Go TANT on the bus.

Fredagkväll och söndagkväll skall jag spendera på bussen fram och tillbaka till skogen. Bussresor är triiiiista, men jag har ett vapen för att mota tråkigheten i grind: min stickning. Jag antar att stickningen även är ett tecken på att jag egentligen är en tant fast i en 30-årings kropp.

Thank heaven for PMS!

Igår kväll pajade min spis- inte den minsta livsgnista går att uppbringa trots att jag har vridit på alla knappar samt kollat säkringarna. Fortfarande glad i hågen ringde jag min hyresvärd, och höll på att få hjärtinfarkt.

Vaktmästaren hade tydligen semester, och det där med ersättare var tydligen inget som man tänkt på direkt. Och tillgång till en fungerande spis är tydligen inte så prioriterat hos min hyresvärd så att man funderar på att ringa någon extern hantverkare för att komma en stackars hyresgäst som inte kan tänka sig att äta pizza i tre veckor till undsättning.

Vad hyresvärden inte hade räknat med var min just nu pågående PMS som gjorde att jag började tjuta i luren. Hyresvärdar har tydligen lite svårt för flickor som gråter, för nu sitter jag här hemma och väntar på någons kompis kompis som skulle komma förbi efter sitt jobb. Om han/hon/ det kan fixa spisen vet jag inte, men jag är rätt nöjd att min PMS för en gångs skull har kunnat leda till något bra.

Les filles, jag är ledsen att jag var tvungen att avboka i sista stund idag. Får jag bjuda på middag nästa vecka som kompensation? Jag har lärt mig ett nytt recept...

Matmonstret

Den senaste tiden har jag framåt eftermiddagarna lidit av starka hungerskänslor, vilka gjort mig mycket ofokuserad på jobb och mycket benägen att tigga mat av mina medarbetare ("Har du godis/frukt?")

Idag när jag kom till jobbet upptäckte jag att mina kära kollegor bestämt sig för att arbeta proaktivt då jag hittade bananen på bilden ovan på mitt skrivbord.

Det här trillade in i min mailbox idag

Efter en flygning skriver piloten ut en felrapport, därefter

får mekanikerna en felanmälan och bedömer vilken reparation

felet kräver. Blanketten är ett papper som piloten fyller i

och mekanikerna läser för att sedan reparera felet. Mekanikerna

skriver sedan, på blankettens nedersta del, vad de har gjort

för reparationer och piloterna läser därefter igenom rapporten

till nästa flygning.

Ingen kan påstå att personalen på marken och mekanikerna inte

har någon humor. Här är några verkliga, registrerade felrapporter

över behov av underhåll och problem, som Quantas piloter har

skrivit. Samt vilken lösning som underhållspersonalen har skrivit.

 

Som kuriosa ska tilläggas att Quantas är det enda större flygbolag

som aldrig haft en allvarlig olycka.

 

P=Problem inlämnat av piloten.

S=Svar från mekaniker.

================================================================

P: Innersta hjulet på vänster sida borde nästan bytas.

S: Har nästan bytt ut det innersta hjulet på vänster sida.

 

P: Testflygningen gick OK, bortsett från att den automatiska landningen var

något hård.

S: Det är inte installerat något automatiskt landningssystem på detta

flygplan.

 

P: Propeller nr.2 får inte nog med smörjning.

S: Smörjning till propeller nr.2 är OK. Smörjning till propeller nr.1, 3

och 4 är felaktig.

 

P: Någonting sitter löst i cockpit.

S: Någonting sattes fast i cockpit.

 

P: Döda insekter på framrutan.

S: Levande insekter är restade i lagret.

 

P: Autopiloten ger ett fall på 200 fot när flyghöjden skall låsas.

S: Kan inte återskapa problemet på marken.

 

P: Tecken på läckage på höger sidas landningsställ.

S: Tecknet borttaget.

 

P: Ljudet i intercom är otroligt hög.

S: Ljudet i intercom inställt till en mera trovärdig nivå.

 

P: Mothållslåset får gashandtaget att sitta fast.

S: Det är liksom det det är där för...

 

P: Misstänker att det är en spricka i framrutan.

S: Misstänker att du har rätt.

 

P: Saknar motor nr.3.

S: Motor funnen på höger vinge, efter kort sökarbete...

 

P: Flygplanet uppför sig lustigt.

