På lägenhetsfronten intet nytt...

...eller jo, vi jobbar på, men allt ser fortfarande ut som kriget så några bilder skulle bara göra att eventuella läsare skulle ifrågasätta vår mentala status när vi väljer att bo i något som skulle kunna tas för en krigshärjad lägenhet. Förhoppningsvis ska jag kunna visa lite på söndag hur det ser ut, för jag hoppas att vi ska kunna lägga golv under helgen.

I övrigt så rullar livet på- det är lugnt och skönt på jobbet så jag flexar ut nästan varje dag för att kunna vara hemma och fixa så mycket som möjligt. Jag har kommit igång så smått med träningen igen, vilket är underbart för både kropp och psyke. Och lungorna har hittills inte protesterat...håll tummarna att det fortsätter så, för jag pallar inte en sjukdomsperiod till.

Men samtidigt som det händer en massa roliga saker, så saknar jag mitt gamla liv med kompisar och många olika aktiviteter. Inte så att jag har tappat några kompisar, men många är på semester och jag har fullt upp med att sandpappra diverse pinaler, så livet den sista tiden har i stort sett bara kretsat kring lägenheten. Det är absolut inget jag beklagar mig över, men återigen, det är så otroligt viktigt att försöka ha så många dimensioner som möjligt i sitt liv för det är lite enahanda när det enda som rör sig i huvudet endast är renoveringsjox. Så därför är Mr D på spelkväll i skrivandets stund, och jag ligger i sängen och skall titta på så många South Park avsnitt som möjligt innan jag somnar.

Sayonara.

Dagens uppgift

Idag står uppgiften att skura köksskåp på actionlistan. Och skura får man verkligen göra, för allt i köket är gult och kladdigt av intorkat fett och rök (gubben som bodde här förut hade inget filter i köksfläkten samt kedjerökte).

Galenskap

Det här är vår toalett för tillfället - visst känns det som om den skulle platsa in på ett Asiatiskt fängelse?

Och så kom då dagen då vi fick nycklarna till vår nya lägenhet, och renoveringsarbetet började direkt. Efter två dagar så tog vi dessutom beslutet att vi skulle flytta in så fort som möjligt, trots att lägenheten för närvarande saknar vissa golv och dusch, eftersom vi då skulle kunna använda vardagskvällarna mer effektivt i renoveringsarbetet om det bara är att gå och lägga sig när man är klar istället för att kuska ut till Södertälje.

Hela lägenhetsprojektet kantas av galenskap, jag inser det, men det är förbannat kul och känns riktigt bra. Och nu har vi hållit på i fyra dagar och man märker rejäl skillnad, och trots att vi stundtals varit trötta och slitna så har vi inte bråkat en enda gång. Håll tummarna att vi orkar hela vägen igenom.

Gulagläger

Igår var det besiktning av nya crippet, och i samband med det så fick jag springa runt i alla rummen och planera renoveringsarbetet.

H-vete, vad vi kommer att ha att göra. Sommaren kommer att ha tongångar av arbetsläger över sig.

Även om jag ser fram emot det så blir jag lite darrig i knäna när jag inser hur mycket jobb det här innebär. Det finns en risk att ni om cirkus ett år kommer att se mig och min halvrenoverade lägenhet i ett avsnitt av "Arga snickarn".

Kvällstradition.

Ballerina och rödvin vid kanalen

Mitt livs affär

Den här har Fröken A köpt tillsammans med Mr D.

Tokigt? Definitivt. Min hjärna vet om att det rent logiskt är i-d-i-o-t-i-s-k-t att köpa en lägenhet (som dessutom måste renoveras) med någon som man känt i tre månader, men trots den vetskapen så känns allt bara så...bra.

Den 15:e juli börjar renoveringsarbetet, som kommer att bli rätt så omfattande då allt måste målas och badrummet måste totalrenoveras. Om någon i Stockholmsområdet har lite agressioner att ta ut så är ni välkommna till Fruängen och hjälpa mig riva. Bullfika utlovas.

Den mest traditionella midsommar jag firat, men ändå inte

Integrationspolitik när den funkar som bäst: Svensk sill serveras i Fatimas hand.

Vanligtvis brukar jag fira midsommar med min familj ute i den stora skogen, men i år så stannade jag kvar i stan och åkte hem till Y & K i Huddinge. Tillsammans med festdeltagare från många olika kontinenter så firade vi en lugn och avslappnad midsommar, och faktiskt den mest klassiskt traditionella midsommar jag någonsin varit med om- även om jag inte var med den Anderssonska flocken

Närkontatakt av tredje graden

Jag har alltid velat se ett vildsvin IRL, men efter gårdagens möte så vill jag helst ha dem så långt bort som möjligt.

Igår var planen att jag och norrlänningarna skulle njuta av sommarnaturen istället för att svära över alla bröllopsfanatiker inne i stan. Vi gick i solen och hade det riktigt mysigt fram tills hunden B helt plötsligt rusar iväg in i skogen, vi hör några sekunder senare hur det brakar till och hur B skriker - ett vildsvin hade kört sin bete in i B's lår.

