Idag har varit en bra dag...

I morse upptäckte jag ett jättebra spinningpass på SATS i Sundbyberg...som bara ligger åtta minuter från min ytterdörr.

Vid middagstid får jag ett sms från min mamma: min älskade Sony Ericsson som jag tappade på på skidlägret i januari har hittats i de värmländska fjällen, tydligen fungerar den utmärkt och skeppas nu hem till mamma och pappa.

Och kvällen har sedan spenderats med Winda och alla hennes vänner som samlats hemma hos henne för att gratulera på hennes födelsedag. Massa god mat, vin och många skratt!

Det har varit en av de bästa dagar. Men nu är jag trött.

In da hood

Sedan ett dygn tillbaka sitter jag nu i min lilla minilägenhet i gråbetongsförorten- långt bort från det lummiga kransen där jag spenderat det sista året bland alla vänstermänniskor.

Men konstigt nog är all betong som bortblåst ur mitt sinne när jag inser att det 200 meter från mitt hem finns en jäääättestor mataffär, ni vet en sån där i vilken man kan köpa precis allt. Lite ÖB goes matvaru- känsla.

Min uppskattning av matvaruaffärer betyder nog att jag börjar bli vuxen. Eller så håller jag på att utveckla en ätstörning.

Jag har världens lökigaste extrajobb

Under dagens fyratimmar arbetspass har jag tittat på två avsnitt av Gilmore Girls (morsan i den serien är inte alls kul, utan lätt psyko) läst alla bloggar, bokat biljetter till Jönköping och haft lunch.

Tröttnar aldrig

Orginalversionen av denna låt har följt mig genom stora delar av mitt liv, jag minns till och med när min syster spelade den för mig för första gången (ett kasettband i pappas pickup). Idag har den här versionen hjälpt mig igenom den deprimerande flyttstädningen. Kort och gott, det här är världens bästa låt!

Diamonds are a girl's best friend..

Smyckena på bilden har en kollega på Malmökontoret gjort till mig, och jag blev jätteglad idag när hon lite blygt räckte fram paketet på ett besök här uppe i huvudstaden. I mitt fall behövs inga diamanter för att få mig glad en hel månad framåt, utan det räcker med hemgjorda accessoarer.

Flyttdagbok- del 1

Flyttpackning so far.

Att flytta suger- bara jag tänker på skiten så slår min mage ifrån såpass att jag måste springa på toa.

Idag hände för övrigt något konstigt. Jag var mentalt inställd på att det var sista passet med Mr Spinning, så det var med lite vedmod i hjärtat som jag torkade av min cykel efter passet och beredde mig på att lämna Telefonplans spinningsal bakom mig. Då har jag en röst som på äkta stockholmska säger "Hey, har du köpt dojor?!" Och sedan var jag fast- och efter femton minuters snicksnack om cykling ialla dess former tror jag att karln bjöd in mig på ett nittio minuters pass med sin favoritinstruktör. Ett pass som han gick på varje lördag.

Jag fattar ingenting, och magsåret bara växer.

En träningsblogg jag faktiskt gillar

Eftersom jag tränar en del så har jag börjat läsa en del om fysisk rörelse på internet, och blivit lite lätt skrämd av folks inställning till att röra på sig. Jag vet inte hur många listor jag har sett med dagens måltider och tips på svindyra proteindrinkar, som i kombination med non existent kolhyderater samt träning ser till att man är smal men muskulös à la Charlotte Perelli. Ingenstans står det att det faktiskt är kul att träna. Och hur bra man mår av att röra på sig.

Men jag gillar endorfinresan, för tjejen som skriver tar träning för var det är, och tack gode gud så det finns inte en enda lista över vad hon käkat under en dag på hela bloggen. Respect.

Planerna för dagen

Nästa helg kommer den stora "flytta-till-Hallonbergen" karusellen ske, och jag har redan förberett genom att hyra en auto samt tvingat Sara att hjälpa mig flytta nästa söndag (underskatta aldrig folks frikostighet efter ett par drinkar...). Idag kommer jag att ägna hela dagen åt att:

• Tvätta fönster (minns knappt hur man gjorde- har nog inte gjort det på fem år)
• Röja ur vindsutrymmet
• Frosta ur frysen (håll tummarna att ingen översvämning kommer att ske)
• Gå till återvinningsstationen- åtminstone två gånger
• Lasera två hyllor
• Städa ur garderoben
• Städa ugnen
  
• Tvätta
  
• Packa kläder
  
• Inte titta på Schlagerfestivalen

För övrigt skall jag tillägga att jag får svårartad ångest varje gång jag tänker på att jag måste flytta från kransas, så jag är lite spänd på hur jag ska klara en dag av förberedelser utan att ta fram rakbladet och skära mig i armarna och/eller överdosera sömnmedel.

Det värsta med att träna....

...är träningsvärken. Efter lite styrketräning har jag idag träningsvärk i brösten- vilket inte låter så jobbigt men så fort man rör armarna så värker lökarna.

Alces Alces

Idag har jag blivit medlem i Gårdsjö Älgjaktslag.

Det bästa med att träna....

...är att man kan löka med gott samvete.

För övrigt skall jag meddela att jag lagt ner projektet Mr Spinning, då all kontakt mellan oss endast har lett till att karln verkar tro att jag är spritt språngande. Det är lång historia som jag endast berättar över ett glas vin.

Levada mode

Av en slump så upptäcker jag att gamla hederliga och ursvenska Friskis och Svettis arrangerar vandringar i Stockholmstrakten. Och som grädde på moset kan man även åka på vandringsresa till fjällen med dem, vilket är perfekt för mig som troligtvis aldrig skulle få tummen ur att komma iväg om inte någon annan gör all planering åt mig. Den här sommaren kommer det nog att bli svårt att hinna med en av deras långpromenader, men jag ska definitivt spara länken tills nästa sommar. Det pirrar i kroppen att få komma in i levada mode igen.

Ute i Arkilpelagen

Det kan låta lite konstigt, men helgen kretsade faktiskt en hel del kring de där grejerna som sticker ut på bryggans högra sida.

