Vårpigg? NEEJJJ!!

Det är vår. Fint väder, längre dagar och energierna skall tydligen flöda. Förutom för undertecknad som är tröttare än någonsin, vilket har lett till att jag de senaste dagarna har sovit mig igenom väckarklockans larm och med nöd och näppe (och med väldigt lustig frisyr) hunnit med pendeln. I går var jag så trött att jag somnade klockan åtta och sov ostört igenom grannens födelsedagsfest.

Tror jag ska leta reda på den närmaste amfetaminlangaren i Södis- har inte tid att vara så här snarkig.

Ibland segrar det goda...

Idag besiktigade tokkärringen mitt lilla krypin bland bärkullarna, och jag behövde inte betala en krona i form av avdrag på depositionen för "skador". Imorgon ska jag tåga till banken och sätta in sköna tusenlappar på ett väldigt svältfött sparkonto :-)

De senaste dagarna har jag non-stop lyssnat på CC Cowboys med Imperiet....

Ibland när jag är lite nere...

..så brukar jag gå in på arga lappen och skratta åt lappar som ovan.

Idag tog jag en promenad på byn framåt kvällningen och blev mycket förvånad när jag upptäcker att i Södis har en hel del caféer öppet på en söndagkväll. Eftersom detta är mycket sällsynt i Stockholm så blir jag så absorberad av de kvällsaktiva cafébesökarna att jag går rätt in i en polis.

Pausunderhållning.

(funkar endast när det är dagsljus)

Att ta en paus

Att prioritera har aldrig varit min starka sida. Jag vill göra allt på samma gång, och har som följd tusen grejer på gång samtidigt- vilket gör att få ihop vardagen är en konstant stressfaktor.
Och inget gör så konstiga saker med ens hjärna som stress, så just nu är jag grinig, deprimerad och paranoid. Någonstans på vägen har jag alltså tappat bort mig själv, och vill väldigt gärna hitta den Malin som visste var hon stod i världen. Som visste vad hon ville. Och som visste vad som gällde.

Summa summarum, jag har bestämt mig- jag tar time out. Kommer inte att blogga eller vara den sociala Malin på ett tag, men när jag är back on track så hör jag av mig. På en blogg nära er.

Reserapport numero trio

Igar var en bra dag. Av en hashinpyrd irish guy hyrde vi cyklar och cruisade runt i stan à la tonarsslyngel. Med cykelfarden som ursakt at vi sedan som grisar hemma hos Heidi och drack mojitos pa stadens lokaler.

Idag har vi vandrat och aterigen anvant var motion som ursakt for att slanga i oss riktigt mycket indiskt mat. Och sedan konstaterat att vi var for trotta att titta pa nagot av Gaudis jakla hus. Alla tre ar lite upprorda pa honom efter att ha konstaterat att hela Sagrada Familia ar tackt med Star Wars figurer plus en Jesus vars pungkulor hanger ut. Smaklost!

Imorgon ska jag snabbshoppa innan det ar dags att aka hem till snon...

Sayonara!

Reserapport numero duo

Vi har turistat som galningar. Vandrat, njutit av luncher samt av det vackra vadret (det ar 22 grader!)

E har deltagit i en transvestitshow :-)

Reserapport numero uno

Efter att ha stigit upp mitt i natten, sovit pa plan och vantat pa flygplatser kom vi fram till Barcelona. Traffade en stralande glad H och sedan intagit mycket god mat. Och insett att hur skont det ar att inte konstant frysa om tarna.

Upp och ner

Idag fick jag beskedet att jag inte kommer att bli uppsagd av konsultfirman. Jag blev glad och firade genom att snatta kakor i fikarummet.

På vägen hem ringer kompisen och berättar inte så goda nyheter. Jag blir ledsen och tröstar mig med några glas vin.

Men nu över till annat- idag har jag packat resväskan, för imorgon efter semelfika, tvätt och målning av badrumsskåp så är det dags att åka till Arlanda och lufttransportmedlet som skall ta mig till Barcelona.. :-)

Det bästa med att pendla...

...är att man i väntan på tåget kan få bokinspiration i denna affär. Nackdelen är att det kommer troligtvis att kosta en del...

Kärringjävel

Eftersom det är jobbarhelg så spenderade jag natten i gamla cribbet ute i bärkullarna, och upptäcker att min hyrestanten varit i farten igen. Denna gång har hon på eget bevåg frostat av frysen och lämnat en sur lapp att jag minsann borde ha gjort det för länge sedan. Va, fan jag har bott där i ett halvår- inte är det en evighets långtid när det kommer till att frosta av frysar? Eller lever jag ett liv utan relevanta referensramar just när det kommer till hur frekvent en frys bör avisas?

För att få svar har jag gjort såsom alla vi bloggerskor gör när vi behöver få visshet här i livet- skapat en enkätundersökning.

På brudigt humör

Just nu är mitt liv en enda känslostorm. Härom kvällen blev jag jätteledsen, morgonen efteråt blev jag jätteglad, sur på kvällen och jätteglad idag. Borderline, anyone? Eller bara en typisk brud?

Det positiva är i alla fall att det nya projektet verkar jättekul, och det hela blev ju inte sämre när det gick upp för mig att mina uppgifter involverar tät kontakt med en snygg it-kille och som ni vet så gillar Fröken A snygga män i den yrkeskategorin :-). Skämt åsido så är jag så himla glad över att jag får chansen att vara med i projektet eftersom det ska bli intressant och dessutom är det en rolig grupp att arbeta med.

Nu är det dags att slagga, imorgon väntar porrjobbet.

Mina 15 minuter...

OMG!!!

Glömde ju nästan bort det viktigaste som har hänt de senaste dagarna- mitt ekonomiska verk har blivit publicerat i ett flertal av landets nyhetsmedier! Här kommer ett klipp saxat från e24:

"– Att återställa efter klotter och vandalism kostar årligen SL enorma summor, som i slutänden belastar resenärerna och skattebetalarna. Statistik sammanställd i dagarna visar att kostnaden i fjol preliminärt var 110 miljoner kronor, säger Pollinger. "

Nej, jag har inget alterego vid namn Pollinger, men det är undertecknad som har räknat fram siffran 110 mille.....Tack vare den puckade konstfacknissen som gjorde sitt examensarbete genom att spreja ner en tub har även jag fått en stund i rampljuset. Mer än så här blir det nog inte.

Dödsynd

Jag kan fortfarande inte hitta sladden till kameran, men idag såg jag ut ungefär som ovan.

Idag begick jag en av de stora dödssynderna som man kan göra på ett arbete: jag somnade under ett möte. Fast jag tror att alla andra var glada att mitt lilla faux pas ledde till att det äntligen blev kaffepaus. Innan jag somnade upptäckte jag i alla fall att jag hamnat i en projektgrupp, dock har jag ingen aning om vad jag ska göra där. Another day in the office....

Fönstertittare

Utan för mitt (enda) fönster rinner en kanal. I min fantasi kommer den att krylla av små gulliga segelfartyg till sommaren, mycket idylliskt med andra ord. Fast i morse kom mina föreställningar (illusioner?) på kant, då ett gigantiskt lastfartyg tronade upp sig några meter från mitt köksbord. Och sjömännen i styrhytten vinkade glatt åt mig när jag åt min gröt.

