Tisdagslyx

Face your fears.

Det är sommarschema på gymmet, och i tisdags (när jag hade tid att träna) så fanns det bara ett pass som passade. Problemet var att gymmet där passet gick av stapeln ligger 100 meter från mitt förra jobb.

Det låter larvigt, men halva tisdagen så tänkte jag att jag skulle skita i att gå tid eftersom jag fick panik bara av att tänka tanken på att närma mig det där skitstället. Men sedan blev jag arg istället eftersom det är otroligt larvigt att jag låter mig hindras av rädslan av att möta någon av mina gamla plågoandar.

Så jag går den välbekanta gatan fram, med lite hjärtklappning men inte så farligt som jag hade trott, möter tre gamla kollegor, ler och säger glatt "Hej", tränar, duschar och går hem med vetskapen att jag (larvigt nog) växt lite som människa.

(Arbetsplatsen som ett år efteråt ännu framkallar ångest är tegelbyggnaden långt bort i fjärran på bilden)