För några månader sedan skrev jag en lista med en massa grejer som jag ska hinna med innan jag vandrar vidare till de sälla jaktmarkerna- och en punkt var att jag skulle skaffa ett lantställe. Den här helgen, då jag tack vare Malin och David, fick chansen att mitt i stressen besöka Husarö så har jag bestämt att jag måste prioritera punkten "lantstället" på livslistan. För det är så jäkla skönt att komma iväg och stanna några dagar där allt är lungt och man har chansen att varva ner.

Utfallet blev bättre än planerna

Dagens plan var att jobba över, handla, springa och packa. Men efter ett SMS från en återvändare, som efter sex månader i Australien helt plötsligt var i Stockholm igen, sprang jag ner till söder, hamnade på en bar, drack vin, träffade nya människor och ska nu gå och sova.

Diagnostiserad

Kvällens mission var att besöka en av de många kinarestaurangerna som finns runt om i staden. Den vi valde råkade ligga på Östermalm, och på vägen dit flamsar vi på det där sättet som vi bara kan. Naturligtvis kan jag inte hålla mig från att lägga av ett gapskratt, varpå en östermalmstant vänder sig skräckslaget om och utbrister : "Men, hur skrattar du? Vansinnesskratt..."

Saker är inte som de borde vara

Jag vet att jag nu både är en dålig bloggare och en dålig kompis. Förlåt Linnéa, jag vet att jag lovar och lovar men aldrig levererar. Men jag har så mycket att säga, och vet inte riktigt var jag ska börja.

Allt snurrar fortfarande otroligt fort; i morgon ska jag prya på nya jobbet (det ständigt pyrande magsåret kommer nog att börja blöda runt lunch), och resten av veckan kommer att sedan att hetsa på med övertidsjobb på gamla banken och helgen ska spenderas med alla paren ute på en ö i skärgården.

Och jag vaknar klockan tre varje natt och kan inte somna om för att jag är rädd. Och jag får ångest bara jag tänker på att jag ska flytta till Hallonbergen. Och jag har börjat röka varje dag. Och jag är inte lycklig, fast att jag vet att jag borde vara det.

Nu ska jag gå...

..och spinna kalsongerna av Mr Spinningsinstruktör. Önska mig lycka till!

Ur Kaos är du kommen, I kaos skall du åter vara

Allt går i hundrafemtio just nu, och det känns som om jag springer med i tempot iförd ett par alldeles för stora skor. Det där jobbet skrämmer mig otroligt mycket, jag var där i måndags och det var skräck rätt igenom. Trots allt vill en liten del av mig göra allt det där nya, men den delen är djupt begraven under all rädsla som gör att jag vaknar klockan tre på natten och inte kan somna om. Men egentligen är det skitsamma, för jag måste utmana mig själv och göra det här för annars kommer livet alltid att se likadant ut. Och det är ännu mer skräck.

Livet är ganska snurrigt just nu, men jag anar att det alltid kommer att vara så här. Så antagligen är det bara att gilla läget och lära sig leva med det.

I vildmarken intet nytt

Den här bilden sammanfattar min långhelg ute i skogen bättre än 1000 ord. Skräplitteratur, stickning, Sigge Sagge och solen....

Bend over

Under min korta skidåkarkarriär i vintras ådrog jag mig skador i form av en ömmande svanskota. idag vart jag ivägtvingad till läkaren av arbetskollegor eftersom jag fortfarande har svårt att sitta utan smärtor och svordomar i fikasoffan på jobbet. Hela läkarbesöket var mycket förnedrande. På grund av ombyggnation var jag tvungen att sitta utanför en psykologs dörr och vänta på att min doktor skulle bli ledig. Alla som gick förbi lyfte intresserat på ögonbrynen och tyckte säkert att jag såg rätt galen ut där jag satt på trekvarts på väntstolen (enda positionen som min svanskota tillåter att jag sitter i sedan backen i Falun där jag ramlade). Sedan kom själva undersökningen. Ner med byxorna böja sig framåt och läkarens finger som testar hur stort det ömmande området egentligen är. Och till slut domen: troligtvis spricka och det kan ta upp till ett år innan ömmandet avtar. Lagom till nästa Vasalopp alltså.

Rätt in i kaklet.

Det gick faktiskt hela vägen. Hela vägen rätt in i kaklet som man sa på fotbollsspråk på det glada nittiotalet. I fredags ringde min nya chef och sa att jobbet var mitt, och jag sjönk ihop totalt och gick och sov i tretton timmar. Igår firades det med champagne (jag skulle lägga ut en bild från festligheterna men hittade inte sladden till kameran ) och idag fick jag berätta på jobbet. Och jag är trött, och mycket mycket rädd; jag ser framför mig hur jag kommer att komma in i en grupp människor som kommer att kasta grejer på mig à la högstadieklass och få mig att gråta och springa därifrån.

Second Round.

Jag kom till en andra intervju för det där jobbet.

Vill ha! Vill ha! Viiiill haaaaaaaa!

Idag var the big anställningsintervju. Och jag känner med hela kroppen att jag verkligen vill ha det där jobbet.

La Fièvre

Gårdagens huvudvärk och frossa skyllde jag sonika på baksmälla. Men när jag imorse vaknade och symtomen är kvar så blir jag lite misstänksam för så full var jag inte i fredags att jag ska behöva vara bakis i två dagar.

Efter en minut med febertermometern i munnen så avslöjas sanningen. 39 grader. Jag kokas sakta från insidan...

Heder åt Blondinbella

Jag har spenderat en eftermiddag på stan med min musa Sara, och efter att ha gått runt i diverse affärer börjar vi prata om Blondinbella som inte verkar göra något annat än att shoppa och blogga. Och tjäna en jävla massa pengar. Så vi inser ju att vi borde försöka göra samma sak. Bli blonda, smala och verka lätt korkade. Och naturligtvis måste vi ju fnittra förtjusande, annars kommer vi nog ingenstans i dagens mediesverige.

Men vet ni hur svårt det är att fnittra? Seriöst- det är skitsvårt. Med kollegans Daniel hjälp övade jag hela gårdagens arbetsdag (vi har inte så hög arbetsmoral på fredagar...), men det bästa jag kan prestera är ett ljud som påminner om en lättare hostattack. Inte förtjusande för fem öre, det låter mer som om jag satt i halsen.