Kaos

Livet har snurrat ganska rejält sista tiden. Först Jokkmokksresan- Gretas 30-års firande, kyla, snö, öl och god mat. Sedan tillbaka till Stockholm- jobb men framför allt flytt. Ni som känner mig vet att jag inte är särskilt förtjust i att köra bil, och speciellt inte i Stockholm, men den under veckan som gick har jag plöjt E4:n fram och tillbaka i en liten Nissan fullpackad med saker. Och i helgen har jag tokshoppat på IKEA tillsammans med Sara och Lena, skruvat möbler så att jag fått blåsor på tummen samt ont i ryggen à la åldring och storhandlat mat på Willys eftersom jag haft bil. Och nu är jag trött, men krämporna till trots är jag mycket nöjd. När jag lyckats hitta kamerasladden i röran så skall jag ladda upp bilder.

Modebloggen ska börja igen imorgon, jag lovar. Att flytta är fruktansvärt oglamoröst eftersom man bryter nagel efter nagel samt blir smutsig, och är därför inget som en tvättäkta bimbobloggerska ens bör befatta sig med.

Jag flyttar.
Återkommer.

Fredagskänsla

Dag 1 med bimbobloggen- Jag inser snabbt att avsaknaden av helkroppspegel kommer
att hindra mig i min karriär som modebloggerska.

Trots att det var måndag så hade vi stark fredagskänsla på jobbet idag- gubbarna var helt vilda och drog skämt efter skämt dagen lång. Jag tror till och med att en av dem fnittrade vid några tillfällen.

I övrigt har dagen varit en historisk dag- idag skrev jag på mitt hyreskontrakt och fick nycklarna till min egna lägenhet! Efter jobbet hoppade jag på tåget till Södertälje, betalade Markko för hans grejer och njöt sedan av att vara en stund i min alldeles egna bachelorpad....nu känns det verkligen att min mentala ålder börjar närma sig 24 istället för 14 som den varit de senaste tio åren.

Som en sann bimbobloggerska måste jag nu redovisa dagens inköp. Eftersom det rör sig om Markkos gamla möbler så är det inte så glammiga saker jag inhandlat idag, men är man bimbobloggerska så är man...

Dagens inköp: ett soffbord, en soffa och en dammsugare. Dessutom ingick en garderob och stekpanna som inte syns i bild.

Ju dummare desto bättre...

Idag har jag utforskat bloggtoppen, och blev lite rädd när jag såg vilken typ av bloggar som är de mest populära i detta avlånga land. Ju mer man skriver om smink, kläder och senaste festen desto mer besökare verkar det som. Mina besökare till den här bloggen är skitlåga jämfört med de 17-åriga bimbosarnas besökarantal, vilket gör mig konfunderat. Hur kan det vara så intressant att läsa om, tja...ingenting?

Därför ska jag nu göra ett expriment. I en månad framåt ska jag bimboblogga och se hur besökarantalet och sökhänvisningarna förändras. Jag börjar nu. Och det första steget är att färga bloggen rosa.

Dagordning

Idag mår jag mycket bättre! Huvudvärken är väck och jag skall till och med träna lite försiktigt i eftermiddag.

Fast innan det så skall jag fixa med följande saker:

• Jobba
• Fixa med Gretas present
• Städa
• Påminna min hyrestant att hon måste hyra ut min lägenhet
• Måla naglarna

Bara i-landsgöromål med andra ord :-)

Skönt att vara osocial...ibland.

Idag har jag bara pratat med en person,och det var G som ringde från tåget till Norrland. Det är så skönt att ibland stänga av intrycken, ligga i sängen en hel dag och bara vara- inte en massa ställen man måste vara på, inte tänka på allt man borde göra eller pyssla hur man ska få ihop vardagen.

Fast jag har inte varit helt ensam i dag, eftersom jag har haft självaste Göran Persson vid min sida hela dagen. Hans bok är sjukt kul, mest på grund av hans uppblåsta ego och bitska kommentarer. En annan rolig detalj är att boken är skriven exakt så som HSB pratar, vilket gör att man kan höra hans röst när man läser. Läser man innan man somnar så är det som om självaste landsfadern läser godnattsaga...

Fast imorgon kommer det nog att krypa i kroppen efter en dag i isolering....tur att jag ska porrjobba på morgonen, det är första gången jag knegar efter att de nya porreglerna trädde i kraft ska bli kul att se hur porriga de är i praktiken.

Södertälje nästa.

På bostadsmarknaden i Stockholm måste man ha tur, och det hade jag i torsdags. För genom en annons på blocket, en snäll verkstadsarbetare från Surahammar med rent samvete och en flexibel chef så fick jag en alldeles egen lägenhet i Södertälje! En liten fräsch etta med sjöutsikt i ett litet skabbigt hus i centrala delarna av stan.

Ja, jag vet att Södertälje ligger långt bort, men jag är från skogen och att pendla har jag fått göra i hela mitt liv så jag kan lika väl fortsätta med det. Så just nu är jag jättelycklig trots att jag är sjuk och inte kan sätta mig på Roslagsbanan ikväll som tänkt var...

Dagens projekt:

Att söka ny bostad.

Idag har varit en bra dag...

Inget gnäll idag!

Mycket tack vare bullen på bilden och allt den representerar- kvalitetstid med Sandström och Hanna Karlsson på kafé- titta noga på bilden och notera storleken på bakverket. Dessutom har jag hittat ett skitnice jobb jag ska söka, och min hyrestant har hållit sig på mattan.

Over and out!

Scary

Min nu väldigt sorterade kökslåda tackar nog henne, men frågan är om jag gör det?

Idag när jag kom hem så hade min hyrestant utan lov städat min lägenhet.

Och i begreppet städat ingår: dammsugit, bytt ut min tvättkorg, diskat, städat i köksskåpen, sorterat i kökslådorna, oljat in köksbänken, sorterat badrumshyllorna, tömt papperssorteringen och skänkt mig en flaska Mr Muscle.

För husfridens skull skulle jag vilja tro att hon gjorde det för att hon är snäll och inte galen, men jag lyckas inte övertyga mig ens för en sekund.

Egentligen är det ett i-landsproblem, men jag behövde inte bli påmind om min icke existerande hushållsförmåga just idag. För det blev klart idag att jag inte fick jobbet, jag insåg att jag har fastnat i en "relation" som inte känns särskilt bra, fick mail om nya direktiv som gör porrjobbet till ett porrjobb for real och jag är nog för pryd för att hänga på men behöver pengarna...små, små i-landsproblem som tillsammans känns apjobbiga. Och som grädden på moset visar sig min hyrestant vara galen....

Låtsas man inte om det så finns det inte.

Jag är så sjukt trött på finanskrisen och att alla runt omkring mig blir varslade hela tiden. Det räcker nu- finanskris känns så 2008.

Genom mina avancerade studier i nationalekonomi så vet jag att förväntningar till stor del styr det ekonomiska utfallet. Om vi tror att det blir skit- så blir det skit. Och tvärtom. Så om vi inte låtsas om finanskrisen så finns den helt enkelt inte...simsalabim.

För övrigt har jag bokat biljetter till Barcelona. Och smitt oheliga planer för veckoslutet.

Bra och dåliga saker

Helt plötsligt kändes det som om vi var unga på nytt och hade sportlov...

Igår åkte jag och norrlandsgänget till en sjö utanför Uppsala och åkte långfärdsskridskor. Enligt myten skall det vara lätt som en plätt att glida fram på ett par griller à la långfärd, men jag kan tala om att det är förbannad lögn-i själva verket det är apsvårt. Som sydlänning är det lite jobbigt att göra vintersportsaker tillsammans med norrlänningar, eftersom de ibland inte har någon förståelse för att i Bengtsfors fanns det inte så många tillfällen till att åka skridskor/ längdskidor/rensläde. Men kul var det i allafall, och till norrlänningarnas försvar skall väl sägas att det finns nog inga som kan få mig på så bra humör som just dessa tre 25-åriga flickor från Jokkmokk. Snön och solen gjorde att vi alla fyra kände oss som skolungdomar ute på sportlov igen, och svullandet av vin, pizza och choklad i ett studentrum efteråt gjorde att det verkligen kändes som om man var tillbaka i sina ungdoms glansdagar.

