Återuppståndelse

Än så länge har min semester uppfyllt sin mening- jag har blivit som en ny människa. Inte den ständigt trötta och missmodiga Malin Andersson som lämnade Madeira, utan efter en och en halv veckas skogsvandringar och bokläsande har gjort mig energifylld. Idag har jag exempelvis rensat ut in garderob hos mor och far, gått igenom alla papper som man skall spara om man är en ansvarstagande vuxen, samt pysslat med Linneas julklapp. På Madeira skulle sådana aktiviteter under loppet av en förmiddag varit otänkbart, jag skulle ha somnat efter att ha öppnat garderobsdörren.
Jag har beslutat mig för att aldrig mer bli i det skicket som jag var när jag lämnade Madeira. Det är dags att inse att jobbet inte skall få följa med hem så som det har gjort under hösten, och desutom måste jag inse att konflikterna på jobbet oftast är stormar i vattenglas och inte värda att lägga energi på.
Igår realiserade sig den påstådda klimatförändringen in i mitt liv. I slutet av decembermånad hittade jag nämligen fästingar både på hunden och katten. Vanligtvis brukar man kunna hitta blodsugare på djuren fram till september, och därför blev jag alldeles kall när jag tittade i Sigges och Klas pälsar. Vad är det som händer egentligen? Det känns som om jag är med i en Steven King-roman där katastrofen sakta kommer smygande fast att ingen inser vad som kommer att hända. En sak vet jag, jag måste göra någonting. Mitt första steg skall bli att börja spara energi, samt att källsortera bättre. Dessutom skall jag uppvigla massorna på jobbet så att vi börjar tänka mer miljövänligt på kontoret. Min chef kommer säkert att bli sur, men det skiter jag i ( det blir han jämt om någon föreslår något som han inte kommit på först, den lekskolenivån är det på mitt jobb).
Igår gjorde jag faktiskt en ny bekantskap här ute i bushen. Jag sprang på en dansk musiker som har fritidsbostad här, och det var så jävla kul att prata med en människa som är så totalt olik mig. Jag gillar människorna på Madeira, men vi är alla så lika varandra att jag aldrig får den där aha-uplevelsen som jag får när jag pratar med människor som kan berätta nya saker för mig.

Eremiten

Det är jag det! Sedan onsdag förra veckan har jag isolerat mig ute hos mor och far, och tänker göra så i en vecka till. Varför? Först och främst för att jag är så trött att jag knappt orkat tänka en redig tanke de sista månaderna och eftersom det är just tänka som jag måste göra så beslöt jag mig för att åka dit jag tänker bäst och isolera mig från alla yttre påverkningsfaktorer som annars tar min energi. Och det har fungerat- tack vare sömn och långa skogspromenader känner jag mig som mitt gamla jag innan allt tjafs och negativ energi kom in i mitt liv. Imorgon skall jag till och med ut på äventyr- vi ska nämligen åka till ett av dessa konstiga köpcetrum som ligger mitt ute i skogen och som är fullt av norrmän.

Idag har jag läst Linneas hundar ( me like) samt sprungit på en journalist ute i skogen när jag var ute med hundarna. Mitt ute i skogen hade vi ett intressant samtal om Sveriges ekonomi efter andra världskriget. Om jag var tio år äldre skulle jag ha gift mig med den mannen

Mental age: 14

Idag har jag varit mer nationalpatriot än någonsin förr. Jag har varit med i ett Luciatåg och därmed prackat på ett antal utlänningar denna hedniska och mycket svenska sed. Vi gick nämligen luciatåg på jobbet, och alla ickesvenskar såg alldeles lyriska ut medans svenskar mest såg ut att tycka att vi sjöng falskt. När jag tänker efter betedde vi som gick Lucia väldigt osvenskt- utan att öva stod vi där i hemsnickrade lusseoutfiter och sjöng falskt utan att skämmas för oss. Inte konstigt att våra landsmän skruvade på sig, hur vana är native Swedes med en grupp människor som kollektivt gör bort sig fnittrandes för fullt?