S: Flygplanet har beordrats att ta sig samman, flyga ordentligt och vara

lite mer seriöst.

 

P: Radarn brummar.

S: Har omprogrammerat radarn till att tala.

 

P: Mus i cockpit.

S: Katt installerad.

 

 

 

Exprimentlusta.

Jag och min återfunna träningspartner die Brommafrau har båda två drabbats av träningsexprimentlusta och letar nu ständigt efter nya träningsformer att testa. Idag har vi verkligen fallit offer för denna lust och gett oss in i okänt träningsland när vi testade något som vårt träningshak kallade för yogalates. Det finns ett bra ord för att beskriva denna träningsform, och det är - aj. Och då menar jag aj med stora bokstäver, för det gjorde riktigt, riktigt ont. Ska bli spännande att se hur man mår imorgon med tanke på att musklerna redan protesterar.

Dock är vi redo för nästa utmaning, och vi funderar på att testa ett danspass. De som har sett mig dansa kan ju redan nu inse att undertecknad på ett sådant pass verkligen skulle generera några potentiella you tube klassiker, eftersom min kordinationsförmåga är såpass låg att gå och prata samtidigt är lite trickigt.


Efter dagens välbehövliga träning så unnade vi oss en efterlängtad belöning - se bilden nedan.

För övrigt hände en mycket oväntad sak idag som har gjort att jag har varit uppe i det blå hela dagen. Ska berätta när jag vet lite mer, prömise!

Antiklimax och inspiration

Det blir inget jägarexamenprov i morgon. Idag fick jag ett mail att provledaren fått (vild)svininfluensa, så provdatumet har skjutits fram till en obestämd framtid. Snacka om antiklimax, jag som laddad länge inför att få detta gjort och gå vidare med skyttet. Men när svininfluensan härjar så antar jag att det inte är så mycket som man kan göra...

Trots att dagen präglats av antiklimaxstämning så fick jag en stor dos inspiration idag på min lunchpromenad. Jag hade med mig kollegan Kajsa, en ung civilingenjör med en diger arbetslivserfarenhet trots sin ringa ålder samt en massa skinn på näsan. På den lilla promenaden hann Kajsa karriärcoacha mig, samt få mig att inse vad jag måste skaffa mig för att få fart på min rätt så sömniga karriär. Kajsa är nämligen en liten räv, som vet exakt vad hon är värd samt vet hur hon ska få kompensation för det hon kan och för det hon har gjort, dock utan att verka det minsta stöddig. En mycket ovanlig kombination, speciellt för en kvinna.

Skillnaden mellan mig och Kajsa är att hon har ett bra självförtroende och jag har det inte. Jag säljer mig ofta billigt och tar ett steg tillbaka eftersom jag helt enkelt tror att jag inte är "värd" mer. Skitlarvigt egentligen, men innerst inne är jag nog fortfarande den där vilsna och osäkra landsortsflickan från Bengtsfors som aldrig riktigt passade in. Den stukningen har aldrig riktigt gått ur, men det är nog dags att inse att jag är vuxen nu, och inte någon vimsig, oerfaren tonåring med ett osäkert leende. Jag har gjort en massa, upplevt en hel del och fått en hel del lärdomar längst vägen som har pushat mig, gjort mig starkare samt gett mig lärorika erfarenheter. Med andra ord så finns det inte så mycket kvar av den osäkra Bengtsforsbruden, men på något sätt klamrar hon sig fast. Men nu skall hon bort, livet är för kort för att gå runt och inte tro på sig själv.

Det är dags att inse att jag är riktigt bra och skall leva som jag förtjänar.

Tänkvärt

T-R-Ö-T-T

Sov uruselt i natt trots att jag var sjukt trött i går kväll, så i morse var jag tvungen att ta fram tunga sminkartelleriet för att dölja alla påsar som sömnlösheten orsakat. Fast eftersom det är måndag (personligen är jag övertygad om att måndagar uppfanns av Gud för att pröva mänskligheten) så började det givetvis störtregna på min morgonpromenad över Västerbron, vilket resulterade i att allt smink snyggt rann bort. Så hela dagen har jag sett ut som en sliten småbarnsmamma, och dessutom har jag haft utbildning hela förmiddagen och inte kunnat gömma mig bakom en dataskärm som jag vanligtvis gör.

Men i morgon är det en ny dag. Uppåt! Framåt!

