Det var när det här hände i morse som jag visste att det skulle bli one of those days...
Imorse hade jag ett slagsmål med ett plastlock, och som ni ser på bilden så vann plastlocket. Blodet forsade, och trots att hacket är pytte pytte så har jag huvudvärk à la hjärnskakning.
Och detta var bara början, för finns det en regel som man kan lite på här i livet så är det att en grej sällan händer ensam. Så även denna dag, för mitt i bokslutshetsen så blev jag varslad. Och en timme senare blev jag kallad på en intervju som ärligt talat skrämmer livet ur mig. För jobbet är inte i Stockholm utan skulle innebära en flytt till en liten stad långt bort, men ändå nära- och ett helt nytt liv skulle materialisera sig i flyttens kölvatten.
Det är nästan så att jag hoppas att jag inte får jobbet så att jag slipper göra ett aktivt val.
Och detta var bara början, för finns det en regel som man kan lite på här i livet så är det att en grej sällan händer ensam. Så även denna dag, för mitt i bokslutshetsen så blev jag varslad. Och en timme senare blev jag kallad på en intervju som ärligt talat skrämmer livet ur mig. För jobbet är inte i Stockholm utan skulle innebära en flytt till en liten stad långt bort, men ändå nära- och ett helt nytt liv skulle materialisera sig i flyttens kölvatten.
Det är nästan så att jag hoppas att jag inte får jobbet så att jag slipper göra ett aktivt val.
2 comments:
Visst är det jobbigt att göra val här i livet! Du måste berätta sen hur det gick
var ngnstans? vilken lilla stad jag dör av nyfikenhet. you fought the war and the plastlocket vann - ser ut att ha gjort ont! jag förlorade mot en plåt igår-twice. men det var det enda onda som hände den dan öh bortsett från hela ""My name is George, I'm unemployed, and I live with my parents" konkarongen dårå.
men seriöst berätta mer om intervjun :)
/ f
Post a Comment