Kramer igen.

För ungefär ett år sedan så kände jag mig som Kramer i Seinfeld, då jag passade en kompis hund och spräng ut och in i hennes lägenhet när inte hon var hemma. Nu har jag den känslan igen, då jag denna gång är kattvakt åt två kompisar och bor därför i deras hus. Varje gång jag öppnar deras kylskåp så får jag flashbacks till 90-talets största TV-serie.

Det är lite läskigt att vara i någon annans hem när denne inte är hemma, man smyger runt och känner sig lite som en inbrottstjuv. Samtidigt så känns det lite grand som om man är på semester eftersom man inte springer runt i sin egna lägenhet...det är lite knäppt eftersom man är kvar i samma stad, går till jobbet och träffar samma folk som man brukar träffa, men just det här att man bor i någon annans hus är på något lustigt sätt avstressande. Det kanske är en ny folkrörelse för stressade Stockholmare - att flytta runt till varandra.

Katterna, som ändå är poängen med att jag just nu bor i Huddinge, håller sig på avstånd. Den ena ligger bara och trycker under täcket i sängen, medan den andra har suttit på behörigt avstånd och iakttagit mig, bestämt sig för att jag troligtvis är djävulen reinkarnerad och flytt ner till källaren igen.