Aj.

Just nu kan jag inte lyfta armarna över bröstnivå. Just nu har jag ett stort blåmärke på ena axeln som gör att det ser ut som någon har taken a swing at me.

Det är som tur är ingen som har gett mig ett rejält kok stryk, och inte heller har jag trimmat mina biceps på gymmet- utan det som har orsakat smärtan i axel och armar är en klass 2 studsare. Yes, Fröken A har varit på skyttekurs, och det var riktigt kul trots träningsvärk och blåmärken.

Helgens stordåd.

På bilden gör jag något som jag aldrig gjort förut: tapetserar. Förra helgen lyckades jag och mina compadres tapetsera ett helt vardagsrum. Samtliga var vi noviser inom detta hantverk (förutom Sandström som hade lite erfarenhet), men det blev faktiskt riktigt, riktigt snyggt. 

Miss Alzheimer

Ytterligare en dag med ändrade planer. Idag skulle jag egentligen ha gått på ett seminarium i kroppsspråk efter jobbet, men efter ännu en dag i 120 knyck så inser jag att jag helt plötsligt har stora probs med närminnet. Framåt tretiden så upptäckte jag gång efter gång att jag inte visste varför jag stod framför exempelvis kopiatorn, postfacken eller vem det nu var som jag borde maila om den där grejen som jag inte heller mindes vad det var.

Med andra ord var det alltså dags att gå hem. Nu är det säng och True Blood som gäller, doctor's orders!

Zoom out.

Idag var en dag med en massa "borde"- jag borde hinna registrera projekt, läsa dokument, svara på mail, fixa delar till cykeln, plugga...Redan vid lunch hade jag en puls på 120.

Men efter en "tjänsteresa" efter lunch med tvåans buss till spårvägsmuseumet så inser jag att det inte är någon idé att åka tillbaka till datorn och kollegorna eftersom klockan redan är halv fyra, utan istället så skiter jag totalt i allt jag borde göra. Strosar sakta genom okända gator på Söder, tar en kaffe och tittar på folk som går förbi utanför fönstret. Sedan möter jag upp med F och tillsammans upplever vi den utlimata verklighetsflykten- en riktigt bra film på bio. District 9 bör ses säger jag bara.

Det första som skall åtgärdas denna vecka...

...är min muskelinflammation i höftböjaren som jag ignorerat i några månader. Vila och Voltaren i en vecka!

First encounter

Projektledaren har svininfluensa. I fredags åt vi lunch tillsammans, och samma kväll fick han feber och har sedan dess inte kunnat lämna sin säng. Inkubationstiden är tydligen 1-3 dagar så jag tror att jag har klarat det första mötet med den beryktade influensan....

Veckans mission

Det har slagit mig att jag går runt bland en massa småsaker som jag borde ha fixat för länge sedan, inte orkat- och varje gång jag påminns så blir jag trött och lite stressad över att det där ännu inte är fixat. Vad kan vara en bättre definition av negativ energi än just den där sugande stresskänslan?

Så denna vecka skall jag rensa- och följande saker skall därför fixas:

• Lämna in kvitto för träningsbidrag.
• Sy upp ett par byxor som hängt i min garderob i ett år.
• Fixa till cykeln.
• Anmäla till skyttekurs.
• Fixa till min hall.
• Röja i badrummet.
• Röja i garderoben.

Några bilder från de senaste veckorna

Det har varit en intensiv vecka sedan jag började arbeta igen...just nu handlar 99 procent av alla tankar om jobbet, och man blir inte särskilt kul att umgås med om allt man har i skallen är jobbet. Men det har visat sig att jag har vänner som tålmodigt lyssnar på mitt dravel, och det är jag tacksam för. Och mitt mission denna vecka är att koppla bort och få ny inspiration så att jag blir smidigare i sociala sammanhang och kan diskutera annat än ett tidredovisningssystem.

Kanske, kanske...

...så klarade jag tentan idag. Nu gäller det bara att vänta på att resultatet skall trilla in i mailen, vilket kan ta upp till två veckor. Jag som hatar att vänta...

Just nu är det mest vakuum som gäller- min hjärna verkar totalt ha saggat ihop efter tentan och det var med nöd och näppe att jag lyckades ta mig hem. Nu skall jag försöka ta mig samman och satsa på att få ihop en packning för att klara av en vecka i skogen. Inget är inplanerat, inga måsten och det mest energiska som jag ska ta mig för kommer att vara att klappa Sigge.

Sayonara.

Fjärilar

Nu ska jag sätta mig på bussen och åka till norrland för att skriva tenta. Om jag inte klarar denna så kan jag inte fortsätta med B-nivå till våren...och jag klarar inte av att göra ett bokslut.

Usch. Jag är panikslagen.

Kärlek.

Idag fick jag ett telefonsamtal med mycket bra nyheter och naturligtvis blev jag så till mig att jag började  gråta.

För oinvigda, ett telefonsamtal som får en konsult från ett bemanningsföretag att gråta av lycka skall innehålla följande:

• Förlängning av uppdraget över årsskiftet.
• Löfte om excelkurs
• Insikten att höst och vinter kommer att fyllas med gubbkärlek samt med många, många skratt.

 

Injektion

Idag skulle jag behöva en injektion av självkänsla för att inte prata om självförtroende. Varför är det så lätt att glömma allt som är bra och så lätt att gå ner sig så fort något går snett?

"Det är lite rörigt just nu".

Nej, jag fastnade inte ute i skogen förra veckan- fast att det var svårt att lämna augustikvällar ute på altanen, svampskogen, päronen och Sigge för att skaka fram på tåget tillbaka till stan. Fast väl tillbaka så har jag haft den roligaste jobbveckan på länge (någonsin?)- så varje dag har jag rumlat hem hög på arbetsglädje som en äkta kommunist.

