Jag har världens lökigaste extrajobb

Under dagens fyratimmar arbetspass har jag tittat på två avsnitt av Gilmore Girls (morsan i den serien är inte alls kul, utan lätt psyko) läst alla bloggar, bokat biljetter till Jönköping och haft lunch.

Tröttnar aldrig

Orginalversionen av denna låt har följt mig genom stora delar av mitt liv, jag minns till och med när min syster spelade den för mig för första gången (ett kasettband i pappas pickup). Idag har den här versionen hjälpt mig igenom den deprimerande flyttstädningen. Kort och gott, det här är världens bästa låt!

Diamonds are a girl's best friend..

Smyckena på bilden har en kollega på Malmökontoret gjort till mig, och jag blev jätteglad idag när hon lite blygt räckte fram paketet på ett besök här uppe i huvudstaden. I mitt fall behövs inga diamanter för att få mig glad en hel månad framåt, utan det räcker med hemgjorda accessoarer.

Flyttdagbok- del 1

Flyttpackning so far.

Att flytta suger- bara jag tänker på skiten så slår min mage ifrån såpass att jag måste springa på toa.

Idag hände för övrigt något konstigt. Jag var mentalt inställd på att det var sista passet med Mr Spinning, så det var med lite vedmod i hjärtat som jag torkade av min cykel efter passet och beredde mig på att lämna Telefonplans spinningsal bakom mig. Då har jag en röst som på äkta stockholmska säger "Hey, har du köpt dojor?!" Och sedan var jag fast- och efter femton minuters snicksnack om cykling ialla dess former tror jag att karln bjöd in mig på ett nittio minuters pass med sin favoritinstruktör. Ett pass som han gick på varje lördag.

Jag fattar ingenting, och magsåret bara växer.

En träningsblogg jag faktiskt gillar

Eftersom jag tränar en del så har jag börjat läsa en del om fysisk rörelse på internet, och blivit lite lätt skrämd av folks inställning till att röra på sig. Jag vet inte hur många listor jag har sett med dagens måltider och tips på svindyra proteindrinkar, som i kombination med non existent kolhyderater samt träning ser till att man är smal men muskulös à la Charlotte Perelli. Ingenstans står det att det faktiskt är kul att träna. Och hur bra man mår av att röra på sig.

Men jag gillar endorfinresan, för tjejen som skriver tar träning för var det är, och tack gode gud så det finns inte en enda lista över vad hon käkat under en dag på hela bloggen. Respect.

Planerna för dagen

Nästa helg kommer den stora "flytta-till-Hallonbergen" karusellen ske, och jag har redan förberett genom att hyra en auto samt tvingat Sara att hjälpa mig flytta nästa söndag (underskatta aldrig folks frikostighet efter ett par drinkar...). Idag kommer jag att ägna hela dagen åt att:

• Tvätta fönster (minns knappt hur man gjorde- har nog inte gjort det på fem år)
• Röja ur vindsutrymmet
• Frosta ur frysen (håll tummarna att ingen översvämning kommer att ske)
• Gå till återvinningsstationen- åtminstone två gånger
• Lasera två hyllor
• Städa ur garderoben
• Städa ugnen
  
• Tvätta
  
• Packa kläder
  
• Inte titta på Schlagerfestivalen

För övrigt skall jag tillägga att jag får svårartad ångest varje gång jag tänker på att jag måste flytta från kransas, så jag är lite spänd på hur jag ska klara en dag av förberedelser utan att ta fram rakbladet och skära mig i armarna och/eller överdosera sömnmedel.

Det värsta med att träna....

...är träningsvärken. Efter lite styrketräning har jag idag träningsvärk i brösten- vilket inte låter så jobbigt men så fort man rör armarna så värker lökarna.

Alces Alces

Idag har jag blivit medlem i Gårdsjö Älgjaktslag.

Det bästa med att träna....

...är att man kan löka med gott samvete.

För övrigt skall jag meddela att jag lagt ner projektet Mr Spinning, då all kontakt mellan oss endast har lett till att karln verkar tro att jag är spritt språngande. Det är lång historia som jag endast berättar över ett glas vin.