Så vår nyfunna strävan efter att bli Sveriges nya bloggdrottningar går nog i stöpet. Och förresten så går vi ju inte i Gymnasiet, som majoriteten av Sveriges mest lästa bloggare verkar göra.

see more cute dogs and puppies

Äntligen!

Äntligen har min feber dragit sin kos, och jag kan vistas ute bland folk igen. Har varit oerhört deppad sista veckan då jag bara kunnat ligga i en stökig förortsetta och ha frossa.

Ikväll ska jag således fira genom att dränka det lilla immunförsvar jag har kvar med rödvin och tequila. Och dansa med Herr Dahl på något av stans alla bögställen. Fabulous!

Titta Malin och Greta, vad jag hittade i tunnelbannan imorse.

Jag önskar att ni hade sett hur mycket jag skrattade när jag såg denna gigantiska annons fastklistrad på Gamla Stans tubstation. Det är ju vår låt! Och vår kompis Céline som gett oss alla dessa skratt! Dessutom ska jag passa på att berätta att min pålitlige kompis Wikipedia har upplyst mig om att Célines (och även vår) polare Jerry Williams har en son som heter...Johnny!

(Ja, det här är sektionen för internskämt. Och nej, vi gillar inte Céline, hon är en scary bitch som dessutom misstänks ha snott Gretchens kamera.Fast Jerry är vår kompis. På riktigt.)

Smarty Pants

Undertecknad har en anställningsintervju för vad som verkar vara ett fancy smanchy jobb som teamleader. Nästa måndag ska jag sitta i mina smart looking clothes och påtala min förträfflighet inför en HR-människa som troligtvis kommer att titta grinigt på mig och humma.

Önska mig lycka till för det känns som jag är ute på djupt vatten. Men så fort jag börjar tvivla på att jag verkligen kan få det här jobbet så blir jag irriterad över min brudighet- jag har inget att vinna på att tro att jag inte är kompetent nog att klara av jobbet utan nu om något är det dags att skaffa en typiskt killig attityd. Med andra ord är det dags att skruva upp självsäkerheten och använda fina ord!

Bunny Suicides!

Vill du se mer? Gå in här

Tyvärr blev bilden suddig, men klicka på den så visas hela dess humor.

Off to Venice!

Om några timmar sitter jag på ett plan till en stad som opraktiskt och ologiskt nog är byggd på vatten. (eller är det ett träsk? *bläddra i guideboken*)

Iallafall- jag ska ha semester i några dagar.

Sayonara!

Rapport från en utekväll i Stockholmsnatten

Helt plötsligt stod vi på ett dansgolv omringade av män med medellängd runt 1.50 meter över havsytan. Rätt bizarrt. Och faktiskt rätt så kul.

What's up?

Den här bloggen är hopplöst ouppdaterad. Venedigresor, Premiärmil, en omplacerad katt, en spinninginstruktör, en ny lägenhet och spelkvällar har rört om i grytan den senaste tiden och inte ett enstaka ord har nedtecknats på denna sida. Fast allt det där kommer en annan gång eftersom jag inte har tid just nu att skriva en rapport för jag planerar att gå på lokal ikväll och bli lite salongsberusad, men för att underhålla er med något ska jag meningslöst nog modeblogga kvällens outfit:

Blus från Vero Moda och jeans från H&M

Kommer inte ihåg vart jag köpt dessa, troligtvis var jag full en dag på en ö mitt i Atlanten...

Två nördar i en

Okej, fast idag är jag även en sportnörd för i dag ska jag springa premiärmilen ute på Djurgården. Håll tummarna!

Komikerfarsot

Den här karln är överallt efter melodifestivalen, fast jag tycker att han är bäst som den sure kocken Pierre istället för pausunderhållare i Sveriges mest hypade TV-production

Oanade konsekvenser

Igår var jag ute och sprang. Idag har jag skavsår på ena bröstet. ?.

En smygläsare kliver ut ur garderoben

Personligen tror jag inte att bloggandet hade blivit så stort om det inte varit så att det gav en känsla av att man tjuvkikar in i någon annans liv, speciellt om man "halvkänner" den person vars blogg man frekvent läser. Jag erkänner, jag har några sådana bloggar jag läser varje dag fast jag skulle aldrig i livet säga till upphovsmannen i fråga: "Hörru, jag såg på din blogg att du..."Troligtvis är allt dravel above ett tecken på att jag är vansinnig, så don't pay attention.

Men lägg märke till den här killen, för han muntrar definitivt upp vardagen. Och nu, för första gången, kommer jag att stå för att jag på daglig basis läser bloggen vars författare brukade skälla på mig i mitt förra liv för tjackiga felanmälningar. Så läs valross och ge honom den mediala uppnärksamhet som han strävar efter.

Påsk i ödemarken

Det här har varit min påsk: en enda lång långpromenad i en frostig skog med labradoren Sigge. Och en massa godis förstås för att kompensera energiförbrukningen.

Familjeförsörjare

Mitt senaste lönesamtal gick inte så särskilt bra, och eftersom jag tror på en öppen dialog så har jag uttryckt mitt missnöje med att min procentuella löneutveckling är lägre än inflationstakten till min chef. Som har beslutat sig för att göra något åt det, fast på ett mycket annorlunda sätt. Helt plötsligt dyker hon upp med den ene manliga medarbetaren efter den andre i något jobbärende, för att senare under dagen smita förbi mitt skrivbord och viska "Psst, han är visst singel!"

Det verkar som om min chef satsar på att hitta en försörjare åt mig istället för att ge mig löneökning.

Vi moderna häxor tar tåget

I sann påskanda ska jag imorgon ta min lilla katt och fara iväg...fast istället för någon jäkla kulle i Norge så åker vi hem till mor och far och la famillia.

Paketet

Om man träffar en spinninginstruktör som under ett pass lyckas med att få upp mina öron för en helt ny Rammstein-låt och dessutom få in en etapp till "Personal Jesus" av Jonny Cash, så borde man nog titta på den mannen en extra gång.

Fast attraktionskraften hos en man med bra musiksmak örsvinner ganska fort om man stirrat på denne i cykelbyxor i en timme. Att se konturerna av någons paket går faktiskt bort.

