Den där jävla annonsen

Det här svaret fick jag nyss på min bostadsannons:

Hej. Förstår att du och söker boende, men tänkte komma med ett annat
seriöst erbjudande.
Jag vill köpa lite möbler på avbetalning men kan tyvärr inte, iochmed
att jag studerar "CSN" klassas ej som lön.

Behöver därför ngn som har fast arb och tjänar minst 120.00/per/år. Vad
som krävs är att du följer med till möbelbutiken och tar det på avbet..
Alla fakturor skickas till min adress och betalas av mig månad till
månad via internet bank. Självklart så kommer jag mejla kvitton på
betalt räkning.

Som stort tack så får du direkt 3000 i handen. Hoppas att vi kan höras
vid, och eventuellt prata vidare om detta.
Varma hälsningar, Nadjah

Mitt svar:

Att stå som "målvakt" för krediter klassas som brottsligt och eftersom jag jobbar på bank just med bedrägerier ser jag mycket allvarligt på sådan verksamhet. Jag hoppas du förstår att du kan polisanmälas för ditt förslag.

Om du har råd att ge mig 3000 i handen så tror jag mycket väl att du har råd att köpa möbler, vilket gör att jag tror att du kommer att skita i att betala varje månad och den sate som du lurar kommer att få betala istället- vilket inte alls låter som ett "seriöst erbjudande".

Så kort och gott- dra åt helvete.

He's on the phone

Varje dag ringer det idioter till mig på jobbet, nu ringer de även på min mobil.

Eftersom jag måste flytta om cirkus två månader har jag satt ut en annons på blocket att jag söker lägenhet. Efter en timme ringer första dåren som säger att han inte är någon "blodsugare" men vill gärna ha 5600 för ett litet rum i Liljeholmen. Nej tack. Efter fem minuter ringer nästa, som bor i Skåååne men har vänner i Stockholm som kan hjälpa mig eftersom jag lät så trevlig i annonsen, och förresten, är det för övrigt så att jag råkar tro på Jesus?

Här är annonsen, läs och begrunda om den inbjuder dårar att söka maka.

Familjen Andersson lever vidare.

Eftersom jag själv har valt att inte fortplanta mig, så har min ena bror tagit på sig att föra det röda håret vidare. Imorgon ska jag åka och köpa present för att börja infjäskningen så att denna lilla tjej kommer och hälsar på mig den dagen då jag sitter på hemmet.

"Clear as the residual water from boiling sausages*"

Jag har diskuterat min tårtflörtattack mot Mr Godsägare med utvalda manliga personer i bekantskapskretsen. För mig samt för mina kvinnliga vänner är det solklart att min tårtinbjudan kan klassas som en flört, men karlarna är mer tveksamma:
"- Så ni åt tårta tillsammans?"
"- Eh...nej, jag bjöd honom bara på en bit. Sen blev jag generad och sprang därifrån"
"- Ledsen gumman, men...han fattade nog inte att du försökte stöta på honom."

Att det ska vara så förbaskat svårt!


*Rubriken är ett citat från en föreläsning i nationalekonomi där Börje skulle översätta "Klart som korvspad" för de internationella studenterna. Det hela skall läsas med svengelskt uttal.

Tredje gången gillt.

Jag har mörkat lite den här veckan att jag i måndags lyckades tappa min andra mobiltelefon på en månad. Men jag kan inte låta bli att skrika ut att jag nu har hittat den perfekta luren för mig. Texten på kartongen säger allt: " It's chic, it's affordable and it's pink!"

Quisling

Idag hade vi frukostmöte på jobbet och framför cirkus hundra personer får jag ett pris av kundtjänsten eftersom jag alltid är trevlig och tillmötesgående. Jag ler stort, tackar, blir klädsamt generad och blir omkramad. 1000 spänn att gå på restaurang för ligger i ett kuvert tillsammans med ett diplom.

När arbetsdagen sedan är slut så går jag iväg på anställningsintervju, ler stort och säger att jag gärna kan tänka mig att jobba hos dem.

Quisling är mitt andra namn.

Undercover Agent

Idag ska jag göra något hemligt. Idag ska jag gå på anställningsintervju, och de på mitt nuvarande jobb vet ingenting.

Those Deutsche Touristen

Vi kom till klubben, och vi konstaterade att vi var bland de äldre bland publiken men stämningen och musiken var bra så vi bestämde oss för att svänga loss. Allt kändes bra fram tills en man i yngre 20-års åldern kommer fram och säger: "Är ni tyska turister?"

Välkommen, åldersnoja.

Uppe i det blå

Den här bilden från mitt livs enda helikoptertur hittade jag på Facebook idag; jag och Quensel svävandes över Madeira. Det känns som om det var 100 år sedan, fast det var bara tre egentligen.

Nu ska jag gå och jobba på mitt fenomenala extrajobb, sedan ska jag supa till mitt ett gäng Norrlänningar och en Australiensare.

Me like

En modig flicka

Först och främst, Halvvasan gick både bra och dåligt. De två första milen gick hur bra som helst, men sedan började det fastna kramsnö under fästvallan, och trots ihärdiga avskrapningar så stod jag på ett par styltor tillslut. Så jag fick bryta, men är en glad skit iallafall eftersom jag hade två underbara skidmil där jag bevisade att jag verkligen kan åka skidor.

Men nu över till viktigare saker. Idag har jag varit så modig att jag inte ens nu i skrivandes stund kan fatta att det verkligen var jag som med hjärtat i halsgropen tågade in till Mr Godsägares kontor och bjöd honom på tårta i vårt fikarum. Däremot kan jag fatta att det var undertecknad som direkt efter att hon avslutat meningen blev tomatröd och sedan rusade tillbaka till sitt skrivbord med 200 i maxpuls. Så med andra ord har jag ingen aning om han gick och tog någon tårta eller inte, men jag är sjukt stolt iallafall.

Tankar från en källare i Mora

Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor, jag är inte rädd. Jag kan åka skidor jag är inte rädd!

Vasaloppsuppladdningen som kom av sig

Efter en vecka med bra käk, vatten i massor och lagom med träning så kulminerar Vasaloppsuppladdningen på lördagkvällen med två glas vin och tre cigaretter. Och en påse nötter till middag.

Gud passade bollen

Idag sköt Gud en crossboll över till min planhalva. Jag tog elegant ner den och sköt den sedan rätt in i krysset.