I kväll hade jag en av mina ångestattacker, och under min promenad som jag alltid tar så fort jag känner monstret knacka på dörren så fick jag helt plötsligt en aha-upplevelse. Varför erkänner jag inte helt enkelt att ångesten är en del av mig- och kommer alltid att vara det? Det som får tornadon av ångest att spinna är just alla mina tankar om allt som kommer att skita sig när jag har en downperiod. Ett exempel är imorgon- Ulrika som jag brukar vandra med ska ha avskedsmiddag, och eftersom jag vet att när jag inte är riktigt 100 så kommer jag att få en attack av att umgås i en stor folkgrupp, och tanken på att jag skulle må skit av middagen gjorde att ångeststormen tog riktig fart. Men varför lägger jag ner så mycket tid på att koncentrera mig på allt som kommer hända bara för att jag kommer att må dåligt av situationer som jag ibland inte klarar av- när jag kan undvika det hela genom att acceptera läget och skita i att hamna i de situationerna. För det är ju inte så att jag inte klarar av jobbet (eller någon annan livsuppehållande funktion), utan mest att jag inte orkar med överdrivet sociala sammanhang once in a while- och hur illa är det egentligen på en skala? Det är nog dags att jag inser att jag inte måste vara sån som jag tror att alla andra är, och acceptera mina egna brister. Skrämmande att jag är 27 och behöver påminna mig om en sådan banal grej som man kan läsa i vilken Frida-tidning som helst.

Kan man köpa självförtroende på postorder? Internet kanske?

FNAC

Senaste tiden har varit ganska jobbig, men samtidigt givande. Mycket bråk och skit från jobbet, men samtidigt skall man inte glömma bort att bråk och skit ibland leder till bra saker.

Det har hänt en del sedan sist- just nu bor jag exempelvis alldeles ensam and I am loving it! Fredrika flyttade till egen lägenhet eftersom hon inte ville att det skulle flytta in en tredje person i vår lägenhet, men när hon väl flyttat ut så kom det ingen ny...så jag blev ensam. Stackars den som ska flytta in med mig nu när jag är van att ha mina grejer överallt.

Det senaste som har hänt är att FNAC har kommit till ön. FNAC är en elektronikkedja som är väldigt stor i sydeuropa, men förutom gadgets har de även böcker och filmer i överflöd. Och det är som att en helt ny värld öppnat sig. De traditionella kedjorna här nere har oftast samma utbud, det mesta med USA som ursprungsland, och bra böcker på engelska eller på franska var inte att tala om. Idag har jag spenderat en timme bara vandrat runt och tittat på saker som jag vill ha...det var som en varm, kapitalistisk känsla som legat i ide den senaste tiden.

Nu skall jag gå och lägga mig och läsa min nyinköpta bok...

Ett skämt från cyberrymden

Jag tyckte att denna är ganska rolig...Smoking affects you memory....Hämtad från min favvis englishrussia.com

O's obsession

Titta i länkregistret så ser ni vad samtalsämnet mellan mig och min querido har varit sista tiden. Jag har alltid sagt att jag gillar människor med intressen....oavsett vad de är.

En ny version av Malin Andersson

...är friluftsversionen 2.0, där konstant tränigsvärk, blåmärken, rivsår samt en nyinköpt regnjacka ingår. Så här ser det numera ut på helgerna:

Working 7 to 6, what a way to make a living

Om någon har undrat vad jag gjort den sista tiden....

Encore une fois?

Igår beklagade jag mig över att exilsvenskar här nere alltid sitter och planerar vad de ska göra efter att de har lämnat Madeira, och inte planerar över saker som de ska under det året som de oftast stannar här nere. Men sedan hittade jag denna länk som gjorde mig knäsvag...http://www.jordenrunt.nu/working_holiday_kanada.htm

Jag trodde att om man skulle få visum till Kanada så var det jättesvårt (poängsystem, inbjudan, giftemål osv...) men själva verket så finns Working Holiday- tjohoo!! Fast det är bara typ 200 svenskar som får det men det ger mig större chanser än nåt fucking poängsystem....

So caught up in the 90's

Eftersom jag är hopplöst ouppdaterad när det gäller tekniska prylar så upptäcker jag saker när alla andra redan tröttnat på dem. I går upptäckte jag att man kan titta på SVT på nätet- vilket har lett till att jag inte gått något gjort på hela helgen utan endast tittat på alla Kvarteret Skatan avsnitt som finns på webben.....

Uppdated version

Det var onekligen ett tag sedan jag skrev....Livet har gått i 150 km/timmen den senaste tiden.