Promenadlugnet byttes ut mot panik, blod och tårar. Den som var coolast genom hela spektaklet var B himself ,som inte hade något emot att bli omkringburen över stock och sten trots ett blödande bakben.

Lyckligtvis gick allt otroligt bra, B kom in till sjukan snabbt och ett sår i låret är tydligen lindrig åkomma efter närkontakt med ett vildsvin. Vilka bestar de måste vara, jag är helt chockad över hur snabbt det gick och hur mycket skada de kan åsamka.

Det har hänt saker

Min nya sambo. OBS! Hunden på bilden är inte samma hund som beskrivs i blogginlägget - bilden är snodd från det världs vida nätet.

Livet är konstigt- när det väl händer en sak så kan man lätt räkna ut att det kommer att ske femton andra omvälvande saker samtidigt, för att sedan råda totalt stiljte i långa och trista perioder.

Mitt liv ser idag totalt annorlunda ut än när jag i april skrev det sista blogginlägget. Och ja, mycket av det beror på Mr D (som jag fortfarande inte kommer att blogga om, dels av respekt men även dels för att jag fortfarande är löjligt kär så dessa inlägg skulle bara spåra ur), men även på allt det där andra som lavinartat har hänt de senaste månaderna.

Mitt i förberedelserna för Barcelonaresa, tenta och halvmara så kände jag i slutet av april att jag hade konstigt ont i magen. Tillslut kunde jag knappt gå, och då tvingade kollegan Mari mig att gå till doktorn. Då jag var säker på att de skulle ge mig en alvedon och sedan köra ut mig från akuten med en fnysning över min schåpighet, blev jag mycket fövånad då jag helt plötsligt befann mig i en sjukhussal med dropp i armen och omgärdad av en miniarmé av förbryllade läkare. Tillslut, efter fem dagar av prover och otaliga röntgenplåtar, så upptäcktes en bakterie som gjort mina lungor inflammerade. Den dagen då jag fick lämna St Görans med en burk antibiotika i handen var nog en av de bästa i mitt liv, för även om jag inte har något att klaga på angående vården så var det inte kul att ligga inne.

Det har tagit tid att få en normal lungfunktion igen, vilket har gjort att all träning har fått läggas på hyllan.  Även pluggandet har fått stryka på foten, då dagarna på sjukan fått mig att tänka efter hur jag egentligen har levt mitt liv den senaste tiden. Hela tiden har jag haft en schema med plugg, träning, vänner och jobb inplanerat- och omedvetet varit rejält stressad. Lunginflammationen har tvingat mig att dra ner på tempot rejält, och det skall erkännas att det tagit ett tag att vänja sig vid att ta det lugnt och inte ha alla dagar fullplanerade hela tiden. Men efter några veckor infann sig ett zenliknande tillstånd , och nu njuter jag för fullt av att lata mig kungligt.

Episoden med de inflammerade lungorna har även fått mig att inse hur glad jag är att jag är frisk, och varje dag när jag märker att jag klarar av mer och mer saker (gå uppför trappor, leka med hunden et cetera) så blir jag jätteglad över att bli friskare och friskare. Dessutom har jag återigen upptäckt att jag har en hel del häftiga människor runt omkring mig, och jag blir alldeles rörd när jag tänker på all hjälp som jag har fått under den här tiden - för jag har varit rejält handikappad och behövt hjälp med det mesta.

Det konstanta hjälpbehovet som de krassliga lungorna förde med sig, gjorde att Mr D tillfälligt flyttade in hos mig - och blev kvar för han är så jävla mysig. Så nu bor vi två pers (och ibland även en bernard sennen - se bild ovan) i en etta. Inte riktigt optimalt, men vi har kul :-)

Även på jobbfronten har det hänt lite saker - numera kan jag titulera mig "Ekonom" istället för "Ekonomiassistent", och har dessutom numera en fast anställning (var vikarie innan). Typiskt nog så gick företagets ledning ut några dagar efter att jag skrivit på kontraktet, och sa att de skall effektivisera (läs: banta) organisationen och i november skall alla få söka om sina jobb. Just my luck...men jag orkar inte oroa mig. Min CV har stärkts enormt av allt roligt som jag fått göra den senaste tiden, så blir jag av med kneget så kommer jag att landa på fötterna, det är jag alldeles övertygad om.


Man kan alltså sammanfatta den bloggfria perioden med att det har varit lite skakigt, men lärorikt och jag är väldigt glad över mitt liv just nu.

Nu är det officiellt.

Jag ber om ursäkt att jag inte bloggar längre, men jag är fullt upptagen med att vara tokkär. Och jag vägrar bli en sådan brud som bara babblar om sin kille, och eftersom han är allt jag har i skallen just nu så blir det inga blogginlägg förrän jag blir någorlunda normal igen.

Oväntat.

Efter 15 år sedan jag hörde den här senast så får jag den helt plötsligt på hjärnan. Och den finns inte att tjacka på I-tunes, tortyr!

