Old Farts

Den äldsta bilden som jag har av mig själv i digital form- jag som 25-åring ute i den ryska förorten. Drömmarna är lika många då som nu, men rynkorna är nog dessvärre fler nu- fast frågan är ju vilket som är viktigast?

Dagens semesteraktiviteter inkluderade bland annat en tripp in till köpingen tillsammans med mor Andersson- en trevlig utflykt, där bland annat billigt garn köptes, fast men en obehgalig upptäckt. Sedan jag flyttade från Bengtsfors som en ung och dum 16-åring har så småningom all
kontakt med jämnåriga från orten upphörd, men idag mötte en kavalkad av gamla (i dubbel bemärkelse) ansikten från den goda tiden då livet kretsade kring att hänga vid Grillen, skolkataloger, rökruta och vilken kille som var snyggast i sina Levisjeans och/eller hade den fränaste EPA-traktorn. Först ut var den lite småsöte killen från någon årskurs över mig som jag först inte kände igen eftersom han såg så gammal ut, därefter möter jag en kvinna med barnvagn som jag först tänker är någon mycket äldre syster till tjejen som gick i min ridgrupp- men som jag sedan inser är tjejen som varje torsdag red tillsammans med mig ute i Knösteviken. Och precis innan vi ska åka så hälsar en kvinna på mig, som när jag tittar noga kan placera i min gamla högstadieklass men som jag först inte alls känner igen eftersom hon ser så...just det-gammal ut.

Först är det lite chockartat att inse att tiden har gått så fort och lämnat sådana synliga spår, men sedan inser jag att jag skulle inte vilja vara 16 igen, med all ångest och vilsenhet, utan 29 rockar faktiskt. Dessutom så finns ju botox nuförtiden, och någon måste ju stödja den branschen as well.

Glad är man iallafall som 29-åring. Det var jag då fan inte som 16-åring.