Som ni kanske märkt så har jag tagit en paus från det där som folk envisas med att kalla för livet. Nej, det har inget med temporär hjärndöd att göra eller någon sorts nedylning, utan problemet är att jag helt enkelt inte har orkat göra något annat än att gå i skogen de senaste dagarna.
Tröttheten kom i det ögonblicket då allting ordnade sig. Ett jobbförslag presenterades och jag tackade ja, men konstigt nog så har jag inte blivit glad ännu- dels för att jag är in i märgen trött och dels för att jag inte vågar tro att jag är värd ett jobb efter allt tumult. Men den senare diskussionen är något som hör hemma i en psykologsoffa och inte i ett blogginlägg.
Det har iallafall varit uppiggande att vara ute på vischan och endast bry sin hjärna med saker som vad Sigge pysslar med, om grannen bränner hemma (mor har läst på flashback att vinbär är skitnajs att göra mäsk på och grannen i fråga har en oproportioneligt stor vinbärsodling), ha det goda samtalet med syskonbarnen och dregla över den norske hunken Geir som dessutom är ägare till en mycket charmig basset griffon valp. Hundtricket funkar alltid.
Men nu är det dags att kliva på tåget igen. Mot Stockholm!
No comments:
Post a Comment