Det är dyrt att vara en slarver

På bilden: en bågfil, en cykelpump, ett cykellås en mobilladdare samt en oskyldig cykelolja.

Jag fattar inte hur jag lyckas, men jag är hopplös på att tappa bort saker (min årliga mobiltelefonbudget är ett mycket tydligt bevis på att jag har en tendens på att förlora saker), och idag fick jag en påminnelse om hur dyrt det är att vara en slarver som jag.

Allt på bilden var jag idag tvungen att inhandla eftersom jag på något sätt tappat bort deras föregångare (förutom cykeloljan- den köpte jag faktiskt för att jag inte hade haft någon innan). I fredags upptäckte jag att min mobiltelefonladdare var försvunnen, vilket har gjort att min mobil varit död hela helgen. Trots att jag letat på alla tänkbara ställen så var jag idag tvungen att inse att det var nödvändigt att inhandla en ny laddare, vilket visade sig vara snordyrt. Dessutom har jag lyckats låsa cykeln och tappat bort nyckeln, så när jag ändå var inne på Clas Ohlsson (förresten, jag har hört att det ska vara ett bra ställe att ragga på, men trots att jag hänger vid skrivhyllan så har jag aldrig fattat hur det kan komma sig. Kanske finns hunkarna vid köksattiraljerna undrandes var alla brudar är?) så passade jag på att inhandla något så oväntat som en bågfil. Och givetvis ett nytt cykellås (denna gång med kod!).

Allt som allt gick notan för min slarvighet på cirkus 500 spänn. Och det här är bara en av gångerna som jag vart tvungen att ersätta borttappade saker, så totalen uppgår säkert till ett par tusen per år - och tänk på vad mycket roligt man kan ha för de pengarna istället för att köpa bågfilar.

Ps: Givetvis hittade jag den gamla mobilladdaren när jag kom hem med den nya....