Fast trots att jag hade en fab dag igår så är jag rätt så ömklig à la barnunge idag. Min näsa gör larvigt nog ont, samma jävla plastlock slog mig i huvudet imorse, jag har suttit ingstängd på porrjobbet idag och så är jag ledsen över en grej som man inte kan skriva på internet om. Ibland önskar jag att man hade ett hårdare skal så att man inte behövde bli så upprörd och ledsen hela tiden- det kanske är dags att göra ett nytt försök att komma över det där valiumet?

Men i brist på valiumlangare så har jag ägnar mig åt tröstshopping på Prisextra- jag minns hur mycket jag garvade åt dokumentären Ordförande Persson så då borde väl även boken vara skrattframkallande. Manlig uppblåsthet ist krieg.

Tröstshopping för deppiga dagar.

Etrange.

Det var när det här hände i morse som jag visste att det skulle bli one of those days...

Imorse hade jag ett slagsmål med ett plastlock, och som ni ser på bilden så vann plastlocket. Blodet forsade, och trots att hacket är pytte pytte så har jag huvudvärk à la hjärnskakning.

Och detta var bara början, för finns det en regel som man kan lite på här i livet så är det att en grej sällan händer ensam. Så även denna dag, för mitt i bokslutshetsen så blev jag varslad. Och en timme senare blev jag kallad på en intervju som ärligt talat skrämmer livet ur mig. För jobbet är inte i Stockholm utan skulle innebära en flytt till en liten stad långt bort, men ändå nära- och ett helt nytt liv skulle materialisera sig i flyttens kölvatten.

Det är nästan så att jag hoppas att jag inte får jobbet så att jag slipper göra ett aktivt val.

På höga höjder.

A och jag bestämmer oss för att gå till Skrapan och ta en drink, och för första gången i mitt liv får jag svindel. Kortfattat kan man nog säga att svindeln var nog det hätigaste med Skrapan- i övrigt skulle det ha kunnat vara vilken Stureplanskrog som helst fast med fel gatuadress förstås.

Egentligen så borde jag inte dricka, eftersom jag just nu arbetar på att lära mig sova igen och alkohol kan påverka sömnen negativt, men jag klarar inte av att leva utan ett glas rött då och då. Trots rödtjutet har jag förkortat min insomningstid (från det att jag går och lägger mig tills det att jag verkligen somnar) med en timme, och dessutom så vaknar jag inte lika många gånger på natten längre. Och resultatet märks under min vakna tid; orkar mer, bättre humör och framför allt bättre hjärnkapacitet. Det är ett under att jobbet inte har kickat ut mig för länge sedan med tanke på hur rörig jag har varit på sista tiden.

Nu är det dags att börja avslappningsövningarna inför att somna- imorgon ska jag upp och träna innan jobbet och på kvällen ska jag träffa Sandström och Hanna Karlsson för middag. Det kommer alltså att bli en lång, men dock rolig, dag.

Bye Bye jägarexamen, igen

Japp, idag så blev det svart på vitt. Körde provet med tre poäng.

Idag var också dagen då jag blev diagnostiserad med insomi och ska starta behandling med KBT.

Bye Bye Jägarexamen

Efter en natt ute i Bromma och sconesfrukost så kom jag hem och skulle plugga järnet inför testet på måndag. Gick igenom vildsvinsjakt och kände sedan för att sova en stund, gick och la mig och vaknade imorse klockana fem. Har alltså missat mängder med pluggtid och även lördagskvälls häng med Sara....

Tagga ner.

Livet skulle vara enklare om man inte brydde sig, tänkte, analyserade och ältade så mycket som man alltid gör. Valium, bitte.

Jag har precis läst en artikel om att älgkons brunst rubbas genom bristen på tiotaggare som råder i den svenska älgstammen just nu. Korna tycker inte att de yngre tjurarna är tillräckligt attraktiva och släpper inte till, vilket minskar födsloantalet. Jag fungerar på samma sätt som kossorna med samma ord.

Det nya året går i jaktens tecken...

Hela helgen har jag pluggat inför jägarexamen nästa vecka. Det enda roliga som jag gjort på sista tiden var att gå på bio med Fredrika igår- vi såg Australia så nu suktar jag efter boskapsfösare och gråter om jag hör sången "Somewhere over the rainbow"..

Fast det har hänt lite grejer sen sist. Jag har varit i Jönköping, skaffat den obligatoriska kontorsflörten, ingått en pakt med Greta och blivit bjuden till Jokkmokk. Så det verkar finnas lite att blogga om under 2009 as well...

Jul i skogen

Hittills har julen uppfyllt förväntningarna- mat, skratt och familj. Och mycket sömn.

Förkylningsprotest

Min kropp har bestämt sig för att göra en fullständig protest mot lördagens spinningchock, och har därför börjat pola stadigt med en förkylningsbacill som gör sitt bästa för att garantera att jag inte kommer att röra mig mer än nödvändigt den närmaste framtiden. Personligen tycker jag att hämnden är onödigt hård eftersom jag charmoffensivade totalt igår kväll med Naz goda födelsedagstårta, men kroppen surar tydligen rejält.

Men skitsamma för imorgon ska jag åka hem till skogen (Sigge!!). Och så har jag fått beröm idag. Och jag är sjukt nöjd med min frilla- trots Ankie Bagger potentialen.

Kroppschock och gammal goding.

Igår chockade jag min stackars kropp ordentligt genom att spinna i 55 minuter....efteråt protesterade min lekamen genom att kräva omedelbar sömn. Så istället för att göra allt som man måste göra innan jul så sov jag bort dygnets ljusa timmar, och vaknade med kanon huvudvärk vilket troligtvis kom av vattenbrist. Men trots allt var det sjukt kul att komma igång igen, och hela kvällen har jag gått och tänkt på Mr Spinning så det kanske är dags att styra kosan till Telefonplans spinninglokal igen. Dessutom har jag lyckats googla stackarn eftersom SATS numera sätter ut instruktörernas efternamn, så nu vet jag vart cykelmästaren bor. Någon som har lust att ta en promenad i...säg exemplvis...Älvsjö? (Enligt ratsit är han ogift också!)

Anki Bagger look-a-likee

Igår gick jag till frisören och sa de magiska orden "Du kan väl klippa upp det lite...", och några klipp, förning, något som frisörskan kallar att busa till det och saltvattenspray senare så ser jag ut som Ankie Bagger i hennes glans dagar. Mössa på och sedan blir det faktiskt rätt så bra, men innan dess så hinner Sara se mig och asgarva.

Ensam på jobbet

Idag lämnade mina kollegor mig ensam på kontoret. De skulle på stormöte men eftersom jag är konsult så fick jag stanna kvar och arbeta med att kontrollera alla investeringar gjorda på Roslagsbanan 2008. Det var faktiskt rätt läskigt att sittta ensam i ett gigantiskt kontorslandskap, speciellt efter att det blivit mörkt.

Men innan de stack hade vi ekonomiforum vilket var rena vilda västern- min chef fick avbryta hela mötet och beordra kaffepaus eftersom två kollegor rök ihop med anledning av ändrade lagerkoder som tydligen hotade ställa till mayhem i de ekonomiska rapporterna. Det var svårt att hålla sig för skratt.

En bild från en bra bok

Jag kanske inte borde lägga ut den här bilden, men så här rödgråten och snorig är man efter att ha läst slutet i boken "Marley och jag". Troligtvis är jag extra känslig eftersom jag har en "Marley light" ute i skogen, men oavsett så är det en läsvärd bok med ett mycket bra slut!