Motbjudande Hyena på en Skitig Häst.

Fick precis det här svaret på mitt mail till lurendrejeribruden. Mailet har "Sök hjälp" som subject.

verkar som om du har haft ett "obehaglig" erfarenhet när det gäller människosläktet eller är du medfödd med en sådan charmerande och angenäm personlighet?! Bara för att du arbetar på en bank vilket bidrar till att man skall vara alert och uppmärksam, ger detta dig INTE en automatisk rätt att vara en cynisk och högst motbjudande hyena!!!
Nästa punkt lyder så här, när det gäller bedrägerier/förskingring/svindel och allt annat som kan räknas som lurendrejeri, skall du först vända dig till dina landsmän och kvinnor som sitter i regeringen och kör med fult spel på bekosten av hederliga och oskyldiga människor så kom inte här och spy en massa galla, kliv ner av din skitiga häst, och tänk på viktiga faktorer innan du dömer.
1). Om det var fråga om ngt olagligt eller moralisk fel, så skulle jag inte öppet skriva en sådan annons som på Blocket.
2.) Skulle heller inte ge mina personuppgifter som namn telefonnummer o.s.v. Har i vilket fall som helst svårt att tro att
en sådan liten människa som du arbetar på bank! Om du arbetar på en bank, så r jag övertygad om att din befattning är
att rengöra alla toaletter.
Tycker i allafall synd om dig som människa och hoppas att du söker professionell hjälp för din åkomma.

Vad ska man säga? Det här är iallafall sista gången jag lägger ut en annons på blocket.

Den där jävla annonsen

Det här svaret fick jag nyss på min bostadsannons:

Hej. Förstår att du och söker boende, men tänkte komma med ett annat
seriöst erbjudande.
Jag vill köpa lite möbler på avbetalning men kan tyvärr inte, iochmed
att jag studerar "CSN" klassas ej som lön.

Behöver därför ngn som har fast arb och tjänar minst 120.00/per/år. Vad
som krävs är att du följer med till möbelbutiken och tar det på avbet..
Alla fakturor skickas till min adress och betalas av mig månad till
månad via internet bank. Självklart så kommer jag mejla kvitton på
betalt räkning.

Som stort tack så får du direkt 3000 i handen. Hoppas att vi kan höras
vid, och eventuellt prata vidare om detta.
Varma hälsningar, Nadjah

Mitt svar:

Att stå som "målvakt" för krediter klassas som brottsligt och eftersom jag jobbar på bank just med bedrägerier ser jag mycket allvarligt på sådan verksamhet. Jag hoppas du förstår att du kan polisanmälas för ditt förslag.

Om du har råd att ge mig 3000 i handen så tror jag mycket väl att du har råd att köpa möbler, vilket gör att jag tror att du kommer att skita i att betala varje månad och den sate som du lurar kommer att få betala istället- vilket inte alls låter som ett "seriöst erbjudande".

Så kort och gott- dra åt helvete.

He's on the phone

Varje dag ringer det idioter till mig på jobbet, nu ringer de även på min mobil.

Eftersom jag måste flytta om cirkus två månader har jag satt ut en annons på blocket att jag söker lägenhet. Efter en timme ringer första dåren som säger att han inte är någon "blodsugare" men vill gärna ha 5600 för ett litet rum i Liljeholmen. Nej tack. Efter fem minuter ringer nästa, som bor i Skåååne men har vänner i Stockholm som kan hjälpa mig eftersom jag lät så trevlig i annonsen, och förresten, är det för övrigt så att jag råkar tro på Jesus?

Här är annonsen, läs och begrunda om den inbjuder dårar att söka maka.

Familjen Andersson lever vidare.

Eftersom jag själv har valt att inte fortplanta mig, så har min ena bror tagit på sig att föra det röda håret vidare. Imorgon ska jag åka och köpa present för att börja infjäskningen så att denna lilla tjej kommer och hälsar på mig den dagen då jag sitter på hemmet.

"Clear as the residual water from boiling sausages*"

Jag har diskuterat min tårtflörtattack mot Mr Godsägare med utvalda manliga personer i bekantskapskretsen. För mig samt för mina kvinnliga vänner är det solklart att min tårtinbjudan kan klassas som en flört, men karlarna är mer tveksamma:
"- Så ni åt tårta tillsammans?"
"- Eh...nej, jag bjöd honom bara på en bit. Sen blev jag generad och sprang därifrån"
"- Ledsen gumman, men...han fattade nog inte att du försökte stöta på honom."

Att det ska vara så förbaskat svårt!


*Rubriken är ett citat från en föreläsning i nationalekonomi där Börje skulle översätta "Klart som korvspad" för de internationella studenterna. Det hela skall läsas med svengelskt uttal.

Tredje gången gillt.

Jag har mörkat lite den här veckan att jag i måndags lyckades tappa min andra mobiltelefon på en månad. Men jag kan inte låta bli att skrika ut att jag nu har hittat den perfekta luren för mig. Texten på kartongen säger allt: " It's chic, it's affordable and it's pink!"

Quisling

Idag hade vi frukostmöte på jobbet och framför cirkus hundra personer får jag ett pris av kundtjänsten eftersom jag alltid är trevlig och tillmötesgående. Jag ler stort, tackar, blir klädsamt generad och blir omkramad. 1000 spänn att gå på restaurang för ligger i ett kuvert tillsammans med ett diplom.

När arbetsdagen sedan är slut så går jag iväg på anställningsintervju, ler stort och säger att jag gärna kan tänka mig att jobba hos dem.

Quisling är mitt andra namn.

Undercover Agent

Idag ska jag göra något hemligt. Idag ska jag gå på anställningsintervju, och de på mitt nuvarande jobb vet ingenting.

Those Deutsche Touristen

Vi kom till klubben, och vi konstaterade att vi var bland de äldre bland publiken men stämningen och musiken var bra så vi bestämde oss för att svänga loss. Allt kändes bra fram tills en man i yngre 20-års åldern kommer fram och säger: "Är ni tyska turister?"

Välkommen, åldersnoja.

Uppe i det blå

Den här bilden från mitt livs enda helikoptertur hittade jag på Facebook idag; jag och Quensel svävandes över Madeira. Det känns som om det var 100 år sedan, fast det var bara tre egentligen.