Först och främst har Heidi, som varit mitt stöd här på ön sedan jag kom, åkt hem till Finland. Detta innebär att jag har fått nytt rum, eftersom jag som husäldste har rätt till det stora rummet och det är underbart. Jag tror inte att jag någonsin kommer att ha ett likannade rum igen, jag ska städa det och sedan lägga ut en bild på hur det ser ut. En annan förändring, dock av en icketemporär sort, är att Fredrikalufsen har åkt hem på en månads semester och voila jag är ensam i lägenheten. Det är första gången på två år som jag bor själv. Det är konstigt men skönt.

Jobbmässigt har det varit ganska kaotiskt, och när det för några veckor sedan var dags för företagsfest så var jag rädd att folk skulle bli jättefulla och sedan börja bråka. Men det var skitkul-alla var jättefulla men hade hur roligt som helst. Malin Andersson hade till och med för roligt. När jag vaknade upp morgonen efteråt hade jag inget minne hur jag kommit hem (ångest där) tappat min mobiltelefon (ångest där igen) och hade en silvrig herrfluga modell större i ena handen (förbryllning där). Dessutom mådde jag så dåligt att när min chef ringde för att skvallra om kvällen så spydde jag medans hon pratade (ångest återigen)

Min querido och jag kämpar på, som vanligt bråkar vi en del eftersom varken han eller jag är särskilt lätt att ha att göra med. men jag tror att vi är på rätt köl- om jag nu inte jinx everything genom att anta att vi kommer att klara detta...uhuhuh...Iallafall har vi nu kommit till ett nytt stadium i vårt förhållande, herr Nilsson har nämligen fått en nyckel till min lägenhet and he loves it- han är här jämt så att man ibland får kasta ut honom. Idag har vi haft picknick uppe i en stor trädgård uppe i Monte, och omringad med tyska turister satt vi och drack kaffe och åt smörgås.


För ungefär en vecka sedan var jag på semester i några dagar. Vi var några tjejer från jobbet som tog ett flyg till en ännu mer avlägsen del av Portugal- nämligen Azorerna. Huvudön var mycket annorlunda jämfört med Madeira i många olika aspekter. Först och främst, naturen var helt annourlunda. På Madeira har människan kämpat i århundraden för att få bukt på grönskan och därmed kunnat utnyttja Madeiras alla fördelar, men på azorerna fanns bara gräsklädda kullar så längt ögat kunde nå (se bilden här ovanför). Människorna på Azorerna var trevliga och hade alla tänder kvar (Azorerna- Madeira 1-0). Dessutom verkade det inte finnas sådana klassskillnader på Azorerna som det gör här- Azorerna verkar vara mer socialdemokratiskt helt enkelt. Vi åkte runt ön i några dagar, badade i ungdomens källa, åt gott och var på valsafaari (fast vi såg endast delfiner, fast hundratals vilket var skithäftigt)

Das war alles this time. Ska återkomma snart, jag lovar!

En konstig känsla...

Lördagmorgon, klockan tio är det redan så varmt att man blir svettig bara genom att borsta tänderna , telefonen ringer och det är min querido....Efter en förmiddag på stan tillsammans med honom så surfar jag in på min kompis blogg och upptäcker att hon, ni vet en sån där människa som verkar ha hela världen för sina fötter, saknar mig...Och jag blev jätteglad eftersom sista tiden har det mest varit gnäll och tråkigheter runt omkring mig, men att två människor har visat att de uppenbart tycker om mig gör att all skit som flyter runt på madeira just nu känns lättare.

För det är mycket skit just nu- mer och mer arbetsuppgifter, folk säger upp sig och de som är kvar ser ut som spöken....och sedan värmen som just nu leder till överhettning. Men sedan finns ju allt som är otroligt bra just nu- och då kommer naturligtvis min querido på första plats. Mannen till höger har den här veckan klarat av ytterligare en PMS-kris galan, och har gjort mer för mig än någon annan någonsin gjort. Dessutom får han mig alltid att skratta mitt i allt gråa som cirklar runt just nu.

www.englishrussia.com- en site som med en enda bild fångar mitt adoptivland Ryssland

De närmaste framtidplanerna inkluderar just nu en tripp till bergen, en ny dator, och om cirkus en månad en helg på Azorerna- så jobbet och min nya chef kan jävlas allt de vill, livet är fanimej ganska bra just nu!