Idag eftermiddag kom nämligen Mr Godsägare till vår avdelning och frågade om vi ville komma till deras avdelning och äta tårta som blivit över från deras fika. Alla andra sa nej, förutom jag (och en medtvingad DansbandsStefan) och naturligtvis måste man ju tacka för tårtan...Summa Summarum: med en bit tårta i handen hade vi vår första stapplande konversation och är inte längre totala främlingar för varandra. En liten seger i ett stort vattenglas.

Flexibilitet

Vi har länge pratat om att åka till Budapest, och ikväll när vi skulle boka så ändrade vi oss på fem röda och beställde biljetter till Venedig istället. Påminn mig om att skriva in "flexibel" som en av mina starka egenskaper på min CV.

Som en dålig Perra Gessle sång

Och så skall de ha unge. Och det gör förbannat ont. Och precis som i den där slagdängan så kommer alla känslorna i retur på en och samma gång.

När bögar tittar på Martha Stewart, då går det vilt till

Helgen börjar i fredagsnatt när ett fyllemeddelande talas in på mitt mobilsvar. "Äter du hummer, schnygging?" Tänker inte så mycket på det under lördagen eftersom det hörs att de som ringer är
fulla bortom logikens gränser, och jag har dessutom i färskt minne liknande meddelanden jag fått tidigare där julbord, promenader och fikor utlovats men sedan glömts bort i alkoholdimmorna. Men denna gången var det annorlunda, för på lördagskvällen så står pojkarna där med 300-kronorsviner, kalvfilé, trattkantareller som någons mormor plockat i jämtland och sist men inte minst hummer som ska ätas som förrätt. Trots att det nu är söndagkväll, och bakfyllan från söndakvällen för längesedan bleknat, så kan jag inte riktigt fatta att det verkligen stod en karl i Burberrykostym och serverade mig delikat hummer och kalvfilé.

Sammanfattning

Det första som hände i de snöiga värmlandsfjällen var att min älskade mobiltelefon flög ur min ficka och ner i en okänd snödriva. R.I.P min Sony Ericsson som nu inte längre stödja mig i mitt "En bild om dagen"- projekt, vilket därmed också gått i graven. Jävla skitsnö. Eller jävla skitmalin som har noll koll på sina grejer.

Fast förutom mobilincidenten var träningslägret en otrolig hit, vilket kan låta fucking strange eftersom allt vi gjorde var åkte skidor, ramlade, hade ont i musklerna, vallade och åt gigantiska portioner pasta. Men det är trots allt en lisa för själen att vara ute i friska luften och aktivera muskler som man inte använt på år och dag, saken blir ju inte sämre av att finns det hur många snyggo killar som helst som åker längd. Och eftersom jag spenderade stora delar av tiden i skidspåret med att falla (pladask, hahaha!) framför dem så hade de ju inget val än att uppmärksamma mig. Skidåkning är verkligen min grej.

Efter snövistelsen har livet rusat vidare med bland annat en kort sejour i skogen hos Casa del Päron, träffa the one and only Linnéa, skaffat ny mobiltelefon (en rosa!) försöka få en relation till min kanin (tänker bryta det tabut i ett senare blogginlägg), flörtat skamlöst med en godsägare, lärt mig koppla förbi min elmätare och sist men inte minst så har jag INTE köpt en lägenhet, hur nu något som man inte gör kan ta så stor del av min tid men sådant är helt enkelt mitt liv.

På rymmen

Efter några dagar med panikträning, jobb, lägenhetsvisning, kunskapen om hur man kopplar förbi sin elmätare samt insikten vad en Pony Girl är för något, så har jag lämnat Ramses hemma hos Greta och ska nu rymma iväg till Värmland för att åka på träningsläger. Jag återkommer med rapport.

Veckan som varit

Lördagen den 19:e januari: Åkte till Skärholmen, upptäckte Bolagret och fick ett hem som inte längre påminner om en knarkarkvart.

Söndagen den 20:e januari: Jäkla bok som får mig att böla.

Måndagen den 21:a januari: Jag klappade på kommando i publiken.


Tisdagen den 22:a januari: Inget lyser upp en trist skittisdag som denna bild på Vladimir Putin i bar överkropp.


Onsdagen den 23:e januari: Tapas med favoriterna.


Torsdagen den 24:e januari: Eftersom jag har huvudet fullt av Akalla så glömmer jag bort Annas födelsedag.


Fredagen den 25:e januari: Tar ytterligare ett steg för att öka min svenskhet: har skaffat rikskuponger. På kvällen har jag middag men eftersom jag är en sådan gurka så tar jag inte fram kameran.

Lördagen den 26:e januari: Närmare ett hångel än så här har jag inte inte kommit i år.

Dagens Bild 18/1 2008

Behold your future!

Vi tar en kvällspromenad i ett helt nytt område- Hammarby Sjöstad. Och när vi går där mitt bland den nya arkitekturen, de stylade fönstren och de unga barnfamiljerna inser vi att detta, statistiskt sett, kommer att vara vi i framtiden. Parmiddagar, heminredning och småbarn- man kan ju få framtidsångest för mindre.

Dagens bild 17/1 2008

Den här högen med papper ser ofarlig ut. Men idag har allt kretsat kring dessa ark, då vart enda aett har manuellt gåtts igenom, granskats och sedan konstaterats vara uppåt väggarna fel. Trötta tågade vi i slutet av dagen till pappersåterviningen där allt slängdes. I morgon är en ny dag. Och en ny likadan pappershög.

Dagens bild 16/1 2008

My favourite graffiti-Knitta Please. Fångat på Västerbron på väg till jobbet

Dagens bild 15/1 2008

Jag har försökt att hålla bilder på Ramses och Sigge borta från En bild om dagen- projektet eftersom en djurbild snabbt ökar bloggens brudighetsfaktor. Men denna bild från när jag och kattskrället ligger och ser på TV kan jag inte låta bli att lägga ut.

Dagens bild 14/1 2008

Cut me some slack.

Och så står jag där på perrongen i Upplands Väsby, och kvällen med faster Ingrid som jag fasat för i nästan en vecka är över. Och ingen är mer förvånad än jag att det hela faktiskt var riktigt, riktigt trevligt. Så allt tjurigt gnäll som jag öst över alla som velat lyssna bevisar bara ytterligare en gång att jag är ett stort bortskämt barn som är snabb att döma.

Dagens Bild 13/1 2008

Smartus Glasögonormus.

