Och så har jag fått det som jag ville: i februari när jag kom tillSverige så lovade jag mig själv att jag skulle börja om- hitta jobb, bostad, nygamla vänner och fritidsintressen. Och nu sitter jag här i en lägenhet med en underbar katt, ett passerkort till jobbet runt halsen, en telefonbok med folk man kan ringa till 24-7, ett gymkort i plånboken och en kvällskurs i ryska som jag ska börja traggla på nästa vecka.
Och inte fan är jag nöjd nu när man kan kisa lite med ögonen och säga att jag är i mål- istället har jag sådan ångest att jag egentligen skulle vilja rulla ihop till en boll på golvet och bara gråta. För det var inte så jävla kul det där livet som jag målade upp att jag ville ha, och nu vet jag knappt vart jag ska ta vägen.
Kommer det alltid att vara så att jag konstant kommer att drömma om något annat, oavsett hur bra jag har det?
4 comments:
Ja!
Men det är mänskligt. Och faktiskt är jag stolt över dig för att du inte är nöjd med dig själv och trots att du klarat av allt vill ligga som en liten boll på golvet och snyfta - det gör dig till en av de bästa människor jag någonsin mött/känt/sett/hört talas om.
Vad göra nu då? Fortsätta framåt. Bakåt finns inte! Och du blir nog aldrig nöjd. Precis som jag inte heller blir nöjd. Det är därför livet inte slutar när man är 30 utan man kan få hålla på tills man blivit dubbelt eller tre gånger så gammal :D
Kram!
Jur var det nu den gamla sovjetparollen löd: Uppåt och Framåt?
Japp!
och folk undrar när jag ska flytta hem... tre veckor semester i sverige är tillräckligt för att ge mig ångest.
Post a Comment