O-stukad.

Årets första julklapp- det finns iallafall en som tycker att jag är snäll...:-)

Idag har jag varit solsken hela dagen. Och lustigt nog så beror denna glädje mycket på nya jobbet, som har rättat till mycket av den skit som mitt förra workplace ställde till med. Min självkänsla har stigit enormt efter att få ta eget ansvar och framförallt ha något att göra- redan på två veckor har jag gjort mer än vad jag gjorde på sex månader på det gamla kneget.

Igår åt jag jättegoda saffransmuffins hemma hos Sandström, och fick dessutom den första julklappen (se illustration). Och nu längtar jag faktiskt efter julen, då jag får åka hem till skogen och bli det troll som jag egentligen är. Och det blir inte bättre när mamma och pappa ringer och frågar när jag kommer hem och jag hör Sigge och Klas stoffa runt i bakgrunden. Jag vill hem nu!

"Lilla flickan"

Humöret är fortfarande inte på topp, troligtvis eftersom jag är sjukt trött. Och sedan blev inte livsandarna så glada av att jag idag var tvungen att sitta instängd i olika möten med diverse byggherrar varav en kallade mig för "lilla flickan".

Jag tror att det är dags att starta den feministiska revolutionen- tur att jag såg Die Welle i helgen så jag vet hur man ska mobilisera massorna.

Reagera

Igår kväll kom en liten besvikelse i min väg och normalt sett så skulle jag ha svalt känslan och varit en vuxen människa, men den här gången öppnar bagatellen en avgrund och jag börjar gråta för första gången sedan allt skit hände. Gråter över känslan av att vara misslyckad, osäkerheten, att jag körde i ekonomistyrning och framtiden. Hela kvällen rinner tårarna medans jag diskar, går ut med soperna och ser på nyheterna, men det är samtidigt så skönt att äntligen reagera och inte låtsas att allt är bra och positivt.

Och idag känns allt så mycket bättre- till och med så bra att jag städar helt frivilligt utan court order från hälsovårdsmyndigheten,

Tentaångest

Imorgon ska jag ha tenta, och det kan gå precis hur som helst à la rysk roulette.

Tre dagars helg, någon?

Shit, jag hade glömt hur korta helgerna är när man arbetar. I fredags gjorde jag första arbetsdagen, och var ganska trött efteråt så trots den minimalistiska arbetsveckan var helgen välbehövlig. Och det har varit en kanonhelg- i igår var jag på inflyttningspartaj i Huddinge och skrattade så mycket att jag hade ont i halsen imorse när jag skulle gå till porrjobbet. Och eftersom jag hade så kul att jag inte kom i säng förrän klockan två så somnade jag på porrjobbet idag. Två gånger dessutom- tur att min kollega inte hade hunnit komma....

Efter jobbet hade jag tänkt att jag skulle gå och köpa den där kimonon som jag länge fantiserat om som en julklapp till mig själv- men väl i affären så såg kvaliten ut att vara ganska dålig så jag skippade det och köpte den där stickade saken på bilden istället...OMG, jag börjar bli vuxen.

Nystart

Imorgon kommer jag att börja jobba, vilket känns hur konstigt som helst efter att ha varit ledig i en månad...men det ska bli skönt att få komma igång med fasta rutiner igen och komma ut igen. Mitt första uppdrag kommer att vara som Controllerassistent, och eftersom jag funderar på att försöka bli Controller så hoppas jag att uppdraget kommer att ge mig insikt i vad en sådan egentligen gör.

Den månad som jag har varit ledig har varit nyttig, men också lite skrämmande. Nyttig på så sätt att jag har varit tvungen att till fullo inse hur jag lever just nu och vart jag är på väg, men också skrämmande av exakt samma anledning. Efter att jag fick sparken har alla sagt att det kommer att komma någonting bra utav detta, och redan nu är jag beredd att hålla med eftersom jag har varit tvungen att inse saker om mig själv som troligtvis inte hade kommit upp till ytan om jag trampat på i samma hjulspår. Och nu har jag lagt om kurs, vilket känns bra.

Med risk att låta blödig så måste jag även påpeka att den här turbulensen även har fått mig att inse att det finns så mycket bra i mitt liv som jag verkligen uppskattar. För vad skulle jag vara utan alla sms, samtal och stöd som jag fått under den här tiden? Jag hoppas att jag ger er lika mycket som ni ger mig!

Just nu håller jag på att förberedda mig inför jobbstarten imorgon. Jag tvättar, färgar ögonbrynen och lagar matlåda på samma gång. Ikväll ska jag ta ett glas rött med Sandström, det ska bli skönt att träffas igen. Och förresten: Kristina och Hanna Karlsson- sluta vara så jäkla upptagna! Jag saknar er...

På bilden ser vi de fyra mest sminkade tjejerna i Malmö

I lördags spenderade jag ungefär tre timmar tillsammans med mina tre compadres med att först bli sminkad och sedan fotograferad av vad som i folkmun kallas för professionella. Det var faktiskt rätt så kul, fast chockerande att inse hur mycket smink som krävs för att dölja skavanker och annat som inte tål fotoblixtens ljus. Och vad det kliade att vara sminkad som en fotomodell, heder åt modellerna som har självbehärskningen att inte riva ansiktet av sig. Gruppkortet blev helt klart bäst, även om jag ser ut som jag håller på att somna i den naturliga ställning som jag intagit där uppe på soffans ryggstöd.

(Och det är inte Sarah Palin vars axel som jag lutar mig mot på kortet ovan...)

Roadtripping

Nu skall jag strax åka till söderort, hämta upp fröken AA, kvittera ut en hyrbil, åka till Sveriges Jerusalem och hämta upp fru Blind och sedan anlända till Malmö sent ikväll. Jag lovar att ta en massa kort för att lägga ut, men eftersom jag har packningsdyslexi och packar helt konstiga kläder så kommer jag nog att se mycket konstig ut på alla bilder...

Hilfe

Såg att valross gjort detta test, och naturligtvis var jag tvungen att pröva. Det ser ut som om jag behöver hilfe snarast....

Disorder | Rating
Paranoid: High
Schizoid: Low
Schizotypal: High
Antisocial: Moderate
Borderline: Moderate
Histrionic: High
Narcissistic: Moderate
Avoidant: Very High
Dependent: High
Obsessive-Compulsive: Low

Tryckt på paus

Som ni kanske märkt så har jag tagit en paus från det där som folk envisas med att kalla för livet. Nej, det har inget med temporär hjärndöd att göra eller någon sorts nedylning, utan problemet är att jag helt enkelt inte har orkat göra något annat än att gå i skogen de senaste dagarna.

Tröttheten kom i det ögonblicket då allting ordnade sig. Ett jobbförslag presenterades och jag tackade ja, men konstigt nog så har jag inte blivit glad ännu- dels för att jag är in i märgen trött och dels för att jag inte vågar tro att jag är värd ett jobb efter allt tumult. Men den senare diskussionen är något som hör hemma i en psykologsoffa och inte i ett blogginlägg.

Det har iallafall varit uppiggande att vara ute på vischan och endast bry sin hjärna med saker som vad Sigge pysslar med, om grannen bränner hemma (mor har läst på flashback att vinbär är skitnajs att göra mäsk på och grannen i fråga har en oproportioneligt stor vinbärsodling), ha det goda samtalet med syskonbarnen och dregla över den norske hunken Geir som dessutom är ägare till en mycket charmig basset griffon valp. Hundtricket funkar alltid.