Det räckte med 24 timmar tillsammans med mina låneglasögon för att förstå att en vecka med de monstren framför datorn helt skulle förstöra min karriär. Alla som jag har visat dem för har vikt sig dubbla av skratt, till och med Mamma Andersson fnittrade när jag beskrev dem för henne över telefon. Därför har jag idag varit på Åhléns och tjackat brillor för 100 spänn.

Dessutom är jag numera innehavare av ett mycket...ja, vad ska man kalla det...intressant extra jobb. Lägenhetshandpenning, here I come.

Dagens bild 12/1

Guldkant på helgen- fika!

Dagens bild 11/1 2008

Falskus Glasögonormus

Eftersom jag helt plötsligt börjat se suddigt så beställer jag en tid hos optikern, där en munter äldre herre berättar att jag lider av falsk närsynthet. Tydligen är någon lins i mitt öga messed up efter alltför många timmar framför datorn, och kan rätta till sig om jag under en veckas tid använder glasögon på jobbet. Och så får jag låna brillorna som 1990-talet lämnade kvar för att ha framför skärmen. När Sara får syn på dem skrattar hon ihjäl sig.

Dagens bild 10/1 2008

Vi som blev över.

Från en kompis som för tillfället befinner sig i Australien får jag ett meddelande via Facebook att kondomerna som jag gav henne som avskedspresent nästan är slut. Jag, samt de gummin som fick stanna hemma, är avundskjuka.

Dagens bild 9/1 2008

Don't quit your day job, sugar

Veckans onsdagsträff gick i Guitar Hero's tecken. Åh shit, vad kul det var. Fast jag sög visst rätt rejält på att spela gura.

Dagens bild 8/1 2008

Vardagsblindhet.

Varje vecka aspirerar Greta och jag på ett tidigt medlemsskap i PRO, då vi envist stavar oss runt ett elljusspår ute i Bromma. Fast denna vecka var det annorlunda då vi helt plötsligt la märke till skidbacken i anslutning till motionsslingan; backen som vi under hela hösten gått förbi utan att över huvudtaget lägga märke till. Troligtvis finns det mängder med häftiga saker som jag går förbi varje dag utan att ens notera deras existens.

PS: Nu när vi hittat skidbacken var vi tvungna att sätta Charlotte Kalla på plats genom att stava oss uppför den.

Dagens bild 7/1

Världens fulaste tunnelbanekonst

Denna bild finns i Sumpans tunnelbanestation och föreställer hjärnor som flyger fram över en äng. Äckligt. För att inte tala om fult. Och vet ni vad- det vita som ses nertill på bilden ser ut att att ha kommit dit genom att färgen nötts bort. Hur fasen går det till att slita bort färg på ett konstverk som sitter motsatt sida av perrongen i en tunnelbanestation?

Ibland känns det som om mycket av det vi kallar konst präglas av "Kejsarens nya kläder" syndromet. Det är ingen som vågar peka finger och skratta åt det som faktiskt är skitfult.

För övrigt har det hänt en hemsk sak. På mitt mobilsvar finns ett meddelande från Faster Ingrid, där det tydligt framgår att hon tycker att vi ska äta middag. Jag vill inte, fast jag vet att jag måste annars blir jag nog avskuren från fädernesarvet. Naturligtvis inser jag att det är ett ilandsproblem utan dess like att tvingas äta middag med sin faster, men allt förnuft till trots så känns det som om jag just blivit mordhotad.

Dagens bild 6/1 2008

Världens längsta tio-åring, i folkmun kallad Alva, har sitt tio års kalas hemma hos Yvonne och Roger.

Dagens bild 5/1 2008

På tåget hem till Casa del Päron, övertrött och mätt efter gårdagens fyra timmars buffé

Dagens bild 4/1 2008

The one and only Valpen under en snus- samt wikipediapaus på jobbet

Ett av mina nyårslöften var att jag skulle dokumentera mitt 2008, och ett utav de projekten heter "En bild om dagen". Alltså kommer en bild tagen med min mobilkamera att visas upp, beskådas och bedömas på denna site.

Håll tummarna att jag klarar av att hålla ut hela 2008. Och sorry Kaisa, Winda och Malin att ni inte blev dagens bild just idag, men ni utgör definitivt en stor del av dagens trevligaste stund.

På träningstur med VISA-kortet

Det enda jag behöver nu är shitloads av träning

Gott Nytt År!

Inget säger Gott Nytt År som en nyårs/julhälsning från det gamla Sovjetimperiet!

Boo-hoo-ring

Jag är redan pisstrött på att hålla mig undan världen, och jag har ytterligare ett dygn på mig innan jag är 100 % smittfri. Fast nu är jag så uttråkad så jag rymmer till Kista Galleria ändå och startar en massepidemi. Och dessutom bara måste jag köpa nagellack.

Karantän

Ulrika, som har medecinsk utbildning, har lärt mig att man är smittsam 48-timmar efter att man spytt sista gången och att man under dessa 48-timmar bör hålla sig undan. I mitt fall passerar jag 48-timmarsgränsen mitt på nyårsafton, så det är på gränsen om man ska dra på sig festblåsan eller inte. Det får nog faktiskt bli inte den här gången. Tänk att få att smitta en hel fest med vinterkräksjukan, snacka om dålig stämning. Och dessutom har jag ingen festblåsa.

Men va fan

On top of everything else så har jag nu fått vinterkräksjuka. Där rök nog det nyårsfirandet.

Här ser ni förresten hur stora delar av min jul har varit. Labradoren som springer först är min Sigge

http://www.tv4.se/varmland

Oh, joy

Denna julhelgen har varit helt knas. Först försvinner Sven och vägrar att hittas, idag var jag tvungen att sitta på kundtjänsten eftersom deras kontor var översvämmat och nu är jag inlåst i min egen lägenhet. Så istället för att vara på träningen, vilket var dit jag var på när låset slutade fungera, så får jag sitta inlåst och vänta på att SOS Alarm dyker upp och släpper ut mig.

Den här julen har inte varit Malin Anderssons jul. Jag har nog inte varit snäll under 2007.

Julen 2007 har ställts in

I lördags när jag kom till från tåget så möttes jag i min puttehemby av polisbilar, hundpatruller och förvirrade anhöriga som alla förtvivlat letade efter den 97 åriga Sven som tagit sin traktor ut i skogen och sedan försvunnit spårlöst. Rätt ut i den värländska storskogen där man om man har otur kan gå i dagar utan att träffa på bebyggelse. Så det blir ingen jul i år. Istället blir det skallgångskedja efter skallgångskedja efter en gammal man som troligtvis frysit ihjäl vid det här laget.

