Blåslagen. Det var nog ordet som man kan använda för att effektivast beskriva hur Malin Andersson kände sig dagen då hon steg på TAP-planet och flög till febraurisverige. Och enda sedan den dagen har två år på Madeira helt präglats av den känslan, vilket har gjort att jag skjutit undan alla minnen och vägrat tänka på dem i nästan ett år. Men efter denna semestervecka så har minnena nyanserats tillbaka till vad de borde innehålla, eftersom jag nu återigen sett och upplevt vad livet här innebar fast denna gång utan glasögonen som präglats av skitkatastrofen. Utandning. Inandning. Och balans i minnenas garderob igen.
Förutom filosofierande i mer eller mindre nyktert tillstånd har veckan även innehållit: fikor i mängder, två levador, solning, personalfest med gamla jobbet, en runion med Copacabana och filmtittande med Fredrika.
No comments:
Post a Comment