Gud bet mig i arslet (in memory of Miroslav Andersson)

Idag lyckades jag skypa elakt skvaller om min chef till min chef.....Ibland biter Gud tillbaka med en gång.

Min svarta vackra guldfisk är död! I söndags morse låg den och flöt upp och ner i akvariet och fick sedan möta den sista vilan i toalettstolen. Mihail däremot lever och frodas i sin lilla skål som nu står brevid min säng... han är fruktansvärt social och kommer alltid och tittar på mig genom glaset när jag är i mitt rum.

Annars är allt sig likt, dock har ytterligare en kollega sagt upp sig, och antagligen kommer jag att få göra hennes jobb as well och hur det ska fungera fattar jag bara inte. Jag har börjat fundera på ifall kontorsjobb kanske inte är något för mig, kanske skulle ha ett jobb där man slutar tänka på jobbet efter att man stämplat ut och inte behöver tänka på att man hela tiden ska prestera mer. Jag ska nog börja jobba inom något statligt verk...

Ett sms från en flygplats satte guldkant på dagen- tack Linnea!

Förvirringens tid är här

Livet går vidare och som vanligt fattar jag ingenting.

Trots att jag just nu förundrad står i ett hörn av världskapelsen och funderar på vad som egentligen händer, så har den senaste tiden varit lugn. Vår nya chef har genererat många smygskratt bland personalen, då han mycket upprörd ringt till Telia och skällt på dem för att det är så mycket ledningsfel just nu. För oss i telefonbranschen är det ungefär som att ringa till SMHI och skrika för att det regnar så mycket. Min querido och jag har nästan blivit sambos, han bor nu i lägenheten under mig och allt som jag behöver göra för att få hans uppmärksamhet är att gå ut på balkongen och ropa på honom. I love this arrangement....

Jobbet är som vanligt det som tar upp det mesta av min skrala tankeverksamhet, jag tror inte att jag pallar så länge till. Trots att jag har haft många skitjobb i mina dagar, så har jag aldrig varit med om att folk har gett mig så mycket skit. De kunder som kommer till mig är så fucked up så jag tror inte att de klarar av att fungera i samhället. Idag har en tant hotat med att polisanmäla mig eftersom hennes ADSL inte fungerar (enligt våra tekniker är det fel på hennes modem som hon själv har köpt. Hon vägrar pröva med ett annat) en överklasskärring från Stockholm har berättat för mig att hennes brorson är minsann domare i högsta domstolen och därför har hon minsann inte ringt till kontaktannonser (ett plus ett blir....öh ...tre?) en familj har meddelat mig att det är mitt fel att de har ringt till satelittelefoner för 9000 sek (geonom min enorma telepatiska förmåga så tvingade jag dem att ringa utan att de då fattade någonting. Ett arrangemang som jag för övrigt inte tjänar någonting på) och sist och inte minst dagens praktpucko; kunden som stämmer oss via den mycket seriösa juristbyrån medborgarcentrum. Han vill ha 6000 sek i ersättning eftersom han var tvungen att öppna upp ett nytt telefonabonnemang i sin bostad. Han var inte ens abonnemangskund hos oss. Allt detta är bara axplock från en dag, jag börjar nästan gråta när jag tänker på allt dumt man får höra.

Men denna dag, som jag för länge sedan dömt ut, visade sig göra en helomvändning när jag kom hem från jobbet. På vägen hem upptäckte jag att det helt plötsligt fanns runt 500 euro extra på mitt konto. Väl hemma så kontrollerar jag min internetbank- och där svart på vitt står det- jag har fått 500 euro tillbaka på skatten. 100 euro ska jag blåsa imorgon på helt onödiga saker (läs kläder) och resten ska jag flytta över till ett konto som jag har i Sverige som är märkt "motorcykelkörkort"....När jag ändå var inne på nätet så passade jag på att kolla min mail, och hittar en inbjudan till ett indiskt bröllop. Två veckor i Indien vore nice......riktigt jävla nice...För att dokumentera denna konstiga dag så har jag tagit kort på mig själv; så ser jag ut när livet beter sig konstigt.

Jag hoppas att min lucky streak fortsätter för ikväll ska jag om min querido ta en kvällspromenad och sedan titta på Lawrence of Arabia.

Min plats i världen

Idag har jag funderat mycket på var någonstans i världen jag skall spendera mina nästkommande år. En sak är säker, det kommer inte att vara på Madeira eftersom jag känner att galenskapen kommer att knacka på efter juletid ungefär om jag stannar kvar här.