Egojulhandel

Det där med att man lägger en massa pengar på julklappar till ANDRA har gått mig totalt spårlöst förbi. Istället har jag denna månad lagt pengar på:
* En snorbillig TV och en lika snorbillig DVD
* Ett rosa underställ
* Löparkläder
* En rosa filofax
* En resa till Madeira

Jag kommer nog aldrig till himlen. Likaså kommer jag aldrig att ha råd med den där handpenningen till en alldeles egen lägenhet....

God Jul!

Det är något läskigt med folk (alla utan du Linnea!) som skriver riktiga julkort- herregud, orka? Dock får jag alltid dåligt samvete när de ligger där på hallmattan, då alla tecknade tomtar får mig att känna mig lite som en dålig människa eftersom jag inte klarat av en sådan enkel sak som att tjacka kort och plitat mitt namn på dem. Därför blir det ett mellanting detta år, eftersom alla som jag bryr mig om läser bloggen så ska jag hälsa er alla med bilden ovan att jag på Malin Anderssonskt vis tänker på er trots att jag inte skickat något käckt kort. Och till Malin Sandströms ära skall jag nästa år som julkort skicka er kort på när jag är riktigt, riktigt full.

This would be me if I was a superhero

Och mitt superhero namn skulle vara den Rosa Grisen från Bengtsfors. Superkrafter: att sova hur länge som helst, klara av att se på TV mest i hela världen utan dåligt samvete, alltid vara snyggt klädd (när jag alltså är incognito och inte vill blända alla i min rosa superdräkt) och jag skulle vara en sexgudinna. Dessutom skulle jag dänga vem som helst på TP.

' oroa er inte, jag har inte lost it totally. Kläderna på bilden är mitt rosa Helly Hansen underställ som jag ska ha när jag åker skidor. Ska man åka längd ska man banne mig ha rosa på sig.

Million Dollar Baby

Har tränat boxning för första gången ikväll. Det var svårt men underbart roligt, och jag får verkligen upp sugen för att börja träna kampsport....

Svennebananer bland blattar och troll

Igår hade min kompis Naz sitt trettioårskalas i Märsta, och jag hade absolut ingen lust till att åka. Jag var trött, grinig, hade kvällen innan genomlidit en julfest med jobbet och dessutom var Naz den enda på hela festen som jag skulle känna. Och ärligt talat var jag faktiskt lite orolig eftersom jag misstänkte att jag skulle vara den enda svennebananen på plats, då mina tidigare erfarenheter av liknande tillställningar har varit att man känt sig lite isolerad. Efter att ha brottats med mitt samvete hela dagen tar jag mig till slut samman och skramlar iväg på pendeltåget.

Det skulle senare visa sig att kvällen skulle bli skitkul, och dessutom präglades hela festen av det osannolika. Dels var vi en för Sverige konstig mix människor: två pakistanier, syrianer, araber, chilenare, svenskar och iraner, det vill säga en blandning som inte brukar frekventera trettioårsfester i förorterna. Dessutom serverades ingen alkohol, vilket för oss svenskar brukar vara ett säkert tecken på att festen kommer att bli skittrist, men inte i detta fallet. Så vad gjorde vi som var så kul i dygnnyktert tillstånd? Jo, vi lekte lekar. Hela kvällen. Och jag skrattade så att jag hade ont i magen.

Innan vi skiljs åt så bestämmer vi att vi ska ses igen hela gänget, eftersom vi haft så roligt trots att ingen av oss kände någon annan än Naz innan festen. Och när vi sitter på pendeln tillbaka till stan så tittar de andra passagerarna lite konstigt på oss, för alla integrationsplaner till trots så är det tyvärr inte vanligt att svenskar och invandrare skrattar högt tillsammans på sista natttåget från Märsta.

Så, Sverigedemokrater där ute- oroa er inte. Integration är skitkul!

Träningsläger

Jag och Dansbandsstefan övar nya inkassogrepp i fikarummet

Filmtipset

Bakfylletittade på "Min Granne Totoro" igår ikväll. Har tidigare haft lite svårt för japanska teckande filmer, men denna var helt underbar. Jag vill ha en Totoro och en kattbuss. Totoro!

Önska mig lycka till by the way; ska tillbringa natten på Stanstead flygplats och ta tillfället i akt att catch up on my russian.

Balanskonst

Blåslagen. Det var nog ordet som man kan använda för att effektivast beskriva hur Malin Andersson kände sig dagen då hon steg på TAP-planet och flög till febraurisverige. Och enda sedan den dagen har två år på Madeira helt präglats av den känslan, vilket har gjort att jag skjutit undan alla minnen och vägrat tänka på dem i nästan ett år. Men efter denna semestervecka så har minnena nyanserats tillbaka till vad de borde innehålla, eftersom jag nu återigen sett och upplevt vad livet här innebar fast denna gång utan glasögonen som präglats av skitkatastrofen. Utandning. Inandning. Och balans i minnenas garderob igen.

Förutom filosofierande i mer eller mindre nyktert tillstånd har veckan även innehållit: fikor i mängder, två levador, solning, personalfest med gamla jobbet, en runion med Copacabana och filmtittande med Fredrika.

Att semestra på den gamla ön

Saker man kan göra om man åker tillbaka till ett ställe som man bott på tidigare: skita i att titta på alla "must see"s, äta tårta till frukost, dricka vin, gå på billig bio, äta goda långa luncher och njuta av att det är varmt och ljust!

Klimategoisten

Jag har flyttat på klimatkilendern till en alldeles egen blogg och gett den det utrymme i den virtuella världen som den behöver. Titta i länkregistret och länka gärna!

The List

På vårt vanliga onsdagsmöte kommer det helt plötsligt fram att en av deltagarna har en lista med saker som hon vill göra i livet. Efteråt har jag sjäkv tänkt på lite saker som jag skulle vilja göra innan jag trillar av pinn och återföds som den guldfisk jag egentligen är. Så här kommer första utkastet (Obs, utan inbördes ordning):

Ha riktigt långt hår

Besöka varje världsdel åtminstone en gång innan jag dör

Skaffa en stuga på landet

Åka transibiriska järnvägen

Åka vasaloppet (alla sketna nio milen)

Göka med Mikael Renberg (man måste ju få drömma)

Fjällvandra (Ewelynn och Theresa- är ni på?)

