Det är inte så att jag har svårt att somna, det tar max tio minuter innan jag kopplar bort världen när jag lagt mig i sängen, utan problemet är att jag vaknar klockan två varje natt - och sedan är det maran som rider mig fram tills halv fyra då jag till slut somnar om. Samma historia nästan varje natt, och i genomsnitt kanske jag sover fem - sex timmar per natt. Och är man trött så är man inte en särskilt kul person, och dessutom är man rätt så ofta grinig, slö och lätt deprimerad.
Proceduren att sova ordentligt började för några veckor sedan, då jag gjorde det första testet i Lifegenestudien. Studien började med att man fick fylla i frågor om bland annat sina sömnvanor, och sedan fick man träffa en läkare för olika prover. När sedan provsvaren kom så bifogades kommentaren: ät mer järn så sover du nog bättre. Men mindre kaffe och mer spenat allena hjälpte tyvärr inte fullt ut, så de senaste veckorna har ägnats åt att stressa ner rent allmänt.
Av någon anledning så springer jag runt och oroar mig för saker som aldrig har hänt och som troligtvis aldrig kommer att hända (exempelvis så är jag konstant orolig att ingen ska tycka om mig, att jag ska få sparken för att jag inte hunnit med allt på jobbet eller att jag kommer att cancer. Det sista låter lite larvigt, men jag är skiträdd för cancer). Rätt tunga grejer att nojja om varje dag, men nu är den mentala inställningen att så börja tänka på annat så fort de där tankarna dyker upp. Och efter mycket träning så funkar det - jag är lugnare och tänker överlag mer kreativa tankar. Dessutom har jag varit stenhård med att jag ska vara i säng senaste tio - många har skrattat åt mina tidiga vanor när jag shappat tidigare, men jag har varit otroligt principfast. Och nu har det äntligen hänt, jag har sovit nio timmar på raken! Håll tummarna att trenden håller i sig...
Ska inte sticka under stol med att en tråkig bok dessutom också hjälper om man har svårt att slagga.
No comments:
Post a Comment