I'm in love with a skivstång

Under min tidiga träningskarriär på SATS så brukade jag tvinga mig själv att gå på Body pump pass. Och då menar jag verkligen tvinga mig själv- jag tyckte att passen var jättetrista men ville på något sätt träna lite styrka.

Och det var ungefär så som jag tänkte när jag gick på mitt första skivstångspass (Friskis motsvarighet till Body Pump) för några veckor sedan- jag stålsatte mig själv för att genomlida ytterligare ett trist styrketräningspass. Men den här gången, och alla de andra gånger som jag därefter gått på Skivstångspass så har det varit jätterolig träning. Så tji fick jag.

Det har inte varit självklart för mig vad det är som gör att just Friskis variant är så mycket mer tilltalande än SATS, men jag har efter en tids funderande kommit fram till att ledarnas attityd troligtvis är mer peppande på Friskis. Alla som jag tränat för där har varit duktiga på att motivera deltagarna att ta i lite extra, och samtidigt varit extremt bra på att förklara alla rörelser och vad man skall tänka på för att få maximal effekt. Dessutom så är det lite mer fart i Friskis varianten, det är inte ett antal repetitioner och sedan paus inför nästa set som på SATS, utan istället varvas övningarna så att man ständigt är igång under hela passet.

överlag är jag mycket imponerad över Friskis och Svettis, men jag ser inte fram emot början av den här terminen då de redan överfulla träningsanläggningarna kommer att invaderas av alla med färska nyårslöften.

Det går sakta framåt med listan...

Nu skall jag gå och träna.

Published with Blogger-droid v1.6.5

En soft trettondag

Sovmorgon, misslyckat försök till renovering, träning och ett långt parti av Civilisation.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Materialistisk önskan

Ikväll var jag bjuden på spelkväll, men eftersom det tryter i garderoben så måste jag tyvärr tvätta istället.Så istället för spel hos G får jag hänga i tvättstugan.

Oh lord, wont you buy me a washing machine?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Nyår med en kul utmaning

Julen har bara flugit förbi, och har inneburit många skratt, en hel del bilåkande och tyvärr även en hel del tårar (lång historia som inte skall berättas på det stora vida nätet). I mellandagarna har jag jobbat, förutom dagen innan nyårsafton då svärfar kom förbi och tillsammans skruvade vi upp en massa saker i badrummet. På själva nyårsafton njöt hela familjen (det vill säga jag, Mr D och hunden) av det fina vädret med en lång promenad i skogen.

På kvällen fick jag en utmaning som en listneurotiker som undertecknad inte kan motstå: 101 saker som skall göras under 1001 dagar. Just nu knåpar jag lista för fullt, och det är svårt kan jag lova: dels att komma på saker (ett ganska så deprimerande faktum att inse kan jag säga - man vill ju gärna se sig själv som en flicka full av idéer), och dels att se till att man verkligen har råd/tid att hinna med allt under den angivna perioden. En av punkterna är att blogga om min lista, så jag kan lova att ni kommer att få läsa allt som har med den att göra.

Förutom listknåpadet så har det nya året börjat helt ok. Igår fick jag för första gången på länge träffa les filles , och det kändes välbehövligt kan jag säga eftersom jag varit sjukt uttråkad under tiden som alla varit utanför tullarna på julledighet.  Som en konsekvens av det sociala celibatet pratade jag konstant under hela kvällen, så det finns en viss risk att de inte kommer att orka träffa mig på ett tag framöver...:-)

julkompisar

Dessa två har hållit mig och Mr d vakna hela helgen med sitt konstanta käbbel. Tur att ni är så söta grabbar, annars hade ni legat ute på blocket nu

Published with Blogger-droid v1.6.5

testing

JAG och min nya pryl börjar att gilla varandra

Published with Blogger-droid v1.6.5

Fingrarna slant vid tangentbordet

...och jag råkade visst köpa mig en sådan här. Men what the fuck, det är ju faktiskt jul. Och jag är faktiskt värd en ny lur

Stela söndag

Tröööögt...

Idag försöker jag samla ihop mina helglediga hjärnceller och jobba lite, men det går trööögt. Hittills har jag mest suttit på Facebook mer än skrivit kravprofiler.

Trots att jag måste tvinga mig själv, och min motvilliga hjärna, att arbeta lite idag så har det varit en skön helg. Igår började jag dagen med ett skivstångspass på Friskis och Svettis, och jäklar vilken träningsvärk jag har idag -speciellt i rumpan, vilket får mig att fåfängt drömma om ett bakparti à la J-lo (om nu någon minns henne i dessa dagar).

