigt sjuttiotal och som tyckte att vi var riktiga idioter som var ute och vandrade helt utan guidelines. Hela vägen skällde han på oss på portugisiska- det var ganska kul.
Ikväll ska Malin Andersson faktiskt gå på lokal, mina kompisar vill gå på disko och hångla med portugiser, men jag går nog endast dit för att dansa och för att hänga med dem. Portugiser från Madeira är konstiga djur...
No comments:
Post a Comment