En helg hemma hos familjen A

Det här lilla charmtrollet kom och önskade Glad Påsk.

Påsken har varit mycket traditionell för min del: familj, godis och bokläsning. Tack vare det fina vädret så har jag, alla inomhusaktiviteter till trots, fått lite fräknar :-)

Fast de nyförskansade fräknarna lever farligt den närmaste tiden, då det är bokslutsvecka denna vecka (innebär en massa jobb, reds. anm) och dessutom drar det ihop sig till tenta. Dock har jag en date och en lägenhetsvisning som jag skall hinna med under veckan, så lite kul (vid sidan om allt det tråkiga och alla måste grejer) kommer att rapporteras på en blogg nära dig. För er som varit med ett tag så kommer här lite kul kuriosa: killen jag skall träffa heter Olof....men ABSOLUT inte den Olof. Men det känns lite konstigt...

Ingen högtid hos familjen A är komplett om det inte finns en skogsmaskin inblandat på något sätt. 

Mot kiltarnas land

En av anledningarna till att jag just nu håller koll på flisen är det faktum att jag och Gretchen har bokat en resa till Skottland i augusti. Förhoppningsvis skall vi få se lite slott, får, sjöodjur samt vad skottarna egentligen har under kilten...

Ny hobby

En liten, liten baslikaplanta tittar fram i hemmaodlingen.

Ibland är det guld att vara på konferens.

Idag har jag fått betalt för att gå runt och titta på leksaker i Stockholms troligaste dammigaste museum. 

Äntligen!

Min löpning den senaste tiden har verkligen inte funkat- jag har inte orkat hålla flåset uppe, mått illa under passet och minsta lilla backe har kännts som Mount Everest. Men idag så lossnade det och jag lyckades köra ett långpass på en timme och en kvart utan att gå en enda gång! Och kul var det - mycket tack vare den här gamla goding som spelades i poden:

I fliskrisens spår...

...har jag börjat sälja mina tillhörigheter på internet.

Förhoppningsvis en ny tradition.

Tomma glas och tallrikar efter en lång, lång söndagsfrukostbuffé.

Idag har jag haft en inspirerande frukost med Blackbella. Jag hoppas att det kan bli en ny tradition, för det var grymt lyxigt att svulla och ha det goda samtalet samtidigt.  

Inget är bättre än att sova.

De senaste månaderna har jag sovit mycket skruttit, men har de senaste veckorna arbetat för att sova ordentligt.

Det är inte så att jag har svårt att somna, det tar max tio minuter innan jag kopplar bort världen när jag lagt mig i sängen, utan problemet är att jag vaknar klockan två varje natt - och sedan är det maran som rider mig  fram tills halv fyra då jag till slut somnar om. Samma historia nästan varje natt, och i genomsnitt kanske jag sover fem - sex timmar per natt. Och är man trött så är man inte en särskilt kul person, och dessutom är man rätt så ofta grinig, slö och lätt deprimerad.

Proceduren att sova ordentligt började för några veckor sedan, då jag gjorde det första testet i Lifegenestudien. Studien började med att man fick fylla i frågor om bland annat sina sömnvanor, och sedan fick man träffa en läkare för olika prover. När sedan provsvaren kom så bifogades kommentaren: ät mer järn så sover du nog bättre. Men mindre kaffe och mer spenat allena hjälpte tyvärr inte fullt ut, så de senaste veckorna har ägnats åt att stressa ner rent allmänt.

Av någon anledning så springer jag runt och oroar mig för saker som aldrig har hänt och som troligtvis aldrig kommer att hända (exempelvis så är jag konstant orolig att ingen ska tycka om mig, att jag ska få sparken för att jag inte hunnit med allt på jobbet eller att jag kommer att cancer. Det sista låter lite larvigt, men jag är skiträdd för cancer). Rätt tunga grejer att nojja om varje dag, men nu är den mentala inställningen att så börja tänka på annat så fort de där tankarna dyker upp. Och efter mycket träning så funkar det - jag är lugnare och tänker överlag mer kreativa tankar. Dessutom har jag varit stenhård med att jag ska vara i säng senaste tio - många har skrattat åt mina tidiga vanor när jag shappat tidigare, men jag har varit otroligt principfast. Och nu har det äntligen hänt, jag har sovit nio timmar på raken! Håll tummarna att trenden håller i sig...

Ska inte sticka under stol med att en tråkig bok dessutom också hjälper om man har svårt att slagga.

Fliskris- encore une fois

Helvete också.

Jag har vetat sedan länge att det gällde att vara försiktig med pengar den här månaden eftersom de få slantar jag har ska räcka till mycket. Men för att ytterligare spä på fliskrisen så har nu även Skatteverket beslutat sig för att ge mig kvarskatt, vilket gör att det nu är dags att dra in svångremmen ytterligare. Min matbudget den närmaste månaden kommer att vara ungefär 200 sek per vecka...jag tror bestämt att bönor kommer att stå på menyn ett tag framåt.