Lära mig uppskatta poesi

Träffa en livspartner (Herr Renberg, kanske? Fast han är säkert jäkligt trist efter alla hjärnskakningar så jag nöjer mig nog med att göka.)

Behöver nog jobba lite mer med vad jag vill med mitt liv...Återkommer!

Läckande kran

Eftersom jag snytit mig konstant i två veckors tid så har jag fått ett sår inne i näsan. En millimeter från min näsborre sitter det, och gör jag hastiga rörelser med min näsa så börjar det blöda. Som den där morgonen i hissen, där en för mig okänd man påpekar att jag blöder näsblod. Naturligtvis försöker jag leverera ett skämt för att lätta upp stämningen lite: "Ah, det är allt kokain jag snortar som gör att kranen blöder ibland"
Den okände mannen skrattar INTE, utan tittar allvarligt på mig och lämnar hissen. På eftermiddagen går jag och min chef förbi hans kontor. Tydligen sitter han i ledningsgruppen för hela banken- det vill säga att det är han samt ett gäng amerikanska pajsare som styr hela ockerinstitutet.

Ridå.

Me, Myself and I

Jag pratar alldeles för mycket om mig själv. Därför ska jag idag inte inleda en enda konversation med att börja blabba om mig själv, och inte heller sticka in med retoriskt meningslösa kommentarer som "Jag tycker att..." eller dra någon annan värdelös anekdot som oftast endast jag tycker är rolig om något som hände mig eller min gammelfarfar för typ hundra år sedan.

Jag äterkommer med hur det har gått. Håll tummisarna.

Semesterplaner

På jobbet sitter jag och mailar med min ledsagare F nere på ön (har läst någonstans att man ser skitseriös ut på jobbet om man sitter och skriver mail hela tiden, skitsamma om vad), och sakta men säkert så växer semesterplanerna fram....Vi kommer med all säkerhet att starkt påminna om Patsy och Edwina då det mesta går ut på att vi ska dricka alkohol. Typ" Vi går och klipper oss på onsdagen, efter lunchen då vi druckit vitt vin, och när vi är fina i håret så sticker vi till en bar och dricker Bloody Marys".

Det är så grymt skönt att veta att man inte behöver vara så jävla seriös hela tiden. Fettnajs faktiskt.

"I don't wanna know your secrets; they lie heavy on my head"

Helt plötsligt har alla börjat berätta sina hemligheter för mig. Först blev jag hedrad över förtroendet, men nu börjar jag bli galen; jag har ju ingen tredje part som jag kan diskutera allt häpnadsväckande som jag vet med! Det är nog dags att återinföra låtsaskompisar, och därmed bli galen på riktigt.

Mission: År 2008

2008 kommer att vara det sista året på min "tjugoårsålder", vilket faktiskt känns lite irriterande. Det passar mig nämligen mycket bra att vara tjugonågonting och rätt så ansvarslös. Trettio- då är det inte längre lika charmigt att bränna hela sparkapitalet på ett par skor, äta popcorn och dricka rödvin till middag för att inte tala om hur mycket socialfall det är att som trettioåring bo i en sunkig andrahandslägenhet utan möbler. Nej, när man är trettio ska man ha ordnat ekonomi, en bra antirynkkräm, dricka latte på sin höjd samt ha glasögon så man ser extra smart ut. Skärpning behövs på alla fronter hos Malin Andersson med andra ord.

Men när jag tänker på den radikala förändringen som måste ske under 2008 för att jag ska överhuvudtaget uppfylla något av 30-års kriterierna, så slår det mig faktiskt en sak: jag är inte riktigt den person som jag skulle vilja vara. Och 2008 är det året som jag ska fokusera på att uppfylla min imaginära bild av mig själv. Och ja- jag vet exakt vad jag ska göra, men det kommer jag inte att tala om här förrän jag har gjort det!

Ur (vasalopps)form

Sedan jag kom till Sverige har jag varit sjuk i ett i ett i ett...och den här veckan slog någon sorts influensa till med ont-i-hela kroppen feber. Inte kunde jag gå på ryskan, jobba, träna eller träffa brudarna, utan istället har jag legat i min säng och bara skakat- samt tittat på all hjärndöd amerikansk TV som finns. Men nu börjar jag repa mig, och igår orkade jag till och med gå till jobbet samt träffa Sara, vilket verkligen blåste in livsandarna i min febriga kropp.

Så i helgen ska jag ta det lungt och se till att min lägenhet återställs till beboligt skick efter att ha sett ut som en knarkarkvart efter min sjukdom.

Mamma vet bäst

Min arma mor sparar alltid det lokala nyhetsorganet "Dalslänningen" till mig, så varje gång jag kommer hem så ligger det en liten hög som jag nyfiket bläddrar igenom. I fredagskväll så ser jag annonsen ; Min Örjan har fått barn med en Mellerudsbrutta. Min Örjan! Och när jag säger till min mor att enligt Dalslänningen så är jag antagligen den sista på glasberget så rycker hon bara på axlarna och säger :"Naturligtvis, du är ju den yngsta systern. Ditt jobb är att ta hand om dina gamla föräldrar och sedan bli hushållerska hos dina gifta syskon, så var det förr i tiden" Så det är alltås därför som det råder mantorka i mitt liv.

Terrorattack

Någon har sprängt Konsum i Bengtsfors. Är jag den enda som tycker att det är lite småkul?

På tåget hem till skogen

Ramses var först väldigt skeptisk till det där med att åka tåg. Men efter en timme var det dyngintressant: hela resan satt han i sin väska och tittade mycket intresserat på alla som råkade gå förbi.

Knockad av mörker

En söndag för snart två veckor sedan ställdes klockan om i Sverige, eftermiddagarna blev mörka hål och Malin Andersson gick i ide. Jäklar vad trött jag är när jag går hem från jobbet, och inget jag gör får mig att piggna till utan min lekamen bara skriker efter sömn.. Jag minns faktiskt inte att jag någonsin varit så här trött av vintermörkret innan, men antagligen har min kropp vant sig av vid vinterdygnet under min tid på Madeira.