Men nu är det dags att kliva på tåget igen. Mot Stockholm!

Åldersnoja...

Just nu dyker ålderstecknen upp överallt, framför allt syns tidens gång på min hud. Och en snabb googling avslöjar att kaffe antagligen inte är det man ska dricka om man har problem hud, utan grönt te sprängfyllt med antioxidanter är tydligen drycken för åldersnojare såsom jag själv.

Och nu har jag bara druckit en kopp kaffe idag, och är inne på min andra kopp te. Och hur gärna jag än vill bevara min ungdom så är inte te kaffe. Och te kan inte ersätta kaffe hur gärna man än vill. För te är inte samma sak som kaffe.

Wordchallange på Facebook är för övrigt sjukt beroendeframkallande.

Being Kramer

De senaste dagarna har jag fått äran att ta promenader med Sandströms fyrbenta familjemedlem, vilket även har gjort att jag fått nyckeln till hennes lägenhet. Igår låg det hembakat bröd framme på bordet åt mig, och idag är jag tvungen att använda hennes dusch eftersom vattnet är avstängt här ute i bärkullarna. Med andra ord så har jag blivit en kvinnlig motsvarighet till Kramer; arbetslös, snyltare och lägenhetsockupant.

Mitt Sverige

Enligt min kära vän Greta så hör det till att om man är arbetslös så skall man dessutom vara Sverigedemokratsympatisör, speciellt om man fick sparken av invandrare vilket var just det som undertecknad fick. Inte för att jag brukar lyssna så mycket på Gretas jidder, men nyfiken är jag och därför surfade jag in på Sverigedemokraternas hemsida och blev otroligt ledsen. De är ingenting annat än ett gäng välkammade nassar, som just nu inte får något som helst mothugg i media. Jag kan inte vara stolt över ett land som röstar in ett gäng idioter som skyller alla Sveriges problem på "avsaknaden av en nationalistisk politik" in i vårt högsta maktorgan.

Men i alla fall, på lördagkväll går jag och Anna på bio för att njuta av David Craig som Bond (hehehe- skurken i filmen är sjukt lik ff), och på vägen hem så passerar jag en restaurang här i Bärkullarna där det varje lördag firas syrianska bröllop. Så även denna lördag, men denna gång har en del av festen flyttats ut till gatan eftersom vattenpiporna tydligen inte får vara inne i lokalen. Och när jag går förbi rökarna så blir jag glad ända in i märgen. För ungefär hälften av rökarna är svennebananer, och de står inte och röker för sig själva i en klump (som kan kunde ha trott) utan blonda och mörka huvuden blandas friskt kring borden med vattenpiporna. Just då blev jag lite stolt över mitt Sverige igen. Fuck you, Sverigedemokrater.

Arbetslös-dag 4

Arbetslöshetens stigma ska bäras på fotnivå-
vad skriker arbetslöshet mer än ett par vita tubsockor?

Idag har varit en bra dag. För det första har jag hajat lite av Days of our lives- det finns faktiskt sekvenser med ett medium som är riktigt roliga. För det andra har jag idag fått tre arbetsmöjligheter presenterade för mig:

1. Bli Sandströms hemmafru/bitch
2. Spekulera mot den lettiska valutan- den ska tydligen devalveras
3. Bli Credit Controller på ett internationellt företag vars ursprungsland förlorat två världskrieg.

Som ni kanske gissar så är det alternativ tre som jag hoppas på. Problemet är dock att de vill ha någon som inte är helt främmande för danska, och trots min virtuella danska fru så kan jag inte uppvisa några stora kunskaper i det språket. Jag funderar på att spela cool och säga att jag har haft en dansk pojkvän- jag menar, Olof var ju faktiskt från Skåne och för inte allt för många år sedan tillhörde ju den landsänden det rödvita landet i söder där gröt is the official lingo.

Dagens arbbetslöshets outfit är min brorsas gamla vita tubsockar (beroendeframkallande sköna) ett par strumpbyxor med alldeles för lös resår, kjol och t-shirt med bimbotryck.

Arbetslös- dag 3

Vi hoppar över dag 2- för det hände inte så mycket igår.

Som ni ser på bilden har jag idag iklätt mig en mycket klassisk arbetslöshetsoutfit- nämligen pyjamasskjorta, ett par gamla jeans och rosa tofflor. Dessutom för att få en äkta känsla av arbetslöshet så försökte jag titta på Days of our lives, men eftersom jag aldrig sett serien förut så hängde jag inte riktigt med. Vilka var alla de där människorna? Och varför gör de så konstiga saker?

Just nu pluggar jag inför tentan på fredag, men ska även ge mig ut på äventyr iform av jägarkurs- ska försöka hitta något annat att ta på mig istället för min pyjamasskjorta...

Arbetslös- dag 1

Trött, tröttare, tröttast. Skulle lätt ha sovit mig igenom hela dagen, men jag tvingade mig själv att gå och äta sushibuffé med W&D samt två av deras kompisar. 145 spänn för mat är lite expensive om man är utan stadig inkomst, men jag åt inget annat under dagen och sedan fick jag så många skratt att jag tror jag klarar en hel vecka av sysslolöshet-det var alltså värt pengarna.När jag kom hem så gick jag och la mig och sov som en äkta arbetslös.

Idag (dag två) ska jag göra följande:

• Skriva ett arbete om vikten av att ha en budget.
• Handla mat.
• Skriva in mig som arbetssökande på SJR.
• Långpromenad i det fina vädret.
  

Soundtrack

Klockan 15 idag blir jag arbetslös på riktigt. Och samtidigt som det är skönt så är det även en avgrund av ångest ligger på lur i sysslolöshetens spår.

Det bästa botet mot detta är ett soundtrack- en spellista i Ipoden som får en att se positivt på tillvaron igen. Hittills har jag bara kommit på Jump med Madonna... med andra ord behöver jag låtförslag akut!

Uppsnappat vid kaffemaskinen

Om någon på kontoret frågar vad jag ska göra när jag slutar så säger jag med allvarlig min:
"Jag slutar för att jag ska satsa på min dröm- att vara med i Idol 2009."

Skogstokig

Vänner, skulle ni komma och hälsa på mig om jag fick det här jobbet?

Fortfarande kein Arbeit

Sorry för den sena uppdateringen, men just nu är jag uppe i skogen och jagar älg tillsammans med 25 norrmän. Det blev inget jobb- de ville ha någon med mer erfarenhet och det kan jag acceptera. På tisdag har jag dock eny intervju som även inkluderar ett test i kontering (?)- men viktigaste av allt: jag har en plan....Återkommer. För nu är det mitt livs första älgjakt och 25 norrmän som gäller.

Imorgon....

..får jag reda på om jag får jobbet eller inte. Nervös är bara förnamnet.

Stålsättning

Efter den här helgen är jag stålsatt inför alla konflikter som kommer att segla upp under veckan på det lilla kontor där jag måste sitta i två veckor till. Den andra teamleadern kör stenhård mobbning nu, men jag försöker att inte bry mig utan ler alltid extra brett så fort han är i närheten för att retas.

Men efter den här helgen har jag ett pansar: Först utekväll med Doris och massor av skratt, sedan fika med Lars och sedan middag med Hello Kitty tema tillsammans med Fredrika och Anna. Resultat: ett förråd av skratt och glädje som jag kan ta med mig på måndag morgon när jag ska sitta av tid på det lilla kontoret där jag måste vistas i två veckor mot min vilja.

Idag har inte varit fullt så glamorös- dubbelpass på porrjobbet och inlämningsuppgift, men pengarna värmer gott inför den stundande arbetslösheten.

Ett ansikte från förr

Kamrater, känner ni igen honom?

