Livet efter semestern har gjort att jag har gjort en upptäckt: Min pojkvän får mig att känna mig som skit. Jag har alltid trott att jag var en kvinna som inte lät någon kille behandla mig hur som helst, men nu inser jag att jag har haft fel. Jag är hur mesig som helst i vissa situationer, rullar runt på rygg och inväntar slagen. Jag har frågat så många gånger varför han gör på så, men jag får aldrig något svar.
Livet är konstigt på den här ön, på något underligt vis sätts all logik ur spel och man blir annurlunda så fort man sätter sin fot här. Det är nog det som gör att de bästa skräckromanerna utspelar sig på öar.
En sak är klar, ladies and gentlemen, jag tänker inte ta skit mer. Antingen måste han berätta vad som pågår eller så får det vara-jag tänker inte ligga och gråta längre.
No comments:
Post a Comment