Min sociala comeback fortsatte även i går kväll när jag hade äran att få komma hem till Gretchen på glöggmys (har konstaterat att ingen använder ordet glöggparty längre, utan kan man nuförtiden sätta ordet mys som suffix så skall man jäklar i mig göra det också!), vilket var skitkul. Lagom småberusad, och med magen full med julgodis, blev jag sedan hemskjutsad av Mr D direkt hem till sängen. Efter år att ha frusit i kollektivtrafiken när man på vinterkvällar skall ta sig hem, så är det så lyxigt att ha en sambo med bil som kan komma och hämta när man är trött, småfull och fryser....♥

Titta! Jag har blivit social igen!

Plötsligt hände det. Jag steg ut ur bubblan "jobb-MrD-renovering" och träffade en kompis över en öl och världens godaste hamburgare. Tack F:et för sällskapet, hoppas du hade kul trots att jag klädhärmade dig å det grövsta.

Om ni undrar vad jag gjort sista tiden....

...så kan jag meddela att jag fått nytt jobb. Samma arbetsgivare men nya uppgifter, och det är läskigt och spännande på samma gång- ungefär som en berg och dalbana.

De senaste veckorna känns det som om jag konstant befunnit mig på konferenser, diskuterandes visioner, ledarskap och kravprofiler. Min hjärna imploderar snart.

En del av mig tänker konstiga saker

En del av mig skulle älska att leva mitt liv så här. Tvärtemot storstadslivet och önskan om att köpa en ny äppletelefon.

Sockermonstret

Jag saknar er "Efter lunchen godiset". OBS! Gammal bild!

Kampen mot sockermonstret fortgår, och trots att det är tufft så går det rätt okej. Inga återfall ännu.

Jag har dock konstaterat att det är oftast vanan som troligtvis gör att man äter saker vid vissa tidpunkter. Förr köpte jag alltid fem stycken godisbitar efter lunchen, och nu är det inte så mycket godiset i sig som jag faktiskt saknar - men det känns sjukt konstigt att INTE gå och köpa godis och ta sig en kaffe efter maten. 

Igår var det födelsedagsfika på jobbet, och givetvis serverades det tårta. Enligt "reglerna" så är bjudtårta i sociala sammanhang ok, och shit vad gott det var. Och sockerintaget gjorde att det var otroligt svårt att motstå godishyllan i matbutiken sedan, men eftersom jag är bäst så klarade jag det ;-)

Hemma för vård av sjuk hund

Idag är jag hemma halva dagen på grund av något sorgligt. Hunden är sjuk, och då menar jag sjuk på ett läskigt vis: med en timmes mellanrum så reser hon sig och skriker till i cirka trettio sekunder. Någonting i magen gör ont, och veterinären säger att det troligtvis är bukspottskörteln. Just nu väntar vi på ifall medicinen skall funka eller ej, och så länge hon inte blir sämre så kan hon vara hemma. Ingen i familjen har sovit i natt, utan man har med fasa väntat på att nästa anfall skall starta.

Usch, det skär så i hjärtat varje gång hon får ett anfall. Hoppas att allt blir bättre denna soliga fredag.

Shape up!

Ett av mina stora problem är att jag är en jäkel på att prata, men dålig på att verkligen få saker och ting gjorda. Detta speciellt när det kommer till träning och hälsa, inom det området kan jag verkligen skrävla. Men verkligheten hade vänligheten nog att gentilt daska till mig i ansiktet idag, när jag insåg att gulliga Elisabeth, som jag ivrigt besserwissat inom träning i snart tre månader, blivit jävligt fit och tränar betydligt mer än undertecknad med den stora käften.

Så nu har jag tänkt till och har en plan, för jag vill sluta vara en lönnfet, pinsam skrävlare.

De närmaste sex månderna skall jag:

• Inte äta godis. Godis definieras som allt socker i godisform, samt kakor om jag hittar dem i mitt eget skafferi. Mörk choklad är inte godis, och bjuder någon på fika så är det helt ok. Målet är alltså att minska ner på sockret, för eftersom Mr D är en jäkel på att köpa hem choklad så har jag ätit en hel del sista tiden.
• Träna tre gånger i veckan, i mån av tid och hälsa.
• De dagar jag inte tränar skall jag försöka gå minst 12 500 steg.

Dessa tre enkla tumregler skall jag försöka hålla i sex månader, och eftersom jag började igår så är det alltså fram till den 25:e april 2011. Jag skall inte hålla på att väga mig under den tiden, utan endast nu i början samt på avslutningsdagen. Inte heller skall jag börja med någon jäkla idiot-diet eller något annat tjafs, utan äta som vanligt. 