Nu ska jag gå och jobba på mitt fenomenala extrajobb, sedan ska jag supa till mitt ett gäng Norrlänningar och en Australiensare.

Me like

En modig flicka

Först och främst, Halvvasan gick både bra och dåligt. De två första milen gick hur bra som helst, men sedan började det fastna kramsnö under fästvallan, och trots ihärdiga avskrapningar så stod jag på ett par styltor tillslut. Så jag fick bryta, men är en glad skit iallafall eftersom jag hade två underbara skidmil där jag bevisade att jag verkligen kan åka skidor.

Men nu över till viktigare saker. Idag har jag varit så modig att jag inte ens nu i skrivandes stund kan fatta att det verkligen var jag som med hjärtat i halsgropen tågade in till Mr Godsägares kontor och bjöd honom på tårta i vårt fikarum. Däremot kan jag fatta att det var undertecknad som direkt efter att hon avslutat meningen blev tomatröd och sedan rusade tillbaka till sitt skrivbord med 200 i maxpuls. Så med andra ord har jag ingen aning om han gick och tog någon tårta eller inte, men jag är sjukt stolt iallafall.

Tankar från en källare i Mora

Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor jag är inte rädd!

Vasaloppsuppladdningen som kom av sig

Efter en vecka med bra käk, vatten i massor och lagom med träning så kulminerar Vasaloppsuppladdningen på lördagkvällen med två glas vin och tre cigaretter. Och en påse nötter till middag.

Gud passade bollen

Idag sköt Gud en crossboll över till min planhalva. Jag tog elegant ner den och sköt den sedan rätt in i krysset.

Idag eftermiddag kom nämligen Mr Godsägare till vår avdelning och frågade om vi ville komma till deras avdelning och äta tårta som blivit över från deras fika. Alla andra sa nej, förutom jag (och en medtvingad DansbandsStefan) och naturligtvis måste man ju tacka för tårtan...Summa Summarum: med en bit tårta i handen hade vi vår första stapplande konversation och är inte längre totala främlingar för varandra. En liten seger i ett stort vattenglas.

Flexibilitet

Vi har länge pratat om att åka till Budapest, och ikväll när vi skulle boka så ändrade vi oss på fem röda och beställde biljetter till Venedig istället. Påminn mig om att skriva in "flexibel" som en av mina starka egenskaper på min CV.

Som en dålig Perra Gessle sång

Och så skall de ha unge. Och det gör förbannat ont. Och precis som i den där slagdängan så kommer alla känslorna i retur på en och samma gång.

När bögar tittar på Martha Stewart, då går det vilt till

Helgen börjar i fredagsnatt när ett fyllemeddelande talas in på mitt mobilsvar. "Äter du hummer, schnygging?" Tänker inte så mycket på det under lördagen eftersom det hörs att de som ringer är
fulla bortom logikens gränser, och jag har dessutom i färskt minne liknande meddelanden jag fått tidigare där julbord, promenader och fikor utlovats men sedan glömts bort i alkoholdimmorna. Men denna gången var det annorlunda, för på lördagskvällen så står pojkarna där med 300-kronorsviner, kalvfilé, trattkantareller som någons mormor plockat i jämtland och sist men inte minst hummer som ska ätas som förrätt. Trots att det nu är söndagkväll, och bakfyllan från söndakvällen för längesedan bleknat, så kan jag inte riktigt fatta att det verkligen stod en karl i Burberrykostym och serverade mig delikat hummer och kalvfilé.

Sammanfattning

Det första som hände i de snöiga värmlandsfjällen var att min älskade mobiltelefon flög ur min ficka och ner i en okänd snödriva. R.I.P min Sony Ericsson som nu inte längre stödja mig i mitt "En bild om dagen"- projekt, vilket därmed också gått i graven. Jävla skitsnö. Eller jävla skitmalin som har noll koll på sina grejer.

Fast förutom mobilincidenten var träningslägret en otrolig hit, vilket kan låta fucking strange eftersom allt vi gjorde var åkte skidor, ramlade, hade ont i musklerna, vallade och åt gigantiska portioner pasta. Men det är trots allt en lisa för själen att vara ute i friska luften och aktivera muskler som man inte använt på år och dag, saken blir ju inte sämre av att finns det hur många snyggo killar som helst som åker längd. Och eftersom jag spenderade stora delar av tiden i skidspåret med att falla (pladask, hahaha!) framför dem så hade de ju inget val än att uppmärksamma mig. Skidåkning är verkligen min grej.

Efter snövistelsen har livet rusat vidare med bland annat en kort sejour i skogen hos Casa del Päron, träffa the one and only Linnéa, skaffat ny mobiltelefon (en rosa!) försöka få en relation till min kanin (tänker bryta det tabut i ett senare blogginlägg), flörtat skamlöst med en godsägare, lärt mig koppla förbi min elmätare och sist men inte minst så har jag INTE köpt en lägenhet, hur nu något som man inte gör kan ta så stor del av min tid men sådant är helt enkelt mitt liv.

På rymmen

Efter några dagar med panikträning, jobb, lägenhetsvisning, kunskapen om hur man kopplar förbi sin elmätare samt insikten vad en Pony Girl är för något, så har jag lämnat Ramses hemma hos Greta och ska nu rymma iväg till Värmland för att åka på träningsläger. Jag återkommer med rapport.

Veckan som varit

Lördagen den 19:e januari: Åkte till Skärholmen, upptäckte Bolagret och fick ett hem som inte längre påminner om en knarkarkvart.

Söndagen den 20:e januari: Jäkla bok som får mig att böla.

Måndagen den 21:a januari: Jag klappade på kommando i publiken.


Tisdagen den 22:a januari: Inget lyser upp en trist skittisdag som denna bild på Vladimir Putin i bar överkropp.


Onsdagen den 23:e januari: Tapas med favoriterna.


Torsdagen den 24:e januari: Eftersom jag har huvudet fullt av Akalla så glömmer jag bort Annas födelsedag.


Fredagen den 25:e januari: Tar ytterligare ett steg för att öka min svenskhet: har skaffat rikskuponger. På kvällen har jag middag men eftersom jag är en sådan gurka så tar jag inte fram kameran.

