Den senaste veckan har jag kämpat med att bli av med min sega förkylning, som gjort att jag inte orkat så mycket mer än att jobba och sova. Inaktiviteten har gjort mig otroligt rastlös, men samtidigt så har jag inte haft energi till att hitta på något för att råda bot på tristessen så snacka om moment 22.
Min sega förkylning har dock fått mig att tänka hur jag egentligen lever mitt liv. Saken är den att jag aldrig brukar vara sjuk, men nu den senaste tiden har snuvorna haglat. En artikel om sömnbrist fick mig att inse faktum: jag är småsjukk hela tiden eftersom jag inte sover tillräckligt. Och varför sover jag inte tillräckligt? För att jag har gjort som vana att gå upp klockan fyra på morgonen eftersom jag vill vara på jobbet klockan sju. Jag har alltså låtit prestationsmonstret ta över mina arbetstider, och får nu betala med att ständigt dras med konstant trötthet och tydligen även nedsatt immunförsvar.
Så den här veckan har jag börjat avvänjningskuren- jag har satt mig framför dataskärmen först klockan åtta på morgonen och dessutom kompletterart med att gå hem i tid. I början var jag skitstressad, eftersom jag jag har rätt mycket att göra på jobbet och har svårt att stressa av om jag inte känner att jag ligger i fas. Och hem från jobbet så har stresshormonerna fått frispel eftersom jag inte kunnat släppa att jag under en åttatimmarsdag inte hunnit med lika mycket som jag gjort under en tiotimmars. Men i takt med att veckan flutit fram så har stressen avtagit och det har blivit lättare och lättare att tänka på annat., dock har jag en hel del arbete kvar - så utmaningen kvarstår även nästa vecka.
För att råda bot på sömnbristen så har jag nu åkt hem till skogen över helgen, och efter att ha sovit tio timmar första natten så är livsandarna tillbaka och förkylningen nästan puts väck. Sömn rockar fett, bara så ni vet!
No comments:
Post a Comment