Nu är det officiellt.

Jag ber om ursäkt att jag inte bloggar längre, men jag är fullt upptagen med att vara tokkär. Och jag vägrar bli en sådan brud som bara babblar om sin kille, och eftersom han är allt jag har i skallen just nu så blir det inga blogginlägg förrän jag blir någorlunda normal igen.

Oväntat.

Efter 15 år sedan jag hörde den här senast så får jag den helt plötsligt på hjärnan. Och den finns inte att tjacka på I-tunes, tortyr!

En helg hemma hos familjen A

Det här lilla charmtrollet kom och önskade Glad Påsk.

Påsken har varit mycket traditionell för min del: familj, godis och bokläsning. Tack vare det fina vädret så har jag, alla inomhusaktiviteter till trots, fått lite fräknar :-)

Fast de nyförskansade fräknarna lever farligt den närmaste tiden, då det är bokslutsvecka denna vecka (innebär en massa jobb, reds. anm) och dessutom drar det ihop sig till tenta. Dock har jag en date och en lägenhetsvisning som jag skall hinna med under veckan, så lite kul (vid sidan om allt det tråkiga och alla måste grejer) kommer att rapporteras på en blogg nära dig. För er som varit med ett tag så kommer här lite kul kuriosa: killen jag skall träffa heter Olof....men ABSOLUT inte den Olof. Men det känns lite konstigt...

Ingen högtid hos familjen A är komplett om det inte finns en skogsmaskin inblandat på något sätt. 

Mot kiltarnas land

En av anledningarna till att jag just nu håller koll på flisen är det faktum att jag och Gretchen har bokat en resa till Skottland i augusti. Förhoppningsvis skall vi få se lite slott, får, sjöodjur samt vad skottarna egentligen har under kilten...

Ny hobby

En liten, liten baslikaplanta tittar fram i hemmaodlingen.

Ibland är det guld att vara på konferens.

Idag har jag fått betalt för att gå runt och titta på leksaker i Stockholms troligaste dammigaste museum. 

Äntligen!

Min löpning den senaste tiden har verkligen inte funkat- jag har inte orkat hålla flåset uppe, mått illa under passet och minsta lilla backe har kännts som Mount Everest. Men idag så lossnade det och jag lyckades köra ett långpass på en timme och en kvart utan att gå en enda gång! Och kul var det - mycket tack vare den här gamla goding som spelades i poden:

I fliskrisens spår...

...har jag börjat sälja mina tillhörigheter på internet.

Förhoppningsvis en ny tradition.

Tomma glas och tallrikar efter en lång, lång söndagsfrukostbuffé.

Idag har jag haft en inspirerande frukost med Blackbella. Jag hoppas att det kan bli en ny tradition, för det var grymt lyxigt att svulla och ha det goda samtalet samtidigt.  

Inget är bättre än att sova.

De senaste månaderna har jag sovit mycket skruttit, men har de senaste veckorna arbetat för att sova ordentligt.

Det är inte så att jag har svårt att somna, det tar max tio minuter innan jag kopplar bort världen när jag lagt mig i sängen, utan problemet är att jag vaknar klockan två varje natt - och sedan är det maran som rider mig  fram tills halv fyra då jag till slut somnar om. Samma historia nästan varje natt, och i genomsnitt kanske jag sover fem - sex timmar per natt. Och är man trött så är man inte en särskilt kul person, och dessutom är man rätt så ofta grinig, slö och lätt deprimerad.

Proceduren att sova ordentligt började för några veckor sedan, då jag gjorde det första testet i Lifegenestudien. Studien började med att man fick fylla i frågor om bland annat sina sömnvanor, och sedan fick man träffa en läkare för olika prover. När sedan provsvaren kom så bifogades kommentaren: ät mer järn så sover du nog bättre. Men mindre kaffe och mer spenat allena hjälpte tyvärr inte fullt ut, så de senaste veckorna har ägnats åt att stressa ner rent allmänt.

Av någon anledning så springer jag runt och oroar mig för saker som aldrig har hänt och som troligtvis aldrig kommer att hända (exempelvis så är jag konstant orolig att ingen ska tycka om mig, att jag ska få sparken för att jag inte hunnit med allt på jobbet eller att jag kommer att cancer. Det sista låter lite larvigt, men jag är skiträdd för cancer). Rätt tunga grejer att nojja om varje dag, men nu är den mentala inställningen att så börja tänka på annat så fort de där tankarna dyker upp. Och efter mycket träning så funkar det - jag är lugnare och tänker överlag mer kreativa tankar. Dessutom har jag varit stenhård med att jag ska vara i säng senaste tio - många har skrattat åt mina tidiga vanor när jag shappat tidigare, men jag har varit otroligt principfast. Och nu har det äntligen hänt, jag har sovit nio timmar på raken! Håll tummarna att trenden håller i sig...

