Eftersom jag egentligen är en gammal tant fast i en lönnfet soon-to-be trettioårings kropp, så är jag omåttligt förtjust i att baka. Och eftersom jag är en flicka som i tonåren haft ätstörningar så äter jag upp allt jag bakar på en gång ifall det är så att jag bakar bara för att stoppa i frysen. Därför tycker jag att det är idealiskt att baka och ta med till jobbet, för då kan till och med den lilla flickan med ätstörning i mig hålla sig från att vräka i sig allt med en gång. Idag var en av mina vikariers sista dag, och eftersom jag vill verka lite hygglig samt få utlopp för en bakorgie så bestämde jag mig för att göra en morotskaka och ta med till jobbet. Fast efter idag så kommer jag aldrig mer att ta med hembakt till min nuvarande arbetsplats.
Efter fikat så vänder sig nämligen en av kvinnorna i min grupp till mig och säger " Erkänn att du bakar för att vi andra ska få dåligt samvete!" Först tror jag att hon skämtar och svarar "Nej, självklart inte. Jag tycker bara att det är kul att baka"
"Nämen, erkänn nu att du gör det för att vi andra ska må dåligt!"
Ibland är vi kvinnor våra egna största fiender.
1 comment:
Så sant som det är sagt... I know the feeling. Det är ju liksom bara inte möjligt att bara göra något av ren och skär inspiration eller glädje. Man måste ju bara ha en ondskefull baktanke...
Post a Comment