I dag har jag suttit fjättrad framför datorn och tokskrivit på ett arbete som jag ska ha klart tills imorgon, och som jag borde ha författat på under hela veckan....men bah, så blev det ju inte. Veckan som varit har totalt upp och ner.
Det hela började med att pappa opererades i måndags, allt gick bra men läkarna hittade även tecken på hudcancer. Ytterligare en cancersort att oroa sig för alltså, och luften gick totalt ur mig. Men ingen hudcancer har hittats, så nu är det bara att invänta provsvaren från odlingarna eller vad det nu är som läkarna skall pyssla med i två veckor.
Så efter att ha varit sur och grinig i ett dygn så hade jag ingen motivation att sitta fjättrad framför datorn, och har istället varit på restaurang och druckit några glas vin för mycket med Micke samt spenderat en kväll som insmugglad konsult bland alla fastanställda på bolagets julfest. På fredagskvällen försökte jag få ordning på mitt liv igen, vilket uttryckte sig i att jag och die Brommafrau gick och tränade.
Så nu sitter jag här i mjukisbyxor oxh skrivit, och skrivit. Och kommer troligtvis att få göra samma sak i morgon, då en hel del återstår. Men jag ser i alla fall ljuset i tunneln :-)
3 comments:
Hoppas det gick bra sen med proven angående din pappa.....och är det bara så att ibland går allt på tok, men blir trevligt ändå...
Hoppas oxå allt blir bra med provsvaren "håller tummarna hårt". kram***
Jag hoppas också att allt går bra med din pappa och med proven och att han inte har hudcancer :( jag känner med dig och för dig och finns här om du skulle behöva ha det goda samtalet någon dag.
Mitt liv påminner nog ganska mycket om ditt just nu... eller så försöker jag finna någon som också har en ostrukturerat tillvaro: jag hoppar runt mellan olika sängar och dricker aningen för mycket rödvin samt då och då skickar arga mejl till ungraren (som svarar via sms och alltid poängterar att han hatar sig själv för att jag älskar honom). Hur bidde det så här? Man undrar...
Kram!
Post a Comment