Rörigt värre.

Idag har livet varit en enda röra…idag träffade jag en virrig redovisningschef som erbjöd mig ett vikariat fram till och med sista augusti. Jag har vetat om att detta skulle komma, och det är ett jobb som skulle kunna vara bra för mig. Och jag skulle verkligen vilja vara kvar i bolaget… dessutom verkar det som om konsultbolaget nätt och jämt håller näsan över vattnet och har redan sagt upp en hel del folk.

Det bästa hade varit om redovisningschefen hade hyrt in mig som konsult, men av någon konstig anledning så vägrade han göra detta utan ett vikariat skulle det bli. Och nu kommer det fina: om jag skulle gå över till bolaget så måste bolaget betala konsultfirman några hundra papp, och är man verkligen villig att göra det för en tillfällig vikarie? Skulle nog tro att svaret på den frågan är njet.

Så nära men ack så långt borta med andra ord. Så just nu är jag lite hängig, men skall gå och ta ut lite ilska tillsammans med die Brommafrau på gymmet.

Sayonara!