Något gott ur allt det onda.

Livet är faktiskt mest intressant när allt skiter sig. Dels får man uppleva nya sidor av sig själv och dels så får man en ganska bra bild hur ens vänner reagerar när man verkligen behöver dem.

Och ur all den här karusellen som varit den sista tiden har jag lärt mig detta: jag har riktigt bra vänner. Ni rockar allihop!

Dagsformen

Den här veckan har varit väldigt speciell. Det känns helt sjukt att jag måste sitta på jobbet- har nästan inga arbetsuppgifter, och när jag var sjuk i onsdags så trodde alla att jag hade stuckit för gott, vilket skapade en hel del lustiga reaktioner när jag dök upp i torsdags morse. Trots att jag inte gör så mycket på jobbet just nu (förutom att söka andra jobb) så tar det all min energi att sitta där eftersom det är så mycket vibbar i luften. Jag vill bort. Nu.

Men nog om det- igår var jag så oerhört spontan att jag förvånade mig själv. Egentligen skulle jag direkt hem och städa inför Fredrikas besök ikväll, men istället så raglade jag hem vid 11- tiden efter en blöt after work tilsammans med kontorschefen. Just nu sitter jag på porrjobbet, så jag tror att Fredrika kommer att få stå ut med att jag panikstädar medans hon är på besök.

Idag efter jobbet ska jag träffa någon från det förflutna...återkommer:-)

Förklaringen

Det känns som jag är skyldig er en förklaring till dramat som utspelade sig i fredags.

Jag fick sparken eftersom jag är oerfaren som chef, och mitt behov av att toppkontrollera teamet har gjort att det har blivit dålig stämning. Att jag är oerfaren kan jag köpa, men inte det andra skitsnacket- den enda gången jag sagt till någon i teamet var när jag bad en av dem att komma i tid. Sedan lacka jag ur lite när en anna kille ville jobba över enbart för att han hade ont om pengar..inte för att han hade att göra. Antar att gnällisen har sprungit till chiefen.

Men jag är inte särsklit bitter över att jag fick sparken, utan jag surar över att jag måste sitta vid mitt skrivbord till den 31:a oktober. Initiativ att jobba är lika med noll kan jag meddela så idag har jag gjort följande saker: sökt jobb, läst tidningen, ätit upp all frukt i fruktkorgarna och tvingat Björn att göra mitt jobb. I morgon planerar jag att äta upp allt godis ute i receptionen och sedan fundera ut hur man skickar spam från jobbmailen.

Kan förresten meddela att jag har en jobbintervju...vågar knappt skriva något då jag är rädd att jag jinxar det hela.

Arbeitslos

är jag om en vecka. Yes damen und herren- jag fick sparken.

OMG!!!

Det finns en chans att jag kan gå på Depeche Mode i sommar. Om jag verkligen kommer iväg så kan jag dö lycklig sedan.

Idag hann jag snabbträffa W innan svartamalin och jag gick på bio, där vi såg filmen som bevisar att man faktiskt kan göra precis vad man vill- no boundaries här inte. Se Bedragaren och bli inspirerade, fast inte så mycket att ni lever hans liv fullt ut.

Nu sängen. Imorgon- kundfest.

En riktigt bra helg.

Trots inlämningsuppgift som tagit mycket längre tid än vad som schemalagts, finanskris, höstrusk och förkylning så har detta varit en riktigt bra helg. Igår kväll förverkligade jag nämligen en gammal dröm från min ungdomstid i Kanada- jag gick på NHL-hockey. Dock inte på plats i någonstans i det stora Nordamerika utan i Globen, tillsammans med en vilt främmande karl vid min sida (läs kundevent via jobbet inte date). Trots att det kunde ha varit en hur stel tillställning som helst så hade vi faktiskt skitkul, en gång skrattade jag till och med så mycket att jag missade ett mål. Och idag fortsatte helgmaket med en lång shoppingtur tillsammans med Naz, och nu har jag äntligen hittat ett par vinterskor! Nu kan regn och snö komma, för fröken Andersson kommer att vara stabilt torr om fötterna.


Veckan har varit rätt så intensiv, med krogbesök, Vallentunahäng, jägarexamen och jobb naturligtvis. Just när det kommer till det sistnämnda så har jag coolat ner mig betydligt, och tänker att funkar det inte så funkar det inte- det viktigaste är ju faktiskt att jag gjort mitt bästa och funkar inte det så är det inte så mycket mer som man kan göra- eller hur?

Hem till skogen!

I morgon åker jag tåg hem till mor och far för på lördag har de varit gifta i femtio år. Det är sjukt länge. Under de här femtio åren har de skaffat sex barn, som alla blivit rätt så okej. Några av dem har i sin tur fått egna ungar...

Det är sådant där som får mig att undra vad jag kommer att lämna efter mig efter femtio år?

Nästa gång kan det vara jag

Den här låten var en av de sista som den senaste finska massmördaren lyssnade på. Det är samma låt som går på repeat i min Ipod varje morgon på väg till jobbet.

Hello, old friend

Min kurs i ekonomistyrning har gjort att jag har fått rota fram den här gamla homien från Jönköpingstiden- min grafritande miniräknare....en hel del gamla minnen där kan jag säga.

Idag har varit en hyfsad dag, trots porrjobbet och deppighet. Efter jobbet stack jag och tränade, vilket fick loss en hel del välbehövliga endorfiner i blodomloppet. Nu ska skriva in en inlämningsuppgift i ekonomitjosandet och städa, sedan blir det nog till att stryka veckans outfits.

Ett steg framåt

Jag gjorde som du rådde mig till Linnea, jag tog en lång promenad ute i ett naturreservet och mitt ute i skogen så kom jag på vad det är som gnager mig. Under en lång period har jag utvecklat ett beroende av podcasten P3 Dokumentär, och med i berättelsen om nittiontalets IT-bubbla så berättar Johan Stael von Holstein om sitt livs misslyckande. Och efter honom Janne Carlsson. Och till sist Dahlsten. Alla tre har misslyckats, satsat på felsaker men i dagsläget är de minst en lärdom rikare och har kunnat gå vidare i livet.

Och det var precis vad jag behövde höra- för just nu är jag så sjukt rädd att min provanställning inte kommer att gå över till fast i december. Inte så att det har hänt något, men problemet är att jag har ingen aning om jag gör ett bra jobb eller inte vilket känns galet diffust och skrämmande. Och hur går man vidare efter att i praktiken fått stämpeln värdelös- det är just det som skrämmer mig för jag anar att jag faktiskt inte skulle klara det.

Fast kan Stael von Holstein gå vidare så kan även jag- för han har ju fallit pladask men nu verkar han stå ganska stabilt i tillvaron. Och tack vare hans berättelse så vågar jag för första gången verkligen inse exakt vad jag är rädd för- samt fatta att egentligen är det ganska larvigt att vara rädd för att falla.

Eftersom bloggande ska helst handla om vad man gjort under en dag så kan jag berätta att idag har jag ignorerat att jag måste plugga, varit på Täby Galopp men norrlänningarna och tittat på fälttävlan samt bestämt att jag ska skaffa fejknaglar. Nu ska jag gå och sova, för imorgon är det dags för porrjobbet.

Liv, var är din udd?

Nej, det blev ingen kula i mellangärdet under mötet med chefen- fast jag känner mig ganska sönderskjuten fast av helt andra orsaker.

Det har snurrat så hissnande mycket den senaste tiden. Jobb, intriger, plugg och jägarexamen. De få gånger jag har träffat vänner har jag bara kännt mig tom, och det enda som jag kunnat prata om har varit arbeit vilket gör mig till en rätt så skittråkig person. Resultatet är att jag hamnat i någon sorts minidepression, och behöver få en skjuts för att komma ur den. Jag vet bara inte hur jag ska bära mig åt.