Sverige? Läst en artikelserie i DN om hur ensamna svenskar känner sig, och jag har lite svårt för den svenska mentaliteten. Dessutom vill jag inte bo i Stockholm eftersom jag alltid får krupp om jag befinner mig i den staden längre än två dagar. Och tyvärr är det i Stockholm som jobben finns.

England? Låter mer och mer tilltalande, det skulle vara ett land där man trots allt lätt bör komma in i samhället eftersom man kan språket, men är engelsmän så kul?

Min rumskompis Heidi (som just nu söker jobb i hela Europa) har fått mycket svar från Holland. Och jag har alltid drömt om att hitta en holländare att gifta mig med så att jag får ett snyggt efternamn.

Frankrike vore schysst också, men min franska är inte så bra...kanske borde snacka med mina kontakter på Disneyland, men hur kul är skrikiga ungar?

I övrigt så är jag rejält trött på att vara sjuk, det enda som jag orkar göra efter jobbet är att läsa och se på TV. I går gick jag ut på en kvällsprapromenad, resultatet var en feberattack. Jag är så uttråkad. För att råda bot på min uttråkning så bestämde jag mig för att köpa en ny fisk, men naturligtvis uppstod problem. Mihail försöker äta upp min fina svartfärgade nyinköpta guldfisk...Så nu bor Mihail i en avsågad vattentank brevid akvariet. Jag vet inte hur jag ska lösa detta.

Lågvattenmärke

Idag har varit en skitdag. En rejäl brakskitsdag.

Först och främst har jag proppat i mig febernedsättande tabletter för att klara av att jobba. Resultat; kallsvett långs ryggen, i floder...

Sedan är det en kund som hotar mig eftersom han hamnat hos fogden. Efter några minuters diskussion, där jag vägrar ge med mig, så säger kundjävlen till mig " Du skall va jävla glad att du bor i Portugal, annars hade du fått riktigt otrevligt besök av mig och mina kompisar din fitta!" Jag blev natruligtvis vansinnigt förbannad, vilket inte gjorde att det hela blev en meningsfull diskussion direkt. Dessutom upplyste han mig att han var minsann officer och visste hur man skulle ta hand om såna som mig. Skrämmande att såna idioter kan få göra karriär i försarsmakten.

Dessutom har det varit en sån där dag då jag känt mig enormt ensam. En sån dag då man varit den enda som gått hem ensam från jobbet, ätit lunch ensam, samt inte kommit på någon som man kan kalla vän....Så därför har jag fallit för den kommersiella lyckan: När jag satt och surfade framför TV:n och Oprah var på så surfade jag in på Amazon och köpte boken som dagens show handlade om...."A Million Little Pieces" av James Fry. Ophras makt är inte att underskatta.

Röd lykta

Whiskeyröst, feber och rödsnuten näsa- helt plötsligt visar det sig att jag har blivit förkyld. Detta innebär karantän på rummet eftersom ett litet förkylningsvirus tydligen inte gör en människa så attraktiv i sociala sammanhang.

Helgen har varit bra, var hos min querido och åt pizza, det var hur mysigt som helst. På söndagen flyttade Fredrika in, det tog fem minuter och sedan helt plötsligt så satt hon i TV soffan brevid mig och Heidi och såg helt hemmastadd ut. Jag tror att Fredrika kommer att tillföra en ny dimension i mitt och Heidis TV-tittande, och förhoppningsvis kan Fredrika och jag bilda en pakt och rösta ut Martha Stewart ut ur TV-tablån hemma. Jag hatar Martha Stewart, hon är en subba som bara verkar vilja visa hur bäst hon är hela tiden. Heidi älskar Martha Stewart.

Däremot har jag bokat en resa tilll Azorerna med några jobbarkompisar, det kan bli en riktig höjdare!I slutet på september bär det av och det skall bli så skönt att slippa telefonivärlden lite grand.

Just nu läser jag Ryska Hundar av den eminenta författaren Josefina Lundblad, en bok som fått mig att sakna den ryska federationen samt rejäl vinter. Senast sedda film är Miami Vice, vilken inte fått mig att sakna någonting.