Nu skall jag försöka hålla ögonen öppna och läsa om bäverjakt.

Det går bra just nu.

Pluggandet slutade vid fyratiden då det var dags att pröva på Södertäljes träningsmecka för första gången och ett spinningpass. Passet i sig var helt ok med rätt mycket push, men det som var mest outstanding var instruktörens förmåga att trampa snabbt...cheesus säger jag bara. Hennes ben gick som trummpinnar, till och med gamle gode Mr Spinning ligger i lä där.

Träningen överlag just nu känns faktiskt väldigt bra- det är kul, jag gör framsteg och under varje träningspass så kommer den där kicken, ni vet den där euforikänslan när man känner att allt i världen är möjligt. Jag älskar den känslan, och man kommer så långt bland alla vardagsproblem om man får träningskicken några gånger per vecka.

Men trots träningskickar och nattens extratimme så är jag nu jättetrött och det är dags att sova.

Sayonara!

Rensa bland skeletten.

Min isolering de senaste dagarna har gjort att jag har tagit tag i en gammal surdeg som länge spridit dålig energi på grund av tidsbrist, nämligen min jägarexamen! På onsdag morgon är det sanningens ögonblick, så dagens utmaning är att undvika distraktioner såsom TV, telefon samt dator och istället plugga in så många djurfakta som möjligt.

Som alltid när jag är uttråkad så färgar jag håret.

Min nya hårfärg känns väldigt ....förort. Fast det passar ju bra för jag bor ju i förorternas förort, och dessutom skall jag på middag i Märsta.

Renovering pågår

Efter ett dygn på toa så behöver man en uppfräschningskur.

Det enda vettiga som jag gjorde igår

Igår sov jag hela dagen, förutom vid fyra tiden när jag vaknade till av att jag var så sjukt sugen på coca cola. Stapplade iväg till macken, köpte imperialistdrickat och passade på att hämta ut det rekommenderade brevet med biljetterna som låg och väntade på mig.

Ingen älgjakt i år.

I går kväll skulle jag egentligen ha åkt hem till storskogen och jagat älg tillsammans med de norska gubbarna. Men när jag spydde i en buske utanför Östertäljes pendeltågsstation så insåg jag att det bara var att stanna hemma.

Yes, 2009-års kräksjuka är här.

Utmaning som varar hela vägen till nyår...

Jag och kära Tirren har utmanat varandra : Ingen alkohol fram till nyår!

Dessutom har jag en alldeles egen privat utmaning: fram till nyår skall jag bara använda datorn privat max en timme per dag. Just nu fungerar min söta Appledator som ett svart hål- timmar försvinner spårlöst så fort man sätter sig framför skärmen. Om några veckor börjar plugget och då finns det absolut ingen tid att sitta och flukta på okända människors fotoalbum på fejan, då är det endast bokföring som gäller...

Veckans pendellitteratur

Min True Blood- feber håller på att gå över, och när jag läst ut den delen jag håller på med nu (Definitely  Dead - trots avtagande entusiasm från min sida så är jag lite småkär i Erik) så kommer jag att slänga mig över Räddaren i nöden - en bok som jag hört mycket om, haft i bakhuvudet att jag borde läsa, och nu äntligen hittat på bibblan.

Den andra boken fastnade jag för eftersom jag är alldeles förbaskat svag för deckare...den verkar lovande om man läser baksidetexten men eftersom den utlovar "en spännande läsupplevelse" så finns det en risk att den kan vara rätt så banal. Men det finns bara ett sätt att ta reda på hur boken verkligen är - att läsa den! Återkommer när uppdraget är slutfört.

Samtal två kvinnliga konsulter emellan.

Min kollega Konsult Karin kom idag tillbaka efter ett möte och såg väldigt, väldigt trött ut.

Konsult Malin: Var det ett jobbigt möte?

Konsult Karin: Ja, en av killarna på mötet var helt emot projektet (KonsultKarin arbetar med teknisk dokumentation , reds anm) och betedde sig som ett as. Jag trodde jag skulle strypa karln, han satt och sa att han skulle vägra spara dokumenten enligt de nya riktlinjerna om han inte hade skriftligt från sin chef.

KonsultMalin: Vilket pucko. Låt mig gissa - är han signalingenjör? (Det sista sagt på skämt eftersom jag tidigare beklagat mig för Konsult Karin om just denna yrkesgrupp)

Konult Karin: Ja, faktiskt- vet du vem XX är?