Rysk roulette

I går var det avskedsmiddag för Nothing but Perfection, som just nu sitter i den stora stålfågeln på väg österut tillbaka till moderlandet. Det hela utspelade sig hemma hos vår gemensamma vän och dennes sambo ute i svenneförorten Bromma- det var mycket trevligt med mat, vin samt en hel del hemsnickrad feminism. Fast det bästa när man hälsar paret i Bromma är att man alltid blir erbjuden att sova på soffan, vilket faktiskt är barnsligt mysigt på något sätt. Istället för att skumpa hem på tunnelbanan mitt i natten får man istället krypa ner i soffan tillsammans med katten Samson som gnager lite på ens tår ibland.

Imorgon ska jag ha utvärderingsmöte med min chef. Det kan gå precis hur som helst.

Stockholmsskadad

Efter ett dygn i Sundsvall så märks det hur mycket Stockholmsskadad jag har hunnit bli under endast arton månader i den kungliga huvudstaden.

Scenario ett:
Under en paus i föreläsning upptäcker jag att alla universitetets kaffemaskiner är sönder. Raskt börjar jag titta efter närmaste Seven Eleven eller Pressbyrå, men det finns ingen i närheten!. Närmaste kaffeholk är typ en kilometer bort. I tio sekunder blir jag skitarg och fräser på äkta nollåttavis att "va fan är det här för jävla håla, och i Stockholm skulle det minsann ..." Jag tystnar och skäms när jag märker att de som står runt omkring mig ger mig sura blickar.

Scenario två:
I kassan på Åhléns så frågar den gulliga expediten om jag har clubkort. Visst har jag det, och så börjar jakten i plånboken efter det silvriga kortet med ett rött Å på, och pulsen ökar eftersom jag tror att de i kön bakom mig borde vara redo att lyncha mig eftersom de får vänta i tjugo sekunder extra. Expediten tittar på mig och säger"Ta det lungt, det är lördag. Det är ingen som har bråttom här int!" Förvånad ser jag mig om och märker att de som står bakom mig ser ut som filbunkar allihopa.

Scenario tre:
Upptäcker vid lunchen att det givna samtalsämnet numero uno i Stockholm inte riktigt funkar utanför kommungränsen. Mina lurrekompisar ser samtliga mycket förvånade ut när jag frågar om de köpt eller hyr sina lägenheter i första eller andrahand. Bostadssituationen verkar inte vara ett vanligt samtalsämne i Sundsvall.

Blond Moment

Ibland är jag inte så smart. Som exempelvis när jag skrev upp mig på den där kursen i Sundsvall i tron att Sundsvall inte ligger så långt från huvudstaden, utan att man lätt skulle kunna gå på det obligatoriska seminariet med hjälp av några få timmar på tåget fram och tillbaka.

Så när jag var antagen och klar, och skulle boka den korta resan fram och tillbaka för lördagens föreläsning så upptäcker jag att Sundsvall ligger ju mitt i freacking Norrland. Halvvägs till Umeå. Har aldrig varit så långt norrut. Så nu blir det en skumpig halvdag på buss, hotellnatt och sedan hem igen med tåget för att ta första steget mot redovisningens underbara (?) värld. Undrar om jag måste ta med mig thermobyxorna när man åker så nära polcirkeln?

Old Farts

Den äldsta bilden som jag har av mig själv i digital form- jag som 25-åring ute i den ryska förorten. Drömmarna är lika många då som nu, men rynkorna är nog dessvärre fler nu- fast frågan är ju vilket som är viktigast?

Dagens semesteraktiviteter inkluderade bland annat en tripp in till köpingen tillsammans med mor Andersson- en trevlig utflykt, där bland annat billigt garn köptes, fast men en obehgalig upptäckt. Sedan jag flyttade från Bengtsfors som en ung och dum 16-åring har så småningom all
kontakt med jämnåriga från orten upphörd, men idag mötte en kavalkad av gamla (i dubbel bemärkelse) ansikten från den goda tiden då livet kretsade kring att hänga vid Grillen, skolkataloger, rökruta och vilken kille som var snyggast i sina Levisjeans och/eller hade den fränaste EPA-traktorn. Först ut var den lite småsöte killen från någon årskurs över mig som jag först inte kände igen eftersom han såg så gammal ut, därefter möter jag en kvinna med barnvagn som jag först tänker är någon mycket äldre syster till tjejen som gick i min ridgrupp- men som jag sedan inser är tjejen som varje torsdag red tillsammans med mig ute i Knösteviken. Och precis innan vi ska åka så hälsar en kvinna på mig, som när jag tittar noga kan placera i min gamla högstadieklass men som jag först inte alls känner igen eftersom hon ser så...just det-gammal ut.

Först är det lite chockartat att inse att tiden har gått så fort och lämnat sådana synliga spår, men sedan inser jag att jag skulle inte vilja vara 16 igen, med all ångest och vilsenhet, utan 29 rockar faktiskt. Dessutom så finns ju botox nuförtiden, och någon måste ju stödja den branschen as well.

Glad är man iallafall som 29-åring. Det var jag då fan inte som 16-åring.

Förberedelser

Högen till vänster är böcker som står på läslistan. Högen till höger är smutstvätt. Yes, jag ska på en veckas semester i Casa del Päron.

Nya mål i sikte

Här är medaljen som man fick efter att ha sprungit i mål på Gärdet. Kommunist-flashback anyone?

Så jag hasade mig runt Djurgården, och kom i mål på en av mina sämsta miltider någonsin. Och nu har jag bestämt mig för att nästa år ska jag fan springa tjejmilen under en timme.

Motivation lika med noll

Idag ska jag springa tjejmilen, och det enda som motiverar mig är att om jag inte går dit så får jag böta för icke inlämnat tidtagningschip.

What a difference a day makes

I tisdags var jag ledig. Ledig med innebörden inget arbete mellan 8-17, vilket var underbart! Istället umgicks jag hela dagen med fröken Lundblad, och tillsammans hamnade vi på ett ställe som rocked my world lite grand: nämligen alla barns våta dröm- Junibacken. Det var oväntat roligt, troligtvis berode det till stor del på sällskapet men att rumla runt i barndomsminnen är spännande även om man närmar sig trettiostrecket. När jag i onsdags återvände till skrivbordet var all trötthet borta, och ersatts med entusiasm- bara tack vare en enda dag.

Idag är jag återigen ledig eftersom jag om någon timme ska hoppa in i en Volvo kombi och sticka hem till mamma och pappa tillsammans med vännerna, där hela helgen ska spenderas ute i skogen. Sayonoara!

HoHoHo

Idag behöver jag inte gå till jobbet! Kein arbeit -ja!

Bad Blogger

Det var ett tag sedan nu, eftersom jag har jobbat ganska mycket så har det varken funnits ork till att skriva eller så mycket att skriva om. Den senaste veckan har iallafall alla vänner återvänt till Stockholm, vilket har gjort att jag nu iallafall har lite folk att umgås med igen och förhoppningsvis har lite mer att blogga om.

Förutom att jobba så har jag denna vecka hunnit träna lite, haft finbesök av Theresa, ätit lyxig take away middag hos Anders (se bilden ovan) samt sprungit midnattsloppet. Jag har verkligen saknat att ha ett liv de senaste veckorna, det är så otroligt tråkigt att bara få work-input in i hjärnan.

Åtta veckor kvar till halvmaraton

Tre gånger de senaste veckorna har jag tvingat mig ut i löparpåret med förödande resultat. Helt plötsligt orkar jag bokstavligt ingenting, utan femkilometersslingan kantas av flera ofrivilliga gångpauser. Fan, fan, fan!