Öde Ö

Okej, jag och Elinor hade värsta planen....ett akvarium och massa av fiskar, men det blev stopp i djuraffären och en nitisk expedit som krävde att mitt pytteakvarium skulle innehålla en termometer för att vi skulle få handla de fiskar som vi ville. Tillslut lyckades vi få köpa ut en kampfisk som nu simmar runt och försöker döda växterna i akvariet. Han ser mycke lycklig ut och går under namner Mihail.

Annars är det som vanligt, jobb och jobbintriger samt queridointriger. Dessuom har Elinor lämnat mig och Heidi funderar på att göra det samma. Detta innebär att det kommer att bli jag och min querido (som just nu är inne i en tyst fas, det vill säga han vill umgås men när vi träffas så säger han inget) kvar på denna ö!

AHHHHHHHHHHH!

Nya ryska vänner

Igår la jag 20 euro på något som engagerade hela kontoret- nämligen ett akvarium! Anledningen till att folk på jobbet la märke till det var att glasburken tillbringade eftermiddagen med att stå på mitt skrivbord för att sedan transporteras hem till mitt kök. Idag ska jag och Ellinor ut och handla fiskar, jag hade tänkt mig en kampfisk samt några guppies. Och de ska samtliga bära ryska fina namn!

En utförligare rapport kommer senare!

Uppsvälld

Det är så varmt.....klockan är nu nio på morgonen och jag svettas redan, min hjärna känns som deg och hela jag käner mig som en uppsvälld boll. De varma perioden här på Madeira har nu börjat och det är inte alltid så kul. Speciellt inte de dagar då AC:n har gått sönder på jobbet och sextio personer i en kontorslokal kämpar om syret. Planen för dagen är att jag ska vara inne under den varmaste tiden på dagen och sedan skall jag och min boytoy gå och bada. Ska se om det går att genomföra, han kan nämligen inte simma.....
En bild! Det är gulle Sigge som ligger på sin favoritplats; nämligen i hallen på den lätt stickiga hallmattan. Varför kan inte all kärlek vara som kärlek från en hund; no shit vad du hittar på så älskar den dig iallafalll. Enkelt och okomplicerat, inget tjafs om att "nu gjorde han så och då betyder det att..bla bla bla" Våra stora hjärnor ställer till det för oss tror jag.

Uppdatering

Vär men har gjort att jag bara har sovit på sista tidenoch därför inte hunnit att skriva på länge. Men kort sagt kan man säga att detta har hänt:

- Största grejen: jag och min querido har haft ett rejält snack, och tro det eller ej, helt plötsligt kom en förklaring till allt som gnagt mig under den tiden vi har träffats. Jag trodde inte att det skulle finnas något som skulle kunna förklara alla konstigheter, men döm om min förvåning. Vår status just nu: fortfarande jobbig, men det har tillkommit extra energi.
-Ellinor ska sluta!
-Jag har skrivit en dikt och lagt upp på poeter.se.
-Jag har fyllt år.


Sedan tomhet.....

Jag lovar- jag ska sova ordentligt och sedan ska jag leva ett mer spännande liv så att jag har nåt att skriva om.

Dagens tack till Julie som gjorde detta till en bra dag endast genom en skypekonversation.

Ta hand om er i trafiken!

Dagens citat

Ellinor när hon vaknar och går ut ur sitt rum:
" Nu orkar jag inte sova längre- USCH!"
Ellinor- du är oslagbar!

The ring of fire

Livet efter semestern har gjort att jag har gjort en upptäckt: Min pojkvän får mig att känna mig som skit. Jag har alltid trott att jag var en kvinna som inte lät någon kille behandla mig hur som helst, men nu inser jag att jag har haft fel. Jag är hur mesig som helst i vissa situationer, rullar runt på rygg och inväntar slagen. Jag har frågat så många gånger varför han gör på så, men jag får aldrig något svar.

Livet är konstigt på den här ön, på något underligt vis sätts all logik ur spel och man blir annurlunda så fort man sätter sin fot här. Det är nog det som gör att de bästa skräckromanerna utspelar sig på öar.

En sak är klar, ladies and gentlemen, jag tänker inte ta skit mer. Antingen måste han berätta vad som pågår eller så får det vara-jag tänker inte ligga och gråta längre.