Men trots min vintertrötthet så har jag denna vecka åstakommit en hel del; varit hos tandläkaren (Malin Andersson hjärta lågpristandläkare i Huvudsta), kommit på ett tanketrick att använda när min arbetskollega irriterar skiten ur mig, träffat girlsen för den obligatoriska onsdagsträffen och sist men inte minst: bokat en decembersemester på Madeira. Och under den semsestern ska jag vandra i bergen, dricka billigt vin, gå på bio och äta på gamla favorithak. Dessutom kanske jag kan gå på mitt gamla jobbs julfest, en tillställning som jag faktiskt ser fram emot mer nu än vad jag gjorde de jular som jag jobbade på Universal....tänk vad kul det kommer att vara att ha tillgång till fri bar och ej vara i beroendeställning till Mr Fuckfejs....mohahaha

Malmö so far

En enda lååång frukost-idag käkade vi och drack kaffe i tre timmar....

Lågprisflyg

Som vanligt räcker inte min tid till för att uppdatera er alla om vad som händer. Men här kommer lite info i korthet: jag ska strax sätta mig på tåget till Malmö, där Narin och Özgur hämtar på stationen. I morgon ska vi alla plus Ewelynn gå på konsert. Sedan är det Stockholm och verklighet som gäller igen.

Dessutom har jag en massa semester kvar som jag borde ta ut. Någon på Madeira som skulle uppskatta ett besök i början av december? För övrigt måste jag meddela att lågprisflyg rocks, även fast man blir fullpumpad av reklam under flighten.

Ibland är man inte så jävla smart

Just nu är jag rätt så full. Och imorgon ska jag upp klockn ubertidigt och göra högskoleprovet. Malin Andersson är kvinnan som gör de smarta valen i alla lägen.

När mössmonstren visar sig, då vet man att det är vinter

Så mycket, men ändå inget

Det händer mycket just nu. Jobb, Ryska, träning och vänner ska hinnas med under dygnets 24-timmar, och trots att allt snurrar så känns det som om ingenting händer. När man ska berätta för bekanta vad som pågår så står det alldeles still, och det känns som om man inte gör något vettigt överhuvudtaget. Så därför måste jag lista allt som har hänt den senaste tiden, mest för att känna att det verkligen har hänt något i Malin Anderssons liv:

1) En arbetskollega har börjat nypa mig. Oftast när jag minst anar det smyger han upp och klämmer till, dock aldrig på något onämbart ställe. Varje gång blir jag alltid så paff att jag inte kan formulera ett vettigt ord och fråga VARFÖR puckot nyps.

2) Jag har fortfarande inte lägrat Ryskaläraren, fast jag har lyckats få honom att rodna efter en snabb lektion i Daniels flörtskola (Daniels enda lektion gick ut på att flörta skamlöst, vilket kan ligga bakom den arma doktorandens plötsliga tomatfärg)

3) Jag funderar på ifall jag måste göra mig av med min katt.

4) Jag har fått kontakt med Aldijana igen.

5) Imorgon ska jag träffa två gamla gymnasiekompisar för en fika (tack facebook!)

6)Trots träning flera gånger i veckan har jag gått upp i vikt.


Ergo: mitt liv- endast ytligheter för tillfället. Skål!

Seg i kolan

Min mentala status har den senaste veckan varit konstant trötthet, hence all the non existing blogginlägg. Men igår fick jag nya energier efter en kväll på stan med Sara och Snyggo Martin, så ge inte upp hoppet om nya parenteser på denna sida.

Och lika glada var vi när vi kom i mål!

I det post-sovjetiska Hässelby sprang denna glada kvintett idag en mil. Och mycket trötta, och mycket nöjda trampade vi in på en tid som samtliga var nöjda med. Och vi var också mycket nöjda med pizzan som vi åt efter loppet.

Springa långt. långt bort

På söndag ska jag springa en mil. Det är 10 kilometer. 10 000 meter. Det är toklångt. Jag har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv, men på söndag ska jag fästa en käck nummerlapp på bröstet och rusa iväg med flera hundra andra och försöka undvika att komma sist i mål.

Jag är scared shitless.

"Det är svårt att hitta en karl utan en diagnos"

Jag har varit lite slö på sista tiden med att logga in på mötesplatsen, men eftersom det är söndag idag, inget bra på TV och jag behöver en anledning till att inte städa så loggar jag in för att kolla om det kommit något intressant. Efter en minut blir jag fed up och loggar ut. Jag fattar att om du inte lagt ut ett kort så finns det en anledning till det, troligtvis att din fru inte ska komma på dig. Och nej, jag tänder inte på din rakade bringa, som du lagt ut bild på. Och hur fan vet du att jag har snygg kropp, det enda du har sett är en två centimeter stor bild på mitt ansikte.

För alla er som funderar på att pröva på internetdating så kan jag meddela att karlar är lika enfaldig på internet som in real life.

Boktips

Har nog tyckt att Katarina Janouch hypats en del i media, men får fingersmäll då jag inser att hennes "Anhörig" är fett bra.

Vakna Svenska Folket!

Blir rejält mörkrädd när jag inser att Sveriges näst största bloggare, Fru Schulman, är en förväxt 14-åring. Svenska folket har tagit henne till sitt hjärta och satt henne på en tron, trots att allt hon skriver är irriterande tonårsbabbel blandat med fyllehistorier från Stureplan.

Finns det populära kvinnliga bloggare som skriver om andra saker än mode, skönhet eller mindless blap? Eller är det enbart männen som representerar intiligentsian i den svenska bloggsfären?

Ree-spect

Sedan jag kom till Sverige har jag bitchat om hur vuxna alla jämnåriga hokus-pokus helt plötsligt hade blivit. Just därför var Maries kommentar på hennes 28-års dag i lördags helt underbar:
"Mitt mål var att säga upp mig innan jag var 28. Nu är jag fri att sticka till Australien i ett halvår" Det kallar jag mod i en tidsera då man helst skall ha minst en bostadsrätt, en förlovningsring samt en karriär.

Ibland funkar inte de gamla djungelordspråken

Det är inte synden som straffar sig. Det är att gå upp extra tidigt för att jogga som orsakar skada; gjorde det i morse och är nu dunderförkyld tre timmar senare.

Amor est mater studiorum

Mitt ryskaplugg har fått en rejäl motivationshöjare: jag har fått en liten crush på min ryskalärare.

Never party on a Fredag!

När jag står på Regeringsgatan klockan två en fredagkväll och inser att jag har ingen jävla aning om hur jag ska hitta hem så vet jag att jag ska instiftat en ny levnadsregel: man skall helt enkelt inte gå ut på fredagar.