Och givetvis vet jag vem XX är. Det var han som för några veckor sedan kallade mig för Lilla gumman under en utbildning, trots att jag säkert är några år äldre än honom (pojkvaskern).

Vad säger ni kära vänner- visst verkar det som om manliga signalingenjörer och kvinnliga konsulter inte fungerar så bra ihop?

Sånt här gör mig så arg så att jag vill gråta

De må ha hur fina kostymer som helst på sig, le välartat mot kameran och prata bekymrat om välfärden och de gamla i samhället - Sverigedemokraterna kommer aldrig att vara något annat än ett gäng grymtande nassar och bör därför bekämpas.

Eftersom jag själv bor i en stad där det kommunala hyresbolaget har varit tvungen att sätta gränser på hur många som får bo i en lägenhet på grund av invandring så inser jag att svensk invandringspolitik inte är optimal, men en misslyckad integration är något helt annat än att bedriva en politik som går ut på att muslimer är roten till allt ont. Polemiken i Åkessons artikel är inte långt från den som på 30-talet beskyllde judarna för kontrollera världen och vara en lägre ras. Har vi inte alla förundrats över hur den tyska (och nästan hela Europas) befolkning kunde tro på något så befängt som den tidens rasbiologi? Är det bara jag som kan se likheterna mellan nassepropagandan och Åkessons "debatt"artikel?

Jag säger ja till invandring eftersom jag vet att människor av olika kulturer kan leva sida vid sida bara man är lite open minded och inte omger sig med fördomar och rädsla. Men givetvis kommer det att finnas muslimer, buddister och kristna som ställer till skit, men även om man bara omger sig med finsvenskar så kommer skit ändå garanterat att hända. Dessutom är jag rätt så övertygad att det Svenska kulturarvet inte kommer att utarmas på grund av utomeuropeisk invandring och alla svennebannaner helt plötsligt kommer att börja fira ramadan - för vilka helgdagar är det egentligen som vi har börjat fira på senare år? Halloween- är det månne en högtid för att hylla Jihad? St Valentine's - visst är det profeten Mohammeds födelsedag? Amerikanska köpehögtider verkar vara det som fastnar i vårt samhälle, inte självspäkning i en månads tid, så istället för att oroa sig över att vikingarna kommer att falla i glömska och ersättas av Koranen så borde Åkesson och gänget satsa på att sätta stopp för Amerikanska serier som exempelvis Vänner om de nu oroar sig för att den Svenska kulturen håller på att försvinna.

Det är i alla fall glädjande att se att även självaste Blondinbella har reagerat på Åkessons dravel. Vi glamourbloggare håller ihop!

Dålig start på dagen

Av någon konstig anledning så har jag börjat drömma drömmar som inte direkt kan kallas för mardrömmar, men som dock framkallar en stark obehagskänsla hos mig. Som exempelvis inatt. Klockan tre vakande jag av att jag hade drömt att jag var gift med teknikchefen här på jobbet. Och när jag väl hade insett vad jag hade drömt så var jag så förvånad över drömmens innehåll att jag inte kunde somna om, och nu är jag jättetrött och på värre måndagshumör än vanligt. Det hela blev inte bättre av att jag sprang på teknikchefen direkt jag steg ur hissen.

Årets höstpromenad.

Den här söndagen påminde mycket om hur söndagarna på Madeira kunde se ut: hoppa på bussen, åka iväg till en småby någonstans man aldrig varit och sedan vandra i naturen i några timmar.

Den här gången hette småbyn vi aldrig varit i Tyresö, och visade sig vara ett ställe med vacker natur och småsnygga villor utspridda här och där (och jag vet att det är är väldigt Stockholmigt att kalla Tyresö för en liten by, men det kändes lite som att vara tillbaka i Bengtsfors). Och istället för en levada  (som alltid var riktlinjen nere på ön) så följde vi nu istället en bit av Sörmlandsleden fram till Gretchens crib i Hammarbyhöjden. Det var en fin promenad: fint höstväder, hunden var glad, vi var glada, vi gick bara vilse litegrand och väl framme i höjden (efter cirkus 24 000 steg) så fick vi hembakat bröd och choklad.

Kort sagt var det en sådan där dag som gör att hösten nästan är min favoritårstid.