Ska inte sticka under stol med att en tråkig bok dessutom också hjälper om man har svårt att slagga.

Fliskris- encore une fois

Helvete också.

Jag har vetat sedan länge att det gällde att vara försiktig med pengar den här månaden eftersom de få slantar jag har ska räcka till mycket. Men för att ytterligare spä på fliskrisen så har nu även Skatteverket beslutat sig för att ge mig kvarskatt, vilket gör att det nu är dags att dra in svångremmen ytterligare. Min matbudget den närmaste månaden kommer att vara ungefär 200 sek per vecka...jag tror bestämt att bönor kommer att stå på menyn ett tag framåt.

Rensning bland mina dåliga samveten.

Igår körde jag och Gretchen det första långpasset på väldigt, väldigt länge - och det tog inte lång stund att inse att konditionen för min del inte är där den borde vara för att klara en halvmara om två månader. Så fram till lunch idag så hade jag träningsångest och dåligt samvete för att jag inte tränat mera och hårdare.

Men idag på lunchen blev jag arg på mig själv- va fan, varför ska jag låta prestationsmonstret nojja sönder träningsglädjen as well? Det räcker att man har dåligt samvete för att man inte jobbar tillräckligt, städar tillräckligt, är så smal, snygg och uppiffad som man borde eller att man inte har ett sådant spännande sexliv som man borde ha som singel i die haupstadt. Träning skall vara kul och ge energi, inte något som jag ständigt har en knut imagen inför.

Så nu tänker jag skita i prestationshetsandet i joggingspåret och skall satsa på att ha kul i stället när jag tränar, och bara ge mig ut när jag vill och har lust. Och som belöning till mitt nyfunna träningsmantra så såg Gud till att jag idag träffade en spinninginstruktör som spelade Rammstein under passet...:-)

Morgondagens uppdrag innehåller bland annat att deffa på gymmet, jobba samt flukta på herrarna i AIK's hockeylag på kvällen.

Lördagsbilder

Dagen började med ett kort besök på denna konferens tillsammans med die Brommafrauen.

Sedan skimpade jag iväg till Grand där jag och Lars gick på rysk filmfestival. Efter filmen kom skådespelaren fram och berättade hur dålig filmen var (only in Russia...)

Avslutning: Dricka och mat på söder med norrlänningarna. Jag orkade fram till halv tio, sedan var det dags att ta pendeln hem till sängen.

Lyxen fortsätter

Bio med F:et = Tisdagslyx

I går kröp jag ihop i biomörkret tillsammans med F:et, och tillsammans såg vi Tim Burtons senaste skapelse. Jag gillar alla färger och fantasimonster som filmen innehåller, men jag är besviken på storyn som var lite...tunn och förutsägbar. Jag måste nästan läsa boken för att ta reda på om det är orginalstoryn eller tolkningen som inte föll mig på läppen.

Idag har jag lyxat mig med att bara bry mitt lilla huvud med huruvida jag skall köpa en Ipod nano eller inte. Ytlighet och materialism i lagoma doser är underskattat.

Måndagslyx

Trista och trötta måndagar blir betydligt trevligare när man hämtar den här filuren på dagis - alla bekymmer och all trötthet är puts väck när han kommer svansande mot en i dagisdörren med kopplet i munnen.  Att sedan bli bjuden på sushi lyfte även det denna måndag till en mycket trevlig dag.

Trött och uttråkad

Den senaste veckan har jag kämpat med att bli av med min sega förkylning, som gjort att jag inte orkat så mycket mer än att jobba och sova. Inaktiviteten har gjort mig otroligt rastlös, men samtidigt så har jag inte haft energi till att hitta på något för att råda bot på tristessen så snacka om moment 22.

Min sega förkylning har dock fått mig att tänka hur jag egentligen lever mitt liv. Saken är den att jag aldrig brukar vara sjuk, men nu den senaste tiden har snuvorna haglat. En artikel om sömnbrist fick mig att inse faktum: jag är småsjukk hela tiden eftersom jag inte sover tillräckligt. Och varför sover jag inte tillräckligt? För att jag har gjort som vana att gå upp klockan fyra på morgonen eftersom jag vill vara på jobbet klockan sju. Jag har alltså låtit prestationsmonstret ta över mina arbetstider, och får nu betala med att ständigt dras med konstant trötthet och tydligen även nedsatt immunförsvar.

