Mental age: 14

Idag har jag varit mer nationalpatriot än någonsin förr. Jag har varit med i ett Luciatåg och därmed prackat på ett antal utlänningar denna hedniska och mycket svenska sed. Vi gick nämligen luciatåg på jobbet, och alla ickesvenskar såg alldeles lyriska ut medans svenskar mest såg ut att tycka att vi sjöng falskt. När jag tänker efter betedde vi som gick Lucia väldigt osvenskt- utan att öva stod vi där i hemsnickrade lusseoutfiter och sjöng falskt utan att skämmas för oss. Inte konstigt att våra landsmän skruvade på sig, hur vana är native Swedes med en grupp människor som kollektivt gör bort sig fnittrandes för fullt?


I kväll hade jag en av mina ångestattacker, och under min promenad som jag alltid tar så fort jag känner monstret knacka på dörren så fick jag helt plötsligt en aha-upplevelse. Varför erkänner jag inte helt enkelt att ångesten är en del av mig- och kommer alltid att vara det? Det som får tornadon av ångest att spinna är just alla mina tankar om allt som kommer att skita sig när jag har en downperiod. Ett exempel är imorgon- Ulrika som jag brukar vandra med ska ha avskedsmiddag, och eftersom jag vet att när jag inte är riktigt 100 så kommer jag att få en attack av att umgås i en stor folkgrupp, och tanken på att jag skulle må skit av middagen gjorde att ångeststormen tog riktig fart. Men varför lägger jag ner så mycket tid på att koncentrera mig på allt som kommer hända bara för att jag kommer att må dåligt av situationer som jag ibland inte klarar av- när jag kan undvika det hela genom att acceptera läget och skita i att hamna i de situationerna. För det är ju inte så att jag inte klarar av jobbet (eller någon annan livsuppehållande funktion), utan mest att jag inte orkar med överdrivet sociala sammanhang once in a while- och hur illa är det egentligen på en skala? Det är nog dags att jag inser att jag inte måste vara sån som jag tror att alla andra är, och acceptera mina egna brister. Skrämmande att jag är 27 och behöver påminna mig om en sådan banal grej som man kan läsa i vilken Frida-tidning som helst.

Kan man köpa självförtroende på postorder? Internet kanske?