A Walk Down Memory Lane och en Parmiddag

Möter Marie på Tunnelbanan och eftersom vi inte riktigt har tid att catch up efter mellan Centralen och Vreten så bestämmer vi oss för att ta en glas rött och prata, prata, prata. Men det visade sig att det inte var två Québec-musketörer som dök upp, utan tre! Och helt plötsligt minns jag saker som jag inte funnits i mitt medvetande på länge, länge: Poutine, galet Québeciskt uttal, folk man umgicks med 2001/2002. Och det är skitkul att minnas allt vi gjorde då, men det känns också skönt att kliva ut i Stockholmsnatten, promenera till Slussen och fortsätta mitt nutida liv.

Och mitt nutida liv springer vidare: Jag och Greta upptäcker en alldeles riktig skog ute på Kersön, jag tar en snabbpromenad med Mikael och hans adoptivhund Figo som skrämmer skiten ur alla vi möter, och sedan rusar jag iväg till Alvik och pizzerian där jag inser att alla runt bordet är tilsammans med varandra och jag är den enda som inte har med mig en partner (men eftersom Greta har en förmåga att samla på sig sköna människor så finns det inget som helst antydan till att känna sig som femte hjulet) OCH JAG HAR CHANS ATT FÅ ETT FÖRSTAHANDSKONTRAKT PÅ EN HYRESLÄGENHET!!