Levada mode

Av en slump så upptäcker jag att gamla hederliga och ursvenska Friskis och Svettis arrangerar vandringar i Stockholmstrakten. Och som grädde på moset kan man även åka på vandringsresa till fjällen med dem, vilket är perfekt för mig som troligtvis aldrig skulle få tummen ur att komma iväg om inte någon annan gör all planering åt mig. Den här sommaren kommer det nog att bli svårt att hinna med en av deras långpromenader, men jag ska definitivt spara länken tills nästa sommar. Det pirrar i kroppen att få komma in i levada mode igen.

Ute i Arkilpelagen

Det kan låta lite konstigt, men helgen kretsade faktiskt en hel del kring de där grejerna som sticker ut på bryggans högra sida.

För några månader sedan skrev jag en lista med en massa grejer som jag ska hinna med innan jag vandrar vidare till de sälla jaktmarkerna- och en punkt var att jag skulle skaffa ett lantställe. Den här helgen, då jag tack vare Malin och David, fick chansen att mitt i stressen besöka Husarö så har jag bestämt att jag måste prioritera punkten "lantstället" på livslistan. För det är så jäkla skönt att komma iväg och stanna några dagar där allt är lungt och man har chansen att varva ner.

Utfallet blev bättre än planerna

Dagens plan var att jobba över, handla, springa och packa. Men efter ett SMS från en återvändare, som efter sex månader i Australien helt plötsligt var i Stockholm igen, sprang jag ner till söder, hamnade på en bar, drack vin, träffade nya människor och ska nu gå och sova.

Diagnostiserad

Kvällens mission var att besöka en av de många kinarestaurangerna som finns runt om i staden. Den vi valde råkade ligga på Östermalm, och på vägen dit flamsar vi på det där sättet som vi bara kan. Naturligtvis kan jag inte hålla mig från att lägga av ett gapskratt, varpå en östermalmstant vänder sig skräckslaget om och utbrister : "Men, hur skrattar du? Vansinnesskratt..."

Saker är inte som de borde vara

Jag vet att jag nu både är en dålig bloggare och en dålig kompis. Förlåt Linnéa, jag vet att jag lovar och lovar men aldrig levererar. Men jag har så mycket att säga, och vet inte riktigt var jag ska börja.

Allt snurrar fortfarande otroligt fort; i morgon ska jag prya på nya jobbet (det ständigt pyrande magsåret kommer nog att börja blöda runt lunch), och resten av veckan kommer att sedan att hetsa på med övertidsjobb på gamla banken och helgen ska spenderas med alla paren ute på en ö i skärgården.

Och jag vaknar klockan tre varje natt och kan inte somna om för att jag är rädd. Och jag får ångest bara jag tänker på att jag ska flytta till Hallonbergen. Och jag har börjat röka varje dag. Och jag är inte lycklig, fast att jag vet att jag borde vara det.

Nu ska jag gå...

..och spinna kalsongerna av Mr Spinningsinstruktör. Önska mig lycka till!

Ur Kaos är du kommen, I kaos skall du åter vara

Allt går i hundrafemtio just nu, och det känns som om jag springer med i tempot iförd ett par alldeles för stora skor. Det där jobbet skrämmer mig otroligt mycket, jag var där i måndags och det var skräck rätt igenom. Trots allt vill en liten del av mig göra allt det där nya, men den delen är djupt begraven under all rädsla som gör att jag vaknar klockan tre på natten och inte kan somna om. Men egentligen är det skitsamma, för jag måste utmana mig själv och göra det här för annars kommer livet alltid att se likadant ut. Och det är ännu mer skräck.

Livet är ganska snurrigt just nu, men jag anar att det alltid kommer att vara så här. Så antagligen är det bara att gilla läget och lära sig leva med det.

I vildmarken intet nytt

Den här bilden sammanfattar min långhelg ute i skogen bättre än 1000 ord. Skräplitteratur, stickning, Sigge Sagge och solen....