Första dygnet har nu avlöpt, och ett träningspass är avklarat. Sockerdemonen är inte på långa vägar uppiskad och foglig, utan jag skulle kunna döda för en bit choklad....

Boooring

Igår kväll blev jag utnämnd till den tråkigaste extramatten EVER! när jag valde att skruva Billybokhyllor istället för att ta en långpromenad med hunden. 

Lovad vare Herren och hans snickare

Imorgon kommer en vettig hantverkare och börjar snickra på vårt stackars badrum. Halleluja, man kan bli religiös för mindre.

Bluesig

Den senaste tiden har det inte varit glada tongångar inne i Fröken A's huvud, och inte ens kärlek, god mat och träningskickar har kunnat råda bot på all den dysterhet som funnits inuti mig. Det har inte varit någon speciell händelse som utlöst det hela, utan en kombination av att mycket har gått snett på jobbet, studierna har totalt gått i stå och träningen till trots så känner jag mig fet och ful. Med andra ord, I got the blues, and I got it bad.

Men i lördags, efter ha suttit i timmar och kännt mig totalt värdelös efter ytterligare ett SQL-misslyckande, så bestämde jag mig under en hundpromenad att det får faktiskt räcka nu - jag är trött på att gå runt och vara en gnällis. Så under promenaden (som till Miras förtjusning varade i två timmar) så gick jag igenom allt runt omkring mig som gjort att jag den senaste tiden mått som en skitkorv, och insåg en hel del om mina reaktionsmönster som troligtvis drar mig ännu längre ner i bluesträsket. Just SQL-kursen är ett bra exempel, så fort någonting går dåligt så känner jag mig helt värdelös. Just det, värdelös - och då menar jag riktigt värdelös, som i "det är ingen mening att jag ens försöker, jag fattar ju ändå inte" värdelös. Och allt detta av en liten pyttekurs - snacka om slöseri med mental energi.

Hur bryter man ett sådant tankemönster? Ingen aning, men jag tänker försöka med mantrat att inte ta saker så allvarligt, och sedan att klämma in lite roliga saker mellan alla måsten som varit den senaste tiden. Och dessutom så har jag tagit mod till mig och mailat SQL-läraren att jag fattar noll, och svaret (som kom nästan med vändande post, fast att jag mailade på lördag kväll) var ett gulligt datanördsvar med innebörden att det är många som haft problem just med min stötesten. Så, 24 timmar efter hundpromenaden, så känns livet redan lite bättre :-)

På Ior-humör

Idag är jag trött och lite småsur, varpå kollegan glatt utbrister: Du är precis som Ior idag!

 

 

Ekorrhjulet

Den senaste tiden så har jag hört talas om fler och fler unga som helt plötsligt fått hjärnblödning (eller stroke som man kan kalla det om man vill vara modern). Boven i dramat antas vara stress, och då jag på senaste tiden har upplevt att fler och fler av mina medmänniskor är stressade in absurdum så har jag funderat en hel del på varför vi stressar så.

 

Igår ställdes det hela på sin spets, då en liten missuppfattning som gav upphov till en liten försening fick mina kollegor att springa runt som yra höns. All uppståndelse för något som egentligen inte betyder något, som inte ställer till några större problem och som (viktigaste av allt) går att fixa inom en rimlig tid.

 

Personligen så tror jag att stress är någon som man faktiskt väljer själv – jag har personer i min närhet som har mycket, mycket att göra men som inte stressar utan gör en sak i sänder tills allt är fixat, och det som inte hinns med får göras någon annan gång helt enkelt. För egentligen, vad skulle hända om vi inte skulle hinna gå på salsakursen, diska eller svara på alla mail inom ett dygn? Troligtvis inte ett skit, utan vi skulle vakna nästa dag och allt skulle vara som vanligt. Kan vara svårt att tro, men I prömise att det skulle vara så.

 

Jag menar givetvis inte att vi alla borde slacka ur totalt och skita i saker och ting, utan bara tänka efter vad som egentligen är viktigt samt inse våra begränsningar. Det hela belystes igår när en kollega glatt berättade att han tagit semester över jul och nyår för att segla i Västindien. Mina övriga kollegor ser förskräckta ut och tjuter i kör ”Men PROJEKTET då- vad skall hända med det?” (Projektet i fråga är i stort sett klart och kommer inte att driftsättas förrän i februari, inga kor på isen alltså). Till min glädje ser Mr Kollega mycket nöjd ut och svarar: ”Men det är ju Västindien…det är mycket viktigare än projektet”.

 

Helt rätt prioriterat säger jag. Vi borde nog alla gå igenom vad som egentligen är viktigt i livet, och undvika lägga mycket energi saker som egentligen spelar någon roll.