Lördagen den 26:e januari: Närmare ett hångel än så här har jag inte inte kommit i år.

Dagens Bild 18/1 2008

Behold your future!

Vi tar en kvällspromenad i ett helt nytt område- Hammarby Sjöstad. Och när vi går där mitt bland den nya arkitekturen, de stylade fönstren och de unga barnfamiljerna inser vi att detta, statistiskt sett, kommer att vara vi i framtiden. Parmiddagar, heminredning och småbarn- man kan ju få framtidsångest för mindre.

Dagens bild 17/1 2008

Den här högen med papper ser ofarlig ut. Men idag har allt kretsat kring dessa ark, då vart enda aett har manuellt gåtts igenom, granskats och sedan konstaterats vara uppåt väggarna fel. Trötta tågade vi i slutet av dagen till pappersåterviningen där allt slängdes. I morgon är en ny dag. Och en ny likadan pappershög.

Dagens bild 16/1 2008

My favourite graffiti-Knitta Please. Fångat på Västerbron på väg till jobbet

Dagens bild 15/1 2008

Jag har försökt att hålla bilder på Ramses och Sigge borta från En bild om dagen- projektet eftersom en djurbild snabbt ökar bloggens brudighetsfaktor. Men denna bild från när jag och kattskrället ligger och ser på TV kan jag inte låta bli att lägga ut.

Dagens bild 14/1 2008

Cut me some slack.

Och så står jag där på perrongen i Upplands Väsby, och kvällen med faster Ingrid som jag fasat för i nästan en vecka är över. Och ingen är mer förvånad än jag att det hela faktiskt var riktigt, riktigt trevligt. Så allt tjurigt gnäll som jag öst över alla som velat lyssna bevisar bara ytterligare en gång att jag är ett stort bortskämt barn som är snabb att döma.

Dagens Bild 13/1 2008

Smartus Glasögonormus.

Det räckte med 24 timmar tillsammans med mina låneglasögon för att förstå att en vecka med de monstren framför datorn helt skulle förstöra min karriär. Alla som jag har visat dem för har vikt sig dubbla av skratt, till och med Mamma Andersson fnittrade när jag beskrev dem för henne över telefon. Därför har jag idag varit på Åhléns och tjackat brillor för 100 spänn.

Dessutom är jag numera innehavare av ett mycket...ja, vad ska man kalla det...intressant extra jobb. Lägenhetshandpenning, here I come.

Dagens bild 12/1

Guldkant på helgen- fika!

Dagens bild 11/1 2008

Falskus Glasögonormus

Eftersom jag helt plötsligt börjat se suddigt så beställer jag en tid hos optikern, där en munter äldre herre berättar att jag lider av falsk närsynthet. Tydligen är någon lins i mitt öga messed up efter alltför många timmar framför datorn, och kan rätta till sig om jag under en veckas tid använder glasögon på jobbet. Och så får jag låna brillorna som 1990-talet lämnade kvar för att ha framför skärmen. När Sara får syn på dem skrattar hon ihjäl sig.

Dagens bild 10/1 2008

Vi som blev över.

Från en kompis som för tillfället befinner sig i Australien får jag ett meddelande via Facebook att kondomerna som jag gav henne som avskedspresent nästan är slut. Jag, samt de gummin som fick stanna hemma, är avundskjuka.

Dagens bild 9/1 2008

Don't quit your day job, sugar

Veckans onsdagsträff gick i Guitar Hero's tecken. Åh shit, vad kul det var. Fast jag sög visst rätt rejält på att spela gura.

Dagens bild 8/1 2008

Vardagsblindhet.

Varje vecka aspirerar Greta och jag på ett tidigt medlemsskap i PRO, då vi envist stavar oss runt ett elljusspår ute i Bromma. Fast denna vecka var det annorlunda då vi helt plötsligt la märke till skidbacken i anslutning till motionsslingan; backen som vi under hela hösten gått förbi utan att över huvudtaget lägga märke till. Troligtvis finns det mängder med häftiga saker som jag går förbi varje dag utan att ens notera deras existens.

PS: Nu när vi hittat skidbacken var vi tvungna att sätta Charlotte Kalla på plats genom att stava oss uppför den.

Dagens bild 7/1

Världens fulaste tunnelbanekonst

Denna bild finns i Sumpans tunnelbanestation och föreställer hjärnor som flyger fram över en äng. Äckligt. För att inte tala om fult. Och vet ni vad- det vita som ses nertill på bilden ser ut att att ha kommit dit genom att färgen nötts bort. Hur fasen går det till att slita bort färg på ett konstverk som sitter motsatt sida av perrongen i en tunnelbanestation?

Ibland känns det som om mycket av det vi kallar konst präglas av "Kejsarens nya kläder" syndromet. Det är ingen som vågar peka finger och skratta åt det som faktiskt är skitfult.

För övrigt har det hänt en hemsk sak. På mitt mobilsvar finns ett meddelande från Faster Ingrid, där det tydligt framgår att hon tycker att vi ska äta middag. Jag vill inte, fast jag vet att jag måste annars blir jag nog avskuren från fädernesarvet. Naturligtvis inser jag att det är ett ilandsproblem utan dess like att tvingas äta middag med sin faster, men allt förnuft till trots så känns det som om jag just blivit mordhotad.

Dagens bild 6/1 2008

Världens längsta tio-åring, i folkmun kallad Alva, har sitt tio års kalas hemma hos Yvonne och Roger.

Dagens bild 5/1 2008

På tåget hem till Casa del Päron, övertrött och mätt efter gårdagens fyra timmars buffé

Dagens bild 4/1 2008

The one and only Valpen under en snus- samt wikipediapaus på jobbet

Ett av mina nyårslöften var att jag skulle dokumentera mitt 2008, och ett utav de projekten heter "En bild om dagen". Alltså kommer en bild tagen med min mobilkamera att visas upp, beskådas och bedömas på denna site.

Håll tummarna att jag klarar av att hålla ut hela 2008. Och sorry Kaisa, Winda och Malin att ni inte blev dagens bild just idag, men ni utgör definitivt en stor del av dagens trevligaste stund.

På träningstur med VISA-kortet

Det enda jag behöver nu är shitloads av träning

Gott Nytt År!