Helgsammandrag

Sov på tåget, badade med en lykta på bryggan och augustimörkret runt omkring, sov sedan i tolv timmar och vaknade av ett argt brorsbarn som väntat i några timmar på att jag skulle gå upp, tog långpromenad med Sigge, plockade svamp, frossade i mammas blåbärspaj, pratade med Linnea i telefon och tog sedan bussen tillbaka till huvudstaden.

Das war alles- nu ska jag stryka jobbkläder inför morgondagen.

Flykten västerut

Så var det dags igen. Jag är trött, sur och förvirrad- och gör det jag alltid gör när jag behöver time out. Jag tar tåget västerut och drar hem till skogen.

En billig kärleksaffär.

Idag när jag kom hem låg det här vykortet och väntade på mig innanför ytterdörren:Ett sånt där gratis vykort som man ser överallt men som ingen bryr sig om att skicka, förutom Gretchen som varit på Island och hittat detta exemplar i en turistkatalog. Och jag blev glad, så där glad som man blir av en oväntat (om än en gratis) hälsning och bevis på att någon tänker på en någonstans i världen.

Hela dagen har faktiskt präglats av kärlek till gratis institutioner som finns runt omkring i vårt samhälle. Idag var jag nämligen på biblioteket och lånade fem böcker och gratisläste Elle i säkert en timme. Me love bibliotek.

WTF?!?

En stark What The Fuck- känsla har präglat den här dagen. Ibland blir man ganska trött på livet, fast man kan alltid vara säker på att det alltid händer något som gör att man får perspektiv igen.

Idag är en stor dag i min kärriär som professionell internetsurfare, för idag fick jag nämligen min externa hårddisk för back up-lagring. Men en back-up har jag äntligen mod att starta tanka filmer....whish me luck!

Rastlös

Som alltid när allt stillat sig och livet blivit normalt igen efter stora förändringar, så blir jag extremt rastlös. Och även en aningen deprimerad.Flytt och jobb har tagit enormt mycket tid de senaste månaderna, och nu när allt lugnat sig och inte är så mentalt ansträngande längre så kryper det i kroppen efter nya kickar. Eller kickar eller kickar, det måste åtminstone finnas något i mitt liv som jag kan sträva efter samt se fram emot. Och avsaknaden av dessa två sakerna gör att jag blir sur, grinig och kan dessutom inte sitta still.

Så därför har jag precis mailat min kvinna i Barcelona, för att höra om hon eventuellt skulle vilja ha lite besök i september.

Impuls

Det är farligt när jag uttråkad på mitt extrajobb, det händer nämligen titt som tätt att jag får spuck av leda och näthandlar med mitt Visakort. Och det som ni ser här ovan är dagens arbetspass inköp- amulettringar...

Det blev sommar även detta år.

Tack till W&D och inte minst till deras Volvo för turen till Nynäshamn!

Vidga sina vyer

I går var jag i Vallentuna för första gången i hela mitt liv, och upptäckte att Bengtsfors klonat sig och är nu bara en Roslagsbana bort. Det var kul att träffa syskonen Engblom och även de två stora schäferhundarna som bor i deras hus. Jag misstänker dessutom att den ena jycken tjänar mer deg än vad jag gör i månaden.

Nu ska jag sticka till beachen!

Tillbaka

Ytterligare en gång, jag är så jäkla glad att jag har möjlighet att ta en time out och åka hem till landet. Efter en dag i sängen, med boken i högsta hugg och Sigge på golvet brevid så har man laddat batterierna rejält. Och fått perspektiv.

Min far har en stor passion för ved, och i lördags spenderade jag en hel dag med att hjälpa honom stapla upp årets vedskörd i vedskjulet. Och som resultat har jag fått en trolig bristning på baksidan av ena låret. Vet inte hur det gått till, eller vad en ergonom skulle säga om min arbetsställning där ute i vedskjulet, men ont gör det.

Nu ska jag sova- Winda har varit här på middag och tillsammans har vi ätit rysk konfekt. Det är skönt att det bästa från det stora moderlandet säljs här i Bärkullarna.

Dags att koppla bort

Jag är så trött på Stockholm just nu. Jag behöver en paus från att vara den seriösa, businessklädda tjejen som varje dag sitter bakom sitt skrivbord och döljer hur fejkig hon egentligen känner sig. Jag är trött på allt folk. Och på tunnelbanan. Jag vill hem till skogen och klappa Sigge. Träffa mamma och pappa. Och gå i skogen. Och bada naken i sjön.

Imorgon klockan halv fyra kopplar jag bort Stockholms Malin, och kopplar in lantis Malin. Och nirvana i några dagar.

Jag måste ju även berätta för er kära läsare att världens tråkigaste singel (detvill säga undertecknad) faktiskt har varit på date. Och det var rätt så trevligt.

Inspiration, bitte!

Girlie, Girlie

Efter pedikyr (euh, jag hade liktornar!) och lunch på Hermans så sällade vi oss till de horder av flickor som vallades in i biosalongen för att beskåda filmen om de fyra storstadstjejerna som sägs ha varit med och skapat den moderna kvinnan.

Fast filmen som höjts till skyarna för sin glamfaktor handlar egentligen inte om Manolos, sex eller glamour- utan filmens budskap är egentligen vänskapens betydelse för oss kvinnor. För det spelar ingen roll om du går klädd i en Wera Wang eller en tre år gammal HM-tröja- utan vänner kommer man faktiskt ingenstans, och det är det som är filmens sensmoral. Ett fint budskap förpackat i ett glittrigt fodral.

Överlevare

Den 11:e juli är min personliga fredgen den 13:e- för den 11:e juli händer alltid något som får mig att börja gråta. Blivit dumpad, blivit ovän med folk , ramlat av hästar och slagit mig rätt så rejält och förra året kulminerade allt då jag fick en svart katt i gjutjärn rätt på tån.

Men igår hände faktiskt ingenting, utan när jag gick hem på kvällen efter en after work med kollegorna så tänkte jag att det här året hade jag faktiskt en mycket trevlig födelsedag. Som jag idag ska fira genom att gå på pedikyr.

Tvärtom

Vad gör man när man är medvetslös efter en dag på jobbet?

Går hem och sover?

Njet- man går på krogen med Herr Dahl :-)

Och imorgon ska jag först vara seriös till 100 % på mitt vanliga jobb, sedan ska jag smita till jobb nummer deux och häcka till ett på natten. Förnuftet säger nej till krogen ikväll, men hjärtat säger ett starkt oui.

Trötttröttitrötttrött

Sitter på jobbet och håller på att somna. En timme kvar sedan blåa linjen hem till bärbergen och min säng. Imorgon måste jag vara uberseriös på mitt riktiga jobb igen.

Felkalkylering

På den stora amerikanska koncernen betalade man ut lön i förskott, det vill säga att man fick betalt för juni månad den 25:e juni. Och just i juni månad slutade jag jobba för jänkarna den 19:e vilket gjorde att lönen den månaden var nästan haölv. Skitsamma, tänkte jag glatt- nästa månad kommer jag ju att få min nya, fina lön som gör att jag hamnar i en ny skattesats.

Fel, fel, fel.

Idag visade visade det sig att mitt nya jobb betalar ut lön i efterskott, det vill säga att den enda lön som jag kommer få i juli är för den ynka veckan som jag jobbat i juni. Jag kommer att få en lön som precis tänker hyran för min minilägenhet och inget annat. Aldrig har jag varit så glad åt mitt porrjobb som jag går till på söndagarna.