Hobby: Busschaufför

Idag hade jag lunch med min fadder; eftersom vi inte känner varandra så väl så börjar jag lunchen med den allmäna smalltalksfrågan: Haft en bra helg? Faddern svarar att jo, han hade haft en bra helg men på söndagen hade han jobbat. Jaha, sa jag- vad jobbar du med då (notera att vi jobbar på en bank, inte en chans att han åkt till kontoret på en söndag med andra ord) Jo, svarar min fadder, jag jobbar som busschaufför- det är en hobby som jag har. Efter ytterligare lite frågor från min sida så visar det sig att min gullige lilla fadder kör buss i linjetrafik i stockholms stad- bara för att han tycker att det är kul. Min fadder är en skön kille.

Många frågar mig om hur det är på mitt nya jobb. Jag har varit där i en vecka nu och är ganska övertygad om att det kommer att bli bra- först och främst beror det på arbetskamraterna som verkar vara hur reko som helst. Vi är sex stycken som jobbar på min avdelning, och ingen har kommit med någon attityd utan alla är väldigt naturliga och vänliga, vilket jag gillar. Det är stora skillnader från Madeira, så för er där nere på ön så har jag gjort en liten jämförelse:

1) Chefen knullar inte med anställda. Min chef är en stabil kvinna på 50 bast som är trygt gift. Tror inte att hon har för vana att supa sig asfull varje helg heller. Stora skillnader i management med andra ord.

2) Inga kackerlackor i kaffemaskinen. Kaffet ingehåller alltså inget extra proteintillskott i form av malda och upphettade kackerlacksdelar.

3) Min chef hatar mig inte. I fredags satt vi och diskuterade New York i en timme, och under den diskussionen fick jag mer förtroende för henne än vad jag någonsin fick för FF. Hon hälsar glatt på mig varje dag dessutom, FF stirrade mest surt på mig om jag råkade komma i hans blickfång.

4) Jag blir inte attackerad och utfrågad av management om jag inte redovisar minst 80% av min tid.

5) Varannan vecka har vi uppföljningsmöten med chefen, där vi diskuterar vad vi gjort och vad vi vill göra. Minns att jag under mina Madeiraår haft ett sådant möte.

Men ni där nere på ön: Jag saknar Madeira och allt vi gjorde. På något sätt var det vi som var företaget- det vi gjorde hade stor betydelse eftersom vi var en liten organisation och man märkte resultat direkt. Dessutom känns det skitkonstigt att gå hem nu och vara ensam hemma: på Madeira kunde man alltid hitta någon i köket eller i TV-soffan när man kom hem. (eller i mitt fall: Mikaela dansandes i vardagsrummet). Så visst, allt är inte perfekt, men glöm inte bort allt bra som ni har, det väger upp mycket av allt som händer. Måste tacka er också för alla inlägg i gästboken på helgon, är alltid kul att titta in och se vad ni skriver.

Idag råkade jag anmäla mig till en ryskakurs. Och tappa bort mitt körkort