På fredagskvällar är folk alltid för trötta efter en veckas jobb, de har inte heller gjort sig av med de spänningar och aggressioner som uppstår om man stressat på ett arbete i femdagar. Resultatet blir att de alltid blir lite för fulla, och kompinationen alkhol samt en veckas frustration och stress är inte bra. Det är just en sådan kombination som gjort att jag helt appropå är vilse mitt i centrala Stockholm alldeles för sent en fredagkväll. Nästa fredag ska jag vara hemma med min katt.

Pu-cko

Igår satt jag och nostalgitrippade totalt om hur underbart billigt det var att gå på bio i Portugal, bara fyra euro och - åh! vad mycket vi gick. Här är det ju så dyrt att man nästan får ansöka om skuldsanering efter man sett en rulle på lokal. Synd, bio som är så kul.

Blir otroligt arg på mig själv när jag på kvällen korsar gatan där jag bor och får syn på kvartersbion. En biljett femtio spänn. Och trots mitt ständiga längtan till den billiga biosalongen har jag aldrig ens varit där.

Space out

Jag ska inte tråka ut er till vanvett med en klassisk reseskildring av Turkietresan, utan väljer att sammanfatta det hela med orden: Vi var borta i sex dagar, men hann skratta bort sju års bekymmer. Exakt så kul hade vi.

Efter att jag kommit hem har jag "spaceat out" totalt: är så förvirrad just nu att jag knappt kan palla mig till jobbet på mornarna, och den mesta av tiden spenderar jag med att i trancetillstånd stirra ut i rymden och spela Kents Ingenting på repeat. Grannarna kommer snart att förgås av vansinne och komma och banka på dörren, vilken har pajat och går inte att låsa. Dessutom kan jag inte komma på ett humant sätt att spola min date, som visade sig vara århundradets tråkigaste man. Jag har försökt ignorans men det verkar inte bita, så jag tror att det enda som funkar är hårt klarspråk.

Min nya arbetskollega känner förresten Mikael Renberg :-)

Det är kallt.....

Precis kommit tillbaka från 30 grader i Turkiet....och det är så jävla kallt i Sverige! *fryser häcken av mig*

Relationskonsulterna

Igår frågade två av mina vänner när jag ska träffa lördagens date igen. Eftersom livet just nu går i 110 så har jag inte tid förrän efter att jag kommer tillbaka från min semester, vilket får mina två vänner att se rött:
"Va! Då hinner ni ju glömma bort varandra! Ni måste träffas innan!"

Eftersom mina två polare faktiskt har haft ihop det med sina respektive i flera mannaminnen, så böjer jag mig för deras expertis. Så ikväll ska vi ses. Och efter det så ska jag packa, tvätta, städa och komma iväg till flyget klockan kvart över fyra i natt. Jag kommer att vara ett vrak när jag kommer fram til Turkiet.

Det där med Good Manners...

Min nyförlovade arbetskollega (se tidigare blogginlägg) kom idag insvassande till kopieringsrummet där jag stod och låtsades jobba, och sticker fram vänster ringfinger framför näsan på mig. Där sitter nämligen förlovningsringen: en blank och platt historia i vitt guld. För Malin Andersson (som betraktar H&M som en fullgod juvelerare) ser det ut som en vanlig ring i silver.

Saker man inte ska säga till någon som har en ny förlovningsring i vitt guld på fingret: "Alltså, hur ser man egentligen skillnad på vitt guld och vanligt silver? Ser ju likadant ut för mig!"

Kollegan ser ledsen ut och lommar iväg. Jag kommer nog inte bli bjuden på bröllopet.

Don´t drink and have PMS

När Malin Andersson har PMS så skall Malin Andersson inte gå på lokal. I fredagskväll fick Malin Andersson PMS-släpp på krogen vid tvåtiden på natten. Lyckligtvis var den utsatte manliga bekantskapen så full att han inte riktigt uppfattade vad som egentligen hände.

Åsså var det dags att börja dejta igen...

Förundran

Jag har sällskap med en arbetskollega på tunnelbanan hem. jag är på väg till ryskakurs och han ska köpa förlovningsringar med sin flickvän. Kollegan har nämligen friat till henne på sin trettioårsdag. När jag frågar varför han valde att be om hennes hand just nu så svarar han med östgötsk dialekt "Nej men vadå, vi har varit i hop i tre år nu och ja, det är väl helt enkelt dags"

För honom är det så självklart på något vis, vilket gör mig förundrad.

Något gick snett

Eftersom jag passat Greta och Tristans hund i helgen, så försökte jag mig på hundtricket. Fast de enda som jag fick napp hos var de här två:

När jag vill vara riktigt elak- då bakar jag!

Eftersom jag egentligen är en gammal tant fast i en lönnfet soon-to-be trettioårings kropp, så är jag omåttligt förtjust i att baka. Och eftersom jag är en flicka som i tonåren haft ätstörningar så äter jag upp allt jag bakar på en gång ifall det är så att jag bakar bara för att stoppa i frysen. Därför tycker jag att det är idealiskt att baka och ta med till jobbet, för då kan till och med den lilla flickan med ätstörning i mig hålla sig från att vräka i sig allt med en gång. Idag var en av mina vikariers sista dag, och eftersom jag vill verka lite hygglig samt få utlopp för en bakorgie så bestämde jag mig för att göra en morotskaka och ta med till jobbet. Fast efter idag så kommer jag aldrig mer att ta med hembakt till min nuvarande arbetsplats.

Efter fikat så vänder sig nämligen en av kvinnorna i min grupp till mig och säger " Erkänn att du bakar för att vi andra ska få dåligt samvete!" Först tror jag att hon skämtar och svarar "Nej, självklart inte. Jag tycker bara att det är kul att baka"
"Nämen, erkänn nu att du gör det för att vi andra ska må dåligt!"

Ibland är vi kvinnor våra egna största fiender.

Ej påsatt= Looser?

Sverige tycks ha drabbats av en omotiverad släng av Martina Haag-feber. Helt plötsligt är hon överallt: i tidningsartiklar, på TV och dessutom spelar hon huvudrollen i en film baserad på hennes egen bok. Hela tiden fnissar hon och ångar av "jag-är-en-liten-tjej-som-egentligen-är-helt-hopplös"-personlighet. Om ni inte fattar vad jag menar så kan ni tänka er Bridget Jones- fast i svensk tappning och lite mer mediasmart. Och egentligen så har jag väl inte stört mig på Martina Haags mediaexponerade våpighet, fram tills den morgonen då jag råkar få syn på grattistidningen Citys förstasida. Där sitter Martina Haag i en mycket snygg Diane Furstenberg-klänning i en soffa och ser toklycklig ut, och rubriken lyder "Jag var en loosersingel!" När jag sedan slår upp tidningen så kan jag där läsa hur Martina glatt bubblar på om hur vilsen hon var i livet fram tills det att hon hittade Erik, och nu har ett helt nytt liv öppnat sig för henne tack vare förändringen i civilstatus.