Scoutsöndag

Matsäcken är packad, stegräknaren fastspänd och regnstället ligger i ryggsäcken även fast solen kikar fram genom molnen.

Social och osocial

Igår kväll tog jag och les filles en after work och fröken A orkade hålla igång ända till klockan tio då det var dags att sätta sig på pendeln och åka tillbaka till förorten. Klockan tio- det är nog rekord för mig att vara uppe en fredagkväll då jag annars brukar vara helt död vid typ åtta.

Idag har jag inte gjort många knop, mest såsat runt i mjukiskläder. Dock skall det bli aktion i morgon då vi skall vandra en bit av Sörmlandsleden- en promenad som jag hoppas skall ge mig en bra position i gångtävlingen som den riktiga arbetsgivaren anordnar. Tanken är att man skall gå till Paris, vilket i min takt kommer att ta ungefär fyra månader....

Nästa sommar kanske?

Internet är fullt av lockelser...

Another day in the office.

Projektledaren brukar säga att om huvudkontoret skulle vara stängt i ett halvår så skulle inte resenärerna runt om i Stockholm märka något. Och efter en dag som idag tror jag faktiskt att han har rätt, för idag har jag och gubbsen ägnat större delen av dagen åt följande:

• Snikat till oss tårta på två olika femtioårsfiranden, dock utan att känna något av födelsedagsbarnen. Gubbsen sa att det enda man behövde göra var att se säker ut och sjunga med i "Ja må han leva". Och det funkade utmärkt. På ett av tårtkalasen såg vi en snubbe som enligt ryktet fått sparken för tre år sedan, och han verkade köra samma taktik som vi.
• Snattat smörpaket på lunchen som vi skulle ha på trefikat då chefen tagit med sig knäckebröd från Dalarna. Notera alltså att vi ätit två tårtbitar och dessutom fikat idag.
• Ja, just det lunchen....den var visst på en och en halv timme.

Galna grissjukan.

Mina gubbs har börjat falla av pinn en efter en på grund av något som de själva kallar för "Galna grissjukan". Lustigt nog är det de som frekvent använder handsprit som har trillat dit för den moderna svininfluensan - själv avskyr jag handsprit så jag hoppas att jag klarar mig :-)

Fast igår träffade jag en gubbe som verkligen gav galna grissjukan ett ansikte. En av signalingenjörerna (den yrkeskategorin är min nemesis, under min tid på SL så har dessa människor endast gjort mig grundligt förbannad vid ett flertal tillfällen) berättade glatt för mig att hans avdelning (det vill säga signalavdelningen) minsann har minst frånvaro i hela bolaget. Anledningen? De har nämligen inga kvinnor bland personalen och därmed inga som tar föräldraledigt, underförstått: i signalingenjörernas värld är det alltså endast kvinnor som stannar hemma med ungar. Så flickor, vad ni än gör - skaffa inte barn med en signalingenjör, de verkar vara grottmänniskor hela högen!

Nu skall jag ignorera att jag egentligen borde städa min lägenhet, hoppa in i duschen och sedan gå och lägga mig. Imorgon väntar en låååång dag med Excelkurs efter jobbet.

Hipps vips.....

...så satt det tre besökare i min soffa i går kväll. Vet inte riktigt hur det gick till, men trevligt var det.

Idag har jag ett hedersuppdrag. Jag är hundvakt åt den vita labradoren, och just nu så ligger han och snarkar på mitt golv. I kväll ska vi gå på kalas hemma hos Yassin och Kristina, och fira att Yassin har fått en bok utgiven. Både jag och hunden är mycket imponerade  (!) och ser fram emot kalaset :-)

Det blir inget Bromma för fröken A.

Nej, det blir Södertälje ett tag till. Varför? Lägenheten i Bromma var så liten att min säng knappt skulle få plats. Dessutom låg huset alldeles bredvid ett nedlagt mentalsjukhus som såg ut att platsa i vilken skräckis som helst.

Då föredrar jag min breda säng, de dagliga pendeltågsresorna och mina lastfartyg som glider förbi utanför fönstret.

Dagens planer:

• Jobba
• Titta på lägenhet i Bromma
• Gå på bio med F:et och en ex-blondin

Det är dyrt att vara en slarver

På bilden: en bågfil, en cykelpump, ett cykellås en mobilladdare samt en oskyldig cykelolja.