Det borde vara förbjudet för mig att få köpa hårfärg

Jag har gjort det igen...Det borde finnas varningsskyltar med min bild på alla hyllor innehållande hårfärg

semesterrapport

Hittills på min semester har jag haft lite ångest över saker som jag glömt göra på jobbet (och som jag antagligen kommer att få uppkört i arslet när jag kommer tillbaka) läst en mycket bra bok, köpt saker på internet, grillat med min familj, vandrat med Ruben (vi blev så trötta att vi båda sov i tolv timmar efteråt, min bror trodde att Ruben var sjuk) paddlat kanot och legat på en filt på gräsmattan med Sigge.

Det som är lite hemskt är att det enda som jag saknar på Madeira är min querido....Det är nog dags att fundera på vad jag egentligen håller på med.

Efterom jag sitter på en modemuppkoppling så får ni se bilder senare

Back to the Motherland

Imorgon......

Ska jag klia Sigge bakom öronen, skrämma Klas, åka bil med pappa, köpa lösgodis, vistas bland folk som är längre än mig, se granar och äta mammas mat....yes box, jag ska åka HEM! Hem Hem Hem!

The Last Ultimatum

Hej Hallå!

Jag har precis gjort någonting som jag länge undermedvetet har vetat att jag måste göra; jag har ställt ett ultimatum och om utfallet blir illa så kommer jag att vara väldigt ledsen på min semester. Men jag orkar inte med mer halvmesyrer, jag är värd mer än så. Om det skiter sig så har jag iallafall jobb som jag kan ägna mig åt dag och natt och slippa tänka på eländet. Jag mår skit men detta är det enda sättet.

Jävla karlar!

PMS och idioter

Det finns så många idioter bland mänskligheten, herregud, och man upphörs aldrig att förvånas....Idag hade jag en kund som verkligen gallskrek (AHHHHHHHHHHH) när jag berättade det ganska uppenbara faktum att man åker till Kronofogden om man inte betalar sina räkningar...en annan kallade mig för luder. Det är inte jag som sitter hemma hos dig och ringer snusklinjer, det är era barn eller din gubbe. Eller din katt. Det är absolut inte jag, så skäll inte på mig.

Jag saknar inspiration, minns vagt att den har funnits i mitt liv en gång....Just nu har PMS-monstret tagit över min kropp och jag beter mig som en treåring med DAMP. Jag borde låsas in när jag har PMS. Fast jag blev väldigt glad av Sara som sa att jag har inspirerat henne till viktiga saker i livet såsom att ta hål i öronen...fast tydligen var det tydligen även jag som inspirerat henne till att läsa nationalekonomi. Annars är min querido som vanligt bäst.

Dagens bild är Ellinor med värdlandets flagga som vi hittade i en chipspåse...

Long time no see....

Ha- vad säger du nu då Linnea! Kolla bilden! Inte lika stiliga och artistiska som dina kanske....men det är jag iförd mitt nu obligatoriska pannband.

Ännu en vanlig dag, mina roomisar vill ha melodischlagerfestivalpartaj, jag är inte så optimistisk men jag böjer mig. Vår chef har plötsligt sagt upp sig, och vi ska få nån ny...men det är man ju van vid. Ska träffa min querido ikväll....

Värme.....

Oh boy vad det är varmt...och det är skönt! Min svenska själ som fortfarande är svältfödd på ljus efter många långa svenska vintrar lever upp när allting bara flödar i ljus. Det är underbart. Annars inte så mycket nytt under solen (ha ha ha). IP-telefoni har annars varit ordet för dagen, var på bio igår och såg "Good night and good luck", vilket fick mig att börja längta efter enklare tider då saker inte behövde vara så super. Har dessutom börjat någon slags undermedveten nedräkning inför semestern då jag ska åka hem och bara vara och klia Sigge bakom öronen.

Har inte ens någon bild att publicera idag....

Bränd

Levdahelg! Tillsammans med rumskompisar och arbetskamrater klättrade vi upp på en bergstopp där vi kunde se två kuster av Madeira- SAMTIDIGT! Det var så fruktansvärt vackert, nu känns det som om vistelsen har en mening igen.
Fast efter att ha stånkat runt bland bergen i fyra timmar och med knapp tid att hinna till bussen tillbaka tillFunchal vände vår lycka- vägen var avstängd på grund avRally och bussen var inställd....I praktiken betydde det att vi var fast i bergen med ett gäng snorfulla portugiser som samtliga jobbade på att övertyga oss om att de var Guds gåva till Kvinnan- usch! Efter två timmar och en mycket illa bränd nacke öppnades vägen och vår räddning kom. En liten turistbuss som lämnade av turister till ett bergshotell och som utan betalning körde oss hem till Funchal utan betalning. Kontentan av dagen; I hate rally and I am never marrying a Portugise...