När man närmar sig trettio och det inte finns en pojkvän i sikte så känns en sådan rubrik och artikel först som en round kick i magen, men sedan blir jag otroligt förbannad för trots min singelhet till 100 procent (kom igen, jag har ju faktiskt en katt och har dessutom knappt rakat benen sen barna Hedenhös- man kan knappt bli mer singel än så)- så jag känner mig absolut inte som en looser, tvärtom. Och jag förstår faktiskt inte hur någon kan betecknas som en looser endast på grund av att man inte blir påsatt av samma person regelbundet eller har delad ekonomi med någon annan individ. Det måste ju finnas 100 andra parametrar som man kan bedöma hurvida någon har ett sådant vagt begrepp som looser. Hela vägen till jobbet är jag så förbannad att jag sitter och funderar på att skriva en insändare om detta mediala påhopp på mig och andra i min situation. Fast sedan så slår det mig hur otroligt synd det är om Martina Haag som mådde så dåligt bara för att hon låg och sov ensam på kvällarna. Herregud, stackars flicka. Tur att hon nu ialla fall har råd med snygga Diane Furstenberg-klänningar.

"Dregla -moi? Nästa gång Theresa kommer ska jag riva henne i fejan!"

Behöver man något mer i livet än en sån här?

Party with the folks in the village

Ärligt talat så trodde jag nog inte att jag skulle ha så ofantligt roligt som jag faktiskt hade i lördags kväll, då jag blivit hemkommenderad för att bevista den fest som mina föräldrar samt deras grannar organiserat mitt ute i skogen där de bor.

Det hela började med sedvanligt mingel av det mindre stela slaget (redan här var jag förvånad över att festen verkade bli roligare än vad jag tänkt mig), och sedan fortsatte taberaset enligt det vanliga program med tipspromenad, femkamp, buffé och sedan kaffe och musik av den inflyttade danske trubaduren. Fast det som var så överraskande med byfesten visade sig när kvällen tillslut var över vara krampen i magen efter brorsans fräckisar, upptäckten att mina grannar planerar gifta bort mig med någon av pojkarna Hollander, det perfekta pilkastet från min sida som höll på att ge min tävlingsinriktade bror hjärtslag och till slut nattbadet i sjön under stjärnhimmeln med mamma och hundarna. Jag kan nog faktiskt utnämna lördagkvällen den 25:e augusti 2007 till den roligaste lördagkvällen hittills under 2007.

Jag och den danska trubaduren

Lögner och förtal

http://theresaslifeanddreams.blogspot.com/2007/08/katter.html

"Blir det ingen andra vers eller?"

Och så har jag fått det som jag ville: i februari när jag kom tillSverige så lovade jag mig själv att jag skulle börja om- hitta jobb, bostad, nygamla vänner och fritidsintressen. Och nu sitter jag här i en lägenhet med en underbar katt, ett passerkort till jobbet runt halsen, en telefonbok med folk man kan ringa till 24-7, ett gymkort i plånboken och en kvällskurs i ryska som jag ska börja traggla på nästa vecka.

Och inte fan är jag nöjd nu när man kan kisa lite med ögonen och säga att jag är i mål- istället har jag sådan ångest att jag egentligen skulle vilja rulla ihop till en boll på golvet och bara gråta. För det var inte så jävla kul det där livet som jag målade upp att jag ville ha, och nu vet jag knappt vart jag ska ta vägen.

Kommer det alltid att vara så att jag konstant kommer att drömma om något annat, oavsett hur bra jag har det?

K.A.O.S

Ur Kaos föddes Unversium, men ur Malin Anderssons lokala kaos verkar ingenting födas just nu. På jobbet har mitt stöd Jeanette försvunnit- jag har helt plötsligt allt ansvar och allt bara snurrar. Olof har dykt upp ur det undermedvetna och dessutom har jag antagligen återigen för hundrade gången i ordningen blivit olyckligt in love.

Jag tror jag går och lägger mig. Väck mig när Jesus återupptått eller nåt.

Upprop!

Härmed uppmanar jag alla Eder att omedelbart skaffa ett användarkonto på Facebook!

Heaven on Earth

Det finns nog inget på jorden som går upp mot att köpa the ultimate wedding shoes för ynka femtio spänn. Halva reapriset rocks- och jag fetignorerar det faktum att jag kanske borde reflektera över att just dessa skor valts bort av tusentals konsumenter innan mig och därmed blev kvar att nästan skänkas bort...

Vardagsliv

The sleep over of the year

Besöket förra helgen från fornstora dagar var verkligen en hit, under avspända former hade vi långa sconesfrukostar, promenerade, grillade och framförallt pratade vi om allt väsentligt här i livet, och antagligen om en hel del oväsentligt as well. När alla var utflugna på måndagen så var jag inte det minsta trött utan utvilad och inspirerad, trots att vi under hela helgen varit på språng. Fast Ramsesstackaren lider av svår abstinens efter förra helgen- det är tufft att gå från fyra personer som gullar med en konstant till en enda ynka person cold turkey.

Annars har den senaste veckan ägnats åt att komma igång med vardagslivet igen. Eftersom min tå numera ser nästan normal ut har jag hittat vägen tillbaka till gymmet. Ibörjan fick jag sparka mig själv för att verkligen komma iväg och varje träningspass var pissstråkigt, men efter ett spinningpass i onsdag så fick jag kicken; den som gör att man går hem genom stan med ett leende på läpparna trots att man är pinsamt genomsvettig.

Förutom att träna så har jag kommit in på en ryska kurs efter mycket strul med Högskoleverket, hittat klänningen till bröllopet samt börjat läsa Linnea Josefina Lundblads nya bok. Och elräkningen gör mig fortfarande förvirrad.

Men va fan

Varför är elräkningar totalt jävla omöjliga att fatta? Inte ens jag, fakturornas drottning, fattar vad fan jag betalar för. Jag misstänker starkt att Fortum är en del av någon jäkla världskomplott.

It sucks to be a grown up and pay electricity bills.

Nej baby...

Allting har inte gått sönder, jag lovar. Men ibland är det bara att bryta ihop och komma igen