Inget säger Gott Nytt År som en nyårs/julhälsning från det gamla Sovjetimperiet!

Boo-hoo-ring

Jag är redan pisstrött på att hålla mig undan världen, och jag har ytterligare ett dygn på mig innan jag är 100 % smittfri. Fast nu är jag så uttråkad så jag rymmer till Kista Galleria ändå och startar en massepidemi. Och dessutom bara måste jag köpa nagellack.

Karantän

Ulrika, som har medecinsk utbildning, har lärt mig att man är smittsam 48-timmar efter att man spytt sista gången och att man under dessa 48-timmar bör hålla sig undan. I mitt fall passerar jag 48-timmarsgränsen mitt på nyårsafton, så det är på gränsen om man ska dra på sig festblåsan eller inte. Det får nog faktiskt bli inte den här gången. Tänk att få att smitta en hel fest med vinterkräksjukan, snacka om dålig stämning. Och dessutom har jag ingen festblåsa.

Men va fan

On top of everything else så har jag nu fått vinterkräksjuka. Där rök nog det nyårsfirandet.

Här ser ni förresten hur stora delar av min jul har varit. Labradoren som springer först är min Sigge

http://www.tv4.se/varmland

Oh, joy

Denna julhelgen har varit helt knas. Först försvinner Sven och vägrar att hittas, idag var jag tvungen att sitta på kundtjänsten eftersom deras kontor var översvämmat och nu är jag inlåst i min egen lägenhet. Så istället för att vara på träningen, vilket var dit jag var på när låset slutade fungera, så får jag sitta inlåst och vänta på att SOS Alarm dyker upp och släpper ut mig.

Den här julen har inte varit Malin Anderssons jul. Jag har nog inte varit snäll under 2007.

Julen 2007 har ställts in

I lördags när jag kom till från tåget så möttes jag i min puttehemby av polisbilar, hundpatruller och förvirrade anhöriga som alla förtvivlat letade efter den 97 åriga Sven som tagit sin traktor ut i skogen och sedan försvunnit spårlöst. Rätt ut i den värländska storskogen där man om man har otur kan gå i dagar utan att träffa på bebyggelse. Så det blir ingen jul i år. Istället blir det skallgångskedja efter skallgångskedja efter en gammal man som troligtvis frysit ihjäl vid det här laget.

Egojulhandel

Det där med att man lägger en massa pengar på julklappar till ANDRA har gått mig totalt spårlöst förbi. Istället har jag denna månad lagt pengar på:
* En snorbillig TV och en lika snorbillig DVD
* Ett rosa underställ
* Löparkläder
* En rosa filofax
* En resa till Madeira

Jag kommer nog aldrig till himlen. Likaså kommer jag aldrig att ha råd med den där handpenningen till en alldeles egen lägenhet....

God Jul!

Det är något läskigt med folk (alla utan du Linnea!) som skriver riktiga julkort- herregud, orka? Dock får jag alltid dåligt samvete när de ligger där på hallmattan, då alla tecknade tomtar får mig att känna mig lite som en dålig människa eftersom jag inte klarat av en sådan enkel sak som att tjacka kort och plitat mitt namn på dem. Därför blir det ett mellanting detta år, eftersom alla som jag bryr mig om läser bloggen så ska jag hälsa er alla med bilden ovan att jag på Malin Anderssonskt vis tänker på er trots att jag inte skickat något käckt kort. Och till Malin Sandströms ära skall jag nästa år som julkort skicka er kort på när jag är riktigt, riktigt full.

This would be me if I was a superhero

Och mitt superhero namn skulle vara den Rosa Grisen från Bengtsfors. Superkrafter: att sova hur länge som helst, klara av att se på TV mest i hela världen utan dåligt samvete, alltid vara snyggt klädd (när jag alltså är incognito och inte vill blända alla i min rosa superdräkt) och jag skulle vara en sexgudinna. Dessutom skulle jag dänga vem som helst på TP.

' oroa er inte, jag har inte lost it totally. Kläderna på bilden är mitt rosa Helly Hansen underställ som jag ska ha när jag åker skidor. Ska man åka längd ska man banne mig ha rosa på sig.

Million Dollar Baby

Har tränat boxning för första gången ikväll. Det var svårt men underbart roligt, och jag får verkligen upp sugen för att börja träna kampsport....

Svennebananer bland blattar och troll

Igår hade min kompis Naz sitt trettioårskalas i Märsta, och jag hade absolut ingen lust till att åka. Jag var trött, grinig, hade kvällen innan genomlidit en julfest med jobbet och dessutom var Naz den enda på hela festen som jag skulle känna. Och ärligt talat var jag faktiskt lite orolig eftersom jag misstänkte att jag skulle vara den enda svennebananen på plats, då mina tidigare erfarenheter av liknande tillställningar har varit att man känt sig lite isolerad. Efter att ha brottats med mitt samvete hela dagen tar jag mig till slut samman och skramlar iväg på pendeltåget.

Det skulle senare visa sig att kvällen skulle bli skitkul, och dessutom präglades hela festen av det osannolika. Dels var vi en för Sverige konstig mix människor: två pakistanier, syrianer, araber, chilenare, svenskar och iraner, det vill säga en blandning som inte brukar frekventera trettioårsfester i förorterna. Dessutom serverades ingen alkohol, vilket för oss svenskar brukar vara ett säkert tecken på att festen kommer att bli skittrist, men inte i detta fallet. Så vad gjorde vi som var så kul i dygnnyktert tillstånd? Jo, vi lekte lekar. Hela kvällen. Och jag skrattade så att jag hade ont i magen.

Innan vi skiljs åt så bestämmer vi att vi ska ses igen hela gänget, eftersom vi haft så roligt trots att ingen av oss kände någon annan än Naz innan festen. Och när vi sitter på pendeln tillbaka till stan så tittar de andra passagerarna lite konstigt på oss, för alla integrationsplaner till trots så är det tyvärr inte vanligt att svenskar och invandrare skrattar högt tillsammans på sista natttåget från Märsta.

Så, Sverigedemokrater där ute- oroa er inte. Integration är skitkul!