Fast nu har jag typ semester- för två halvdagar skall jag jobba och resten av den här veckan skall jag förkovra mig i redovisning för att skriva tenta på fredag. När tentan väl är skriven kommer jag att vara studiefri i några månader....som sommarlov, fast på hösten. Känns konstigt, men det ska bli skönt. Dagarna ute i skogen kommer troligtvis att göra mig grymt social, så jag planerar att göra september till en månad fylld med utgång och drinkar. Någon som är på (som dagens la jeunesse dorée säger)?

Off to the woods!

Jag tar med mig redovisningsboken och sticker hem till skogen över helgen. Systersonen fyller 15, hela familjen skall samlas och jag funderar på att smita iväg en stund och plocka svamp tillsammans med Sigge. Om det blir fint väder ska jag även passa på att bada så mycket jag bara kan.

Vuxen krankheit.

Idag är det synd om fröken Andersson. Förutom PMS så har nu även en förkylning infunnit sig, som gjorde att jag avvek tidigare från jobbet idag. Inte ens lösgodis eller färskpastan som jag fick av Sara har bitit på huvudvärken samt halsontet. Så förutom att vara det normala PMS-monstret som vill döda hela världen, gråta och äta choklad om vart annat, så är jag nu dessutom sunkigt förkyld. Ingen bra kombination med andra ord.

Trots att jag varit inaktiv stora delar av dagen så har min vuxenpoäng faktiskt stigit rätt rejält. Idag har jag extraamorterat på CSN-lånet (något jag tänkt att jag borde göra i flera år, men alltid lagt pengarna på annat). Och när jag upptäckte att jag fått skatteåterbäringen så förde jag snabbt över hälften till sparkontot och resterande hälften köpte jag en indexfond för (visserligen rörde det sig totalt om 400 spänn men ändå). Dessutom har jag hittat nya vuxna kläder på rea som jag kan använda när jag vill klä ut mig till den ansvarstagande vuxna som jag gillar att leka att jag är.  På HM's internetshop fyndade jag förra veckan en kjol, en tröja (som matchar kjolen), ett par träningsbrallor samt en kappa- allt för fyra hundra spänn. Och inget av plaggen är i de annars så självklara färgerna rosa eller lila, utan diskret och vuxet brunt eller svart. Och när jag idag hämtade ut paketet så satt alla plaggen jättebra- vilket är något av den högsta lycka som en internetshoppare kan uppleva.

Kappan som mitt vuxna jag ska ha i höst. Pris? 98 kronor....:-)

Värme. Tårar. Och regn.

Idag har jag haft alla känslor på en gång, med andra ord ett typiskt PMS-symptom (ack, hormoner måste vara en  kraftfull drog).

Och det blir kaos inombords när jag hör oväntade ord fyllda med värme. Först blir jag rädd och låtsas inte reagera- glömmer bort innebörden och förtränger. Först på tåget hem tar jag fram dem, känner hur varm och glad jag blir och som en äkta PMS-kärring börjar jag till medpassagerarnas förvåning sakta gråta.

Och Gud bestämmer sig för att ackompagnera det hela med en störtskur som jag måste gå igenom för att komma hem. Men det gör inget, för jag är så varm på insidan att det står emot allt regn i världen.

Och igen.

Idag lyckades jag igen: Låste in nyckeln till hänglåset i skåpet på gymmet när jag skulle duscha, vilket resulterade i att Sara fick gå och hämta en bultsax. Först mobilen, och nu detta-  vad är det som händer?

Tillfälle!

Ett erbjudande som är för bra för att säga nej till ifall man behöver ett soffbord och har vägarna förbi Södertälje :-)

Trevlig kväll med irriterande avslut.

Det måste vara ett bra betyg för en bok att när man läser den så blir man så inne i den att man 

glömmer kvar dyrbara föremål på tåget.

Istället för att krypa in i biomörkret och se Still walking med F, så blev det (inte så oväntat kanske) en flarra rödvin på en uteservering i gamla stan. Allt på grund av av en trasig signal i Älvsjö som gjorde att jag inte hann i tid till bion, utan istället fick jag och F improvisera och jag måste säga att vi gjorde ett bra jobb. 

På vägen hem till Södis så gjorde jag det som jag är bäst på. Satt och läst i boken som jag fått från F och när tåget väl var framme i Södertälje reste jag mig upp och gick längs kanalen hem. Glad, trött och utan min mobiltelefon som (antagligen) låg kvar på sätet. Fuck. Det är fjärde mobilen som jag tappar inom loppet av ett och ett halvt år- vilket är en bedrift eftersom jag inte ens varit full en enda gång som det har hänt.  Nu ska jag krypa till korset och köpa en ny (inte så bra för min fliskris), men har nu i alla fall insett att jag med mitt handikapp aldrig mer ska ha en dyr mobil utan ska köra på de lite billigare varianterna.

"Det goda samtalet".

Det var kanske inte så bra för plånboken eller midjemåttet att gå på restaurang med efterföljande bar igår kväll, men det var definitivt bra för humöret (Dessutom lurade jag Lars på tio spänn så det var inte enbart minusposter i bokföringen för kvällen).

Idag har jag vinkat förväl till Linnéa som nu lämnat sitt övernattningsläger på min soffa, och pluggat tills det tog stopp samtidigt som jag kokat ärtsoppa. Nu ska jag duscha och ta tåget in till stan där F och förhoppningsvis en mysig biokväll väntar.