Jag fattar inte hur jag lyckas, men jag är hopplös på att tappa bort saker (min årliga mobiltelefonbudget är ett mycket tydligt bevis på att jag har en tendens på att förlora saker), och idag fick jag en påminnelse om hur dyrt det är att vara en slarver som jag.

Allt på bilden var jag idag tvungen att inhandla eftersom jag på något sätt tappat bort deras föregångare (förutom cykeloljan- den köpte jag faktiskt för att jag inte hade haft någon innan). I fredags upptäckte jag att min mobiltelefonladdare var försvunnen, vilket har gjort att min mobil varit död hela helgen. Trots att jag letat på alla tänkbara ställen så var jag idag tvungen att inse att det var nödvändigt att inhandla en ny laddare, vilket visade sig vara snordyrt. Dessutom har jag lyckats låsa cykeln och tappat bort nyckeln, så när jag ändå var inne på Clas Ohlsson (förresten, jag har hört att det ska vara ett bra ställe att ragga på, men trots att jag hänger vid skrivhyllan så har jag aldrig fattat hur det kan komma sig. Kanske finns hunkarna vid köksattiraljerna undrandes var alla brudar är?) så passade jag på att inhandla något så oväntat som en bågfil. Och givetvis ett nytt cykellås (denna gång med kod!).

Allt som allt gick notan för min slarvighet på cirkus 500 spänn. Och det här är bara en av gångerna som jag vart tvungen att ersätta borttappade saker, så totalen uppgår säkert till ett par tusen per år - och tänk på vad mycket roligt man kan ha för de pengarna istället för att köpa bågfilar.

Ps: Givetvis hittade jag den gamla mobilladdaren när jag kom hem med den nya....

Han vet i alla fall vad han vill.

Vet inte vad jag ska säga om detta...

Dagens filmtips

Dagens dilemma

Vad är bättre: En etta i Södertälje på 30 kvm eller en etta i Bromma (med okänd standard) på 20 kvm? Att flytta till Bromma (om jag nu får lägenheten) skulle dessutom innebära att jag skulle få betala dubbelhyra i några månader…

 

 

Dagens musiktips från en fejankompis

Settlers och efterrrätt

Igår kväll var vi några stycken som träffades hemma hos W&D och spelade Settlers kvällen lång. Och åt goda efterrätter. Fast det roligaste när man är hemma hos W&D är att man alltid träffar så roliga människor!

Sammanbrott och ny energi

I onsdags efter lunch fick jag återigen det där mailet från min riktiga arbetsgivare "...vi beklagar, men på grund av låg orderingång måste vi lägga varsel....förhandlingarna startar nästa vecka och ni som blir berörda kontaktas av er konsultchef..."Varslad alltså. Igen.

Den här gången reagerade jag helt annorlunda än vid de tidigare tillfällena som min arbetssituation har varit osäker- istället för att nyktert undersöka vilka alternativ som finns ifall man skulle bli av med jobbet, så bröt jag ihop totalt den här gången. Började gråta på jobbet (jag trodde att jag gjorde det i smyg, men gubbarna blev helt förskräckta), gick hem istället för att gå på krogen och grinade en hel kväll och natt. Dagen efter så var mitt ansikte så svullet att det såg ut som om jag fått en svår allergisk chock, och mitt cry face fick inte de kära gubbsen att bli mindre oroliga direkt.

Jag vet att om jag förlorar jobbet så kommer jag att få ett nytt. Jag vet att jag kommer att få a-kassa och att jag kan klara mig på den. Jag vet att jag kommer att kunna gå vidare i livet. Men det som put me off the cliff den här gången var att jag blev så trött- återigen är osäkerheten tillbaka i mitt liv, och även om det låter som en bagatell i sammanhanget just nu så tar den en jäkla massa energi. Och jag är sjukt trött på att hela tiden ha "tänk om"- tankarna tillbaka.

Så efter ett dygn då jag var totalt under isen så gjorde jag två saker som alltid får mig att må bättre och få energin tillbaka. På torsdagkvällen åt jag middag med brommafrun, drack en drink för mycket och åt ett kilo för mycket lakrits i olika former. Livet kändes faktiskt lite bättre på fredagen, trots en lätt baksmälla och illamående efter allt salt godis. Och på fredagskvällen tog jag en fika med Naz- tjejen som klarar allt och ständigt är full av nya idéer. Så nu är jag banan igen, det här ska jävlar i mig fixa sig!