Träningsläger

Jag och Dansbandsstefan övar nya inkassogrepp i fikarummet

Filmtipset

Bakfylletittade på "Min Granne Totoro" igår ikväll. Har tidigare haft lite svårt för japanska teckande filmer, men denna var helt underbar. Jag vill ha en Totoro och en kattbuss. Totoro!

Önska mig lycka till by the way; ska tillbringa natten på Stanstead flygplats och ta tillfället i akt att catch up on my russian.

Balanskonst

Blåslagen. Det var nog ordet som man kan använda för att effektivast beskriva hur Malin Andersson kände sig dagen då hon steg på TAP-planet och flög till febraurisverige. Och enda sedan den dagen har två år på Madeira helt präglats av den känslan, vilket har gjort att jag skjutit undan alla minnen och vägrat tänka på dem i nästan ett år. Men efter denna semestervecka så har minnena nyanserats tillbaka till vad de borde innehålla, eftersom jag nu återigen sett och upplevt vad livet här innebar fast denna gång utan glasögonen som präglats av skitkatastrofen. Utandning. Inandning. Och balans i minnenas garderob igen.

Förutom filosofierande i mer eller mindre nyktert tillstånd har veckan även innehållit: fikor i mängder, två levador, solning, personalfest med gamla jobbet, en runion med Copacabana och filmtittande med Fredrika.

Att semestra på den gamla ön

Saker man kan göra om man åker tillbaka till ett ställe som man bott på tidigare: skita i att titta på alla "must see"s, äta tårta till frukost, dricka vin, gå på billig bio, äta goda långa luncher och njuta av att det är varmt och ljust!

Klimategoisten

Jag har flyttat på klimatkilendern till en alldeles egen blogg och gett den det utrymme i den virtuella världen som den behöver. Titta i länkregistret och länka gärna!

The List

På vårt vanliga onsdagsmöte kommer det helt plötsligt fram att en av deltagarna har en lista med saker som hon vill göra i livet. Efteråt har jag sjäkv tänkt på lite saker som jag skulle vilja göra innan jag trillar av pinn och återföds som den guldfisk jag egentligen är. Så här kommer första utkastet (Obs, utan inbördes ordning):

Ha riktigt långt hår

Besöka varje världsdel åtminstone en gång innan jag dör

Skaffa en stuga på landet

Åka transibiriska järnvägen

Åka vasaloppet (alla sketna nio milen)

Göka med Mikael Renberg (man måste ju få drömma)

Fjällvandra (Ewelynn och Theresa- är ni på?)

Lära mig uppskatta poesi

Träffa en livspartner (Herr Renberg, kanske? Fast han är säkert jäkligt trist efter alla hjärnskakningar så jag nöjer mig nog med att göka.)

Behöver nog jobba lite mer med vad jag vill med mitt liv...Återkommer!

Läckande kran

Eftersom jag snytit mig konstant i två veckors tid så har jag fått ett sår inne i näsan. En millimeter från min näsborre sitter det, och gör jag hastiga rörelser med min näsa så börjar det blöda. Som den där morgonen i hissen, där en för mig okänd man påpekar att jag blöder näsblod. Naturligtvis försöker jag leverera ett skämt för att lätta upp stämningen lite: "Ah, det är allt kokain jag snortar som gör att kranen blöder ibland"
Den okände mannen skrattar INTE, utan tittar allvarligt på mig och lämnar hissen. På eftermiddagen går jag och min chef förbi hans kontor. Tydligen sitter han i ledningsgruppen för hela banken- det vill säga att det är han samt ett gäng amerikanska pajsare som styr hela ockerinstitutet.

Ridå.

Me, Myself and I

Jag pratar alldeles för mycket om mig själv. Därför ska jag idag inte inleda en enda konversation med att börja blabba om mig själv, och inte heller sticka in med retoriskt meningslösa kommentarer som "Jag tycker att..." eller dra någon annan värdelös anekdot som oftast endast jag tycker är rolig om något som hände mig eller min gammelfarfar för typ hundra år sedan.

Jag äterkommer med hur det har gått. Håll tummisarna.

Semesterplaner

På jobbet sitter jag och mailar med min ledsagare F nere på ön (har läst någonstans att man ser skitseriös ut på jobbet om man sitter och skriver mail hela tiden, skitsamma om vad), och sakta men säkert så växer semesterplanerna fram....Vi kommer med all säkerhet att starkt påminna om Patsy och Edwina då det mesta går ut på att vi ska dricka alkohol. Typ" Vi går och klipper oss på onsdagen, efter lunchen då vi druckit vitt vin, och när vi är fina i håret så sticker vi till en bar och dricker Bloody Marys".

Det är så grymt skönt att veta att man inte behöver vara så jävla seriös hela tiden. Fettnajs faktiskt.

"I don't wanna know your secrets; they lie heavy on my head"

Helt plötsligt har alla börjat berätta sina hemligheter för mig. Först blev jag hedrad över förtroendet, men nu börjar jag bli galen; jag har ju ingen tredje part som jag kan diskutera allt häpnadsväckande som jag vet med! Det är nog dags att återinföra låtsaskompisar, och därmed bli galen på riktigt.

Mission: År 2008

2008 kommer att vara det sista året på min "tjugoårsålder", vilket faktiskt känns lite irriterande. Det passar mig nämligen mycket bra att vara tjugonågonting och rätt så ansvarslös. Trettio- då är det inte längre lika charmigt att bränna hela sparkapitalet på ett par skor, äta popcorn och dricka rödvin till middag för att inte tala om hur mycket socialfall det är att som trettioåring bo i en sunkig andrahandslägenhet utan möbler. Nej, när man är trettio ska man ha ordnat ekonomi, en bra antirynkkräm, dricka latte på sin höjd samt ha glasögon så man ser extra smart ut. Skärpning behövs på alla fronter hos Malin Andersson med andra ord.

Men när jag tänker på den radikala förändringen som måste ske under 2008 för att jag ska överhuvudtaget uppfylla något av 30-års kriterierna, så slår det mig faktiskt en sak: jag är inte riktigt den person som jag skulle vilja vara. Och 2008 är det året som jag ska fokusera på att uppfylla min imaginära bild av mig själv. Och ja- jag vet exakt vad jag ska göra, men det kommer jag inte att tala om här förrän jag har gjort det!