Jag gjorde som du rådde mig till Linnea, jag tog en lång promenad ute i ett naturreservet och mitt ute i skogen så kom jag på vad det är som gnager mig. Under en lång period har jag utvecklat ett beroende av podcasten P3 Dokumentär, och med i berättelsen om nittiontalets IT-bubbla så berättar Johan Stael von Holstein om sitt livs misslyckande. Och efter honom Janne Carlsson. Och till sist Dahlsten. Alla tre har misslyckats, satsat på felsaker men i dagsläget är de minst en lärdom rikare och har kunnat gå vidare i livet.
Och det var precis vad jag behövde höra- för just nu är jag så sjukt rädd att min provanställning inte kommer att gå över till fast i december. Inte så att det har hänt något, men problemet är att jag har ingen aning om jag gör ett bra jobb eller inte vilket känns galet diffust och skrämmande. Och hur går man vidare efter att i praktiken fått stämpeln värdelös- det är just det som skrämmer mig för jag anar att jag faktiskt inte skulle klara det.
Fast kan Stael von Holstein gå vidare så kan även jag- för han har ju fallit pladask men nu verkar han stå ganska stabilt i tillvaron. Och tack vare hans berättelse så vågar jag för första gången verkligen inse exakt vad jag är rädd för- samt fatta att egentligen är det ganska larvigt att vara rädd för att falla.
Eftersom bloggande ska helst handla om vad man gjort under en dag så kan jag berätta att idag har jag ignorerat att jag måste plugga, varit på Täby Galopp men norrlänningarna och tittat på fälttävlan samt bestämt att jag ska skaffa fejknaglar. Nu ska jag gå och sova, för imorgon är det dags för porrjobbet.
No comments:
Post a Comment