I onsdags efter lunch fick jag återigen det där mailet från min riktiga arbetsgivare "...vi beklagar, men på grund av låg orderingång måste vi lägga varsel....förhandlingarna startar nästa vecka och ni som blir berörda kontaktas av er konsultchef..."Varslad alltså. Igen.
Den här gången reagerade jag helt annorlunda än vid de tidigare tillfällena som min arbetssituation har varit osäker- istället för att nyktert undersöka vilka alternativ som finns ifall man skulle bli av med jobbet, så bröt jag ihop totalt den här gången. Började gråta på jobbet (jag trodde att jag gjorde det i smyg, men gubbarna blev helt förskräckta), gick hem istället för att gå på krogen och grinade en hel kväll och natt. Dagen efter så var mitt ansikte så svullet att det såg ut som om jag fått en svår allergisk chock, och mitt cry face fick inte de kära gubbsen att bli mindre oroliga direkt.
Jag vet att om jag förlorar jobbet så kommer jag att få ett nytt. Jag vet att jag kommer att få a-kassa och att jag kan klara mig på den. Jag vet att jag kommer att kunna gå vidare i livet. Men det som put me off the cliff den här gången var att jag blev så trött- återigen är osäkerheten tillbaka i mitt liv, och även om det låter som en bagatell i sammanhanget just nu så tar den en jäkla massa energi. Och jag är sjukt trött på att hela tiden ha "tänk om"- tankarna tillbaka.
Så efter ett dygn då jag var totalt under isen så gjorde jag två saker som alltid får mig att må bättre och få energin tillbaka. På torsdagkvällen åt jag middag med brommafrun, drack en drink för mycket och åt ett kilo för mycket lakrits i olika former. Livet kändes faktiskt lite bättre på fredagen, trots en lätt baksmälla och illamående efter allt salt godis. Och på fredagskvällen tog jag en fika med Naz- tjejen som klarar allt och ständigt är full av nya idéer. Så nu är jag banan igen, det här ska jävlar i mig fixa sig!
No comments:
Post a Comment