Som någon sorts psykisk försvarsmekanism så har min hjärna hakat upp sig på allt som är bra i mitt liv just nu och därmed försöka fasa ut tre små cancertumörer så mycket som möjligt ur sinnet. Jag njuter mer än vanligt av att träna, att träffa någon som jag gillar, att skratta med gubbarna på jobbet, plugga eller att få nya arbetsuppgifter på mitt nya jobb. Givetvis är jag ledsen i perioder (konstigt nog oftast när jag står i duschen), men en stora huvudmuskeln verkar vara inställd på att fokusera och lägga vikt på de bra sakerna som sker trots allt.
Min hjärna tycks vara smartare än vad jag tidigare trott.
2 comments:
Kanske förstår man att uppskatta de bra sakerna i livet när man får lite perspektiv på det...
Jätte tråkigt att läsa om din pappa. Bara att komma hit en sväng om du behöver komma bort några dagar. Det låter bra att du tar till vara på små glädjeämnena i vardagen, det missar man så lätt annars.
Post a Comment