Kvällen ägnades åt en mysig fika med O- fast jag var så trött att jag började fråga en massa om hans familj- jag tror han kände sig lite obekväm.

Idag har jag och O varit på naturhistoriska museet, som var pyttelitet och hade en massa djur som var uppstoppade på ett sätt som gjorde att de såg konstiga ut. Ikväll ska jag och tjejerna dricka finsk mjöd men jag tror att jag ska smita iväg och ta en kvällspromenad med O längs med havet.....

Live from Folsom prison

Jag tror att jag har gjort något dumt....på grund av en nyck som varade i tio minuter så förstörde jag ett års hårt slit- jag har klippt av håret och för att se normal ut nu för tiden så måste jag ha hårband.

Annars har dagen ägnats åt Johhny Cash- reach out and touch faith!

Ett nytt liv- ett nytt motto

Det är helg ovh fint väder- det har inte hänt på säkert 100 år minst! Annars brukar man sitta på jobbet och se bergen bada i solljus men så fort klockan blir 4 på fredag så kommer regnet....Jag har solat på balkongen till portugisgrannars förtjusningoch ska strax åka och rida. Ikväll ska jag äntligen få träffa O och vi ska gå på bio....hoppas att det blir bra. Fast det roligaste hittills idag är nog att se att Josefina har hittat hit! Baby I love you! Jag ska tvinga E att ta lite bilder på mig så att du får se hur jag ser ut nu, helikopterturen var cirka ett år sedan...

Förresten har jag skaffat en nytt motto eftersom jag har kommit på att jag hänger upp mig på detaljer för mycket- jag ska inte ta verkligheten med för stort allvar

Dagens bild är nog mitt läger på balkongen....

A Swedish girl in the riding school

I söndags fick jag värsta känslan av hur det måste ha varit svart i en liten svensk stad i femtiotalets Sverige. Jag var på ridtävling bland rika madeiraner, och de STIRRADE på oss tre svenska flickor som kommit dit. Inte blev det bättre av att E lyckades bättre än de flesta av deras snorrika ättelägg.

Annars är sig livet sig likt, jag tror att Gud har gett mig mitt tråkiga men nyttiga jobb för att jag ska odla andra sidor i mitt liv-undrar bara vad jag ska satsa på. Kanske skulle jag satsa på en madeiransk utehund med underbett (som den på bilden)

mitt livs bästa restaurangbesök

Började dagen med panikshopping för att ha nåt att sätta på mig på kvällen....och hade ett sådant där moment som upplevs som en liten försmak av hur himelen kommer att se ut; man går in i en affär och ser direkt det som man vill ha.

iförd ny klänning med skamlöst kort kjol så trippade jag iväg och hade jättekul! Restaurang, fika med födelsedagstårta på muren samt en tur på favoritkafet med portugisisk rumskompis...och O med snyggskjortan på....världens bästa lördagskväll.

En ny kärlek

Nu har jag tagit ett steg ut i den virtuella världen som jag har förnekat sedan sent nittiotal då den knackade på min dörr.....jag har köpt en digitalkamera! En fin glänsande sak som jag hittills mest har använt till att ta puckokort på mig själv med samt att plåta E som ska bli flygvärdinna.

Tanken med kameran är att jag ska kunna skicka bilder till de vänner jag har och som jag tyvärr inte har sett på länge. Det är ju lite lättare att hänga med om man kan se bilder på varandra. Dessutom är kameran så liten att man kan ta med den överallt och ta kort på vardagssituationer.

Kortet här är ett resultat av detta tänkande. Anti-churn kille med en mycket ergonomisk jobbställning.

Querido

Min querido har tandvärk, men är glad om man matar honom med värktabletter.....

Testing testing....

så kommer inte ens bilden med...*suck* försöker igen...

Det här är nog än så länge internets simplaste blogg...skapad av en nyck en tråkig arbetsdag, inte har jag heller några roliga bilder att visa.....utom den här ....som är ett år gammal men den är faktiskt tagen på mitt livs första (och hittills enda) helikoptertur....så det är ju lite spännande eller..?