Så den här veckan har jag börjat avvänjningskuren- jag har satt mig framför dataskärmen först klockan åtta på morgonen och dessutom kompletterart med att gå hem i tid. I början var jag skitstressad, eftersom jag jag har rätt mycket att göra på jobbet och har svårt att stressa av om jag inte känner att jag ligger i fas. Och hem från jobbet så har stresshormonerna fått frispel eftersom jag inte kunnat släppa att jag under en åttatimmarsdag inte hunnit med lika mycket som jag gjort under en tiotimmars. Men i takt med att veckan flutit fram så har stressen avtagit och det har blivit lättare och lättare att tänka på annat., dock har jag en hel del arbete kvar - så utmaningen kvarstår även nästa vecka.

För att råda bot på sömnbristen så har jag nu åkt hem till skogen över helgen, och efter att ha sovit tio timmar första natten så är livsandarna tillbaka och förkylningen nästan puts väck. Sömn rockar fett, bara så ni vet!

Den sämre fadern

Idag har alla tyckt synd om mig eftersom jag jag haft en snygg whiskeyröst och låtit mer förkyld än vad jag egentligen är. Eller rättare sagt, så länge jag åt Treo regelbundet så mådde jag prima, men när den effekten avtagit så kände jag att jag nog hade lite feber. Just mellan två Treorus så kommer projektledaren (som i förra veckan utropade sig till min "sämre far") förbi min plats och utbrister "Ha, det syns ju att du inte har alla pommes frites på tallriken. Gå hem!" 

Eftersom den sämre fadern även är ett databasgeni så skall jag passa på att utnyttja hans kunskap och våra familjeband, då jag bestämt mig för att bli ett SQL-geni. I morgon är det jag och fadern som skall gå igenom kursbeskrivningar så då gäller det att ha "alla pommes frites på tallriken". 

Något att se fram emot (och spara till....)

Elinorskan under Barcelonas palmer. Kortet är taget förra året när vi var där och hälsade på Heidi.

Tillsammans med norrlänningarna har jag bokat en långweekend till Barcelona i slutet av april. Vad vi skall göra där? Förhoppningsvis shoppa, äta gott och dricka drinkar.

Barcelonagrejen är bara en av roliga saker som kommer att hända i vår/sommar, och som jag inte riktigt har råd med om mitt bosparkonto skall växa. Därför är det budgetliv som gäller ett tag framåt nu - matlådor (som jag kommer att få äta i min ensamhet eftersom mina kollegor fortsätter att vägra äta lunch med mig) vatten istället för vin på krogen och framför allt - inget spontanshoppande! Lite tråkigt kan tyckas, men jag väjer att se det hela som en utmaning och det skall nästan bli kul att se hur snålt jag kan leva...

Det perfekta sällskapet

Hela veckan har jag känt att någon sorts infektion har lurat i kroppen, och lämpligt nog till helgen så har den brutit ut. Jag snorar, hostar och är allmänt trött, vilket har gjort att det har varit perfekt att ha en labrador som sällskap i helgen. Till Baileys förtjusning har vi både bakat och lagat en massa mat i helgen - eftersom han är labrador så har han ett utpräglat intresse för kulinariska experiment.

Bättre i teorin än i praktiken.

Så här vackert är det klockan sju på morgonen i Södertälje. Saker man upptäcker när man är ute med hunden.

Nej, Fröken A kommer nog att vara celibatrice ett tag till. Gårdagens date kommer inte att leda till något mer än vad den var - en trevlig hundpromenad runt Djurgården i vackert (men kallt) vinterväder. Killen visade sig vara rätt så trist och som alla andra karlar oerhört självcentrerad, vilket förvånade mig eftersom jag träffat honom förr och då var han en rätt så kul typ. Men sedan slog det mig att de andra gångerna vi strålat samman har varit på krogen, så den här snubben är nog lite roligare om promillehalten är över noll. Min tidigare slutsats- att killar är bättre i teorin än i praktiken - håller i sig.

Trots att jag och daten skildes åt på centralen så hade jag ändå manligt sällskap med mig på pendeln hem till Södertälje. I helgen skall jag nämligen passa labradoren Bailey, och med det härliga vårvädret som infunnit sig så skall vi passa på att förbättra min plats i stegtävlingen.